Oakley Radar Pace

Nu har jag rullskidat, sprungit och cyklat (ett pass av varje) med Oakley Radar Pace, som är ett par glasögon med inbyggda hörlurar. Själva glasögonen går jag in inte så mycket på. De håller hög klass, som vanligt med Oakley. Den enda modellen av de ca 20 jag testat som jag direkt ogillat är Racing Jacket. Den satt för tight på min ögon andades inte bra i låga farter. Hade dem bara till cykling. Sedan har ju alla inte heller varit designfavoriter, men som sagt genomgående hög klass på bågar och linser. Radar Pace kommer med en ljus (klar) och en mörk lins, båda har på de tre passen funkat kanon.

Oakley Radar Pace

Virtuell coach
Hörlurarna som sitter monterade satt som de skulle i öronen träningspassen igenom. Förutom när jag cyklade, då pluggade jag inte in dem. Då satt de på hög volym strax utanför öronen. Jag tycker inte inpluggade hörlurar hör hemma på trafikerade vägar, framförallt inte med musik eller pod. Det fanns tre olika storlekar så de lär passa de flesta öron.

Det unika med Radar Pace är inte bara att hörlurarna sitter på brillorna, utan att man också får med sig en virtuell coach på passen. Först knappar man in en massa data om sig själv i en app, sedan får man ett träningsprogram man följer. Man kan också välja att ”träna fritt”.

Kan ställa frågor
Kontinuerligt under passet får man uppdatering om puls, distans, hastighet, höjd etc. En cool grej var att man efter varje stigning kunde höra t ex ”Good job, you climbed 29 meters in 1 minute and 37 seconds”. Man kan också fråga coachen om värden genom att t ex säga ”Okey Radar, what’s my heart rate?”

Oakley Radar Pace

Ibland tappade telefon och glasögon sin blåtand-kontakt, ungefär var 5:e minut. Det varade inte så länge, men lite störigt. Jag hade min telefon på ryggen (i ett vätskebälte resp cykeltröjsficka) och kanske var det orsaken. Jag vet att Racefox nämnt att deras bälte kan förlora kontakten med telefonen på så sätt, även om jag inte själv upplevt det med den tjänsten.

Rullskidor
Radar pace är gjort för löpning och cykling. Det verkar som den har en rörelseaccelerometer i glasögonen, för den försökte räkna ut min steglängd när jag åkte rullskidor. Kort sagt så känns det som den passar bättre för det den är gjord för.

Löpning
Mätningen av stegfrekvens kändes väldigt bra. Den kan också ge feedback på steglängd. Kul även att den sade ”It’s time på have a drink” efter en halvtimme. Nackdelen med att springa med en telefon på skogsstigar, som jag gjorde, är att telefonens GPS inte hänger med (sträckan skilde sig ganska mycket från Polar V800). I alla fall inte på min Ajfån 6. Den har aldrig varit bra med träningsappar i skogen. En annan häftigt funktion var att den sade att vissa uppförs- och nedförsbackar var för branta för ett visst pass (jag hade min inställd på ”halvbackigt” eller liknande).

Värt att tänka på vid löpning är att ta de ljusa linserna, annars kan det bli mörkt i skogen även dagtid. Linserna var lätta att byta.

Oakley Radar Pace

Cykling
Förutom ovan nämnda inbyggda problem med att ha grejer i öronen när man vistas i trafik, funkade Radar Pace bra vid cykling. Även telefonens GPS gjorde jobbet bättre på breda vägar jämfört med på stig i skogen. Jag fick dock skrika till coachen för att få feedback på pulsen när jag ville det. Lite mer borde den kanske snappa upp i både med- och motvinden.

Slutsats
Det finns väldigt mycket mer att säga om Radar Pace. Om hur man styr musiken samtidigt som man tränar, om hur den laddas, om touchpaden, om hur man kan lägga till grejer som kadens och effekt, om hur intrikata träningsprogram som går att skapa etc. Det här är inte på något sett en fullständig recension, utan lite blandade intryck efter tre korta pass.

Oakley Radar Pace klar lins

Sammanfattningsvis är Oakley Radar Pace är häftig produkt. Även om det är några grejer jag önskar vore annorlunda, så känns det som de lyckats bra med vad de skulle åstadkomma. Om den är värd 4520 kr? Jag själv hade inte köpt den, jag nöjer mig med bra glasögon och en bra pulsklocka. Men är man prylnörd och vill få lite extra motivation kan det vara ett bra alternativ.

Oakley Radar Pace app. Data från cykelpass. Här ser man att det går att koppla på effekt och kadens. Jag lyckades inte se medelpuls någonstans. Annars hittade jag alla relevanta värden, samt karta över passet.

Oakley Radar Pace app. Träningsprogrammet för löpning jag fick efter att ha matat in mina värden.

Ida, jag och barnen gjorde en timmes spontanutflykt efter middagen igår (som nästan alltid äts kl 17.30). Till ”berget” mellan Byttorpssjön och Byttrops idrottsplats. Lekte i skogen och letade efter vitsippor. Tänk att sådana enkla utflykter kan vara så trevliga. Träffade också min bästa barndomskompis Bizze, som var imponerad över att jag hade satt en 180 varial flip på skejtboard. Med undantag från konditionsidrotter var skejtboard en av de få aktiviter där jag var bättre än Bizze. Vi tävlade i allt.

5000 m med 79 procent av snittpuls igår. Halvhårt. Progressiv fart. 42 s från personbästa. Sista 1000 m körde jag i personbästa-fart. Motstånd 8. Lite för låg frekvens tycker jag, vill vara över 50.

40 min löpning med dubbel-Charioten i måndags. 30 min SkiErg igår. Det är träningsdosen hittills i veckan. Men idag tänkte jag köra 2 h rullskidor. Det blir inte enbart stakning och inte på 4:or, eftersom jag ville vara fräsch i överkroppsmusklerna inför Nordenskiöldsloppet på lördag.

