Jag fick några mejl efter mitt blogginlägg om den finska studien som menade att det blir lägre slagvolym och lägre minutvolym vid en given hjärtfrekvens vid rullskidåkning på tröghjul, och därför potentiellt ”sämre” träning (härligt tungläst öppningsmening).
StaffanStaven kolfiber
Jag påpeka att jag inte ogillar tröghjul, tvärtom. Jag är en stor förespråkare att lägga mycket rullskidsträning på 3:or och 4:or. När jag gick från en 133:e-plats i Vasan 2010 till en 52:a-plats året efter så ägnade jag en stor del av sommaren till att staka på Eagles 4:or, både distans och intervall. Det byggde riktigt bra överkroppsstyrka, samtidigt som det tränade konditionen. Detta växlade jag med att vissa pass köra snabbrullat. Idag åker jag nog en bit över hälften av rullskidspassen på 3:or eller 4:or.
Se upp för skador
4:or passar inte alla (passar främst de som behöver bygga överkroppsstyrka), men de flesta. Därför rekommenderar jag också mina adepter att köra på 3:or eller 4:or, beroende på träningstillstånd. Det man måste se upp med är armbågarna, det vet jag av empirisk erfarenhet. Nu åker jag alltid med StaffanStaven för skonsam dämpning.
Just det, jag fick ett mejl av ”artikelnörden” Mattias Nilsson på Dala Sports Academy, som nämnde en studie där man testat en rad parametrar på skidåkare som åkte med olika rullmotstånd. Men där hade man i stort sätt inte hittat några skillnader på den kardiovaskulära, om jag förstod det utrikiska abstraktet rätt. Intressant ämne som lär bli återbesökt. I väntan på ”svar” fortsätter jag på mina tröghjul.
