Mycket teknik på det passet. Här från Polar V800, där jag anser att distans och höjd stämmer bäst.

Racefox run. Jag tycker bouncen på 1,3 känns orimlig låg. Annars ganska väntade värden. Bra att tänka på är att i princip alla värden stiger om man springer fortare med liknande teknik, så man inte blir stressad över att ha t ex högre drag (man vill generellt ha låg) när man ökar farten.

Topo GPS gav 1 km längre löpning än klockan. iPhone 7 hänger inte med i skogen. Den missar stigen flera gånger ser man på kartan. Och visar 18,0 km vilken är för mycket. Men oavsett en trevlig app. Denna löptur på Kullen kan jag verkligen rekommendera!

Skåneleden på Kullaberg mellan Mölle och Kullens fyr

Idas syster Erika bor i Höganäs så när vi var där för ett par veckor sedan tog jag en avstickare till Kullen, som Kullahalvön kallas här nere.

Löpningen på Kullen skiljer sig rejält från den på Bjärehalvön (Vejbystrand, Båstad, Torekov etc). Istället för att mestadels springa på plant och platt underlag vid havet handlar löpning på Kullen om steniga, kuperade stigar i ganska dramatiskt natur.

Jag har själv aldrig sprungit Kullamannen, men det löploppet som går på Kullen i november verkar tämligen brutalt. Bara stigen ner till konstverket Nimis, där jag varit massvis med gånger, är inget man varken springer uppför eller nedför utan fullt fokus på var man sätter fötterna.

Löpning på Kullen

Start i Mölle
Denna gång blev det en 17 km lång löptur med start och mål i Mölle. Det gick fint att parkera bilen längs med Norra strandvägen. Jag följde Skåneleden fram ändå fram till Himmelstorp längs österut på kartan ovan och sedan tog jag mig tillbaka via skyltningen i skogen till Mölle. En avstickare från Skåneleden blev det när jag tog mig upp till Håkull, 188 meter över havet.

Det var tuff terräng med många höjdmeter och svårsprungen terräng. Trots att jag höll anständig distanfart var det precis att jag klarade sub 6 min/km.

Det kommer löpning på Kullen fler gånger. Tack Skåneleden för att man slipper ordna hela rundan själv!

Håkull, 188 meter över havet. Högsta punkten på Kullahalvön.

Pettson och Findus på Hembygdsparken i Ängelholm

Ungefär samma lilla ensemble varje år med 3-4 skådespelare

Viktor Bengtsson och ett par av hans vänner tog en skidlektion med mig för några år sedan. Nu bor han i Luleå och har en otäckt lång skidsäsong.

Ny dag, ny djurpark. Och fortfarande är lekplatserna roligast!

Igår var barnen, min far och jag på Hembygdsparken i Ängelholm. Där mötte vi upp Idas syster Erika med familj. Vi tittade på djuren, matade getterna med blad, lekte och tittade på barnteater med Pettson och Findus. Tredje året i rad vi ser den teatern nu. Och tredje året i rad med kaffe och glass i väntan på att spelet ska börja. Trevligt varje gång!

Vi träffade också Viktor Bengtsson med familj, som även var på middag hos oss för några dagar sedan. Viktor och jag umgicks i Vejbystrand när jag var liten och vi ses i stort sett varje sommar fortfarande. Och våra föräldrar umgås. Och Viktors farfar och min farmor spelade tennis ihop. Och nu leker Astrid och Maj med Viktors barn. I fyra generationer har vi träffat släkten Bengtsson. En av många bra grejer med Vejbystrand.

Många utflykter
Det blir många och långa trevliga familjeutflykter under semestern. Det gör att det bli lite svårt att peta in träning samt att få en stund vid datorn varje dag. Ibland går jag upp kl 05.00 för att få jobb och träning överstökad innan barnen vaknar. Ibland är jag borta några timmar på förmiddagen för att få ett rejält pass.