Grusstigen/grusvägen runt Byttorpssjön. Fin sträcka för flacka löpintervaller på knappt 2 km. Ligger ca 1,5 km från där vi bor i Lundaskog. ”Berget” till höger

Det blir styvt att staka 22 mil i Jokkmokk, särskilt med tanke den nästan totala avsaknaden av långpass i vinter. Förra vintern var det mycket bättre, då jag körde 4 st 4 h-pass och 2 st 6 h-pass inför 24-timmars.

Löpteknik
Löplektionen i måndags gick bra tycker jag. De sade och skrev att de var nöjda i alla fall. Jag har inte samma rutin som instruktör för löpning som för skidåkning, men jag försöker att suga i mig så mycket kunskap och erfarenhet som det bara går.

I år är jag ambassadör för Kretsloppet i Borås så det blir nog lite mer löpning i verksamheten under barmarkssäsongen. Nästa lektion är i nästa vecka.

Löpteknik Erik Wickström

Två myter om löpteknik?
Längst ner i inlägget en kort film på hur jag springer när pappa filmade mig för några dagar sedan. En del att jobba, men överlag OK. Jag har lust att skriva en hel uppsats om löpteknik. Men här är i alla fall två grejer jag tycker man ska ta med sig.

1. Många löpcoacher tycker man ska hålla 180 i frekvens oavsett tempo. Det håller jag inte med om. När jag springer intervaller eller ett millopp håller jag ca 180, men för rimlig teknik i lugn takt tycker jag 165-170 räcker. Att springa med 180 i frekvens i 6.30-tempo blir inte optimalt enligt mig. Men överlag ska man träna på att hålla ganska bra frekvens. Vissa håller 155 och då blir det ofta elefantsteg med hällandning som ökar risken för skador.
2. Vissa talar om att landa på framfoten. Det tror jag inte på för motionärer som ska springa millopp och marathon. Då är risken att vaderna pajar. Jag tycker man ska landa på hela foten. Många landar på hälen och det tar hårt på knäna och andra strukturer. Jag tycker man som motionär ska sikta på att landa på hela foten och gärna ganska mycket under kroppen, inte för långt framför. Det åstadkommer man bl a genom att påbörja underbenets ”resa” bakåt innan det når marken.

Racefox-data Västgöaloppet för mig 2017. Svart att få höga värden på consistancy på en knixig bana.

På lördag ska jag åka Nordenskiöldsloppet med rörelseanalysappen Racefox. Här några tips jag samlat ihop efter att jag använt appen främst i höst och i vinter:

1. Kör en handfull pass med appen innan du drar för stora slutsatser. Ta dig tid att analysera dina värden efter att du kört i olika farter, i olika fören och i olika terränger. Testa också gärna med kortare eller längre stavar, samt med skidor/rullskidor som glider/rullar sämre eller bättre. På så sätt kommer du bättre kunna dra nytta av den data du får från appen.

2. Racefox Vasaloppet

   Tänk på att vissa mobiltelefoner inte mår så bra i kyla. En bra position är i en byxficka eftersom det gör att den ligger tight mot kroppen. Bröstfickan på jackan är bättre än sidofickorna. Även om ett pass med Racefox inte drar så mycket batteri är det en fördel om du startar med ett fulladdat batteri, då det tål kyla bättre.

3. Vill du använda Racefox som en effektmätare som motsvarar ett formtest kan det vara klokt att köra med liknande intensitet under samma tid och testa dig med jämna mellanrum. Åk så fort du kan i exempelvis 8, 30 eller 60 minuter. Dina värden på attack och båltryck under en timme i full fart säger väldigt mycket om din egen långloppsform. Mer än snittfart på skidor, eftersom snöförhållandena och glidet kan skifta kraftigt.
4. Även om du kör enbart stakning ett helt pass kommer appen säga att du kört en liten del diagonalåkning och stakning med frånskjut. Det är svårt för appen undvika det. Ju mer parallella ben i uppförsbackarna, desto färre registrerade cykler för stakning med frånskjut.
5. Jobba gärna med frekvensen, för att se hur puls och fart på given sträcka under samma pass förändras vid en skiftning av frekvens från exempelvis 45 till 50 till 55. Vad som är optimal stakfrekvens beror på många orsaker, men under ett långlopp bör siffran i snitt ligga mellan 45 och 55.

6. Racefox. Sträcka, tid, snittfart, karta.

   Concistency är ett mått på hur lik en rörelsecykel är de föregående. Denna siffra beror väldigt mycket på terräng. På en stakmaskin kommer du få fantastiskt bra värden. På ett knixigt elljusspår kommer du att få dåliga värden. Dra inte för stora växlar av detta värde förutom vid inomhusträning eller stakning rakt fram på jämnt underlag, då du bör ha höga värden.

7. Från pulsvärdena får du en indelning i zonerna A1, A2, A3 och A3+. Grundsystemet är från Hans-Christer Holmbergs bok ”Svensk Längdskidåkning – Träningslära”, som använts flitigt bland skidåkning sedan 1995. I ett långlopp på skidor är det inte ovanligt att du ligger ungefär halva tiden i A2 och andra halvan i A3, givetvis mycket beroende arbetstid och en rad andra faktorer.
8. Starta Racefox i god tid så du hinner placera den var den ska vara när du åker. Använd gärna plus-knappen när timern räknar ned så du får ett par minuter på dig.

9. Mobiltelefon i skidspåret. Jag hoppas Racefox kommer till en klocka snart så man slipper telefonen. Foto: Anders Claesson.

   Var försiktig när du kör med audiofeedback. Åker du rullskidor på väg ska du inte ha lurar i öronen av säkerhetsskäl. Kör då med telefonen på högsta volym i bröstfickan.

10. Analysera gärna dina värden extra noga efter ett långlopp för att bättre lära dig dina egenskaper som skidåkare. Exempelvis kan du titta på hur attack och båltryck förändras över tid. Håller du eller tappar du på slutet? Det är inte enkelt att avgöra via hastigheten eller varvtider vid lopp på något konstsnöspår, eftersom skidspår och skidor blir långsammare över tid. Titta också på hur kick och grip förändras. Kanske fick du dåligt fäste på slutet för att du inte orkade trycka ner skidorna (sämre värden mot slutet). Eller så hade du bakhalt för att vallan slets bort och spåren blev lösare (liknande värden loppet igenom).

