Igår inleddes en ny vecka. Och med det också nya skidkvällar på Borås skidstadion. Igår hade jag hand om en ”nybörjargrupp” i egen regi med vallagenomgång, lektion, filmtitt på tekniken och föreläsning. På onsdag blir det samma upplägg, fast med en fortsättningsgrupp.
Jag gillar alla delar av jobbet som instruktör. Det låter klyschigt, men tiden går alldeles för fort ute i spåret. Det är ofta jag drar över lite på tiden. Men man vill ju inte missa den obligatoriska avslutningen med en kort stafett. Det brukar leda till flås, skratt och endorfiner i alla grupper.
Förra veckan blev ganska skral träningmässigt, med bara 4 pass och det längsta på 1 timme och 40 minuter. Det var dock det bästa, nämligen vid Hestrastugan, en av Borås stads tre konstsnöanläggningar. Det gick även att åka på NATURSNÖ. Det är inte varje dag det går i Borås. Nostalgiskt blev det också då Hestra IF är min moderklubb och i de spåren finns många minnen.
Borås skidfestival vid GIF-stugan i Knektås. En av Borås stads tre konstsnöanläggningar. Vi var uppe hela familjen i söndags och Astrid åkte Barnens Vasalopp. Det fanns H21-klass i tävlingen, men jag åkte inte. En som heller inte åkte var Hallby-Jonas Pettersson, som var gipsad. Han är VD på Craft och engagerad i Borås GIF, i söndags som speaker.
