Elin Lilja och jag var kompisar innan vi kunde gå och prata. Sedan hade vi inte så mycket kontakt under många år, tills för några år sen då hon och Jonas Colting blev ett par. Att hon simmade ifrån mig i tisdags kändes inte helt bra.

Borås Swimrun har egna träningar vid Kypesjön

Som den konditionskonnässör jag är så känner jag mig inte fullständig som människa om jag inte åtminstone lite grann förkovrar mig i Swimrun. Det har blivit allt vanligare att fullt friska (nåja) människor växelvis badar (Jonas Colting avskyr när jag säger ”badar” om simning, vilket även framgår i veckans podavsnitt) och springer terränglöpning med våtdräkt i svenska sjöar och hav.

Ö till ö i Stockholms skärgård får väl ses som ursprungseventet, där man under en stenhård dag totalt simmar 10 km och springer 65 km i knölig terräng. Ö till ö, som Colting vunnit tre gånger, har arrangerats i över tio år, men det är först de sista 2-3 åren som intresset för swimrun verkligen ökat och nu finns en rad olika tävlingar.

Två simpass på fem år
Detta är bakgrunden till att jag nu tänkte ta mig an denna idrott. Tävlingen jag kommer att köra (högst osäkert om det någonsin kommer att bli fler) är Borås Swimrun som avgörs kring Öresjö 7 juni. Förra året sprang jag löpsträckorna med Colting och det är verkligen en superfin bana. Springa kan jag, men jag är en ytterst talanglös simmare.

Swimrun-karlar är starka

2011 var Martin Josefsson och jag anmälda till ironmandistansen i Kalmar. För att göra bra ifrån mig där lärde jag mig crawla och simmade en gång i veckan i knappt ett halvår. Efter det har jag crawlat två gånger (möjligtvis någon gång till): en gång dagen innan Mitt i Borås Triathlon 2013 samt då jag körde tävlingen dagen efter. För övrigt blev det ingen Kalmar 2011 för mig pga en löpskada, men Martin klarade enkelt sub 10 med tiden 9:59:26.

6 km simning och 28 km löpning
17.30 är en helig middagstid för familjen Wickström och jag gillar inte att sticka ut och träna efter det innan barnen somnat. Därför deltar jag ytterst sällan i klubbträningar och dylikt. Men i tisdags kände jag att jag behövde göra ett undantag. Det är bara drygt två veckor kvar till Borås Swimrun och jag har inte simtränat och jag vet inte riktigt hur sporten funkar.

Det blev en chock. Dels av det 12,5-gradiga vattnet (sket i det efter en halvtimme och gick till bastun för att värma mig), dels över hur dålig jag är på att simma. Jag har en del att jobba på. Eftersom Martin Josefsson förlustar sig i Frankrike på tävlingsdagen har jag istället frågat min vän Robert Malmgren. Brandmannen har dock ett arbetspass inbokat den dagen. Han ska försöka byta bort. Kan inte han är det kanske just du som blir min swimrun-partner för 6,2 km simning och 28,2 km löpning, uppdelat på 27 sträckor.

Från Göteborgsvarvet 2011

I morgon är det dags för Göteborgsvarvet. Jag siktar på att slå mitt personbästa i detta trevliga lopp, som är 1.13.23 (har dock sprungit på låga 1.12 som bäst i en halvmara i Norge). För att springa på 1.13 måste jag hålla 3.30 km/min-fart, vilket är ett högt uppsatt, men ändå realistiskt mål. Springer jag på sämre än 1.15 är jag nog missnöjd.

I vintras sprang jag knappt 1 mil i veckan, i april ca 2 mil i veckan och nu i maj ca 3 mil i veckan. Det har varit lite mycket, och min skada i baken har tyvärr börjat göra lite ont. Vi får se hur det går, det är ett orosmoment. Annars är formen bra. Förutom Sjömarksloppet har det blivit ett hårt löppass i år. Det var i söndags när jag sprang 4 st flacka 2 km-intervaller (runt Byttorpssjön) på grusväg med 1,5 min vila där jag snittade 3.23 km/min-fart.

