I perioden mellan Vasalöparens fyra utgivningar jobbar jag ofta lite mindre. Förra veckan hade jag dock ett par stora skrivprojekt och gjorde tre monsterdagar. Men annars har det varit lite mindre ett par veckor. Det är skönt. Mycket tid med Ida och Astrid både dag- och kvällstid på vardagarna och mycket tid på huset. Dessutom målar Ida mer än mig, vilket betyder att Astrid och jag får umgås ännu mer.
Jag trodde aldrig att det skulle vara så roligt att vara förälder. Jag trodde mest att det skulle vara ”fint” och ”stort”. Nästan dagligen asflabbar jag åt vad Astrid gör. Tisdagar och onsdagar är de dagar jag pappaledig i formell mening (Ida jobbar dessa två dagar varje vecka) och igår gjorde vi premiär på Borås Djurpark. Med undantag från då jag gick igenom delar av parken vid förra årets Linnémarsch (tillsammans med Tobias) har jag inte varit på Djurparken sedan jag var 11 år.
Plötsligt händer det. Jag med en pensel i handen.
Mycket var sig likt. Även barnens bondgård var kvar. Där spenderade vi den mesta av tiden. Astrid klappade getter och grisar. Eftersom jag lider av Björnskräck skippade vi hela det nybyggda området.
Snart klart!
På kvällen kom mamma, pappa, svärfar och svärmor och hjälpte till med målningen av huset. Stort tack på er!
Huvan på skorsten är klar genom excellent arbete av plåtslagaren Christian Hagberg, som även åker skidor fort på vintern. Och snusar Grov Lös på sommaren.
Målarfest. Mamma sträcker på sig i blå tröja. Notera svärfars röda löpskor.
