Vi var på djurparken med syrran och hennes barn igår. Ida tog bilen dit med barnen medan jag kutade en omväg via Halensbacken. 6 st med 3 min vila. Det har jag gjort 16 gånger tidigare, sedan december 2006. Bästa snittet är 3.11 min från hösten 2014. Sämsta är 3.24 min.
Gustaf Stavåsen var ute och sprang så jag lockade med honom på några intervaller i Halensbacken
Igår blev det 3.21 min. Alltså inte så bra. Kanske inte så konstigt då jag inte minns senast jag sprang backintervaller. Den typ av styrka och mjölksyratålighet är en färskvara. Sedan kan det också helt enkelt bero på att jag inte sprang så bra.
Intressant nog har jag alltid sprungit bra i Halensbacken i skadeperioder då jag cyklat mer än vad jag har sprungit.
Nedan är ett stycke angående cykelträning för löpare som jag skrev i min bok Smart konditionsträning.
Tung cykelträning. Många hävdar att löpare inte bör cykla, för att de då bygger upp ”fel” muskler. Det stämmer att en löpare på elitnivå inte bör lägga en stor andel av sin träning i cykelsadeln, men det skrämmer också bort många löpare från värdefull, grennära styrketräning. För en motionär som inte har möjlighet att springa så ofta, och dessutom tycker det är roligt att cykla, tycker jag att det helt klart är gynnsamt att köra ett hårt cykelpass en gång i veckan. För att blir en bättre uppförslöpare ger det bra effekt att köra backintervaller på cykel (MTB eller landsväg) eller att köra intervaller på en stationär cykel med tunga växlar. I perioder jag har varit löpskadad och istället fått cykla mer jag har till och med förbättrat mig som uppförslöpare, så att jag efter skadeupphållet hade bättre intervalltider i den beryktade Halensbacken än före skadeuppehållet.
