Gästbloggaren Johan Palmér kommer här med ett nytt inlägg där han skriver om dagislämningar, slem och TV-sändningen från Alliansloppet.
Jag harklar slem, spottar och fräser. Det är förkylningstider. I glappet mellan sommar och höst är jag åter i det inte allt för smickrande tillståndet av dimmig blick och igenslemmad hals. Gläder mig att jag inte varit smittad av baskelusker sedan Vasaloppet i vintras.
Johan Palmér i samband med Jönlöping Open Rollerski
Skolstart, väderomslag och förskolelämningar är nog grundbultarna i det allmänna förkylningsträsket. Själv har jag trots mina dackenistiska ådror skolat in på dagis och förlagt snacket om den socialistiska uppfostringsanstalt åt sidan ett tag. Familjen framför allt! Såg inte en enda snorande unge eller hostande barnskötare och min avkomma är frisk, likaså hans moder. Det är bara blotta tanken som får mig att vika ner mig direkt. Jag blev sjuk ändå.
Inget ont som inte för något gott med sig. Har aldrig drabbats av någon infektion som har tagit under en vecka för kroppen att reda ut. Alltså fick jag min motionärsnivå lagda träningstid till skänks att göra något annat. Och av en händelse som hundvakt vistades ja i ett hus med TV och fick från en soffa barrikaderad av mina böcker skåda Alliansloppet 2013. Inget annat en succé kan skrivas över världens största rullskidslopp!
Jag har sagt det förr att i en resursminimalistisk framtid blir
skidåkningens skådespel. I skådandet av idrott är man i regel lokalpatriot och vilken glädje som sköljer över en när täten består av fyra norska fullblodsproffs och två unga killar ifrån Sydsverige. Skänker min största respekt till Karl-Johan Westbergs krigande, det lovar gott inför vintern, och grattis Marcus till segern i cupen och ett taktiskt fulländat lopp. Själv har ja bland hostattackerna erlagt mig själv en plan inför Lidingöloppet 2013 och det är något jag kanske återkommer till.
Samtiden må vara dyster, men framtiden är ljus.
/Johan Palmér
Gästande motionärskrönikör