Häst, åsna, mula och mulåsna. Jag börjar sent omsider få lite koll på hur allt ligger till.

Hästens vatten-backen. ”Rövarvägen” kallar min far den eftersom det sista postrånet i Sverige tydligen ska ha ägt rum där. Man svänger av mot Liagärde från gamla E6:an och kör sedan upp till skylten där det visar Simontorp till höger.

Varje sommar när jag är i Vejbystrand kör jag minst en gång ett rullskidspass i Hästen vatten-backen. Det kan tyckas som ett ganska konstigt namn på en backe, men första gången Rickard var med där blev han så törstig att han blev tvungen att gå en i ett stall och dricka vatten som var ämnat åt en häst. Så det känns som ett ganska givet namn.

Rickard Bergengren och jag efter avslutat pass i Hästens vatten-backen

Fördelen med backen är att den stiger 110 meter upp på Hallandsåsen i närheten av Margretetorp, samtidigt som man ganska enkelt kan åka nedför backen runt om så vilan blir 11-12 minuter.

Rekordsnitt
Förra veckan körde vi på Elpex-3:or och jag stakade på tiderna 9.00-9.03-8.57-8.49 min, vilket gav ett snitt på 8.57 min. Tidigare rekordsnittet låg på 9.06 min, så finns var det en bra insats på passet. Rickard stakade två första och använde benen på de två sista. Det var precis att det gick att hålla honom bakom sig på de två sista. Väldigt bra sparring!

När man som i detta fall kör långa intervaller håller många sig till mjölksyratröskeln och går inte över den. Det kan jag tycka är viktigt i skejt och löpning i vissa fall för att inte bli alltför sliten. I stakning tycker jag inte det påverkar återhämtningen lika mycket (antagligen pga armarna är mindre muskelgrupper än benen) att köra hårt även på långa intervaller, så vi kör det vi har.

Rickard och jag brukar använda ordet ”supertröskel” för full fart även på långa intervaller. Jag tror det var Rickard som myntade det när vi en gång körde intervaller på över 10 min i Tosserydsbacken med landslagsmeriterade Kalle Westberg och Gustav Nordström. De körde tröskel, vi körde allt vad vi orkade. Det blev jämnare så.

Efterrättsintervall
På nedvarvningen insåg jag att det skulle bli tight att hinna till den tid jag hade att passa, så vi fick köra en efterrättsintervall. Fullt ös i 5 min med partempo svagt nedför på gamla E6:an. Med 55 meter nedför och 0 meter uppför på 2,5 km lyckades vi snitta 30,3 km/h på 3:or. Kul med fart. Rickard lyckades ta hem spurten.

Martin och Josefin var på besök i Vejbystrand och sov över en natt. Martin och jag sprang en kort sväng med efterföljande styrka. Jag har hållit i 20 min styrka per vecka i ett par månader nu. Ryggen gillar det! Sandsäck är för övrigt ett fint styrkeredskap.

Livet rullar på i Vejbystrand. Det är som ett andra hem. Vi har verkligen trivts där i sommar. Rikt socialt liv, släkten nära och massvis med utflyktsmål för barnen. Träningen har inte direkt stått i centrum, men jag har ändå hållit mig över anständighetsnivån på en timmes träning om dagen i snitt.

Ida och jag på en av många turer i Skälderviken med min fars båt

Blåbärsplockning på Hallandsåsen för vuxna och barn. En klassiker. Här min mor Lena Lindberg.

Min far Ulf Wickström och jag. Pappa har tagit fram en platttermometer i sitt jobb inom brandforskning och vill nu att det ska bli ett redskap för vallare.

Många bad blir det. Men att bada på stranden gör jag enbart för barnens skull. Jag avskyr sand mellan tårna.

Ida och jag gick ut och åt på tu man hand en kväll på Carl Fredrik i Skälderviken. Väldigt fin kväll. Jag gick även ut och åt med min syster Ellen en kväll i Magnarp, men vi lyckades inte ta någon bild på 3,5 timme intensivt pratande om vår barndom och annat.

