Jag laddar ganska hårt mentalt inför de skidlopp jag verkligen vill prestera bra. Det har har inte förstått förrän på senare år, då jag inte haft så mycket kvar i mig att prestera med efter Vasaloppet.

Jag och Emil Ekman efter Årefjällsloppet förra året

När jag tänker tillbaka så var det likadant när jag var junior. Då var det två ofta två JSM-distanser: långa på 20/30 km och korta på 10 km, båda med individuell start. Först gick långa distansen och ett par dagar senare den korta. Eftersom jag redan då var bättre ju längre det blev var 20/30 km alltid mitt huvudmål för säsongen. Och i princip varje år gjorde mitt bästa eller ett av mina bästa lopp på den långa distansen och ett av mina sämsta lopp på den korta distansen. Jag kunde helt enkelt inte ladda om. Jag hade laddat så länge inför mitt stora mål, och när jag sedan lyckades hade jag ingen mental (och kanske inte heller fysisk) kraft och åka bra två dagar senare, trots att det var säsongens näst vikigaste tävling.

JSM:s roll togs sedan över av NCAA (collegemästerskapen) under fyra år i USA och där var mönstret liknande. Nu är det Vasaloppet jag vill åka bra på och när jag lyckas bra där har jag väldigt svårt att ladda om. Det på gott och ont. Gott för att jag vet att det hjälper mig att prestera bra i det för mig viktiga loppet, mindre bra för det tar några veckor innan jag är mentalt redo igen.

Efter Vasaloppet är det många som åkt Birken i Norge eller SM-femmil i Kalix, och innan dess åkte några elitledsåkare 7-mila. Jag är väldigt nöjd att jag bara har en tävling efter Vasaloppet: Årefjällsloppet, som avgörs på lördag. Nu har det gått några veckor sedan Vasaloppet, så hade det varit lite tidigare under säsongen hade jag nog mentalt hunnit ladda om . Men efter att ha varit i skidåkar-mode under januari och februari har nu skidtänket släppt lite grann. Jag har varit mer med familjen, tvättat händerna mindre, varit mindre noggrann med att hålla mig frisk, sprungit en del med joggingvagnen istället för att åka skidor och i allmänhet inte levt som någon elitledsåkare. Jag har dock fortsatt att träna ganska bra och hoppas kunna prestera bra i Årefjällsloppet (formen är nog OK), men det är intressant  hur man mentalt i princip avslutat säsongen.

Daniel Svensson och jag körde ett halvt pass ihop cirka en vecka före Vasaloppet, där han var SVT:s reporter som körde med täten från toppen av första backen till Evertsberg. Daniel har haft en tung säsong, men blev igår skräll-2:a i Sverigecupen i Kalix på 10 km F efter Calle Halfvarsson.

I min ”the story” från årets Vasalopp skrev jag bl a om att det var många som bröt. Inte nog med det, även DNS-listan var lång (alltså många som inte kom till start).

Robin Bryntesson fotad av Ida

Senaste åren har det pratats en del om hur mycket hårdare konkurrensen blir i Vasaloppet år för år. Det stämmer också. Dels är det fler trad-åkare som satsar på långlopp. Förr var långloppen till viss del en slasktratt för trad-åkare i slutet av sin karriär som inte var tillräckligt bra på mästerskapsdistanser. Idag är det många tradåkare som tidigt går över till långlopp och fortsätter sin stenhårda satsning. Med ökad styrka.

Förutom att fler åkare satsar på långlopp är jag också helt övertygad om att eliten är betydligt bättre nu än då, eftersom de är mer specialiserade och tränar smartare. Det är svårt att jämföra nu och då eftersom spår, skidor, struktur, valla, stavar mm är så mycket bättre nu, men jag tror att få av de som kom på pallen runt millenieskiftet skulle nå topp tio idag.

