Min frus syster Åsas man Mattias Nilsson ville prompt utmana mig i pingis under julen då de var på besök. Vi hade pingisbord i källaren när jag var lite men nu har det rummet blivit atletklubb (vi bor i mitt föräldrahem).
Pingisbordet står istället hos men barndomskompis Bizze, så vi fick bege oss dit för att göra upp. Jag hade med mig racken som jag hade när jag spelade i P13. De funkade fortfarande.
Självklart vann jag den riktiga matchen, med 4-1 i set till 11. Sedan körde vi en tresetare till 21 utan skruvar på serven och då vann Mattias med 2-1 i set. Blytungt. Som avslutning körde vi ett set till 11 med vänster. Då vann jag.
Allt började med pingisen
På ett sätt var det lite speciellt att spela pingis med Mattias, inte minst med vänsterhanden. När jag var på ungdoms-SM i skidor i Högbo 1995 bodde min klubb Hestra IF på samma vandrarhem som Mattias klubb Östersunds SK. Mattias hade brutit armen och fick spela med vänsterhanden. Jag var den enda som också tog till vänsterhanden för att spela med honom. På skidtävlingen blev jag 66:a (jag var ingen höjdare som ungdom), men jag slog Mattias så åkte med en stav. Det är enda gången jag slagit honom i ett skidlopp. Jag har dock 25:a som bästa placering i Vasaloppet mot hans 27:a, vilket gör mig till bästa svärson i fäders spår.
När jag sedan tog mig mod till att 2008 fråga om jag kunde hänga på skidskyttelandslaget till Mallorca var det Mattias jag kontaktade. Jag kände ju honom lite grann, om än väldigt lite. Men det räckte. Vi skulle cykla på Mallis och Idas syster Åsa hängde med mig ner. Det ena ledde till det andra och nu är de gifta och har barn ihop och bor i hus i Östersund.