Fin tjej och fin cykling längs havet mellan Vejbystrand och Ängelholm

Hawaiipizza i Vejbystrands hamn. Fint format på ananaserna, rikligt (men inte för mycket) oregano, men den hade behövt några minuter till i ugnen.

Det mysiga fiket i Lilla Ro utanför Vejbystrand var värt ett besök, tyckte Ida, jag och barnen.

Tropikariet i Helsingborg bjöd på ormklappning och annat sköj

Vejby loppis har blytung slogan och är en bra second hand-affär

Friskis och Svettis på italienska ängen i Vejbystrand. Måndag, onsdag, fredag hela sommaren. Jag går dock inte ofta, men mor, Ida och Ellen kan man få syn på där.

En timme senare efter hårt jobb av mig och barnen. Vad som inte syns på bilden är att Idas ben är i princip lodrätt nedåt.

Känns helrätt att ha med Ultravasan-påsen på strand i Vejbystrand

Hovs hallar, schysst ställe längs Skåneleden mellan Torekov och Båstad

Syster Ellen var en crawltalang

Min syster Ellen ska köra göra sin swimrun-debut nästa vecka. Hon har fått låna en avklippt våtdräkt av mig och har kört några pass i Vejbystrand. När jag fick höra att hon inte kunde crawla blev jag lite betänksam. Självklart kan man simma bröstsim i en swimruntävling. Hellre deltaga än inte deltaga. Men med skor och våtdräkt är crawl ett klart bättre alternativ. Dessutom blir det kallt att simma bröstsim, då crawl inte bara genererar mer fart utan också mer spillvärme.

Förra veckan hade hon två veckor kvar till sitt lopp och hade aldrig crawlat i sitt snart 38-åriga liv (hon fick uppleva drygt tre månader av 70-talet, stort). Jag kände att det var fara på färde så vi cyklade ner utan partners och utan barn till utebadet i Vejbystrand för en 20 minuter lång crash course i crawl.

Ellen Lindell crawlar i Vejbystrands utebad

Gav tips efter varje längd
Ellen imponerade! I början hade hon ungefär samma fart i crawl som i bröstsim. I slutet maxade hon 25 meter bröstsim på 29,3 s och samma sträcka crawl på 23,2 s. Jag stod vid poolkanten och gav tips efter varje längd. Även om jag inte är någon simexpert kan jag grunderna i crawl och älskar att lära ut. Det är verkligen kul att coacha, både gällande träning och teknik.

Jag kan för övrigt varmt rekommendera våtdräkt till dig som vill lära dig att crawla. Jag lärde mig också på det sättet. Det gör att man får flytkraft och kan tänka på alla andra delar med tekniken. När man väl lärt sig bra med våtdräkt går det ofta bra även utan.

Jag skriver ganska ofta ut presentkort på tekniklektioner för skidåkning/rullskidåkning/löpning. Vanligtvis är det någon sambo, förälder eller barn som vill ge bort några lektioner till sin partner, sitt barn eller sin förälder.

Johan Rosengren och jag har en gemensam bekant i Magnus Samuelsson från Hedared

En karl vid namn Johan Rosengren har fått tre lektioner av sin sambo i 30-års-present. Eftersom han bor i Halmstad tänkte jag att vi kunde köra en lektion medan jag var nere i Skåne. Så tidigare i veckan körde vi en timme i Vejbystrand medan min far var med barnen (Ida i Borås).

Johan gjorde fina framsteg, men den kanske roligaste delen av lektionen var hans historia om en av hans första rullskidsturer (som jag fått tillåtelse att delge). Hans sambo var med på cykel och Johan var inte helt stadig då det började gå nerför. När han tappade balansen fick han av misstag in ena staven i sin sambos eker, varpå hon ramlade och bröt armen. Tråkigt för båda när det hände, men kul med distans till det.

