Resultat La Sgambeda Swix Ski Classics 2014 finns här.
Det blev en riktigt bra start på skidsäsongen för min del genom 45:e-platsen i La Sgambeda. Formen var god, starten gick bra, skidorna gick bra, taktiken gick bra och jag tog ut som det fanns. Det är då skidåkningen är som roligast.
Hawaii är alltid rätt
Jag har tidigare i Swix Ski Classics blivit 24:a (Jizerska), 25:a (Vasaloppet) och 29:a (Jizerska), samt ett gäng placeringar runt 40 i bland annat König, Marcian och Årefjäll. Därför kan man tycka att 45:a (10:e svensk) inte är speciellt bra. Men startfältet var brutalt. Sätt till de 50 bästa anser jag (och förmodligen många andra) att detta var det bästa startfältet i Ski Classics historia.
Förutom den vanliga långloppseliten var det många från världscupen och dessutom fler elitåkare från Italien, Ryssland, Estland, Tjeckien etc mot vad det brukar vara. Jag var 45:a på en tuff bana trots att jag bara var 4.20 min efter segraren Anders Aukland i ett före som inte inbjöd till ”lusåkning”. Jag är exempelvis en väldigt mycket bättre skidåkare nu än när jag blev runt 40 i Marcian och König.
Loppet då?
Det var tjugo spår i bredd och jag lyckades få starta i tredje rad, vilket är där jag hör hemma, så det var tur att jag slapp stå allra längst bak i elitledet. Starten gick bra men första milen som går svagt uppför i dalen var kämpig. Det gick liksom aldrig lugnt och efter ca en mil fick jag släppa klungan. Jag körde även med vätskebälte första halvan av loppet och de två gångerna jag drack från det gjorde jag det inte allt för smidigt.
De rejäla backarna började efter ca 14 km och där kände jag mig jäkligt stark och åkte om många, bland annat snygge-Marcus, Klas Nilsson, Kalle Grävling och den sensationella Vasalopps-6:an Andreas Nygaard.
Sedan föll det sig så att norrmannan Svein Tore Sinnes och jag följdes åt från ca 15 km hela vägen in i mål. På toppen vid ca 19 km låg jag bara ca en halvminut efter Brink, Tynell m fl, men därefter tappade en del tid på den lätta åkningen in till mål, som inleddes med en nedförsbacke på 2,5 km. För övrigt frågade Svein Tore mig om jag ville ha lite dricka från hans flaska, men det tanke på att det gick 40 blås med kurvor så sade jag ”Thanks, but no thanks”. På de sista kilometrarna kom fem stycken om och förbi, bl a Nygaard, Nilsson och Grävling. Det var lite retligt i ett annars jäkligt bra lopp, men det är bara att inse att jag har mer att jobba med i stakning i lättåkt terräng. Stakning uppför håller jag för närvarande samma nivå som många väldigt bra skidåkare.
Idag ska jag åka en dryg timme skidor innan hemfärd. Det kan behövas för med tanke på vädret i Västergötland blir det kanske ingen skidåkning för mig innan AXA Ski Marathon 28 december.
Från klockan:
Längd: 32,1 km
Tid: 1.26.37 (satte på en knapp minut innan)
Snittfart: 22.2 km/h (22.4 i rörelse)
Maxfart: 45.5 km/h
Medelpuls: 159 (86 %)
Maxpuls: 174 (94 %), vid högsta punkten och på mållinjen
Träningseffekt: 5.0 av 5.0
Återhämtningsrådgivning: 72 timmar (högsta man kan få)
Det som inte syns i resultatlistan:
- Oskar Svärd bröt skidan
- Christoffer Callesen bröt staven
- Jörgen Brink bröt staven
- Jerry Ahrlin var på plats, men det lät som hans mage krånglade
- Få åkte med fäste
- Jag såg ingen som stakade på skejtskidor, det brukar jag göra
Pulskurvan La Sgambeda. Noterbart är att pulsen inte direkt stiger när de riktigt tuffa backarna börjar, vilket stämmer med min känsla att första milen var riktigt jobbigt men att jag tyckte det var ”lätt” uppför. Snittet på 86 % är mycket högt för mig på 1.25 h åkning.
Höjdkurvan La Sgambeda. Totalstigning 491 meter. Enda gången jag saxade var totalt ca 20-30 s i sista backen innan toppen. Det flesta saxade betydligt mer, men jag gillar inte det eftersom det är så svårt utan fäste. Jag stakar hellre när jag stakar.