Jag har ingen langning i morgon, så om någon vill sträcka ut en flaska sportdryck med koffein eller en gel/liquid med koffein längs vägen vore det oerhört tacksamt.

Göteborgsvarvet alla mina sju resultat i halvmaran plus ett seedningslopp 10 km

Astrid fyller 3 år idag. Snart kommer 14 barn in i huset. Det ska bli spännande.    

Idag ska jag ge en rullskidslektion och hålla i en föreläsning för Burseryds IF. Det ska bli riktigt roligt att äntligen få komma till den starka smålandsklubben med många verksamheter.

Jag nådde inte målet att springa på 1:13 i Göteborgsvarvet idag. Men jag är nöjd med att kämpat mig igenom på 1:14:40 efter att ha haft ont de flesta kroppsdelar andra halvan. Som vanligt ett kalaskul lopp! The story kommer senare.     
 

Stort tack för igår Burseryds IF! Jag höll i en tekniklektion på rullskidor och därefter föreläste jag om träning mot Vasaloppet. Jätteroligt att få komma till den anrika klubben med taggade Vasaloppsåkare!

Lite roligt också att Martin Josefsson vann poängligan för Burseryds IF:s innebandylag en gång back in the days.

Rullskidåkare i Burseryds IF

Göteborgsvarvet 2015 på Götaplatsen. Salming Speed 205 gram med 5 mm drop var bra. Foto: Marathonphoto.com.

Göteborgsvarvet 2015 puls-, tempo-, och höjdgraf. En liten pulsdipp vid ca 6 km. Det var på en blåsig bro då jag låg i klunga. På slutet går pulsen i taket. Sista kilometern (datan visas nedanför grafen) snittade jag 95 procent och maxade på 100 procent. Då var man hyfsat fikasugen.

33 procent i partyzonen, alltså över 90 procent av maxpuls, enligt Polar V800. Snittpulsen blev 88 procent och maxpuls 100 procent. 85-90 procent är ungefär vad jag klarar att ligga på i snitt i 1-4 timmar i löpning, cykling eller skidåkning.

Resultat Göteborgsvarvet 2015 finns här. Jag blev 44:a av herrarna och 52 totalt på tiden 1:14:40, vilket är en dryg minut ifrån mitt varvspers från 2005 (bästa halvmaran är låga 1:12).

I klunga efter ca 7 km. Sedan sprang jag solo i ca 11 km. Foto: Martin Erlandsson.

Jag är nöjd. Men inte helnöjd. Jag visste att det skulle gå att klara höga 1.13 en bra dag, trots att jag inte sprungit så mycket i år. Men det ville sig inte. Jag kände det egentligen ganska tidigt.

I de halvmaror jag sprungit bra har första milen känts lätt. Som en promenad i parken. I lördags tyckte jag att jag fick ta i för hålla fart. Så även om jag höll schemat på 3.30 min/km-fart vid 10 km-passeringen (34.48 min) och inte var supertrött, så kände jag på mig att det skulle bli en utmaning. För övrigt finns en väldigt bra omvandlare för min/km, km/h, tid, sträcka etc som jag länkat till tidigare här.

80-TALSERIK kallades jag i Borås cykelkretsar när jag började med landsvägscykling. Jag hade väl kanske inte exakt rätt cykel och rätt kläder, men var bra uppför. Martin Erlandsson gillade det.

Vid 15 km låg jag bara 9 s efter schemat, men sista 6 km är lite mer uppför än första 15 km och dessutom är man trött vid det laget. För övrigt är det en del backar och svängar i Göteborgsvarvet, banan är inte så snabbsprungen som man kan tro. Så jag tappade 45 s mot schemat från 15-20 km och kom i mål ungefär en minut senare än jag ville.

Orsak?
Senaste åren tycker jag att jag verkligen lyckats prestera bra i de tävlingarna jag laddat mentalt för. Göteborgvarvet var ett ganska stort mål för mig. Även om det inte blev så mycket löpträning har jag laddat hårt mentalt, och det brukar räcka långt för mig på min nivå. Men nu kände jag att jag presterade aningen bättre i lokaltävlingen Sjömarksloppet för två veckor sedan (34.43 min på en ganska kuperad mil). Därför har jag funderat en del på varför jag inte fick ur mig den sista ”formprocenten”.