Nybörjarkurs i stående paddling i Borås tis 16 maj 2017

Tisdag 16 maj håller jag tillsammans med 102 SUP och Surf en nybörjarkurs för stående paddling i Borås. Teknikträning med individuell feedback och föreläsning efteråt. Lån av utrustning ingår i priset. SUP är en svårslagen form av konditionsträning, inte minst för skidåkare! Detaljerat program och mer info: http://www.102.se/sup-kurs-i-boras/. Boka: www.timecenter.se/102. Frågor: info@102.se. Vi ses!

Jag sitter i baksätet i hyrbilen. Thobbe kör och Colting sitter i passagerarsätet. Herrarna där framme har precis lyckas få farthållaren att fungera, något som tog en dryg kvart.

Strax innan midnatt är vi framme i Jokkmokk om allt går som det ska. En ganska smidig resa då det gick ett direktflyg mellan Göteborg och Luleå. Så jag kunde vara hemma till kl 17.

Smidigt också att flyga med Colting. Han hade bokat biljetterna åt oss tre och eftersom han hade 200 resdagar (varav 112 utomlands) förra året har han en himla massa Eurobonuspoäng, vilket gör att man får gå före i kön här och var. Vi också sitta så långt fram som rad nummer 2. Inget jag är van vid. Därifrån lät motorerna i vår Boeing 737-600 som ett propellerplan. På lördag är det dags för det 22 mil långa loppet Nordenskiöldsloppet.

Lina Korsgren vinner Nordenskiöldsloppet 2016. Foto: Erik Wickström. I år kommer Lina inte till start. Kanske vinner Nina Lintzén? 

Johan Olsson och jag på toppen av Södra Berget i samband med en intervju i Sundsvall 2014. Jag intervjuade honom bl a även på Mallorca när jag var med på Team Santanders träningsläger 2015. Roligaste den veckan var kanske när Johan och jag låg och körde lagtempo i par i en utbrytning på cykelpasset. Nu lägger han ner elitsatsningen, vilket kommunicerades idag. 

Plåtning i Johan Olssons garage hösten 2014. Jag minns att han var väldigt villig att snacka om landsvägscyklar.

Sjömarksloppet 2017. Löparkväll 18 april.

Sjömarksloppet avgörs bara några kilometer i från vår bostad. Kul med löptävlingar på cykelavstånd! Ett härligt 10 km-lopp i blandad terräng. Ingen bana man persar på, för mig är den ca 1 min långsammare än en flack mil. Men rolig sträckning, bl a genom alla villakvarter.

De kommer att ha tre kostnadsfria löparkvällar á 1 timme inför loppet. Den första leder jag. Se info i bilden i detta inlägget.

Det är flera tusen som tittat på det korta klippet när jag sprang för två dagar sedan. Kul! Känns som det finns ett visst intresse för löpteknik.

Sjömarksloppet finns här och Facebook och här på Instagram.

Snön faller i Jokkmokk. I morgon är det dags att staka 22 mil i Nordenskiöldsloppet. Resesällskapet från Borås är laddade.

Nordenskiöldsloppet 2017 dagen före. Jonas Colting, Thobias Petersson och Erik Wickström

En vit ren på vägen mellan Jokkmokk och Purkijaur

Det har varit en lugn dag i Jokkmokk. Jonas Colting, Thobias Peterson och jag har åkt skidor (kändes bra tycker jag), kollat starten, lämnat in skidor (Skigo vallar mitt skidpar), hämtat nummerlapp mm. Jag gick också på lagledarmötet för elitåkarna och lagledarna. För varje år känner jag mig allt mer malplacerad på sådana möten. Jag känner mig inte som en elitåkare. Jag känner mig mer som en glad snubbe som gillar att åka skidor. Men självklart vill jag alltid prestera bra när jag väl står där på startlinjen med nummerlapp på bröstet. Jag är en av elva seedade herråkare.

I morgon klockan 06.00 går starten. Thobbe och jag delar rum och väckarklockan står på 03.45. Loppet med live-resultat följer du här.

Många har skojat med mig under helgen med att 22 mil är inget för mig som för som åkt nästan dubbla distansen (43,9 mil) på 24 timmar. Men 22 mil känns ändå långt.

Stefan Kemi är med i CCC1000 och åker Nordenskiöldsloppet för andra gången

Sven-Åke Lundbäck myser lite med Skigo-valla. 1981 vann han Vasaloppet i sin enda start. Han ryckte i Lundbäcksbackarna, som möjligtvis inte hette så när han ryckte där.

Daniel Tynell är sportchef för Nordenskiöldsloppet. Här vid lagledarmötet.

11 herrar och 4 damer är seedade. Jag är en av dem lyckliga.

Det ett kort besök vid starten, som ligger 2 mil skidväg för Jokkmokk. Målet är i Jokkmokk och hotellet vi bor på ligger 300 meter från mål.

150 meter stigning på bara några kilometer efter 12 mil. Det känns styvt i ett 22 mil-lopp. Totalstigningen är 1600 meter (Vasaloppet är drygt 800 m på 9 mil)

Nöjd 11:a i Nordenskiöldsloppet! Och framförallt helt slut. 22 mil stakning med 1600 meters stigning tog ut sin rätt. Aldrig ätit så mycket bullar på kontrollerna. Nu uteliv i Jokkmokk.

Thobias Peterson och Jonas Colting efter Nordenskiöldsloppet 2017

Jonas Colting efter Nordenskiöldsloppet 2017

Strax innan midnatt kom de i mål, mina boråskompisar tillika resesällskap Jonas Colting och Thobias Peterson. Jag var vansinnigt trött igår och tänkte skippa att ta emot dem i mål. Men jag hade inte hjärta att inte möta dem, så jag jag gick och lade mig innan kl 22 och ställde klockan på väckning kl 23.15.

Kul att ta emot dem och ta några bilder. Det har gjort en härlig insats och de klarade de 22 milen på 17 h 24 min resp 17 h 40 min. Thobbe är den lite bättre skidåkaren av dem två och sista 2 milen åkte han själv efter han hade börjat frysa. Annars hängde de ihop hela dagen.

