Mina flesta pass på SkiErgen är 30 min, exempelvis 5 st 1000 m-intervaller med 1 min vila eller testlopp 5000 m, med kort uppvärmning och nedvarvning. Men för att att hålla mig lite borta från de verkliga urmaxningarna har jag fått ett nytt favoritpass, som tar exakt en timme: 5 st 8 min-intervaller med 2 min vila. 5 min uppvärmning, 5 min nedvarvning.
Igår körde jag det direkt efter jobbet, innan vi fick trevligt besök av Linnéa, samt Martin och Josefin med sin Sixten. Jag försöker köra intervallerna progressivt, alltså lite fortare för varje intervall, i det här fallet 1.50-fart ner till 1.46-fart.
Kroppen ställer in sig
Detta pass kan ge ganska intressanta mentala resultat. Första intervallen i 1.50-fart gick tungt och jag tänkte typ att jag får välja lägga resten av intervallerna på 1.49 eller 1.48, snabbare skulle inte gå. På andra intervallen i 1.49-fart var det också jobbigt, men jag tänkte att kanske 1.48-fart och 1.47-fart också skulle gå. 1.46-fart kändes fortfarande som en omöjlighet.
Och så fortsatte det. När intervallen med 1.46-fart kom var den tufft, men inte så att det krävdes en fullständig maxinsats. Kroppen är verkligen bra på att klara den uppgift den ställer in sig på!
