Våga välja eget spår – Olssons nya bok

Efter att Astrid somnat till mina (falska) toner av Lille Katt, Brahms vaggvisa och nya favoriten Bä bä, vita lamm igår så läste jag de första 60 sidorna i makarna Olssons nya bok Våga välja eget spår. Jag ska recensera boken för en tidning i januari.

Att jämföra mig med Johan Olsson känns lite fånigt med tanke på att han på en helt annan nivå än vad jag är, men jag kände ändå igen mig i mycket av det han skrev. Bland annat:

• Våga välja eget spår av bl a Anna och Johan Olsson

  Johan Olsson är en stor förespråkare av rullbandsträning på rullskidor. De argument han använder är delvis de samma som jag själv använder när jag förespråkar träning på SkiErg, testcykel, löpband och andra stationära konditionsträningsredskap. Jag tror stenhårt på den typen av träning. Det blir alltid tufft, kontrollerat och mätbart.

• Han pratar om hur han förändrats som person i förhållande till idrotten efter han blivit pappa på ett sätt som jag kan hålla med om.
• Johan pratar om hur han gör många egna val och tränar på andra sätt än många av hans världscupkollegor. Så är det verkligen för mig, fast jag jämför mig istället med övriga i elitledet i Vasaloppet. Jag tränar mindre än de flesta i elitledet, och för att kompensera för det har jag under sommaren och hösten blivit alltmer specifik i träningen. Även i fall många veckor (som t ex förra veckan) bara innehåller 5 timmars träning så försöker jag göra något bra av det. Som att köra långa, halvhårda stakpass med stenhård avslutning. Som när jag bara har möjlighet att träna en halvtimme passa på att maxa ur mig i 20 min på SkiErgen. Som att på vissa långa SkiErg-intervaller spurta 10 s varje minut för att simulera det ryckiga tempot på långlopp. Som att nästan alltid köra på 3:or eller 4:or, eftersom det motståndsmässigt motsvarar vanlig skidåkning. Som att ha en hög hyfsat hög andel intervalltid i träningen. Om jag lyckas i vinter återstår att se, men jag måste åtminstone försöka göra något annorlunda för att ha en chans att hänga med.