I en artikel på Langrenn.com har man gått igenom vilken tid efter segraren man behöver vara för att bli på 30:e respektive 100:e plats. Det är intressanta diagram, men man ska som sagt komma ihåg att eliten är bättre idag och att numer går loppen ofta ganska fort hela vägen. Naturligtvis med undantag, som i snöfallet förra året.

Fredrik ”Bysse” Byström hade en jättebra säsong, men kom tyvärr inte till start i Vasaloppet.

Men det jag skulle komma till: I år tror jag för första gången på länge det inte blev svårare att bli topp 50 än året innan. Det var nämligen påfallande många som inte kom till start, utöver de som bröt. Dessutom var det inte så många världscupåkare som var anmälda, jämfört med exempelvis förra året.

Här några som nog hade varit topp 50 som var anmälda i år men inte kom till start.

• Johan Olsson blev sjuk och ryssarna Legkov och Vylegzhanin dök aldrig upp.
• I teamet Skistart.com/Bergslagen hade Magnus Jonsson ryggproblem, medan syskonen Maria och Kalle Gräfnings var sjuka.
• Robin Bryntesson gjorde Helt Ramm för NRK veckan innan och kom inte till start.
• Callesen och en till Team LeasePlanGo blev magsjuka och kom inte till start.
• Jens Eriksson har varit sjuk mycket i vinter och missade även Vasaloppet.
• I Lager 157 SKI TEAM hade Fredrik Byström ryggproblem och Jörgen Brink blev sjuk, så de startade inte.

 Den eminente fotografen Magnus Östh ställer ut bilder på Årefjällsloppets mässa. Han är så jäkla bra att jag är ivrig att se hans bilder efter varje Swix Ski Classics-lopp. Men igår hade inte bilderna kommit upp än när jag hämtade nummerlappen på Holiday Club i Åre.

Loppet på lördag blir 47 km. Ganska tuff kupering. Northug, Hellner, Olsson m fl till start. De blir de sista meterna jag kör på skidor i år. Sedan blir det lugnt i några veckor. 

Emil Ekman och jag åkte i Vålådalen idag, där Årefjällsloppet går i morgon. Jag testade inga skidor eftersom jag bara kommer att valla upp ett par. Överhuvudtaget går jag inte in supermycket för denna tävling. Självklart vill jag ha snabba skidor, prestera bra och har fixat bra langning, men mentalt sett har jag varit långt ifrån elitskidåkning sedan Vasaloppet. Vi får se om det går att tända till. Formen är OK tror jag. 

Langar gör för övrigt min far och min farbror (som bor i Åre), samt Emil och Olle Ekman. Emil och hans mamma och pappa har ställt upp enormt mycket för mig i skidåkningen senaste åren och jag är väldigt tacksam för det. Trevliga, prestigelösa, roliga och givmilda människor.  

Team Santander-ledaren Nils Marius Otterstad blev 4:a dagens 3.5-lopp i snöfallet.

Jag blev 45:a i dagens Årefjällslopp. Det var ungefär som väntat och jag är nöjd med loppet. Jag lyckades åka ifrån Jörgen Brink på slutet och sedan spurta ner Petter Engdahl. Kul med bra avslut. Underbart väder och roligt att åka!

Bilderna nedan vid första spurtpriset efter 5 km. Tack till Larsåke Carlzon.  

Resultat Årefjällsloppet 2015.

Idag dedikerade Borås Tidning fyra sidor åt träning och friskvård, där bl a jag blev intervjuad i rollen som ”träningsexpert”. I de andra delartiklarna skrev de om hur mycket sämre de unga över lag är vid konditionstesterna hos brandkåren idag jämfört med för 10-20 år sedan. Och att ”trenden att träna” främst är i form av att de som redan tränar tränar mer, inte att så många fler börjat träna.  

Syreupptagningstest på SkiErg på Aktivitus

Martin Josefsson mejlade mig en presentation från en träningsföreläsning av Klavs Madsen nyligen. Bland annat intressant att se lite värden på syreupptagningsförmågan hos mästerskapsmedaljörer inom cykling respektive längdskidåkning. Samt vilken effekt EPO har. Klicka här för att läsa.