Aluminiumstaven höll. Jag har faktiskt lyckas sätta in en stav i Idas eker en gång för länge sedan, men den var av kolfiber och gick av, varpå benbrott kunde undvikas.

22 km årspremiär på tävlingsskejt från Eagle Sport. Jag önskar så att Polar hade använt Hitta.se som karta istället för Google. Jag tycker Hitta har fler bra detaljer och dessutom brukar de sträcka grusvägarna så man får en hint om vad som är asfalterat.

Skåneleden på västsidan av Bjärehalvön varvar kohagar med gräs…

Igår gjorde jag årspremiär på tävlinghjul i skejt. Kanske på tiden då jag tänkt åka 15 km F individuell start vid rullskids-SM i Borås 19 augusti.

Jag har haft som mål i sommar att beta av hela Skåneleden längs kusten på Bjärehalvön i etapper. Inför gårdagens tur hade jag en stump strax söder om Hovs hallar kvar. Nu tror jag att jag sprungit alla delar, om man räknar med det jag sprang förra sommaren samt de sträckor jag avverkade kring Båstad på Lager 157 Ski Teams läger för några år sedan.

Lätt dit, jobbigt hem
För att både skejta och springa åkte jag helt enkelt bort mot Hovs hallar, sprang och skejtade hem i igen. Det var drygt 22 km enkel väg och så sprang jag nästan 13 km. Totalt var jag ute i nästan 3 timmar. Ännu ett rejält pass! Det har i snitt blivit ett pass på över 2 timmar per vecka under semestern, vilket jag är nöjd med. Några av dessa har dessutom varit uppåt 3 timmar eller mer.

…med steniga partier

Jag tycker snitthastigheter är ganska ointressant om man inte startar och slutar på samma ställe, eftersom väder, vind och höjdskillnaden har en sådan stor inverkan.

Igår snittade 26,9 km/h med 127 i snittpuls dit (bra väder och medvind). Samma väg hem snittade jag 21,7 km/h med 134 i snittpuls (regn, halt och motvind). Höjdskillnaden mellan start och mål var försumbar. Total stigning enkel väg var 125 meter.

Ganska rejäl skillnad.

Anton Järnberg (t v) och Dan Moberg efter Jizerska Padesatka 2011

I fredags publicerades en intervju med Anton Järnberg på Visma Ski Classics hemsida som jag gjort. Anton är boss i Lager 157 Ski Team. Har du inte Visma Ski Classics-appen så finns den här. Där hittar du nyheter, loppen i rörligt format etc.

Lustigt nog är det främst finländaren Teemu Virtanen, ryssen Denis Kabanen och jag som skriver på den internationella långloppscupens hemsida under sommarhalvåret. Det är samma tre personer som stakade 24 timmar i Vålådalen förra året. Teemu och Denis avbröt dock i förtid.

Teemu har bott i USA i tio år och har jobbat som engelsklärare. Han skriver grymt bra på engelska och jag har mindervärdeskomplex. Men jag gillar ändå att jobba för Ski Classics. Det är kul att hålla kontakten med teamen och långloppsstjärnorna.

Tre veckors Borås Tidning att läsa ikapp. Jag läste en vecka igår kväll. Största nyheten i världen verkar vara att Samuel Holmén har återvänt till Elfsborg.

Efter tre fina veckor i Vejbystrand är nu hela familjen tillbaka i Borås. Ida, som började jobba för en vecka sedan, var nere över helgen. Den här veckan är jag hemma med barnen när Ida jobbar. Sedan börjar barnen på dagis på onsdag i nästa vecka.

Eftersom Astrid pratar mer skånska än västgötska nu (på riktigt) känns det hög tid att lämna Bjärehalvön. Det tog två veckor för henne att blanda in skånska och tre veckor för henne att främst prata skånska. Astrid är 5 år. Maj är 3 år och pratar en del skånska, men inte lika mycket.

