Jag får konstiga idéer ibland. Eftersom det gick så bra när jag blev 3:a i Mitt i Borås Triathlon råkade jag anmäla mig till en halvironman på Tjörn 31 augusti. Förutom 15 min våtdräktstest dagen innan och själva tävlingen i Borås har jag inte tagit ett crawltag på över två år. Så det börjar helt klart bli dags. Colting har lovat att köra ett inomhusträningspass i min källare med mig för varje simpass jag genomför sedan tävlingen, men hittills har det inte blivit något. Men han säger också att det viktigaste är att jag simmar de två sista veckorna innan tävlingen, så jag går på den linjen.
Riktigt så här hängiven är jag inte än
Långt på tempocykeln
Den del som tar mest tid i triathlon är cykelmomentet. Jag har ganska bra tryck på tempocykeln för att vara skidåkare, men jag cyklar bara 3-4 turer per år den hojen och då handlar det alltid om 3-5 mil full gas med dischjul bak, högprofilshjul fram och tempohjälm. Aldrig några distanspass. Men i fredags hände det. Jag bytte till fulhjul, tog på mig en vanlig hjälm och rullade ut från Halmstad efter att snygge-Marcus spurtat till sig sitt första av två SM-guld (stort grattis förresten Ulricehamns IF för dubbla guld på team sprint igår, framförallt är Ida och jag glada för Emil Ekmans titel, den är han verkligen värd).
Ida och Astrid åkte bil direkt till Vejbystrand, men jag skarvade på via bl a fina Simlångsdalen, Veinge, Laholm och Skottorp. Det blev 84 km och det kändes rejält i rygg och nacke efter ca 6 mil i tempobågen. Det här måste jag träna mer på för att orka 9 mil i hög fart på Tjörn. Jag lade även in 4 st tröskelintervall på totalt 30 min, men det var svårt att få flås innan benstyrkan tog slut i motvinden.
Min kära tempocykel. Här med finhjul.
20 min i 3.55-fart
När jag kom fram till mammas stuga i Vejbystrand hade Ida ställt fram ett stort glas vatten, två geler och ett par löparskor. Vattnet och gelen smakade fantastiskt, eftersom jag cyklat 8 mil utan vare sig vatten, energi, pengar eller extra slang.
Efter ca 2-3 minuter var jag igång igen och det blev 20 min relativt flack asfalt i 3.55 min/km-fart. Det var jobbigt. Det hade nog gått att hålla den farten en halvmara i fredags, men hade jag maxat cyklingen hela vägen och dessutom simmat innan så hade det nog blivit lite svårare.