Själv är jag helt förstörd i kroppen idag, främst i handleder och händer. Återkommer.

Resultat Nordenskiöldsloppet finns här.

Thobias Peterson efter Nordenskiöldsloppet 2017

Thobbe och jag gick förbi målet på förmiddagen för att spana in när siste deltagaren gick i mål. Johnne Adermark fick tiden 28 timmar och 22 minuter. Imponerande resa. 

Nu är det dags för hemfärd. Hyrbil till Luleå och sedan flyg. Hemma i Borås ikväll. 

Johnne Adermark, Team B3IT, i Nordenskiöldsloppet 2017

Jonas Vannar mejlade mig några bilder från lördagens lopp. Tack!

Erik Wickström målgång Nordenskiöldsloppet 2017. Foto: Jonas Vannar.

Erik Wickström efter målgång i Nordenskiöldsloppet 2017. Foto: Jonas Vannar.

Tommy Gustafsson före Erik Wickström efter ca 20 mil i Nordenskiöldsloppet 2017. Foto: Jonas Vannar.

Med 2 mil kvar gav Colting denna intervju på 31 sekunder, där han bl a beskriver Nordenskiöldloppet som en blandning mellan Nattvasan, lumpen och finska vinterkriget. Efter målgång fick även puckelpist komma med i beskrivningen, med tanke på de oväntat utmanande nedförsbackarna. Att åka på sjöarna i mörkret beskriver Jonas som en David Lynch-film.

Det var något lurt med videon i förra inlägget. Men nu ska den funka.

Nedan några bilder från Nordenskiöldsloppet från Magnus Östh. Återkommer med the story.

Erik Wickström drar klungan (dock en kille i utbrytning framför) efter ca 45 km i Nordenskiöldsloppet 2017. Foto: Magnus Östh.

Thobias Peterson i Nordenskiöldsloppet 2017. Foto: Magnus Östh.

Jonas Colting i Nordenskiöldsloppet 2017. Foto: Magnus Östh.

Erik Wickström efter målgång i Nordenskiöldsloppet 2017. Lillsport Legend Thermo kändes som helt rätt val av handskar. Hade samma par på 24-timmar förra året. Foto: Magnus Östh.

Thobias Peterson, Erik Wickström och Jonas Colting vid Nordenskiöldsloppet 2017. Som vanligt efter lopp hade jag medaljen på fram till läggdags. De vallningsfria skidorna var det Jonas som åkte på. Foto: Magnus Östh.

Tommy Gustafsson drar före mig i Nordenskiöldsloppet 2017. Foto: Magnus Östh.

Idag är det vardag igen. Morgonrutinerna med barnen och lämning på dagis med cykel med dubbelvagnen. Kall morgon. Ikväll är det kostnadsfri löparkväll i Sjömarken kl 18-19, med mig som ledare. Läs mer om det här. Börjar känna OK i kroppen, så det ska nog gå att jogga lätt.

Jag röjde lite hemma igår och hittade teckningen nedan. Det är inte Astrid eller Maj som ritat, utan jag. För några månader sedan. Vi har lekt, läst och berättat sagan om Bockarna Bruse otaliga gånger. Med olika varianter.

I skolan hade jag ganska lätt för mig, dock ej i bild som alltid varit mitt sämsta ämne. Bättre än så här kan jag inte. Ida däremot är flink med penseln, liksom sin mor.

Bockarna Bruse-teckning

Tommy Gustafsson och Erik Wickström efter Nordenskiöldsloppet 2017

Resultat Nordenskiöldsloppet 2017

Mina mellantider i Nordenskiöldsloppet 2017. Noterad att Mikael Furunäs var ganska långt före i början, som mest ca 5 min. Sista 9 milen tappade jag 9 min på täten, inte alltför mycket.

Höjdprofil Nordenskiöldsloppet 2017 från min Polar V800. Totalstigning 1565 meter.

Resultat Nordenskiöldsloppet 2017 finns här. Bilder finns bl a här. Jag blev 11:a i det 22 mil långa loppet på tiden 12:08:40. Segraren Andreas Nygaard var 20.33 min före.

Det är tisdag lunch och knappt tre dygn sedan jag gick i mål i det 22 mil långa Nordenskiöldsloppet i Jokkmokk. Kroppen börjar fungera helt ok. Det känns nu bara i handlederna och ryggen. Efter loppet gjorde det ont på fler ställen, bl a i nacken, hälarna och händerna. Tycker återhämtningen varit bra. Cyklade t o m nästan 1,5 h med Martin Ewaldsson igår. Superlugnt. Annars brukar jag inte göra många knop dagarna efter ultraevent.

Johan Furunäs, kusin till Mikael Furunäs, satt länge solo i en morgonutbrytning. Som mest ledde han med 5 minuter. ”Det gick ju så långsamt, men jag ska erkänna att jag sedan fick betala för att jag var uppe och borrade med nysnö i spåret i början”.

Lugnt första 6 milen
Ska man spåra 22 mil med pistmaskin och skoter är det inte lätt att börja på natten innan tävlingsdagen. Spåren var dragna på fredagen innan snöfallet, så med undantag från någon mil längst bort på banan låg det ca 3 cm nysnö i spåren. Det gjorde föret trögt och ingen var speciellt sugen på att dra.

Första 6 milen gick väldigt lugnt, med undantag från en mindre fartökning strax innan 3 mil. Jag skulle gissa att klungan var på 30-40 personer och min puls låg mestadels kring 120-130, alltså väldigt beskedlig fart. Det var lite tråkigt faktiskt. Det blev kallt om knäna. Tur jag tog långkalsonger, vilket jag annars inte hade gjort då det var ca 4-8 minusgrader.

Det kissade hejvilt bland eliten. Så blir det med låg puls och kyla, till skillnad från högre adrenalinnivåer och mer värme. Själv gjorde jag tre kisspauser första 6 milen. Det är första gången jag pausat för det förutom 24-timmars. Lite läskigt eftersom man måste köra ikapp, så man fick passa på när de bästa stannade.

