Ett par gånger per år springer jag runt sjön Såken. Det finns en led runt sjön på 16 km som går förbi bara 50 meter från stugan, så det är ett bra pass där det minst sagt är svårt att gena om man skulle tröttna. Ungefär två tredjedelar är stig och en tredjedel är grusväg.
Tidigare sprang jag alltid motsols, vilket innebär mycket grusväg första halvan och nästan bara stig andra halvan. Nu har jag bytt håll, eftersom jag brukar hålla högre fart andra halvan och då föredrar jag grusväg framför svårforcerad stig.
Luriga stigar
För det är precis det som leden runt Såken innehåller. Det är inte obanat och det är inte svårt att ta sig fram. Men det är svårt att ta sig fram fort. Totalstigningen på 350 meter på 16 km är inte svindlande, men det är trots allt mer kuperat än Lidingöloppet. Kuperingen i kombination med de mycket små och knixiga stigarna har gjort att jag fram tills i söndags inte hade klarat att hålla sub 5-fart hela vägen runt. Jag har aldrig maxat, men jag brukar försöka hålla anständig fart.
I söndags tänkte jag springa lugnt första halvan och sedan öka. Men efter 10 minuter blev jag sugen på en farthöjning så jag körde ganska jämnt A2-tempo resten av rundan. Snittfarten blev 4.53 min/km, äntligen sub 5! Runt sjön tog det 1.18 h, men jag avslutade på ett annat ställe så totalt blev passet 1.28 h. Kul med långpass på löpning, det sker för sällan.
