Linus Davidsson, jag och Ida var på Ullevi när en världcuptävling i sprint kördes där i mars 2005. Och min näsa blev tydligen röd. Tio år sedan bilden togs, times fly. Snart är det (förmodligen) återigen dags med en världscuptävling mindre än en 45 min bilresa bort från Borås.
Ullevis världcuptävling i sprint 2005, från vår läktarplats. Johan Kjølstad och Emelie Öhrstig var två av åkarna.
-
![Elcykel och Chariot]()
Elcykel och Chariot, vid Henrikssons
I förra inlägget om klubbträningen glömde jag ju nämna att Svenska skidförbundet kommer att föreslå Ulricehamn som värd för världscuptävlingar 2017 och 2019, för er som missat det. Det innebär i praktiken (om jag förstått det rätt) att Ulricehamn kommer att få arrangera tävlingarna, så länge inget konstigt händer när beslutet tas i början av november. Jag ser verkligen fram emot att se Northug! Övriga orter som sökte i Sverige vill jag minnas var Piteå, Östersund och Umeå.
- Jag måste ju bara nämna att elcykeln, som vi haft sedan i augusti, varit en stor succé. Den har delvis gjort att vi sluppit en andra bil. Ida använder den varje dag till jobbet och orkar även utan problem att cykla i branta uppförsbackar med en Chariot CX2 med båda barnen i. Själv cyklar med vanlig cykel med fullastad kärra, vilket är bra träning vid dagisläming och -hämtning. Förskolan ligger ca 3 km bort inklusive en del backar. Eftersom vi hämtar och lämnar varannan dag har vi varsitt fäste till Charioten.
![bild_omslag_vasaloaparen_nr_4_2015_1350x690]()
Jag fick en kartong med Vasalöparen igår. Ironiskt nog så är jag nog en av de som ägnar minst tid att läsa den, åtminstone i pappersform. Som chefredaktör har man läst igenom den tusen gång i pdf-format, så när den kommer som tidning bläddrar jag bara igenom den en gång och tittar så att allt ser OK ut och att kvaliteten på bilder etc har funkat. Hoppas ni gillar innehållet, kom gärna med ris, ros och förslag på framtida artiklar.
Jag fick en kartong med Vasalöparen igår. Ironiskt nog så är jag nog en av de som ägnar minst tid att läsa den, åtminstone i pappersform. Som chefredaktör har man läst igenom den tusen gång i pdf-format, så när den kommer som tidning bläddrar jag bara igenom den en gång och tittar så att allt ser OK ut och att kvaliteten på bilder etc har funkat. Hoppas ni gillar innehållet, kom gärna med ris, ros och förslag på framtida artiklar.
