I måndags kom familjen Wickström hem från Östersund efter en fem dagar lång tripp till den norrländska skidskyttemetropolen. Idas syster Åsa gifte sig med Mattias Nilsson på Mallorca i våras och i helgen hade de kombinerad bröllops- och inflyttningsfest med ca 40 gäster.
Den kändes sådär att cykla med orakade ben och joggingskor på Mattias 80 000 kr-cykel
För ungefär en vecka sedan skrev jag på bloggen om hur bra form jag var i. Direkt efter jag skrivit det körde jag årets sämsta rullskidspass och när jag kom upp till Östersund på torsdagen var jag frusen, illamående och allmänt håglös. På fredagen sov jag 14 timmar. Några av extratimmarna kan nog relateras till den kroniska sömnbrist man har som småbarnsförälder, men en del av extratimmarna var relaterat till sjukdomen.
Sedan kände jag mig helt frisk på lördagen (tur det, jag hade inte gått på kalaset annars) och när David Ekholm undrade om jag ville cykla tackade jag ja. På kvällen var det fest, vilket var väldigt trevligt, även om jag var trött och så långt ifrån en partyprisse man kunde komma. Det var många skidskyttar och skidåkare på festen. Vid mitt bord satt bl a Sofia Bleckur, David och Helena Ekholm, Fredrik Byström och Julia Limby. En som var på festen som jag tidigare inte pratat med var Mikael Ojala, Mattias skidgymnasiekompis från Sollefteåtiden. Lekledare var Fredrik Uusitalo och Anna-Maria Nilsson, som skötte det med bravur.
Efter totalt 2 timmar A1 på fem dagar tränade jag sedan lugnt på tisdagen och onsdagen igen. Men på onsdagskvällen kom illamåendet tillbaka. Söndagens SUP-SM känns i fara.