Lennart Klingberg aka ”Klingan” bor i Jonstorp och kom till Vejbystrand tidigt en dag för 75 min morgonstakning

Charioten blev inte lika mycket använd som vanligt i Vejbystrand. Astrid cyklade och Maj ville sitta i barnstolen.

Två varv fullt blås på Sjömarkens elljusspår. Sprang utan pulsbälte. Med start och mål på samma ställe verkar inte höjdmätaren (barometer) riktigt hängt med. 92 i snittstegfrekvens betyder alltså 184.

Jag gick upp tidigt igår för att kunna träna innan Ida drog till jobbet vid kl 07.30. Det blev en klassiker, 2 varv max på Sjömarkens elljusspår. 10 min uppvärmning, 10 min nedvarvning.

Det har jag sprungit sedan 2006, dock inte varje år. Det är ett typiskt 80-tals-elljusspår på 2,5 km som är kuperat med många små backar mest hela tiden. Totalstigning på 2 varv ligger på ca 100 meter.

Mitt personbästa är 18.23 min, noterat någon vecka innan jag blev 12:a i Lidingöloppet 2006. Så gårdagens 18.45 min var helt ok. Första varvet gick på 9.25 min och vid mellantiden på andra varvet med ca 2 min kvar låg jag 6 s efter. Jag sprang andra varvet på 9.20 min, så jag lyckades alltså långspurta ikapp 11 s på ca 2 min. Efter det var jag inte speciellt kontaktbar på några minuter.

Seconds – Interval Timer för Intervallträning

Nyligen var vi på middag hos familjen Malmgren på Svensgärde. De har barn i liknande åldrar och det är trevligt att träffas. Innan hamburgarna skulle inmundigas så körde Robban och jag 30 min cirkelträning. Även barnen var med en liten stund innan de insåg att det fanns roligare grejer att leka.

Cirkelträningsapp

Jag är för övrigt nöjd med att jag sedan en tid tillbaka kör ett pass på 20-30 min generell styrka i princip varje vecka. Min rygg uppskattar det. Tidigare kunde ibland gå flera månader mellan styrkepassen.

Förr om åren körde jag mycket cirkelträning. 35 s arbete, 25 s vila var då standard. Därifrån finns några legendariska kasettband. Hård musik i arbetet, lugn musik i vilan. Sedan blev det CD-skivor då man gick in i iTunes för att välja just de 35 bästa sekunderna av respektive låt. Det tar dock en ohygglig tid att göra och nu finns inte CD-spelare överallt.

Istället sökte jag på ”Interval timer” App Store och hittade ”Seconds – Interval Timer för Intervallträning”. Det finns säkert andra som är bättre, men den funkade i alla fall fint för oss. Gratisversionen är tillräcklig för den som inte vill betala.

Jag ställde in appen på 45s/15s och så körde vi fem övningar tre varv, innan vi bytte och körde tre varv med fem nya övningar.

5 st 1000 m-intervaller på SkiErg med 1 min vila. 3.29 min i snitt. Motstånd 8, nya maskinen väggmonterad. Rekordsnittet ligger på 3.26 min.

Lundby skatepark i Borås

Igår sov jag ut istället för att gå upp och träna på morgonen. Jag får träna morgon eller kväll den här veckan när Ida jobbar och jag är ledig med barnen (och mina föräldrar är i Skåne). På kvällen körde jag inte heller någon egen träning. Vi firade vår 8-åriga bröllopsdag med att äta tvårätters middag på hemmaplan. Sedan gick/sprang Ida en sväng, medan jag joggade bredvid med barnen i dubbel-Charioten. Vi gav oss ut vid 20-tiden, så barnen somnade i vagnen.

Ida har kommit igång bra med träningen nu och springer 3-4 km ett par gånger i veckan, ofta i kombination med några kilometers promenad. Jag kunde inte låta bli att sätta ett Racefox-bälte på Ida igår för att lära mig mer om hennes löpteknik. Generellt kan man säga att värdena man får i Racefox Run är väldigt beroende på fart. Ida sprang i ca 6.20 min/km-fart i 20 min på flacken på hårt packat grus under ganska hög ansträngning.