Anledningen till den långsammare körningen var nog en blandning av tre faktorer: långsamt före med snö i spåret, respekt för distansen bland eliten och ingen riktigt dragvillig elitåkare. Fördelen var att man fick gott om tid att prata med många åkare.

Erik Wickström drar klungan (dock en kille i utbrytning framför) efter ca 45 km i Nordenskiöldsloppet 2017. Foto: Magnus Östh.

Körning efter 9 mil
Efter 6 mil kom loppets näst största backe. Drygt 100 meters stigning på 12 minuter. Då passade Kjetil Hagtvedt Dammen på att köra jämnhårt hela vägen upp. Därefter blev vi en grupp på 17 pers som sedan höll ihop några mil.

Mellan mil 6 och 9 mil gick det fortfarande ganska lugnt, men ändå lite högre fart och en tendens till upptrissning. Samtidigt som man hade varit ute en stund. Någonstans kring ca 80-85 km stack Øyvind Moen Fjeld, men ingen brydde sig. Men sedan hände det. Precis efter kontrollen vid 87 km stötte Andreas Nygaard ikapp och då hände allt på en gång. Hela klungan splittrades och det blev rejäl körning.

Där står man inför ett avgörande beslut som påverkar hela tävlingen. Gå med eller inte gå med? Vilka klunga ska man lägga sig i? Hur länge vågar man ligga på strax under max? I ett ultralopp blir detta annorlunda eftersom man ju kan gå med de bästa en stund, men får en enorm nota att betala om man ligger på rött för länge. I ett seedningslopp på 42 km är vanligtvis det bästa (för mig och min nivå) att gå med så länge det bara går.

Stefan Kemi i CCC1000 fick bryta Nordenskiöldsloppet 2017 (gick i mål året innan). Samma öde mötte även Rikard Tynell och Maria Rydqvist. 29 st bröt av de 240 startande.

En mil hårt innan vändningen
Jag valde i a f att lägga mig i en klunga anförd av Björn Rydvall och två finländare. Det gick lite fort, men jag hoppades på att det skulle mattas av. Det gjorde det tyvärr inte. Jag försökte fjäska lite en av finländarna att han skulle släppa så vi skulle kunna bilda par, men han nappade inte på det. Inte bra. Man vill varken köra för hårt eller att hamna solo.

Banan gick 10 mil åt ena hållet, vände sedan tillbaka till start plus två extra mil till målet i Jokkmokk. Jag hängde med min klunga några hundra meter efter vändningen, med hopp om att det skulle vara en större fördel att ligga bakom i den ganska friska motvinden, men icke. Rydvall var stark.

Så där och då släppte jag, efter 10 mil, varav sista milen med ganska hög puls. Mitt på en sjö. Kände mig ganska stekt. Stannade och kissade (den fjärde, blev sedan en paus efter 16 mil också, så totalt fem kisspauser i loppet, vissa hade fler) och drack. Det var 1-2 minuter bak till nästa åkare, så jag stod nästan helt still och väntade in honom. Tommy Gustafsson, vilken karl.

Tommy Gustafsson drar före mig i Nordenskiöldsloppet 2017. Foto: Magnus Östh.

För lite energi
Tommy inledde med en liten nätt förning på 5 mil. Här snackar dragvillighet. Som Dan Moberg, Peo Svahn och Petter Eliassen i kubik. Han frågade inte ens om jag ville gå upp, vilket jag å andra sidan inte orkade. Mil 10-15 var riktigt dåliga för min del.

Motvilligt måste jag erkänna att jag petade i mig för lite energi första 10 milen. Jag hade ingen serviceperson med mig, men Daniel Tynell och Jack Impola gav mig några flaskor. Även på kontrollerna kunde man få ny flaska. Därför valde jag flaskbälte istället för sådan med slang upp på framsidan, alltså för möjligheten till påfyllning. Flera av proffsen hade sådana som de bytte ut längs vägen.

Dricka fick jag som sagt gott om. Jag ville dock inte dricka för mycket pga kisspauser. Men jag fyllde på med för lite mat. Det blev nog bara knappt fem bars och någon ostmacka första 10 milen. För lite. Eftersom man enkelt fick energi vid kontrollerna skulle jag ätit mycket mer. Vid 24-timmars var det enklare, då fanns det enklare tillgång hela tiden då jag åkte på en 412 m-bana.

Vändningen efter 10 mil. Bara 12 mil kvar. För övrigt är sista 2 milen lite lättare. Målet ligger lägre än starten.

När jag kom till kontrollen vid 111 km (vid vändningen vid 10 mil var det åkning på en stor sjö 1 mil tur och retur, en mentalt tuff passage i loppet) frågade funktionärerna vad jag ville ha. Det frustande svaret ”Allt!” rev ner några skratt, innan jag skickade i mig sportdryck, blåbärssoppa, Redbull, bulle, ostmacka, bar och gel. Sedan fortsatte jag att trycka i mig gott om energi på kontrollerna och sakta men säkert kändes det bättre.

Bob Impola väggade
Vid 150 km-skylten meddelade jag Tommy att jag kände mig piggare, så vi bytte dragare. Precis då fick vi se en stadigt väggad Bob Impola (13:e man i Vasaloppet i år) framför, så jag ökade omedvetet farten. Då släppte Tommy. När jag märkte det väntade jag såklart in honom. När han kom ikapp sade han ”Kör du Erik”. Självklart gjorde jag inte det. Vem drar iväg från en kille som precis tagit en förning åt dig på 5 mil? Det handlar inte om ett OS-guld.

Sedan drog jag en mil, han två mil, jag en mil, han två mil, och plötsligt hade vi åkt 21 mil. Det gick inte fort för oss mil 15-21, men vi knatade på. Det var inte heller så dödskul alltid. Många fysiska och psykiska kval. Men ultra är speciellt. En tjusning man inte får i andra lopp.

Björn Rydvall och Klas Nilsson. Klas fin 5:a. Björn, som för något år sedan diagnosticerades med typ 1-diabetes, kroknade lite på slutet och blev 9:a.