Odd-Bjørn Hjelmeset sprang på höga 1:11.

En anledning kan vara att min skada som gör ont i sätesmuskeln gjorde sig till känna förra vecka och gjorde lite ont. Jag kände av den på uppvärmningen och även under loppet. Det kan ha påverkat en del. Sedan kanske jag hade något lurigt i kroppen också. Vi hade barnkalas dagen innan och ett par barn blev sjuka efteråt. Jag själv blev dålig på eftermiddagen dagen efter loppet, så kanske var det något som påverkade.

Eller så räckte jag helt enkelt inte till. 1.13 kanske var ett för hög mål för mig i den tävlingen det här året. Om jag är skadefri blir det 1.12 i Kretsloppet till hösten!

Göteborgsvarvet 2015 med Daniel Adams Ray

För övrigt…
…sprang den hjulbente tidigare femmilsvärldsmästaren (Sapporo 2007) Odd-Bjørn Hjelmeset på 1:11:45.
…imponerade Lager 157 SKI TEAM-åkaren Marcus Johansson stort med 1:12:20, otäckt nära mitt halvmarepers (8 s).
…slaktade artisten Daniel Adams Ray (tidigare i Snook, nu solo) sitt pers genom att springa på 1:21:39. När jag intervjuade honom för ca 1 år sedan hade han precis över 40 min som pers på milen. Grym utveckling. Vi har haft lite kontakt sedan intervjun och han är helt såld på konditionsidrott. Han gjorde Klassikern med Vasaloppet som avslutning och skickade ett mejl från en semesterort en gång med bild på min skidbok med en strand i bakgrunden. Väldigt trevlig kille!
…så dök min tidigare granne när vi bodde på Norrby, Martin Erlandsson, upp och hejade på. Kul att se dig Martin! Överhuvudtaget tyckte jag att jag fick ett enormt stöd från publiken. Dels pga att det var mycket folk ute, men kanske framförallt för att det var så många som jag hörde säga ”Kom igen Erik”, ”Heja Wickström” etc. Stort tack alla ni!
…så fick jag en välbehövlig liquid av Linnéa Holmstrand efter 15 km, tack för den. Linnéa är för övrigt en frekvent och mycket uppskattad middagsgäst hos oss i Lundaskog.

Fikasugen sista kilometern

Vill bli bättre löpare
Sammanfattningsvis är jag aningen missnöjd med att inte jag klarade höga 1.13. Men jag är jäkligt nöjd över att jag med betydligt mindre löpträning och mindre träning totalt sett är så nära mig själv då jag var som allra bäst som löpare. Får jag vara skadefri och kan öka löpträningen något hoppas jag kunna bli den bästaste löparversionen av mig själv framöver!

Data från Polar V800

Tid: 1:14:39
Distans: 21.32 km
Snittempo: 3.32 min/km (med 21.1 km blir det 3.30)
Medelpuls: 166 (88 procent av max)
Maxpuls: 188 (100 procent av max, på upploppet)

Ida och barnen var med och tittade på loppet. I bilen till Göteborg satt även min Uppsalakompis Björn Winell. Vi hade sällskap till nummerlappshämtning och på uppvärmningen. Björn jobbar för övrigt med Salpro, ett laxprotein i tablettform som börjar bli populärt bland elitkonditionsidrottare (äts bland annat av min kompis Fredrik Swahn, som vunnit SM i duathlon och sprungit milen på 31 min). Jag ska börja använda det nu som ett test och se om det ger effekt.

Björn Winell springer för Mantra Sport

Marcus Johansson persade med 2 min och sprang på galna 1:12:20. Och den killen har ju inte ens ett vettigt löpsteg. Och sprang i Inov8:s trailskor!

Erik Finnskog sprang på 1.23.52.

Göteborgsvarvet 2015, precis före klubbkompisen Patrik Wrigfeldt. Foto: Marathonphoto.com.

