Efter tre entimmeslektioner på Borås skidstadion igår körde jag äntligen mitt första riktiga intervallpass sedan långloppet i Kiruna 7 jan (det var ju inget intervallpass där uppe, men det var en tuff insats).
Sista intervallen var ganska styv. Nöjd med att nå 99 procent av maxpuls i stakning uppför.
Formen var väl som den förtjänade, men ack så skönt det var att köra sig rejält trött. Johan Kanto, som är en av många göteborgare som regelbundet tränar i Borås, kommer ibland och styr upp ”Kantointervaller”. Det var första gången jag var med nu och jag fick storstryk. Stakintervallerna var knappt 5 min långa i blandad terräng och Kanto var 15, 21, 19 resp 15 s före mig. Det är ganska mycket. Han strödde lite salt i såret när han efter första intervallen sade: ”Jag tror jag tar av mitt stora vätskebälte nu”. Första intervallen var liksom lite uppvärmning.
Johan körde fem intervaller medan jag körde fyra för att hinna hem till middagen. Vilan var 2 minuter.
Från april 2012 till Vasaloppet 2013 coachade jag Johan och då gick han på ett år från plats 1191 till plats 605 i Vasaloppet. Sedan har han fortsatt sin resa uppåt och kan 2017 gå in topp 100 med lite stolpe in. Det är en trevlig karl som ni får hålla ögonen på i vinter.
Johan Kanto och jag åkte upp till Skinnarloppet ihop 2014