Riktigt bra sista mil
Med en mil kvar började jag känna mig riktigt pigg och drog lite hårdare. Jag väntade först på Tommy, men han började känna sig trött så vi bestämde då att jag körde på. Sista milen satte jag 1.46 min på Tommy. Kändes kanon. Märkligt att få så mycket energi i slutet av ett lopp på över 12 timmar. Från sista mellantiden till mål hade jag tiden 17.16 min, vilken var den fjärde bästa. Kul med ett fint avslut. Hann också med att passera årets Vasalopps-20:a Brian McKeever med några kilometer kvar. Jag låg för övrigt bakom Brian nedför den svåraste nedförsbacken, som teknisk, lång och tidvis brant. Brian har 10 procent syn och har vunnit många guld för Kanada i Paralympics. Jag fattar inte hur han kan köra så bra nedför. Trevlig kille för övrigt, första gången jag träffade honom.

Kort om…
…banan
GPS:en på min klocka lade av, men genom Racefox i mobilen fick jag 218,9 km. De flesta jag pratade med hade fått kring 219 km på sina klockor. Förra året var det ca 4 mil kortare, så tävlingstiden var betydligt längre. Det var också relativt trögt före pga nysnön, plus att det generellt gick väldigt lugnt första 6 milen. Förra året var det lite åt isförehållet första 5 timmarna, innan det blev blött. De som åkt båda åren upplevde årets version hårdare. Kanske även pga stigningarna. Arrangören kommunicerade 1600 höjdmeter och alla jag pratade med hade fått något liknande på sina klockor. Jag hade 1565 meter på min Polar V800. Efter 12 mil kom en backe på drygt 140 höjdmeter på 15 minuter. Det är styvt med en passage som motsvarar startbacken i Vasaloppet så sent i ett lopp. Men jag stakade allt i hela loppet. Vissa i eliten saxade på några ställen. 

Erik Wickström målgång Nordenskiöldsloppet 2017. Foto: Jonas Vannar.

…kontrollerna
Kanonbra. Det här loppet går definitivt att åka helt utan support. Det gäller bara att äta ordentligt hela vägen. Av de flaskorna jag hade blandat själv hade jag Skips sportdryck, med och utan koffein. Arrangören serverar Umara.

…skidorna
Jag hade ”31:orna”, ett par kallföresskidor Redline från förra säsongen. Slip Jämtlands skidservice (Lars Tallbom) LJ02. De är bra i hårda och fasta spår. Det var också jättebra jämfört med andra i partierna med hårda och fasta spår. Lite synd med nysnön, hade nog valt annat par om jag vetat det. Men jag hade absolut helt ok skidor. Vallade upp ett par. Vallan kändes helt rätt. Det var Skigo som gjorde det: LF grå + HF universal + Pulver C105. Stort tack Skigo!

…resan
Jättekul helg med Jonas Colting och Thobias Peterson! Det funkade fint med flyg till Luleå och sedan hyrbil till Jokkmokk. Bra hotell med nära till allting. Det har också varit roligt att träffa nytt och ”gammalt” folk. Jag uppskattar alla hejarop för bloggen, 24-timmars, böcker etc som jag får i sådana här sammanhang. Roligt att ni kommer fram!

Nordenskiöldsloppet 2017. Otäckt snygg bild. Foto: Nordenskiöldsloppet.

…smärta
Handlederna började göra ont efter ca 4-5 timmar, precis som vid 24-timmars. Då bytte jag till Kraftstaven och det blev bättre. Nu hade jag istället ont vid VARENDA staktag i 8 timmar. Men som tur var börjar det kännas bättre. I övrigt inga större smärtor under loppet.

Redbulls roll
Stort tack till Wolfgang Mehl, Daniel Tynell, Fabio Svaizer och alla andra bland arrangörerna. Och tack till alla fantastiska funktionärer, både från Jokkmokk och från Redbull. Proffsigt event. Känns som Redbull kan sin sak. Jag visste inte innan att de själva är en så stor del av arrangemanget och inte bara en sponsor.

Hur hårt var då detta? Det ligger nog ungefär delat 1:a med Ultravasan. Vid 24-timmars gick allt så vansinnigt bra. Jag hade tränat bra och dygnet var magiskt. Och så var sträckan platt. Jag räknade precis ihop att jag från 1 november till nu har åkt 134 mil skidor. Förra året åkte jag 263 mil under samma tid, så då var jag bättre tränad. Så detta var mycket tuffare.

Nu är skidsäsongen slut och jag ser fram emot många härliga tävlingar nästa vinter. Gärna riktigt långa lopp!

Nedan data från appen Racefox.

Racefox Nordenskiöldsloppet. Batterierna i min iPhone 7 höll, kanske pga att jag även hade med en powerbank. Snittet hade nog orkat upp till 18,0 km/h om jag satt på och stängt av exakt i rätt tid.

135 i medelpuls betyder 72 procent för mig som har 188 i max. Ungefär som väntat. Jag hade 66 procent på 24-timmars.

Låga värden på attack och båltryck jämfört med ”korta” långlopp. Med bra tryck på en timme när jag maxar kan jag hålla ca 12,0 resp 24,0. Intressant var att jag höll i princip samma värden första milen då jag tyckte vi bara petade med stavarna som de milen där jag var som tröttast, då jag fick ta. Man tjänar på att att spara sig. Jag hade nog vunnit på att inte gå med i en hel mil när det blev körning efter 9 mil. För att bättre analysera värdena tog jag en autosplit var 10:e kilometer.

Det blir några bilder till från Jokkmokk. Här efter målgång Nordenskiöldsloppet 2017. Foto: Nordenskiöldsloppet.

I morse hade jag en löplektion med Stefan Kastenman, som även tog tre skidlektioner i vintras. Han skrev för övrigt dessa värmande rader efter Vasaloppet: Stort tack för coachningen den här säsongen. Lektionerna med dig är den enskilt största faktorn att jag förbättrade mig 2h och över 3000 placeringar på Vasan i år 

Därefter gav jag mig ut på de kuperade stigarna och grusvägarna kring Ramnaslätt, Hulebo, Ebbared och Ekås. 11,4 km, 5.18 min/km, 174 i snittstegfrekvens och 69 procent i maxpuls i snitt. Första gången över milen på över ett halvår. Nu väntar en långsam stegring i löpningen, för att minska skaderisken.

