Den svenske hip-hopartisten Timbuktu slog igenom på allvar 2003 mitt sitt tredje album ”The Båttom Is Nådd”. Jag känner mig där någonstans. Inte i hip-hopvärlden alltså, men jag hoppas höstens bottennivå i träning är nådd.
I torsdags förra veckan körde jag mitt första riktiga rullskidspass sedan i slutet av augusti. Och med riktigt pass räknar jag 1 timme mycket lugn stakning. På den nivån är det. Per Löwendahl och jag skulle kört intervaller, men jag fick åka lugnt istället pga en då övergående förkylning. Per själv visade att hans 32 träningstimmar på en vecka i Ramsau hade gett effekt (jag fick ställa in det lägret pga min brutna tumme) och såg stark ut. Själv blev jag trött efter 40 min låga A1, men var glad ändå.
Boksignering på Intersport Borås City förra året. Kom gärna dit idag på skidträffen och säg hej!
På lördagen hade vi träningsdag med Ulricehamns IF och jag testade att köra ett distanspass utan hets. Det kändes bra då, men sedan kom förkylningen tillbaka på allvar och nu har jag precis börjat träna så smått igen.
Nu är det till och med så att jag blir lite orolig på riktigt inför säsongen. Att vecka efter vecka logga cirka 5 timmars träning med halvdana pass känns inte helt bra. Jag stressas egentligen inte alls av hur andra tränar nuförtiden, men hela tiden exponeras på internet om alla dessa skidåkare som på 1-2 dagar tränar det jag gör på en vecka får en ju ändå att fundera på hur det ska gå i vinter.
Nästa vecka är det tänkt att jag ska åka på läger, om hälsan tillåter. I så fall får jag chansen att träna som en elitåkare i fem dagar och det känns superduperroligt. Får jag bakslag på hälsan där får jag nog fundera på ”plan B” inför säsongen.