Känns lite oväntat att Gustav Eriksson blev 5:a bland damerna i Swix Ski Classics ungdomsklass.  

Efter Årefjällsloppet blev det bankett och jag satt med delar av CCC1000-gänget, som jag coachat på olika sätt under året. Det blev en trevlig och rolig kväll. The story från Årefjällsloppet (och inte minst kvällen) kommer senare idag eller på onsdag.

CCC1000 och Thomas Wassberg på banketten. Jag i bakre raden. Anledningen till att jag har fluga och inte slips är för att slips bara är en fluga.

Marcus Hellner har skänkt ett par signerade skidor i kampen mot epilepsi. Buda här fram till 2 april kl 08.00. Initiativet samlar in pengar till Hjärnfonden.

I höst kommer det att gå undan.  

Den här bloggen har blivit tillsammans med 17 andra blivit nominerad till Sveriges bästa träningsblogg av hälsobutikskedjan Life. Om ni vill lägga er röst gör ni det på denna länk. Det går att rösta från och med idag till 15 april.

Schweiziskan Seraina Boner, som jag numer kommunicerar med på svenska, imponerade stort och ställde av alla uppför Ottfjället. Men varför gör hon en målfällning mitt i en uppförsbacke där det inte är ett spurtpris? Foto: Magnus Östh.

Resultat Årefjällsloppet 2015 finns här. Bilder Årefjällsloppet 2015 finns här.

Årefjällsloppet the story 2013
Årefjällsloppet the story 2014

34 minuter över 90 procent och 1:22:52 på 80-90 procent av maxpuls. Alltså inte speciellt hög puls, men inte heller låg.

Data från min Polar V800 (startade ca 1 min innan):
Tid: 2:17:42
Längd: 46,8 km
Snitthastighet: 20,4 km/h
Snittpuls: 159, 85 procent (hade 86 procent i snitt första timmen)
Maxpuls: 174, 94 procent (under första timmen)
Totalstigning: 935 m
Totaldrop: 960 m (borde vara samma)

Skidorna:
Madshus Redline skejtskidor, årets modell.
Slip: Orsas LJ02 (annars brukar jag slipa hos Joakim Augustsson)
Valla: Swix vit marathon paraffin + Swix FC8X pulver + HVC vätska
Rill: Swix T0405 (0,3) och T0401 (0,75) (”kugghjul, längre streck, blev mer vinkel” enligt Forneman)
Vallare: Andreas Forneman, stort tack till honom!
Bedömning: De skidorna har gått bra på glidtester i kalla, hårda, fasta spår i natursnö. Nu blev det varmare än jag trott med många solbackar. Gick ändå mycket bättre än väntat, själva vallan var nog mitt i prick. Jättenöjd med skidorna. Som andra i skuggan, lite sämre än andra i solen. Det gick dock bra att glida med i suget.

Efter all den data som preludium kan jag konstatera att min skidsäsong är slut för i år och att sista loppet gick ungefär som väntat. Jag hade skrivit på bloggen inför loppet att gnistan saknats lite efter Vasaloppet och jag kände formmässigt att jag inte var helt på topp, men det var fortfarande ett bra lopp och jag är nöjd med kunna åka jämnt med och slå många bra skidåkare.

Efter loppet träffade jag min grundskolekompis Per Odqvist i Åre. Vi har spelat tennis, åkt skejtboard, åkt snowboard och spelat i band ihop. Han var väl bättre på mig på ungefär allt, möjligtvis var vi jämbördiga i replokalen. Dessutom trånade alla tjejerna efter honom. Det var väldigt roligt att se Per (som för övrigt gjorde en 720 i Duved på gymnasiet) och hans familj som hastigast!

