I fredags slog jag till med en fin träningsdag. Först en knapp timmes rullskidande på Marwe-8:orna (trögaste skejthjulen jag har), där Tullenbacken stod på schemat.
För några år sedan körde jag och Per Löwendahl en hel del pass där. Vi pressade varandra fint. Per bor i Göteborgsområdet och jobbade fram till nyligen i Borås. Därför tränade jag en del med honom, passade perfekt för mig med träningstiden 16.15-17.15. Nu jobbar han tyvärr inte längre i Borås, så det var nästan lite ensamt att köra Tullenbacken utan Löwet.
Hösten 2013
För övrigt körde jag mycket stakintervaller (8 st ca 3 min) uppför Tullenbacken på fyror hösten 2013. Det var en hel del som sade att det var helt fel att köra stakintervaller uppför på så tröga hjul, men det funkade i alla fall bra för mig då jag hade en fin säsong med mina mått mätt 2014, med seger i Engelbrektsloppet och en 25:e-plats i Vasaloppet. I början är det svårt att få upp pulsen på fyror, men numer når jag nästan maxpuls då jag stakar uppför dessa underbara hjul.
Hur som helst körde jag 8 st skejtdrag i fredags med 2.50 min i snitt, 2.25 min vila. Ganska bra tider för att vara mig. Skejt i Tullenbacken på tröghjul innebär ca 1 min på växel 4 följt av ca 2 min på växel 3. Känns i ben och bak.
Hyssnarundan alltid rätt
Bara ett par timmar senare drog Martin Isenwald (tidigare Ewaldsson) och jag iväg på den legendariska Hyssnarundan. Alltid go’. Har man inte åkt 67 km-turen (i a f från mig i Lundaskog) via Viared, Seglora, Hyssna och Bollebygd kan man inte kalla sig landsvägscyklist om man bor i Borås. Fin och lagom lång tur.
Martin bangar sällan för anständig distansfart och trots att vi aldrig låg på varandras rulle snittade vid 32,4 km/h, vilket är högt för mig på ett pass och lugnare karaktär. Min snittpuls blev 70 procent, med hets mot slutet. Vi är ganska jämna i sadeln, Martin och jag. Kul.
