Trailvasan 30 i Hemmavasan i tisdags. Med Peder Hallberg. Mestadels stig. Utan Stig. Ganska kuperat. Det var ”klubbstugerundan” fram till Sandhult, där vi vek av hemåt istället för att beta av även SOK 68:s klubbstuga samt Sandareds IF:s klubbstuga (vid Sandevi).
Nu fick vi i alla fall sprungit förbi fem klubbstugor: Sjömarkens IF, Elfsborg SOK, IFK Borås (Björbostugan), Hestra IF och Sandhults IF.
Vid närmare eftertanke och googlande är Elfsborgsstugan såld till en privatperson och Björbostugan till Borås stad. Men det har i a f varit klubbstugor.
Jag känner mig fortfarande trött efter helgens övningar. Känns i benen.

Flaskbälte. Så mycket bättre än vätskeryggsäckar för löpning när man inte behöver bära med sig en massa saker.
Vätskeryggsäck vs flaskbälte
I Niklas Bergh och min podcast Lagom Kondition för jag ett öppet krig mot alla som springer med vätskeryggsäck i onödan. Detta för att jag tycker ett flaskbälte med flaskan bak vid höften är att föredra så länge man inte behöver väldigt mycket vätska utan påfyllningsmöjligheter eller om man behöver ta med sig utrustning.
Igår hade Peders fru Linda Hallberg tagit med sig en extraflaska till Hestrastugan, så det var perfekt att byta där. Tack.
Sitter ryggan bättre?
I podden har vi tagit in motargument på temat och vissa (främst kvinnor verkar det som) anser att en vätskerygg sitter bättre än ett flaskbälte. Det argumentet kan jag köpa, åtminstone om man testat sig igenom några olika flaskbälten. Men jag anser fortfarande att det i många fall är onödig vikt samt onödigt svettigt på ryggen.
I slutet av turen sade Peder att vätskeryggsäcken är ”ultralöparens snuttefilt”. Med det menade han att man liksom tillåts springa långsamt då man drar på sig en sådan. Jag gillar resonemanget. Det är något fint med det. Och det är svårt att inte blanda in tillhörighetskänslan.
Och bara så vi vet så gillar jag också alla som bär vätskeryggsäck i tid och otid. Så länge jag slipper.