Snabb start
Det var nio spår i starten och jag stod i sjätte raden. Gissningsvis 20 sekunder före startskottet fick jag en åkare i ryggen. Tydligen tjuvstartades det längre bak i leden. Men det påverkade mig inte mer än att jag fick starta precis efter Gustav Eriksson istället för någon meter bakom.

Direkt i första kurvan blev det lite ståhej då snön yrde och en banmarkeringsskylt flög rakt in i spåret. Jag misstänker att det var för att helikoptern flög för lågt. Jørgen Aukland bröt en stav och någon annan föll. Jag lyckades dock passera det smärtfritt och fick en bra start tycker jag. Direkt kände jag att det gick riktigt fort. Jag har sett loppet på datorn efteråt och jag ser ju att de kör som bara den i början och hela fältet är pulvriserat redan efter 5 km. Det var också vad jag misstänkte, men jag kände mig ändå ovanligt trögstartad. Många åkte om, men eftersom loppet var tufft och soligt så tänkte jag att trots att loppet ”bara” är 47 km så kan det vara värt att hålla igen lite (på flacka 42 km-lopp kör jag oftast allt vad jag har tills jag inte orkar hänga med längre).

Anders Mølmen Høst är en samlad, lugn och trevlig grabb. Han blev som bäst 16:e man på norska juniormästerskapen. I år blev han topp 10 i Vasan.

Därför lät jag många passera, men efter kanske 3-4 km tittade jag bak och såg ingen. Då insåg jag att det var dags att gasa ett tag för att få ryggar och sedan hoppas på att ryggarna saktade ner. Det var ungefär vad som hände och en lång sträcka i början åkte bl a med Andreas Holmberg, Oscar Persson och en italienare. Jag tyckte jag fick ligga på ganska bra hela tiden men hjälpte även till med dragjobbet. Enda gången under loppet som det var lite lugnare var sista kilometrarna innan den långa stigningen, som började efter ca 22 km.

Som väntat bra backe
Stigningen motsvarar kanske drygt första backen i Vasaloppet i höjdmeter och längd (lite fler höjdmeter, men inte lika mycket snittprocentslutning). Som vanligt åkte jag bra uppför och plockade placeringar. Att redogöra exakt för vilka jag åkte med under loppet går inte, för det växlade otroligt mycket, men oftast låg jag i klungor på 3-5 personer.

Väl uppe på fjället åkte vi cirka en mil där inte vi åkte ner i Vålådalen igen. På den kuperade slingan körde jag främst med Erik Melin Söderström, Klas Nilsson, Oscar Persson och Jimmie Johnsson. Det var tufft och där uppe tror jag knappt att jag drog någonting. Det var hårt att staka. För övrigt åkte ovanligt många med fäste. Gissningsvis hälften av topp 50.

Magnus Östh, fotograf för Swix Ski Classics. Jag, tidigare journalist och moderator för presskonferenserna för Swix Ski Classics och Guy McCrea, kommentator för sändningarna på Swix Ski Classics hemsida.

Brutalt ifrånåkt
När vi kom ner till Vålådalen och skulle ut på den sista milslingan var det tack och hej för mig och jag fick släppa dem andra. Jag blev helt enkelt ifrånåkt. Brutalt, men rättvist. Det är väldigt ovanligt att jag blir avställd uppför i slutet av lopp, men de andra var bättre. Där kände jag att jag inte är tillräckligt genomtränad. På bara några kilometer förlorade jag cirka minuten på några bakomvarande.

Med cirka 7 km kvar såg jag Jörgen Brink bakom mig. Jag hade åkt ikapp och förbi Jörgen tidigare i loppet, men nu var han tillbaks. Direkt slutade jag i princip att åka för att vara så fräsch som möjligt när han kom ifatt så jag skulle orka ta ryggen. Vad jag också såg bakom mig var Jesper Modin och Petter Engdahl. Jag hade tidigare kört ikapp och förbi Jesper i den långa uppförsbacken, men nu blev det alltså precis som i förra Årefjällsloppet att VM-5:an i sprint från 2011 och jag körde sick-sack med varandra i resultatlistan med hans fördel på slutet.

