Rullskidor på Hallandsåsen inkl bl a banvallen och Boarpsvägen
Pulskurva rullskidåkning på Hallandsåsen
Jag försöker träna på bra denna vecka eftersom jag är själv med barnen i nästa vecka då Ida börjar jobba. Igår blev det stakning på Hallandsåsen, som vanligt med mina gamla Swenor-4:or som jag har kört typ 90 procent av mina klassiska pass med i år.
För att verkligen bli genomtränad i överkroppen bestämde jag mig i våras för att mosa mig igenom i stort sett alla både lugna och hårda pass på dessa marknadens trögaste hjul. Visst är det fint att träna överfart etc, men för en skidåkare på min nivå så handlar Vasaloppet ofta om att orka hålla fart andra halvan. De avgörande skeendena för mig på Vasaloppet är sällan när vi närmar oss toppfart.
Efter stakturen. Lyckades fixa hela utan ett enda stopp. Annars brukar jag motvilligt behöva stanna och kissa.
Jag säger inte att det är onödigt att träna på att staka korta intervaller i lätt terräng på 2:or, jag säger bara att det är mycket mer betydelsefullt att mata sig igenom (med bra teknik) tuffa pass på så tröga hjul det går att få tag på. Särskilt om man tittar på de senaste årens Vasalopp som varit blytunga.
Det har funkat bra i vår och sommar tycker jag. I början orkade jag inte pressa upp pulsen när jag körde stakintervaller uppför på gamla Swenor-4:or, men det går bättre och bättre.
Banvallen bra start
Turen igår gick som vanligt numer på banvallen mellan Önnarpsvägen utanför Förslöv till Lyavägen utanför Båstad. Det är ett bra sätt att ta sig över åsen och slippa de branta norrsluttningarna nedför. Tack för den asfalteringen!
Förr körde jag alltid till Margretetorp från Vejbystrand, för att därifrån ta mig ner på norrsidan på gamla E6:an som går parallellt med motorvägen. Men jag är trött på vägen mellan Vejbystrand och Margretetorp. Jag tröttnar sällan på vägar, men jag har kört den så många gånger genom åren. Och några gånger för mycket i stark motvind på de öppna fälten.
Fina norrsluttningar
Väl i Båstad finns ett smörgåsbord av stigningar på norrsidan, de flesta på små asfalterade vägar med en stigning på mellan 80 och 170 höjdmeter. Jag valde Boarpsvägen denna gång, drygt 80 höjdmeter med start vid Norrvikens trädgårdar. Fin! Sedan i vanlig ordning hem via Västra Karup (man får vara aningen försiktig där ner mot T-korset).
Totalt på passet lade jag in 40 min intervaller.
- 12 min svagt uppför på cykelbanan från Önnarpsvägen till Grevie
- 5 st 1 min med 1 min vila i mälutet på banvallen ner mot Lyavägen
- 6 min brant uppför Boarpsvägen
- 10 min mellan Glimminge och Killebäckstorp flackt
- 5 st 30/30 bortåt Ranarp flackt
Bra pass. Kändes mig hyfsat stark även mot slutet. Jag kroknar inte på slutet av denna typ av pass på tröga hjul som jag gjort tidigare år. Däremot vet jag inte om jag är så mycket snabbare än tidigare på intervallerna, men jag låter mig själv tro det i alla fall.
Snittet på hela passet blev 19,3 km/h. 2 h 26 min. 361 höjdmeter. 136 i snittpuls.