Tack!

Kl 07.20 igår fredag gick jag ”i mål” efter 438,575 km stakning på en bana på 412 meter i Vålådalen. Att det fanns ett visst intresse för eventet anade jag då det blev ganska stor respons i mina egna kanaler, samt någon radiointervju och ett par tidningsartiklar.

Men responsen efteråt hade jag faktiskt aldrig kunnat ana. Förstasidan på Text-TV, förstasidan på Aftonbladet.se, huvudnyhet på NRK, nyheter i massvis med tidningar i Sverige och utomlands, radionintervju med ett par P4-kanaler och även en intervju i TV4 Sport idag. Jag har inte läst eller lyssnat på så mycket av det än. Väldigt nytt för mig med en sådan uppståndelse. Expressen ringde för övrigt och frågade om det var ett aprilskämt, efter att de fått den typen av respons från deras läsare när de lade ut nyheten.

Erik Wickström 24 h. Foto: Magnus Östh.

The story dröjer nog ett par dagar, men här kommer i alla fall några stolpar.

• Första tio timmarna gick det lite upp och ner, men sista 14 timmarna gick i princip allt jättebra. Jag kunde bara mata på. En helt surrealistisk känsla. Aldrig känt någon liknande. Inte en enda fysisk eller mental svacka sista 14 timmarna. Visst mattades jag av lite grann, men inte så mycket. Snittet för dygnet var 18,3 km/h (Vasaloppsfart 4.55 timmar), snitt sista 3 timmarna var 17,1 km/h.
• Jag hade två par Polar V800 och det blev tre olika pass lagrade. Total snittpuls blev 124 (ca 66 % av max), högre än jag trodde.
• Swix vallade skidorna perfekt och jag bytte ca var 45:e minut. Det blev alltid en höjning att byta. Jag åkte på fyra olika par Madshus Redline, varav ett par skejt.
• Skips sportdryck, barer och geler funkade kanon. Utöver det åt jag Tobias kladdkaka, cashewnötter, russin och ostmackor.

• Erik Wickström 24 h. Foto: Magnus Östh.

  Första tre timmarna fick jag stanna och kissa tre gånger. Genomskinligt kiss. Det tar tid att kissa. Därefter började jag lyssna på törstsignaler istället. Kissade totalt tre eller fyra gånger efter första tre timmarna. Drack ca 1,5 dl per timme sista 21 timmarna. Blev nog ca 4 liter vätska på hela dygnet, en siffra som nog låter ganska låg för många. Kanske det, men det funkade för mig.
• Jag åkte med Staffanstaven första gissningsvis 5-6 timmarna. Den gillar för den är skonsam mot axlar och handleder och den kommer jag fortsätta att åka med på rullskidor och långpass på skidor. Men mina handleder gjorde riktigt ont så jag bytte till Kraftstaven med en böj längst upp på staven. Och det funkade bättre. Den är 10 cm längre än en vanlig stav, så lustigt nog åkte jag med en stav som är en dm längre än vad jag åker med annars, i 18 timmar.
• Sista 12 timmarna hade jag vissa krampkänningar, bl a baksida lår, men det gick att hålla i schack. Det var dock ett orosmoment. Sista tre timmarna insåg jag att jag har kontroll på rekordet, men ville inte ta ut något i förskott, främst pga krampkänningarna.
• Många kom förbi och hejade, tack för det! Hela Team Santander moonade för övrigt när vi åkte förbi och Team United Bakeries kom när till spåret innan frukost för att se målgången.
• Längsta pausen var ca 1,5 minut, den tid det tog att kissa. 

Sista varven när jag visste att jag skulle slå rekordet kunde jag inte hålla tårarna tillbaka längre utan grät när jag åkte, vilket jag även gör nu när jag skriver detta. Det beror inte på att jag åkte långt på skidor i ett dygn, utan för att mina nära och kära och jag gjorde detta ihop. Detta har varit ett stort projekt, många personer har ställt upp enormt för mig och vi grejade det. Jag är djupt tacksam för det.

Det här rankar jag som min största idrottsprestation och jag är otroligt glad att vi fixade det tillsammans.