Jonas Buud och jag efter intervjun på Zorncaféet i Mora i september. Foto: Martin Josefsson.
I samband med min intervju med Jonas Buud i Vasalöparen berättade han om att han vid ett VO2 max- och laktattest i mars tidigare i år inte lyckades komma upp i 4 mmol (förutom ”efterlaktaten”) innan hans ben inte hann med. Ändå kom han upp i 178, vilket även för Jonas är riktigt högt.
Anmärkningsvärt för detta test är att han har (för att kunna springa maran på 2.22 och vinna Ultravasan) ett jättelågt VO2 max, 67.5 ml/min/kg, samt att han är en jäkel på att springa fort utan utan att bilda speciellt mycket mjölksyra. Exakt den typ man kan förvänta sig för någon som vinner VM på 100 km och springer 9 mil i terrängen i 3.50-fart, men ändå inte är speciellt snabb på milen.
Dessa egenskaper – som både är ärvda och förvärvade – accentuerar även Jonas i sin träning, som finns öppen att läsa på FunBeat. Det är helt att träna så med tanke på vilka lopp han siktar på. Jonas kör aldrig intervaller, men håller bra fart på distanspassen i kuperad terräng.
Jonas Buuds syreupptagsningstest, som han själv lade ut på sin Facebook-sida
