Summering av Hemmavasan X8

Hemmavasan X8. I mål efter 90 km löpning (t o m nästan 95 km). 18 varv på Nordtorps 5,2 km-spår.

Peder Hallberg hade sprungit 5000 m bana samma dag, men kom tacksamt upp och joggade med ett varv.

Nordtorps 5 km-spår

Marcus Carlsson, Dennis Lenberg och Andreas Tärnegård i samband med Ultravasan 90 i Hemmavasan på Nordtorps 5 km-spår.

Dennis Lenberg, Andreas Tärnegård och Marcus Carlsson på den del av spåret där man springer på grusväg

Det blev rejält med träning lör 15 aug till lör 22 aug. Åtta distanser på åtta dagar. En per dag. Alla i Vasaloppets virtuella upplaga av sommarveckan. Totalt 25 timmars träning blev det på dessa åtta dagar. Jag maxade inget lopp, utan tog det generellt ganska lugnt.

Flera gånger sprang jag längre, oftast eftersom appen inte riktigt hängde med. Generellt har telefoner, åtminstone Apple, usla GPS:er för träning i skogen. Det har jag skrivit förr. Träningsklockornas GPS:er är bättre.

Men jag tyckte ändå appen funkade hyfsat, förutom första dagen (Hemmavasandagen) då appen dessutom var överbelastad. Då fick jag springa 49 km istället för 45 km. Det var segt i värmen.

Därför sprang jag lite längre på de flesta distanser. Men också längre cykling pga att Cykelvasan 90 är 94 km och att Cykelvasan 30 är 32 km. Cykelvasan 45 är f ö 44 km.

Så här såg det ut i tur och ordning:

• Ultravasan 45. 49 km. 4.59 min/km. På Nordtorps 5 km-spår. Terräng. Med ganska många andra. Typ 30 grader varmt.
• Cykelvasan 90. 96 km. 25.8 km/h. MTB på grusvägar med inslag av asfalt. Med Max Åhman och David Eriksson.
• Trailvasan 10. 11 km. 5.29 min/km. Mestadels med barnvagn. Främst grusväg och asfalt.
• Trailvasan 30. 31 km. 5.37 min/km. Mestadels stig, med inslag av grusväg. Kuperat. Med Peder Hallberg.
• Cykelvasan 45. 49 km. 22.8 km/h. MTB på grusvägar med inslag av asfalt. Med Martin Josefsson och Tobias Magnusson.
• Cykelvasan 30. 32 km. 25.7 km/h. MTB på grusvägar med inslag av asfalt. Själv hem från Avloppet.
• Cykelvasan 10. 11 km. 21.0 km/h. Hybridcykel på grusväg och asfalt. Med Stig i barnstolen bak på cykel.
• Ultravasan 90. 95 km. 5.45 min/km. På Nordtorps 5 km-spår. Terräng. Med ganska många andra.

Tobias Magnusson har en fot som trilskas, men är i finfin form rent konditionsmässigt

Alla passen finns på Strava. Vid 45 km löp stannade jag dock klockan efter 47 km och sprang sista 2 km enbart med appen.

Några sammanfattande punkter.

• Det var fysiskt tuffare än jag trodde, kanske på att första helgen var hård med lördagens löpning i värmen i anständig långpassfart följt av söndagens cykling som inte var helt lugnt. Det blev nästan 8 h på två dagar där. Mycket träningsvärk dagarna efter.
• Att det blev lång cykling redan på söndagen hade logistiska själ. Annars hade den dagen varit lugnare. I övrigt är jag nöjd med upplägget av veckan.
• Att fixa detta i kombination med jobb, inskolning på dagis med Stig (jag skötte hela den), skolstart och barnens aktiviteter var en utmaning. Men det gick helt ok, mycket tack vare att distanserna mån-fre var överkomliga.
• Det var jätteroligt att genomföra, men jag tror inte att jag kommer göra det igen, varken virtuellt eller på plats.
• Jag kom på att jag nu gjort Vasaloppstrippeln 90 idag då Vasaloppet skickade ut ett mejl. Tydligen hade jag fjärde bästa tid. Snabbaste tid var ca en halvtimme snabbare. Jag hade ju kunnat ta i lite mer eller valt enklare banor om jag hade velat jaga en bra trippeltid, men jag ser inget tävlingsmoment i det när man får köra på hemmaplan. Då hade man ju kunnat köra 9 mil lagtempo på cykeln med tempohoj och dischjul. Och sprungit på platt asfalt. Däremot blir det lite kul att få en rosa trippel-t-shirt i november.
• Stort tack till alla som följde! Det var många som hörde av sig och ville genomföra passen ihop och det var många som följde på Instagram, Strava och poddens kanaler. Det var peppande!
• Jag fick även vara med i P4 Sjuhärad som morgongäst i fredags och blev intervjuad kort i podcasten Ultraaktuellt i måndags.