Jag satt med CCC1000 på banketten

Jesper och Petter hade högre fart än Jörgen och de tre kom ikapp mig ungefär samtidigt. Det föll sig så att jag orkade ta Jesper och Petters ryggar eftersom jag hade ”vilat” en knapp minut, medan Jörgen släppte och kom sedan inte ikapp. Jag orkade hänga på Jesper och Petter fram till 2 km kvar, då de ställde av mig när de diagonalade uppför. Petter lyckades jag dock komma ikapp och slog honom i en skolboksspurt. Vi hann även nästan ikapp Jimmie Johnsson.

Stort tack pappa, farbror Arne och familjen Ekman för langning och stavservice. Tack också alla andra som ”spontanlangade”, det är mycket uppskattad. Daniel Tynell var en av de som gav mig dricka, kul att se honom igen.

24 timmars nästa år
Sammanfattningsvis är jag nöjd med tävlingen. 46:a är varken bra eller dåligt. Hade jag haft den formen jag hade i Vasan hade det blivit bättre. Det var ett tufft lopp och jag blev faktiskt tvungen att saxa 5-10 gånger. Så mycket har jag aldrig saxat i ett lopp jag stakat tidigare. Jag vill inte saxa, jag tycker att man ska staka när man kör utan fästvalla. Jag tillhör den som saxar minst bland de jag åker med (Jimmie Johnsson var f ö den som saxade allra minst bland de jag åkte med, pluspoäng åt honom). Kanske hade jag tjänat mer på att saxa, men jag vill inte. Och när jag väl saxar tappar jag alltid mycket på de andra. Jag brukar nämligen ofta ställa mig helt still och gå fram på skidorna. Hoppar man finns risk att man glider (särskilt i plusgrader) och det vill jag inte. Men ändå tycker jag det är svårt att göra det på ett bra sätt som känns rätt.

Tyvärr var Årefjällsloppet återigen ett problemlopp på saxningsfronten. Två blev diskade och tio fick varningar. Vadå varning? Om en simmare plötsligt crawlar tio meter i en bröstsimstävling, får hen bara en varning då? Lyckligtvis såg jag ingen av de som åkte kring mig som tänjde på gränserna.

Arne Post verkar vara en trevlig karl

Nästa år ska jag vara så stark att jag även orkar Årefjällsloppet utan att saxa. Fast mitt Årefjällslopp nästa år kommer förresten att vara väldigt flackt. 24 timmar på Åresjön!

Trevlig bankett
Efter loppet var det bankett på Holiday Club i Åre och därefter Bygget. Jag går på krogen ungefär en gång om året, och även om det var väldigt roligt att träffa alla skidkompisar under andra former så har jag lite svårt för den arenan. Jag sitter hellre ett gäng vänner hemma och dricker vin i moderata mängder och samtalar en sen kväll. Ljudet på uteställen är lite för högt för min smak. Men som sagt, en trevlig bankett och utekväll.

Vi skidåkare fick komma in i ett ”VIP-rum”, som för dagen även hade moderatledaren Anna Kindberg Batra som gäst. Den tidigare skidåkaren Gustav Berglund, som jag haft sporadisk kontakt med i olika ärenden de senaste åren, blev mutad av personalen med en flaska skumpa för att lämna sitt bord så istället politikern kunde sitta där. Det var han nöjd med! Anna satt dock inte länge förrän hon reste sig upp och ville prata med Anders Södergren. Vem vill inte snacka med en femmilskung!

Erik Wickström efter Årefjällsloppet 2015. Foto: Johan Kask.

Äntligen har jag rört på mig sedan Årefjällsloppet. Efter fem dagars vila var det skönt att komma ut på en 28 min lugn och staplande löptur i går.