Pumptracken vid Lundby var populär bland stora och små

Lundby skatepark med barnen
På dagen igår hängde jag och barnen med familjen Josefsson/Svedahl på Lundby skatepark/cykelpark. Kul ställe där vi spenderade 4 timmar. Vi hade med cyklar och skateboardar till Astrid, Maj och mig.

Jag var nöjd och förvånad när jag vaknade på morgonen över att inte ha träningsvärk i vaderna från måndagens löptest på Sjömarkens elljusspår. Det rådde jag dock bot på genom att landa en healflip (som kickflip fast brädan snurrar åt andra hållet, har aldrig klarat det med clean landning) med ena benet på brädan och andra benet med vaden på nosen av brädan. Blåmärke på vaden som först smärtade rejält och sedan blev ungefär samma känsla som träningsvärk. Men högerbenet kändes i alla fall bra.

Nu nyss på morgonen innan Ida gick till jobbet körde jag fem tusingar på SkiErgen, 3 s från rekordsnitt. Sedan blir det nytt besök på Lundby med cyklarna och skateboardarna. Denna gång med Anna och Nicklas Wing med barn.

Ida har en lustig egenhet i hennes löpträning. Nämligen att hon stannar till och plockar bär så fort hon ser något ätbart.

Lundby skatepark inomhus. Det blev mest kickbike igår, men även en del skateboard. Jag är dock för feg för att göra något vettigt där inne, utan åker mest omkring.

Borås inomhusskatepark. Vi åkte dock mest ute.

Igår blev det återigen drygt 4 timmar vid Lundby i Knalleland i Borås. Denna gång ingen cykling, utan istället enbart skateboard och kickbike (sparkcykel). I tisdags hade Astrid testat en kickbike för första gången och ville ha en sådan. Som svag förälder gick jag och köpte tre billiga varianter, en var till barnen och en till mig.

Kickbikarna var populära hos Astrid och mig. Vi åkte nästan hela tiden vi var där och jag var ganska trött när vi kom hem. Maj åker inte så mycket. Hon har inte alls samma intresse för hjul som Astrid hade i samma ålder. Hon är försiktigt och åker varken så mycket springcykel eller andra grejer på hjul.

Riktigt roligt
I början var Anna och Nicklas Wing med barn med. Deras 6-åriga son hade åkt en del kickbike innan och vågade det mesta.

Det här är inte modellen vi har, utan en District. Rullskidsikonen Tobias Westman tar en det märket i Sverige.

Jag själv tycker sådana här dagar är vansinnigt roliga. För mig är det extra kul att lära sig en ny grej, kickbike. Det har jag inte åkt tidigare. Det blir några tama trick, men det är inspirerande för man har en brant utvecklingskurva. Vad barnen får för intressen framöver har jag ingen aning om, men jag vill exponera dem till kickbike, skateboard, cykling etc eftersom jag själv haft så otroligt kul med dessa aktiviteter. Det gäller bara att inte bli för entusiastisk som förälder, då tror jag det kan bli omvänd effekt för barnen.

Mer plats i atletklubben
På kvällen kom Martin Josefsson förbi på 7 km löpning och 40 min styrka. Vi sprang Sjömarkens fina 5 km-spår med lite skarv.

Det var premiärstyrka i ”nya” atletklubben. Efter att jag sålt av min swimtrainer (typ som en Bråsterk) och bänkpressen med skivstång (behöll dock träningsbänken) så blev det betydligt mer plats. Till det bättre, tyckte vi båda. Efteråt blev det te och rostat bröd med smör och ost. Till det en lång och trevlig pratstund där även Ida joinade.