Jag satt i stugan och jobbade igår. Det är rofyllt att komma dit ut i skogen. Innan lunch drog jag ut på årets första 25 minuter på SUPen (stand up paddling). Jag höll 7,8 km/h i snitt med 69 procent i snittpuls och 79 procent i maxpuls. Jag tänkte simma en kvart också, men vände efter 50 sekunder. Det var 10 grader i Såken och det är på tok för kallt för mig även med våtdräkt.

För övrigt börjar arbetet med det nya avloppet bli klart. Vi har haft mycket hjälp av svärfar, vilket vi är väldigt tacksamma för.

I sommar hoppas jag kunna öka träningsmängden och i så fall vill jag prioritera 2 st SUP-pass á 45 min i veckan. Träningsmöjligheterna är goda i stugan eftersom man slipper ställtiden med att ta bilen med brädan.

Dags att så lite gräs!

Längdskidsbutiken Ski and Run i Göteborg, som jag besökt många gånger, har gått i konkurs. Det känns trist då det är en välsorterad butik dit skidtokar från Borås och Göteborg åker för att spendera veckopengen. Hoppas den återuppstår inom kort på ett eller annat sätt.

Ski and run i konkurs, skärmdump från Blocket

2000 m rodd på 6.54 min på motstånd 6. Hade lite hybris och tappade i mitten, men lyckades avsluta OK.

Jag gillar korta pass. Inte för att det är bättre än långa, men eftersom jag vill göra lite för många olika saker här i livet så blir det mestadels korta pass. Många gånger blir det 30 min, men sällan kortare. Nyligen körde jag dock en träningspass på 15 min på roddmaskinen i källaren vid halv tio på kvällen som såg ut så här:

• 5 min uppvärmning på motstånd 1
• 2000 m helt max på motstånd 6, tid 6.54 min (nytt pers med 12 s, men å andra sidan inte maxat på några år)
• 3 min nedvarvning på motstånd 1

Det kändes kul att bli en i sub 7-gänget. För övrigt är roddmaskin oerhört jobbigt för benen.

Atletklubben i källaren. Roddmaskinen är ett trevligt redskap. Jag kör inte jätteofta på den, men nu när jag inte cyklar så mycket föredrar jag den framför Monarken då det ger bra styrketräning för hela kroppen samtidigt som pulsen är hög.

Efter förfrågan kommer här lite om prylar från Vasalöparens aprilnummer. Som framgår av texterna är vissa av prylarna testade, medan i andra fall är det bara produktinformation.

Prylkollen Vasalöparen s1

Prylkollen Vasalöparen s2

Minitest Vasalöparen s1

Minitest Vasalöparen s2

Minitest Vasalöparen s3

Minitest Vasalöparen s4

Pang med rödbetan?

Eftersom jag precis blev först i världen med att åka hela spåret i skidhallen i Göteborg har jag nu också världsrekordet. 2.18 min på ett varv i full fart. Återkommer med mer om hallen.  

  Idag avgörs årets första rullskidstävling med ett stort elitfält, Dalarullen i Falun. Jag själv tänkte skippa alla rullskidstävlingar i år, jag är borta tillräckligt mycket på vintern. Men jag ser fram emot att inspektera resultatlistan när den kommer. Den stora frågar är: Vinner Adam Steen?

Jag köpte bilder av Marathonphoto.com och lade tidigare upp några i ”the story”. Här kommer en till, från målgången i Göteborgsvarvet. Jag verkar ha cabbat ner nummerlappen.

Nedan är två från Runners Worlds hemsida, dock i låg kvalitet då det är en skärmdump.

Bra position i startfållan. Inte långt från nummer 1. Jag är blondinen i rött linne.

Kul att det är förevigat på bild när jag passerar Anders Grahl ca 700 m före mål. Anders är vanligtvis en mycket bättre löpare än mig, men han hade inte sin bästa dag. Anders bor för övrigt tydligen i Borås för tillfället och kom fram till mig innan start och utmanade mig på intervaller i Halensbacken, som han tydligen kände till att jag körde. Nu har mina ben läkt från halvmaran Anders, så nu är jag redo!

