Efter Ultravasan har det inte blivit mycket till träning. I cirka 10 dagar var jag fysiskt riktigt sliten, sedan har det mest varit praktiska orsaker till att det blivit väldigt lite träning. 6 timmar på 2,5 veckor om jag räknat rätt.
Jag var hemma med Astrid halva dagen igår. Vi städade först lekstugan och sedan bjöds jag på en hejdundrande låtsasmiddag. Astrid är 4 år och det är väääldigt mycket rollekar som gäller för närvarande.
Jag blir dock ganska mentalt färdig efter stora insatser nuförtiden, eftersom jag laddar mer mentalt. Man kan säga att jag tävlar hårdare än jag tränar. Senaste tre stora idrottsgrejerna för mig har varit 24-timmars på skidor i april, Borås triathlon halviromandistans i juni och så nu Ultravasan i augusti. Jag är mentalt sätt väldigt fokuserad inför eventen och ger precis allt, på alla plan, när jag är där.
Alla dessa tre eventen har gott oerhört bra, helt fantastiskt bra tycker jag själv utifrån den träning jag lägger ner. Jag är jättenöjd. Men det har också sitt pris efteråt, både fysiskt och mentalt. Jag är inte omotiverad att träna, det är jag aldrig, men jag är inte motiverad att träna fokuserat och då passar jag hellre på att vara mer med familjen och jobba mer. För övrigt innebär höstarna alltid en hel del att göra för mig.
Så jag tar det lite lugnt en vecka till, sedan kommer jag nog vara redo att försöka mig på att träna bra inför skidsäsongen!