Marcus Johansson (2:a), Erik Wickström (1:a) och Marcus Persson (3:a). Från BL-loppet i somras.

Jag kommer att ta det lugnt på träningsfronten några veckor nu. Inför nästa år hoppas jag kunna göra en satsning på ungefär samma nivå, med en snitträningsdos på 7 timmar i veckan. Får jag möjlighet till mer träning så gärna, för jag tror inte det håller år efter år med den här låga dosen. Jag lever nog delvis fortfarande på lite ”ränta” från tidigare år.

Men det är inte alltid lätt att få till träningen. Astrid och Maj är snart 3 respektive snart 1 år och suget efter att vara mer och mer med dom blir allt större. Och så ska man sköta jobb och våra två hus också. Ett helt vanligt liv alltså. Men jag trivs väldigt bra med vardagen och att kunna styra arbetstiden. Så här får det gärna fortsätta flera år till!

Träningsmässigt kommer de stora förändringarna vara att jag förmodligen inte kommer att tävla på rullskidor, eller åtminstone inte så mycket som tidigare. Jag kommer inte heller träna så mycket rullskidor på våren som tidigare. Istället hoppas jag kunna springa mer och göra ett par bra löptävlingar. Jag kommer också att åka på färre läger. Skidhallen i Göteborg som öppnar i juli kommer förmodligen också minska resandet, vilket är skönt. Till vintern siktar jag på svenska långloppscupen (fem tävlingar var det i år), Vasaloppet och 24 timmars. Eventuellt även något lokalt lopp. Det är planen i nuläget.

Michael Olsson, Team Cykelcity, här på väg mot segern i Mitt i Borås GP 2011. Varför den här bilden kom här nu kan man undra, men jag är i alla fall jäkligt nöjd med den. Tagen med vår fish-eye-lins.

Dags för säsongens sista paraffinering. Bilden är tagen i vårt (Ida använder det inte så mycket så ”mitt” kanske vore ett mer adekvat pronomen) vallatempel av Johannes Glans för Längdskidåkning för dig.

Vallning i vallatemplet. Foto: Johannes Glans/Längdskidåkning för dig.

Med bärstol och Chariot i Ullådalen förra veckan. Vi har dubbelvagn hemma, men fick låna Idas systers enkelvagn.

För en vecka sedan kom Ida, jag och barnen hem efter en trevlig långresa norrut. Vi åkte upp redan 12 mars och tog en övernattning på väg till Östersund för att resdagen inte skulle bli för lång. Sedan var det möhippa för Idas syster under helgen. Eftersom vi sedan långt tidigare bokat in en semestervecka med min far och min systers familj i en stuga i Duved 21-28 mars tänkte vi att det var lika bra att stanna kvar i Jämtland, så vi bodde hos Idas syster i Östersund och hos min farbror med fru i Åre.

Det var en härlig vistelse med många soliga dagar. Första veckan jobbade jag en del för att sedan vara i princip helledig den andra veckan. En typisk förmiddag i Duved var att jag åkte slalom med Astrid (hon höll i mina stavar eller att hon åkte själv i en mycket liten backe så jag kunde fånga henne om det började gå galet) medan Ida åkte längd med Maj i Charioten. En typisk eftermiddag var att vi åkte upp till Ullådalen alla fyra med lite olika varianter om Astrid åkte själv eller satt på ryggen eller låg i vagnen. Ibland hade jag Maj på ryggen och Astrid i vagnen. Det gillade Ida, för då kände hon sig stark. Jag gillade det också, men inte ländrygg. Så dagen innan Årefjällsloppet blev det viktlös skidåkning. Då åkte jag istället till Vålådalen och testade banorna.

Ida blev längdåkningsfrälst under vistelsen. Jag har aldrig hört henne säga så många vackra ord om en idrott förr.

Snart ska det läsas. 

Köksrenoveringen har startat. Kokplatta och mikro i fyra veckor!