Så här blev det när jag satte GoPro-kameran på skidan i skidhallen i Göteborg i fredags. Observera att vid en av raksträckorna (den första i klippet) finns en alternativ väg då man kör upp för en backe så man kommer i höjd med fotbollsplanen en bit, för att sedan köra ned i hallen igen.

Petter gav ett trevligt intryck då jag pratade med honom i samband med Jonas Coltings 40 års-kalas för två år sedan. Jag undrade om han ville åka Vasaloppet och han ringde faktiskt upp några dagar senare för att ställa några följdfrågor. Men han verkar föredra landsvägscykling och swimrun.

Som jag skrev på bloggen i samband med en swimrun-träning vid Kypesjön så planerar jag att delta i Borås Swimrun. I samma inlägg skrev jag också att jag inte pallade det 12-gradiga vattnet och ganska snabbt tog sikte på bastun. Någon vecka senare tog jag på mig våtdräkten i stugan för att simma lite i Såken, men vände ganska snabbt. Det träningspasset blev 1 minut och 41 sekunder. Vattnet är helt enkelt för kallt för mig.

Jag insåg att ca 3 mil löpning och 5 km simning skulle bli för tufft. Därför kommer jag istället att köra sprintbanan, där distanserna är 5,6 km löpning och 540 meter simning, uppdelat på sju sträckor. Jag fick napp när jag lade ut en krok på bloggen sist, så jag och Andreas Glad från Stockholm kommer att bilda en vinnande duo. Jag är nog en bättre löpare än honom, men förmodligen kommer han att behöva bogsera mig i vattnet. Vårt lag heter ”Filip Glad i Filipstad” (ja, familjen Wickström har lyssnat mycket på Krakel Spektakel-skivan i bilen senaste året).

Borås Ultramarathon 2014. Topptrion i 45 km-klassen.

Inget BUM i år
För övrigt får kommer stora delar av Sveriges rap-elit till Borås Swimrun. Petter kör andra året i rad och Daniel Adams Ray, som sprungit Göteborgsvarvet på 1.21 nyligen, kör ytterligare en swimruntävling i förberedelserna inför Ö till ö. I helgen imponerande han stort i Utö swimrun.

Just det, BUM: Jag hade planerat att försöka försvara min seger på 45 km i Borås Ultramarathon som gick i helgen. Men eftersom jag inte sprungit mer än 15 km någon gång i år förutom Göteborgsvarvet kände jag mig inte riktigt förberedd. Förra året hade jag åtminstone två 30 km-pass, men då sprang jag lite över förmåga i loppet och då tog det flera veckor innan jag var på banan igen. Så det blev ett ganska enkelt beslut att avstå i år.

I samband med att jag tränade två pass med Lager 157 SKI TEAM vid deras läger i Ulricehamn i mitten av maj gjorde jag korta intervjuer med samtliga åkare i laget. De som inte var på plats, eller vid den tidpunkten ännu ej var klara för teamet, intervjuade jag på telefon efteråt. Under de närmaste dagarna kommer intervjuerna att publiceras här på bloggen och jag kan redan nu avslöja att det är nya åkare i teamet. Först ut i denna nytänkande presentation av ett långloppslag är Jörgen Brink!

Brink skippar fästvallan

Jörgen Brink. Foto: Lager 157 SKI TEAM.

Jörgen Brink har länge envisats med att åka Vasaloppet och andra långlopp med fäste. Men nu tar Lager 157 SKI TEAM-åkaren steget över till att enbart staka.

Med tre Vasaloppssegrar, tre VM-medaljer och en femteplats i en världscuptävling i skidskytte har Jörgen Brink för alltid skrivit in sig i svensk skidhistoria.

Samtliga segrar i fäders spår tog Jörgen med fäste under skidorna, och även i flera andra lopp där större delen av elitklungan åkt på blanka skidor har Jörgen valt att använda benen.

– Att helt skippa fästvalla på långlopp blir mitt nya mål och min nya träningsstrategi. Trots en uttalad långloppssatsning har jag de senaste åren tränat ganska allround, med en hel del skejt och diagonalåkning. Det kommer jag till viss del att fortsätta med, inte minst eftersom jag även i vinter kommer att köra några traditionella tävlingar. Men andelen stakning i träningen kommer att öka.

