Tullenbacken. Från cykelvägskorsningen vid Katrinebergsgatan till busshållplatsen före där Vintergatan går upp.
Nedvarvning med Erik Thiberg, Johan Österlund och Johan Söderberg.
Ibland vinner jag någon mindre tävling. Ibland får jag en hyfsad placering i något stort lopp. Det är kul.
Men det som kanske skänker mig störst inre tillfredställelse är att slå mig själv.
Ingen mer än jag själv bryr sig om att jag igår körde 8 st stakintervaller i Tullenbacken med 2,5 min vila på 2.58 min i snitt på Elpex-4:or. Men för mig var det stort eftersom det är snabbare än samtliga fjorton gånger jag körde det passet med samma hjul 2013-2015 (ofta med Per Löwendahl), vilket sammanföll med de säsonger jag blev 25:a och 37:a i Vasaloppet.
Det betyder inte att jag kommer bli 24:a i nästa Vasalopp (långt dit och hårdare konkurrens nu), men det är en så otroligt härlig känsla när man persar.
På den här sidan 40 år kanske det inte blir så många fler personbästan. Så småningom får jag se till att hitta andra prestationsrelaterade drivkrafter för träningen, som t ex bra i sin åldergrupp (och såklart andra drivkrafter som det sociala, må bra etc). Men i några år till kommer målet vara att slå de tidigare versionerna av mig själv. Utifrån mina förutsättningar.