Jag sitter i bilen på väg från ett Ulricehamnsbesök på några timmar. Pappa och jag var där för att testa spåren, hämta funktionärsackrediteringen och känna lite på stämningen och området. Vi ska hjälpa till med media. Det är helt galet att det ska komma över 50 000 åskådare till Ulricehamn. Men jag är inte det minsta förvånad. Det är här skidintresset finns. Jag kollade på nätet idag av nyfikenhet och såg att 17 000 tittade på världscupen i Falun förra året. World Cup i Ulricehamn kommer att bli så nära ett VM man kan komma i stämning på arenan.
Spåren är i sammanhanget mycket flacka. Jag fick bara 105 höjdmeter på min Polar V800, distansen blev 5,01 km och jag snittade 17,1 km/h med 72 procent i snittpuls. Det är två ordentliga backar, kraftledningen och Ryckåsen, där det senare är den längsta.
Jag åkte 50 min idag och det var härligt, båda att träna och få skejta på dessa spår som jag sprungit och åkt så mycket på. Aningen bredare nu. De har gjort enorma markarbeten som kommer att gynna arenan i många olika sammanhang, inte minst när världscupen kommer tillbaka 2019.

Thomas Granlund och jag jobbade delvis ihop med Ski Classics för några år sedan. Nu verkar han vara inne på trad.