Tre nyckelpass
Jörgen kommer att fokusera på tre nyckelpass som återkommer varje vecka: stakintervaller på Hallstaberget, ett längre stakpass på minst 3 timmar i hyfsad fart och inslag av A3 (puls över 85 procent av max), samt ett pass med stakintervaller i blandad terräng.

– Jag vill också bygga på maxstyrkan, jag tror det fattas lite där för att klara uppförsbackarna bättre. Tidigare har jag mest kört allmän styrketräning, men nu kommer jag att köra ett maxstyrkepass per vecka, för att bli starkare och mer explosiv.

Jörgen hade en lite knackig vinter som stördes av sjukdomar. Men som så många gånger förr hittade han storformen i slutet av februari och många såg honom som en av de absolut största favoriterna i Vasaloppet. Strax innan säsongens höjdpunkt fick han dock feber och fick kasta in handduken i sista stund. Men det hindrar inte 41-årigen från att satsa vidare.

– Visst vill jag vinna Vasaloppet igen, men det är inte grunden i min drivkraft. Jag tycker helt enkelt att det är roligt att träna och jag uppskattar livsstilen. Sedan tycker jag fortfarande att jag har saker att förbättra. Nu känns det exempelvis spännande att försöka ta ett kliv till i stakningen.

Jörgen Brink

Född: 10 mars 1974, uppvuxen i Delsbo
Bor: Sollefteå
Yrke: Skidåkare
Familj: Fru och två barn, Teo 3,5 och Saga 8 år
Team: Lager 157 SKI TEAM
Träningsdos: 800 timmar förra året, något liknande nästa år
Meriter: Tre Vasaloppssegrar 2010-2012. Tre VM-brons 2003: skiathlon, 50 km F och stafett. Ett individuellt SM-guld, 2000. En individuell världscupseger i Otepää 30 km K, 2003.
Bästa Ski Classics-lopp 2015: 11:a i Marcialonga
Styrka som skidåkare: Bra teknik. Allround. Uthållig.
Svaghet som skidåkare: Ojämn. Har haft lätt för att bli sjuk i perioder.
Mål Ski Classics 2015/2016: Vinna Vasaloppet. Åka bra i flera Ski Classics-lopp, gärna på pallen någon gång. Topp sex i totalen.
Drömföre i Vasaloppet: Hårda och fasta spår, men inte jättesnabbt före.
Det gör jag tio år: Jobbar i Stefan Palms idrottsteam eller driver något eget företag med tjänster och/eller produkter.
Sociala medier: www.lager157skiteam.com och jorgenbrink på Instagram

Intervjuserien som jag gjort med Lager 157 SKI TEAM går vidare. Idag publiceras inte bara en intervju, även ett nyförvärv presenteras. Det känns roligt att det blir offentliggjort på denna blogg!

Laugaland ny i Lager 157 SKI TEAM

På sitt första juniormästerskap i Norge blev han näst sist. Förra året var han på vippen att vinna Vasaloppet. Nu fortsätter Audun Laugaland sin satsning i Lager 157 SKI TEAM, efter att ha blivit petat från Thomas Alsgaards lag Team LeasePlanGo.

Audun Laugaland, Lager 157 SKI TEAM

Många minns tårarna från Vasaloppet 2014. Audun Laugaland gick ifrån klungan med ungefär en mil kvar och höll på att göra sin livs största idrottsprestation. Det gjorde han egentligen också, men det räckte inte ända fram. Med några hundra meter kvar till mål kom John Kristian Dahl ikapp och förbi, och innan mål hade även Johan Kjølstad och Jörgen Brink hunnit med att passera.

4:a-platsen i Vasaloppet är Auduns bästa i långloppscupen Ski Classics. Men än är han inte nöjd.

– För att bli en bättre skidåkare kommer jag att göra några små justeringar i träningen. Bland annat kommer jag att enbart staka på tävlingarna i vinter, vilket gör att det blir mer stakning även i träningen. I vintras körde jag med fäste i tre lopp, La Sgambeda, La Diagonela och Birkebeinerrennet, och det var mina bland mina sämsta lopp under säsongen. Det känns rätt att helt fokusera på stakningen nu.

