Karl-Johan Westberg, jag och Gustav Nordström
- Rullskidsintervaller i Tosserydsbacken. Först en lite längre på ca 14 min, sedan tre kortare (samma längd) på drygt 12 min. 1:a och 3:e trad, 2:a och 4:e enbart stakning.Vi var ca 15 personer, bl a Karl-Johan Westberg och Gustav Nordström, som i lördags tog SM-guld i sprintstafett på rullskidor. Andra finåkare som sprint-SM-silvermedaljösen Maria Nordström (som är ihop med Kalle) och Marcus Fredriksson var på plats.
![Kul att träna med en stor grupp]()
Kul att träna med en stor grupp
Rickard stark
Planen var att köra tröskelintervaller. När det står tröskel på schemat och jag tränar med världscupåkare eller Ski Classics-proffs så skiter jag ganska kapitalt i tröskeln. Jag hänger med så länge det går. Alltid. Det blir roligast så. Rickard Bergengren tänker såklart likadant och vi kom fram till att denna träningszon skämtsamt måste gå under namnet ”supertröskel”.På första intervallen lade sig Rickard direkt i rygg på Gustav Nordström, för att sedan dra ifrån och ligga solo i flera minuter. Jag själv kände mig pigg och stötte ikapp Rickard. Även Gustav anslöt innan toppen, men jag var först upp.![Rickard Bergengren var lite lätt fikasuge efter rullskidspasset]()
Rickard Bergengren var lite lätt fikasugen efter rullskidspasset
På andra intervallen, enbart stakning, gick Rickard också loss. Starkt. Kalle, Gustav och jag hann dock ikapp innan toppen. På tredje intervallen gick inte Rickard loss, men återigen vi fyra i hyfsat samlad grupp på toppen. Alla med 3:or, Rickard möjligtvis med ”supertreor”, men oavsett imponerande starkt av Rickard på främst första och andra intervallen. Att Marcus Fredriksson inte hängde med berodde på att han hade fyror bak och treor fram. Junisen Petter Persson körde för övrigt riktigt bra, jag tror han var före Viktor Axelsson på de flesta dragen. På fjärde och sista intervallen drog Gustav och efter 8 av 12 min fick jag släppa och blev tredje man upp efter Kalle och Gurra. Rickard var sopslut och släppte tidigt.
Hängde med ca 46 av 50 min![Martin Damm]()
Martin Damm var med både på rullskidåkningen och löpningen, även om han trappar ner något nu efter en fantastisk säsong där han blev 79:a i Vasaloppet. Efter avslutat träningspass kom han hem till oss och åt middag, även tillsammans med Karin och Dan Sundström. Ida hade lagat trerätters och jag hade plockat fram rödvinet. Jag är väldigt glad över att ha en fru som gillar att laga mat. Ofta leker jag med barnen när hon gör ett större kok, men det här gången då jag tränade gick det ändå.
Sammanfattningsvis är jag jättenöjd med passet, årets andra intervallpass på rullskidor. Jag kunde gå med lätt på de tre första intervallerna, men på fjärde orkade jag inte. När jag tittar på tiderna så ser jag att det inte gick snabbare på den sista stakintervallen jämfört med den första, det var väl helt enkelt pga att jag tränat för lite rullskidor i år som jag inte orkade. Samt att de andra de facto är bättre skidåkare än mig. Kalle och Gustav har åkt flera världscuptävlingar och är med i utvecklingslandslaget. Sedan är jag heller inte riktigt van vid så mycket A3-tid, det blev ca 50 min. Gällande rull så hade jag och Gustav typ lika (båda Elpex-3:or) och Kalle ytterst marginellt bättre.Totalt blev passet 1 timme och 57 min. Stigningen på långa intervallen var 155 m och på ”korta” 125 m. Tosserydsbacken är fin! Om man är van rullskidåkare går den att åka nedför, vilket Kalle, Gustav och jag gjorde. Dock lite för fort för min smak, toppfart 50,3 km/h på 3:or. Hela passet finns här.
- Andra passet blev löpning, 2 h lugn distans på schemat. Jag hade fasat över det passet och min oro besannades. På skidgymnasiet lufsade man runt med ett thermobelt runt midjan och tjocka skor på fötterna, för att springa i 6 eller 7 min-fart på stigar i 2 timmar. Det blev ungefär så. Och jag gillar det inte. Jag kan liksom inte springa så långsamt. Det blir inte lika roligt, och jag tränar för att det är kul. För mig som tränar hälften så mycket så de andra i gruppen blir det också så icke-effektivt. Men visst var det trevligt, jättekul att prata med de andra, även om inte hela gruppen höll ihop hela tiden.Själva träningen blev som roligast efter ungefär 1 timme och 15 minuter. Då beslutade att vi skulle springa en 4 km-runda vid Björbostugan (ekspåret) och komma tillbaks till samma ställe, för att samla upp gruppen.
![Dessa elitskidåkare som ska springa med vätskebälten stora som sovsäckar]()
Dessa elitskidåkare som ska springa med vätskebälten stora som sovsäckar runt midjan
Det var skönt. Så istället för att fortsätta i ett tempo av 6.41 min/km-fart så sprang jag 4 km i 4.30-fart i terrängen med totalt 110 m stigning. Kul och skönt. Marcus Granlund hängde med runt. Rickard började gå med, men kroknade något, kom dock inte långt efter. Sedan sprang vi lugnt resten av passet. Se detaljer här.
Tack Borås SK för en mycket givande och trevlig träningsdag!
Marcus Fredriksson vid utsiktsplatsen Ryda klint på Rya Åsar. Kul att ha denna kille på besök i Borås. Han gick precis ut skidgymnasiet i sin hemstad Lycksele, där han satsar på heltid. Han planerar att öka träningsdosen från 675 till 900 timmar på ett år. Styvt.
Marcus Granlund, Rickard Bergengren och jag
