På vägen tillbaka till Kiruna från Levi igår stannade jag i Muonio, som är en hyfsat känd ort för längdåkning. Inte minst om man vill åka på snö redan i oktober. Det var även där Per Elofsson vann sin första världscupseger i november 1998. Han har till mig och många andra sagt i intervjuer att det är ett av hans bästa skidminne, bättre än många av hans betydligt större segrar. Kanske var det för att han slog Bjørn Dählie, som blev tvåa. Det blev starten på lite av ett tronskifte.
Återigen en jättefin skidtur i solskenet på välprepparerade skidspår i ett innehållsrikt spårsystem. Återigen skejt. Detta gång 1 h 10 min med 18,9 km/h i snittfart. Gubbdistans.
Fina vägar
Totalt 70 mil blev det i bil på vägarna i norra Sverige och Finland torsdag+söndag. Otroligt fina omgivningar i ödemarkerna och en fröjd att köra i solskenet på torra vägar. Jag hade en tanke om att köra upp till Treriksröset där jag aldrig varit, men insåg att det skulle bli lite för många timmar i bilen. Så jag passade istället på att sova 9 timmar natten till söndag. Väldigt skönt.
I Junosuando åt jag en Hawaii till sen lunch. Innan dess hade jag åkt in och kikat lite i Muoduslompolo, där Fredric Uusitalo kommer ifrån. Han är min frus systers mans systers man. Släkt i vid mening. Vi träffas ibland vid jul etc. Väldigt trevlig kille som jobbar som tränare på förbundet.
Middag i Kiruna
Kristian Poromaa i Kiruna bjöd in till middag när jag kom till Kiruna. God mat och bra pratstund. Kristian var den som höll i trådarna när jag var uppe i Kiruna för ett gäng föreläsningar och lektioner förra vintern. Då åkte jag även Camp Ripan-loppet.

Pizzerian och macken i Junosuando, där f ö Kristian Poromaa är uppväxt. Alltså inte på pizzerian, men i byn.