Robert Eriksson, Peo Svahn och jag på podiet. Pappa verkar ha lagt på ett filter på sin mobilkamera.
Resultat Stråkenloppet 2015 finns här.
Söndagens tävling i Mullsjö blev lite av en déjà vu på förra årets Stråkenlopp.
- Jag gjorde inte ett av säsongens bästa lopp, men ändå OK.
- Jag blev trea.
- Det bjöds på Peo Svahn show, denna gång dock bara knappt halva loppet mot förra året då det var drygt halva loppet.
- På grund av den ringa snömängden var det inga fasta spår, men arrangören hade återigen kämpat för att kunna genomföra tävlingen.
- Varvningarna var många
Robert Eriksson och jag efter målgång
Förra veckan (och denna) var tuff för mig med mycket jobb, lite träning och sjuka barn hemma (Maj är dyngförkyld och har svårt att sova så det blir några nattskift). Därför tvekade jag länge om jag skulle tävla i helgen, men efter samråd med Ida så åkte jag i alla fall till Mullsjö. Jag tränar trots allt hela året och då vill jag passa på att tävla när det finns lopp med bra konkurrens bara en timmes bilresa bort.
Traddar’n pigg
Loppet avgjordes på en 6.25 km-slinga, 7 varv. Ca 4 km natursnö och 2 km konstsnö, men pga senaste tidens snöfall var det ganska mjukt även på konstsnön. Det ledde till att spåren var sladdriga och orgeltrampiga nästan direkt, trots en stor insats från arrangören.
Det var en viss kupering på spåret och största backen steg ca 30 meter, så där gick det att göra lite grejer. Jag gasade lite i backen på första varvet och så klungan minskade till sju personer (tror jag): Martin Gotting, Rasmsus Ax, Robert Eriksson, Peo Svahn, Erik ”Bygg” Johansson, Daniel ”Traddar’n” Abrahamsson och jag. Även andra varvet gasade jag i backen och en hel del på platten efter. Men jag kände tidigt i loppet att det inte riktigt var min dag. Så varv tre och fyra lade jag mig snällt i klungan, då Robert Eriksson gjorde mest jobb. Traddar’n verkade för övrigt ovanlig pigg innan han bröt staven på tredje varvet.
Ulricehamns IF 3 st topp 5. Martin Gotting till vänster och Rasmus Ax till höger. Ax fick det finaste priset.
Imponerande av Peo
I början av femte varvet hade Peo tröttnat på fisåkningen och tryckte på gasen. Sedan var det Peo Svahn show. Han drog SAMTLIGA meter hela vägen in mål. Exakt samma fart hela tiden, förutom sista kilometer då tempot successivt ökade. Han nötte helt enkelt ut oss. Uppförsbackar lite lättare, Peo är ingen bergsget. Jag slet för att hänga med (dock inte lika mycket som förra året, då jag släppte med 3,5 km kvar och tappade 1.21 min) och på slutet orkade jag helt enkelt inte, låg på fem slag från max. Jag var inte tillräckligt bra för dagen. Grattis till Peo och Robert.
Ax flög av tidigt på femtevarvet och Bygg och Gotting lite senare på femtevarvet.
För övrigt:
- Johan Kanto bröt staven efter en meter
- Pilatestränaren Katja Larsson, som hjälpt både Ida och mig, vann D40
- Erik Thiberg, som jag åkte dit med, gled in på tiden 3.19.40, att jämföra med Peos 2.03.57.
- Kul att östgöten Robert Eriksson blivit så bra. Jag hade aldrig hört talas om honom förrän Stråkenloppet förra året, då han var drygt 3 min efter täten. Nu har han blivit ännu bättre. Vi bytte några ord efter målgång och om jag hörde rätt så lade han efter USM i just Mullsjö och sedan höll upp i många år till han började plugga i Borlänge. Nu bor han i Falun och jobbar heltid som ingenjör.