Tätklungan i Nordenskiöldsloppet 2017. Foto: Nordenskiöldsloppet.

Jag sprang även med en klocka med pulsmätning runt ena handleden och en konventionell pulsklocka runt andra. Jag har testat att par klockor med pulsmätning runt handleden senaste tiden. GPS:en, höjdmätaren och stegfrekvensmätaren funkar fint. Men pulsen är helt off (mestadels på tok för hög), hur löst eller hårt jag än spänner bandet. Och hur högt eller lågt upp på handleden den än sitter. Kanske jag har fel form på mina handleder.

Erik Wickström målgång Nordenskiöldsloppet 2017. Foto: Nordenskiöldsloppet.

Erik Wickström målgång Nordenskiöldsloppet 2017. Foto: Nordenskiöldsloppet.

Erik Wickström målgång Nordenskiöldsloppet 2017. Foto: Nordenskiöldsloppet.

Astrid första cykeltur till dagis. Maj fick sitta själv i Charioten denna gång.

Förra våren lärde sig Astrid cykla på en 12-tummare som jag köpt begagnad av Pilates-Katja Larsson. Medan jag förlustade mig i Jokkmokk över påsken var Ida och barnen med min mor i Vejbystrand i Skåne, där de passade på att köpa en 16-tummare för 100 kr på Vejby loppis.

Nu är Astrid pepp på att cykla och har flera gånger pratat om att få cykla till dagis, vilket är 3 km. Hon har cyklat ett par kilometer längre än så vid andra tillfällen, men det tar en stund och ofta har jag inte obegränsat med tid på morgonen. Därför har Ida och jag sagt nej tidigare. Idag hade jag gått om tid så det blev ett ja-svar.

Café omslag majnumret (som kom i april) 2017

Det gick fint hela vägen. Det är ganska kuperat att cykla från Lundaskog till Ramnalid i närheten av Ramnasjön, så jag fick putta på lite i uppförsbackarna. Hur det kommer att gå på hemvägen är oklart. Blir hon trött får hon sitta i vagnen och så sätter jag hennes cykel på mitt styre.

Det finns säkert folk som har åsikter om att en tjej som ännu inte fyllt 5 år cyklar 3 km till dagis på en vardagsmorgon. Själv känner jag mest att om hon frågar efter det och jag har tid så varför inte.

Långa lopp i Café
När Jonas Colting reser köper han ofta tidningar, allt från historieblaskor till kvällspress. Så även på Landvetter i helgen. Själv köpte jag för första gången i mitt liv en herrtidning. Jag är ganska intensivt ointresserad av ”vårmode, mockajackor och säsongens snyggaste sneakers”. Anledningen till köpet var att jag själv var intervjuad där, inför Nordenskiöldsloppet.

De gjorde reportage om tre personer inför tre hårda lopp: Ultravasan, Nordenskiöldsloppet och den 21 km långa simtävlingen Vidösternsimmet. Se skid- och löpsidorna nedan. Ultravasan-Elov Olsson är f ö en härlig kille jag bytte några ord med i målfållan efter Ultravasan förra året.

Häst i cykellopp
Utdrag från intervjun med mig:

Vilken är din bästa anekdot från något långlopp som du har gjort?
– Det var när jag körde ett cykellopp i Vårgårda, och det kom in en häst i loppet. Den hoppade över ett staket, och började springa efter klungan. Det var uppförsbacke så den närmade sig. Då var jag riktigt rädd. Men jag klarade mig undan även om den nog bara var två-tre meter bakom.

Erik Wickström om Nordenskiöldsloppet i Café i april 2017

Elov Olsson om Ultravasan i Café i april 2017

Martin Josefsson kom förbi och gav mellantider. Alltid gott att ha med denne fantastiskt gode vän. Han har några tillgodo på mig om man säger så. Pappa var också där för att fota och stötta.

Puls, höjd, karta etc veteran-SM dag 1 från Polar V800. Hela passet finns att ta del av här.

Varvtider veteran-SM. Fyra ganska jämna varv, det fjärde snabbaste. Femte spliten är sista biten in mot mål.

Resultat veteran-SM 2017 i Borås dag 1 finns här. Bilder finns här. Jag var 1:a i H35 på distansen 11,2 km på tiden 34.07 min, 36 s före Johan Kanto. Totalt hade jag näst bästa tid på distansen, Oskar Svärd i H40 hade 1.05 min bättre tid.

Oskar Svärd slog mig med en dryg minut på 11,2 km. Jag var däremot före Dan Moberg och hade därmed dagens näst snabbaste tid.

Fredag 24 mars körde jag veteran-SM på skidor i Borås. Dagen efter åkte jag med familjen till Idre. Men vad hände med the story från det loppet? Den kommer här, rekordsen. Vissa grejer kan vara tokiga om minnet har svikit mig.

Saltningen bet inte
Det var sista helgen det gick att åka skidor i Borås. Varmt som bara den. Jag körde i shorts och enbart tävlingsställ på överkroppen. Eftersom KM bjöd på snabbt före trots flera plusgrader genom saltning, trodde jag att det även skulle bli bra fart i spåren denna gång.

Mattias ”Z” Carlzon och Anna-Karin Jonsson. De åkte H40 respektive D45. Man väntar ju fortfarande på att de ska gifta sig.

Men oj så förvånad jag blev när jag kom till spåren. Blött och väldigt långsamt. Jag minns ej gradtalet, men jag skulle gissa 8-10 plusgrader. Saltet bet inte tillräckligt bra i den gassande solen. Då ska man ändå komma ihåg att boråsarna har koll på det där med saltning. Det har faktiskt hänt ett par gånger att pistören i Borås fått samtal av Svenska skidförbundet för tips om saltning av skidspår.

Gick ut lugnt
I H35 var det jag och tre till: Johan Kanto, Stefan Sunnerberg och min klubbkompis Gustaf Ljungberg. På pappret var jag favorit. Alla fyra körde utan fästvalla.