Audun berättar även att han kommer tävla på mer i sommar och i höst.
– Jag gillar att tävla, men det blir få lopp nu när man satsar så fokuserat på Ski Classics. Därför ser jag fram emot att öka antalet löp- och rullskidstävlingar jag är med på.

Audun Laugaland efter Marcialonga i år. Foto: Magnus Östh.

Från LeasePlanGo till Lager 157
Efter drygt fem år i samma långloppslag (först Team United Bakeries, sedan namnbyte till Team LeasePlanGo) fick Audun inte förnyat förtroende av Thomas Alsgaard, som äger laget. Detsamma gällde Jörgen Brink året innan och Anders Södergren detta året.

– Det är Thomas lag och det är han som bestämmer, men jag tyckte att jag borde fått chansen att fortsätta i laget, säger Audun sakligt.

Nytt lag för Audun från och med slutet av maj är Lager 157 SKI TEAM. Han kommer att följa med på teamets månatliga läger på 5-7 dagar och köra samtliga lopp i Ski Classics. För närvarande befinner sig laget i norska Sognefjell för att testa skidor och träna på snö.

– Det är ett nytt gäng med nya impulser, så det känns både roligt och motiverande. Brink var den första personen jag pratade med efter jag blev petad av LeasePlanGo och jag hade redan då Lager 157 SKI TEAM som förstahandsval för vidare satsning. Det är trevligt att vara i samma lag som Jörgen igen, jag lärde mig mycket av honom när vi var i samma lag senast.

Audun Laugaland har en imponerande Vasaloppsstatistik. Klicka på bilden så blir den större.

14 raka Vasalopp
Audun var långt ifrån en ungdomsstjärna. Första året på juniormästerskapen i Norge blev han näst sist. Som bäst var han något år på övre tredjedelen. När han blev senior var han åter i botten av resultatlistorna, men han noterade att han fick lite bättre placeringar vid de långa distanserna, 30 och 50 km.

– Jag hade lättare för mig när det blev långt, så pappa tog mig med till Vasaloppet när jag var förstaårssenior. Då blev jag 119:e man och var nöjd med det. Sedan gick det successivt bättre. Min drivkraft var just att jag blev lite bättre varje år och till slut hamnade jag i världseliten i långlopp.

Audun har åkt samtliga Vasalopp sedan debuten 2002 med totalt tre topp tio-placeringar. I år fanns formen, men skidorna ville inte glida. I TV kunde man se hur han stannade och rillade sina skidor strax innan Evertsberg, då han låg i tätklungan. Men det nya greppet hjälpte föga och Audun slet sig i mål på en 16:e-plats.

– Nästa år vill jag vinna Vasaloppet, avslutar Audun.

Audun Laugaland

Född: 27 oktober 1981
Bor: Stavanger
Yrke: Skidåkare. Håller även i lite skidkurser. Högskoleutbildad längdskidstränare.
Familj: Gift med Alisa, två barn på 1,5 år och 4 mån, två bonusbarn på 9 och 11 år
Klubb: Hjelmeland IL
Team: Lager 157 SKI TEAM
Träningsdos: 900 timmar, kanske minskar lite år för att kunna höja intensiteten
Meriter: 4:a Vasaloppet 2014. 2:a Tartu Maraton 2015. 5:a Jizerska 2011. 6:a Marcialonga 2009. 7:a Birkebeinerrennet 2013.
Bästa Ski Classics-lopp 2015: 8:a Årefjällsloppet
Styrka som skidåkare: Seg, håller långa distanser
Svaghet som skidåkare: Inte känd för att vara supersnabb, förlorat många spurter
Mål Ski Classics 2015/2016: Vinna Vasaloppet. Åka bättre än förra året, få ut mer av kroppen.
Drömföre på Vasaloppet: Före har inte så stor betydelse, så länge det är möjligt att gå ifrån (snöfall är ingen höjdare)
Det gör jag om tio år: Följer med barnen på skidtävlingar
Sociala medier: www.lager157skiteam.com och www.audunlaugaland.no