Nyligen bytte jag till dubbdäck, eller ”dubbeldäck” som Astrid säger. På cykeln alltså. På V70:n har vi dubbfria vinterdäck. Jag betyder inte själv på bilen längre, jag är helt enkelt för lat. Antingen låter jag en verkstad fixa det, som gör det på en kvart med jag sitter och jobbar med datorn, eller så gör jag det tillsammans med svärfar Inge.
Inge gillar att göra saker själv, som att renovera badrum, bygga hus och anlägga elljusspår på Aplareds åkrar. Tyvärr läser han ofta min blogg och får nu reda på att jag lämnar in bilen för att byta däck, vilket för honom är en dödssynd.
Känns i benen
Men jag byter i alla fall själv på cykeln. Både Ida och jag cyklar till jobbet varje dag. Hon på elcykeln (fantastisk grej), jag på ”människokraftscykeln”, eller vad nu det nya retronymen kommer att bli. Vi har båda ca 5 km till jobbet och jag är på kontoret de flesta dagarna i veckan. Dagiset ligger 3 km hemifrån på vägen till våra respektive arbetsplatser och vi hämtar och lämnar ungefär varannan dag så de är där ca 8-14.30. Ida gör det lite oftare eftersom jag periodvis reser en del.
Då jag som nu då jag tränar ganska lite är denna vardagsmotion bra att få. Att cykla med två barn i Charioten som är på släp känns rejält i backen på båda sidorna om Tullen.
I onsdags gymmade jag med Martin Josefsson på kvällen efter barnen hade somnat, men igår blev det ingen träning. Idag tänkte jag ge mig ut på rullskidorna.
Ny kväll för privatlektioner
Kvällen 10 februari med fem tider för privatlektioner som jag skrev om igår blev full samma dag. Jag återkommer med en ny dag med fem nya tider för privatlektioner. Kul att ni är laddade inför vintern!