Veteran-SM-guld? Eller veteran-RM-guld? Det salufördes som veteran-SM/masters-SM, men efter att någon påpekat att det var RM och inte SM såg jag på plaketten att det verkar vara så.

Banan var 4 varv på en 2,7 km-slinga plus en extra sväng på slutet. Trots kort distans – i alla fall om man som oss är van vid långlopp – visste jag att det skulle bli tungt. Vårblöt snö  är inte att leka med. Därför var min taktik att gå ut lugnt, eller rätt sagt gå ut i rätt fart.

Sparade krafterna onödigt mycket
Jag startade 30 s bakom den blivande 2:an Johan Kanto. Efter 1 km låg han 7 s före mig. Efter ett varv låg jag en sekund före. Efter två varv låg jag 7 s före. Efter tre varv låg jag ca 15 före och i mål var jag 36 s före. Kändes som rätt taktik.

Så här i efterhand kan jag dock tycka att jag gick ut lite väl lugnt, även om det främst var Kanto som tappade och inte jag som åkte fortare. Trots att pulsen var hög hela vägen hade jag en del krafter kvar när jag lade in långspurten och skickade av Kanto, som jag precis kommit ikapp. På bara ca en halv kilometer satte jag 6 sekunder på honom.

Erik Wickström mot seger i veteran-SM på skidor i Borås 2017. Foto: Ulf Wickström.

Oskar Svärd stark
Sammanfattningsvis så var det kanske inte mitt bästa lopp i vinter, men det kändes helt ok. Väldigt hög puls för att vara stakning i trögt före. 1.05 min efter Oskar Svärd var ganska mycket, men han åkte riktigt starkt. Jag slog Dan Moberg med 15 s, vilket var bra. Han brukar slå mig. Kul med individuell start, första gången sedan Tranemoloppet förra året. Tack Borås SK för ett fint arrangemang!

Data enligt Polar V800
Tid: 34.13 min (satte på lite innan)
Sträcka: 11,30 km
Snittfart: 19,8 km/h
Höjdmeter: 170 upp/180 ner (start och mål samma ställe)
Snittpuls: 171 (91 procent)
Maxpuls: 185 (98 procent)

Skidor: Paret ”13”, Madshus Redline Plusskida från säsongen 2014 med Joakim Augustssons slip J2 (samma par som i Borås skimarathon). Jan Flodin vallade dem, men jag vet ej med vad. Han använder i alla fall ofta Rex och Start. Jag upplevde att jag hade bra skidor.

Johan Kanto, Erik Wickström och Stefan Sunnerberg. Pallen i H35.

Instruktör vid en drygt två timmar lång lektion på en fotbollsplan på Bosön. Vi hade tur och fick snö i början av november, så vi kunde åka skidor istället för rullskidor. Foto: Sofie Lantto.

Sedan börjar av september, då arbetet för Vasalöparens oktobernummer drog igång, har det varit ett väldans drag. Det har varit Vasalöparen, artiklar till andra ställen, nya boken Smart konditionsträning, personlig träning, företagscoaching, föreläsningar, privatlektioner, utbildningsuppdrag på Bosön, medverkan i media på ”andra sidan”, bloggande, CCC1000 och konsultuppdrag som ”expert” i olika sammanhang.

Det har varit otroligt roligt och enormt smickrande uppdrag. Jag har onekligen ett drömjobb. Hade jag varit ekonomiskt oberoende hade jag nog gjort ungefär samma sak som nu, fast såklart i mycket mindre omfattning.

5,7 istället för 7 timmars träning per vecka
Just omfattningen har varit ganska mustig, mer än tidigare år. Jag har varit borta många kvällar och helger från familjen och Ida har dragit ett stort lass. Nästa år vill jag fortsätta att jobba på ungefär samma sätt, men dra ner på de stora skrivprojekten utanför Vasalöparen för att få mer tid till olika skiduppdrag.

Årets bästa tävling, Vasaloppet. 72:a efter en dålig start.

Märkligt nog har jag nästan inte alls varit sjuk, trots en hel del stress och nattjobb. Friskaste vintern sedan jag blev pappa. Men jag har bara tränat 5,7 timmar per vecka i snitt sedan 1 september och det är åtminstone 1,3 timmar mindre än vad jag vill. Enda veckorna sedan 1 sep över 10 timmars träning är Vasaloppsveckan och Nordenskiöldsloppsveckan.

Att jag ändå fick till en så pass bra skidsäsong är jag nöjd med. Men för första gången på många år presterade jag överlag märkbart sämre än året innan.

Pappaledig en dag i veckan i vår
Nu börjar min ”lugna” period, som lär vara till slutet av augusti. Även om alla uppdrag är roliga känns det skönt att få några månader med mer tid till familjen och min egen träning. Målet är att träna mer och springa något ultralopp i sommar.

Jämfotahopp ger lätt träningsvärk i magen, kanske lite oväntat. Foto: Luca Mara.

Jag kommer såklart fortsätta med en hel del uppdrag, bland annat löpningen som jag nu satsar hårt på i verksamheten. Inte minst genom att vara ambassadör för Kretsloppet i Borås. Men det är ingen Vasalöpare, bokprojekt eller dylikt närmaste tiden. Och även om jag vill in och köra mer föreläsningar och löpcoaching för företag, klubbar och privatpersoner, så kommer det inte bli lika många uppdrag som det var på skidor i vintras.

Med start idag tänkte jag vara ledig med barnen en dag i veckan i vår. Jag hoppas att det ska gå. Det borde vara möjligt. Jag tittade precis i kalendern och fredagar ser ljust ut. Bara uppbokad en av fredagarna fram till sommaren, det är 19 maj då jag ska leda en utbildning på 1,5 dag på Bosön.

Skejt (växel 3 på bilden) är något jag skulle vilja jobba med i sommar. Kanske fota, filma och skriva text kring teknik. Senast i onsdags gav jag en skejtlektion på rullskidor för en adept med personlig träning. Han förstod hur han skulle skilja på växel 2 och 4, inte helt vanligt bland skejtnybörjare. Foto: Anders Claesson.