Rullskid-SM i Borås 19-20 aug 2017. Banan på 7,15 km som kommer att användas både i skejt och klassiskt. Kör man på tävlingshjul i tävlingsfart behöver man (i alla fall jag) få ner farten i en av kurvorna.
I lördags skulle jag ut och testa tävlingshjulen i skejt för andra gången i år. Med två veckor kvar till rullskid-SM i Borås bestämde jag mig för att köra på SM-banan. Fredagens löptur på 19 km i halvhårt tempo kändes av, så jag tänkte inte köra för hårt på rullskidorna.
Jonas Colting och jag stöttade Adam Steens skidsatsing genom att swisha 100 kr var, vilket mottogs varmt i Borlänge
Men det är så förbannat svårt att inte ta i när man får på sig tävlingsskidorna. Det är ungefär som att sätta sig på en tempocykel. Så plötsligt ser jag mig själv göra mig i ordning för att maxa två varv på den 7,15 km långa (och flacka) tävlingsbanan. Alltså exakt samma sträcka som väntar i SM.
Jag kände direkt att jag inte hade det. Vinden och den till stor del blöta vägbanan gjorde inte saken bättre. Andra varvet torkade det upp lite, så det gick drygt 20 s snabbare, men det var generellt en seg känsla i benen. Så här såg siffrorna ut enligt Polar V800:
- Sträcka: 14,29 km
- Tid: 31.09 min
- Snittfart: 27,5 km/h
- Totalstigning: 110 meter
Kom kvällen kom Jonas Colting över på middag. Ida hade lagat god mat och jag såg till att det fanns rödvin på bordet. Det är alltid trevligt att prata med Jonas och det fanns mycket att avhandla.
Igår söndag blev det ingen träning. Istället en förmiddag fylld med trädgårdsarbete och en eftermiddag med barnkalas hos syrrans yngsta dotter, som fyllde 3 år.
Före
Efter