Sista dagens 95 km löpning
Den avslutande löpningen var tuff. Det är alltid hårt att springa långt. Jag har sprungit många träningspass och tävlingar på 4-5 mil (jag tror aldrig jag sprungit längre än 5 mil på träning). Det är också jobbigt. Men när distansen blir längre än så blir det en helt annan grej.

Jag har sprungit två Ultravasan 90 och ett SM 100 km asfalt. Och så detta. Dessa fyra insatser har alltid varit plågsamma. Alla fyra var och en för sig har varit mycket tuffare än 24 h på skidor och Nordenskiöldsloppet 22 mil på skidor (12 h för mig). Det är ingen höjdarupplevelse sista tredjedelen.

Tror det här är på väg ut på andra varvet. Andreas Tärnegård (sprang också 90 km), Marcus Carlsson, jag, Henrik Malmberg och Dennis Lenberg.

Jag hade till och från sällskap av Dennis Lenberg, Marcus Carlsson, Alexandras kompis Ida, Idas pappa (i 3 mil, inte illa av en 57-åring som började springa för 10 år sedan), Henrik Malmgren, Tobias Magnusson, Peder Hallberg, Andreas Tärnegård (sprang också 9 mil, ca 30 min längre tid) och Per Larsson.

Första 45 km hade jag sällskap hela tiden. Sedan sprang jag själv till knappt 6 mil, innan Per Larsson kom och räddade mig genom att springa drygt 2 mil ihop. Det var väldigt värdefullt. Precis innan han dök upp (jag visste inte att han skulle komma) tänkte jag att ”Nu skiter jag i det här och går sista tre milen”. Jag brydde ju mig ändå inte om tiden. Men så här i efterhand kändes det bra att i alla fall springa hela sträckan.

Per Larsson. Fint sällskap från ca 6 mil till ca 8 mil.

Långtidsrekord
Med dryg 9 timmar var lördagens utflykt också mitt livs längsta löppass. Jag sprang hela tiden när jag var i rörelse, men jag stannade någon minut några gånger vid varvningen. Utan att stanna klockan. Det blev också typ sex stopp för nummer ett samt två stopp för nummer två längs spåret. Jag stressade inte. Ville bara ha det avklarat.

Jag sade efter Ultravasan 90 förra året att jag aldrig skulle springa mer än 5 mil igen utan att vara ordentligt tränad. Nu blev det så ändå.

Men även om det var oerhört smärtsamt sista tredjedelen var det enklare både fysiskt och mentalt än att tävla på samma distans. Och dagarna efter var mycket skönare.

Jag joggade faktiskt 20 min lätt redan på måndagen, i samband med en lektion. Benen är okej, men jag har blåsor under fötterna. Motvilligt kan jag erkänna att mina Intersportsockar i bomull jag alltid tränar och tävlar med (har i stort sett inga andra strumpor) kanske inte är optimala. Men de är optimal sett ur en tvättsituation med efterföljande sortering.

Nej till ultra, men ja till marathon
Om det blir mer ultra framöver? Nja. I år har jag sprungit drygt 3,5 mil i veckan i snitt. Det var mycket lite i början av året, men senaste ca 2 månaderna har det nog kanske blivit 5 mil i veckan i snitt. Det är mycket för mig, men fortfarande lite för att hålla på att försöka prestera på ultradistanser.

Så jag är faktiskt inte sugen på t ex Borås 6-timmars i höst. Jag vill springa mer för att göra mig själv rättvis. Däremot är jag sugen på att träna mig till att bli bra på marathon med en träningsmängd som inte är allt för stor. Gärna en platt asfaltsmara redan i höst om något dyker upp.