Fredrik och Jenni vann båda SM-guld i duathlon 2009. Just idag satsar Fredrik på att ta sitt tredje guld. Lycka till!
Jag vaknade upp i Uppsala. Inte så konstigt konstigt kanske, det var ju här jag gick och lade mig.
Efter redaktionsmötet i Alvik i Stockholm tog jag tvärbanan till Sickla Kaj för att springa ett varv på banan för Stockholms Brantaste i Hammarbybacken. Det kommer att bli tufft utför idag, där lär jag tappa tid. Men uppför känns helt OK.
Jag själv kom över ett lag-SM-guld vid duathlon-SM 2009. Mitt hittills enda SM-guld i seniorsammanhang i en idrott som är med i Riksidrottsförbundet. Tyvärr blev jag 4:a individuellt, knappt slagen av Clas Björling.
Efter det åkte jag till våra gamla grannar på Eriksberg i Uppsala, där Ida och jag bodde i två år när jag jobbade som doktorand på SLU. Vi umgicks mycket med Jenni och Fredrik 2007-2009, och de är faktiskt två av de personer som känner mig allra bäst. Framförallt Fredrik och jag tränade mycket ihop och det var han som fick mig att ta steget att lämna forskarvärlden för att istället försöka försörja mig på min passion. Det är jag evigt tacksam för och Fredrik är nog lite glad över att ha gjort att jag trivs så oerhört bra med tillvaron. Fredrik själv försörjer sig genom att sälja cyklar, coacha och andra små uppdrag främst inom konditionsidrott genom sitt Mantra Sport.
Fredrik har också fått vara med när jag glömde min packning på flyget då vi åkte till duathlon-VM i Belgien och fick låna ihop utrustning dagen innan tävling och allt annat som blir lite tokigt ibland. Hur som helst var det riktigt roligt att träffa Jenni och Fredrik igen och det är få människor där jag känner så mycket att jag kan vara precis som jag är. Det uppskattas!
Jenni och Fredrik är oerhört seriösa med sin idrott och det är nyttig och mystisk mat som gäller, i tillägg till mycket sömn, stretching och återhämtning. Jag har en del att lära där. Skandalöst nog har de ingen kaffebryggare. Fredrik dricker inte kaffe och Jenni kör med pulverkaffe. Tvi.