Jag åker inte så högt och gör inga trick, men jag kan i a f åka upp och ner i minirampen utan att behöva ta extra fart med både kickbiken och skateboarden

Mormors bin på Lönnåsen

Morfars kor på Lönnåsen

Det var regnväder igår (precis som idag) så skateparken kändes inte som ett hett alternativ. Inomhushallen öppnar inte förrän kl 15 och utomhus lär bli halt när det är blött.

Vad vore en sommarlunch på landet utan potatis

Istället blev det en tur till Lönnåsen, gården i Aplared utanför Borås där Idas föräldrar bor. Alltså barnens mormor och morfar. Det är alltid rofyllt att komma dit.

Styrkeövningar och avslutande A2-femtusing
Både igår och idag tog jag lite sovmorgon, vilket gör att träningen förpassas till kvällen de dagarna pga att Ida jobbar och jag är hemma med barnen. Igår drog jag 20 000 meter SkiErg samtidigt som jag lyssnade på en intervju med Anders Aukland i Petra Månströms Maratonpodden, där jag även själv medverkat. Alltid kul att lyssna på Anders. Det är idrottsman jag verkligen ser upp till. Jag har både intervjuat honom och tränat med honom många gånger.

Var 5:e minut körde jag en minut med diagonalstakning. Sista 5000 m körde jag i 1:54.4-fart, alltså 1,5 minut över mitt personbästa på 5000 meter. Då höll jag knappt 80 procent av maxpuls, övriga passet för det mesta under 70 procent. Motstånd 6 på allt utom diagonalstakningarna då jag körde motstånd 10.

Hörselskydd
Totalt blev passet 1 h 23 min, vilken blir ca 2.05 min/500 m-fart i snitt. Det funkar fint att köra med Peltor hörselskydd med bluetooth. Det stänger ute SkiErg-ljudet. Vid tuffa intervaller och testlopp kör jag däremot helst utan något i öronen.

Löpning runt Såken. Transportsträckan på 1,66 km till sjön är nedför och sedan uppför hem, därav skillnaden i snittfart.

Ingen sommar utan att springa runt sjön Såken i Aplared. Igår var det dags. Leden är ca 16 km och det blir drygt 19 km om man startar och slutar vid Idas föräldrar.

Leden består av ca 6 km grusvägar, resten stigar och skogsbilvägar. Vissa av stigarna är ganska trixiga, så man måste hålla gubbdistanstempo för att klara sub 5-tempo runt sjön. Sedan är ju också mellanmjölksträningen den kanske mest fantastiska (så länge man är noga med att inte hålla sig där allt för mycket).

44 i puls vid starten var ovanligt lågt. 144 i snittpuls motsvarar 77 procent av maxpuls.

Gröna fältet är 70-80 procent av maxpuls, gula är 80-90.

Innan sommaren skrev jag två artiklar för Magasin Sälen, Sommar 2017. En om hur du skapar en go’ träningsvecka i Sälen och en om Vasaloppsanpassad träning på samma destination. Du kan läsa magasinet kostnadsfritt här.

Lundbäcksbackarna sommartid. På bilden syns Per Forsberg och Sofia Johansson. Vi tre gick Vasaloppsleden ihop på två dagar 2011.

Bra drag i växthuset i år. 

Rullskid-SM i Borås 19-20 aug 2017. Banan på 7,15 km som kommer att användas både i skejt och klassiskt. Kör man på tävlingshjul i tävlingsfart behöver man (i alla fall jag) få ner farten i en av kurvorna.

I lördags skulle jag ut och testa tävlingshjulen i skejt för andra gången i år. Med två veckor kvar till rullskid-SM i Borås bestämde jag mig för att köra på SM-banan. Fredagens löptur på 19 km i halvhårt tempo kändes av, så jag tänkte inte köra för hårt på rullskidorna.

Jonas Colting och jag stöttade Adam Steens skidsatsing genom att swisha 100 kr var, vilket mottogs varmt i Borlänge

Men det är så förbannat svårt att inte ta i när man får på sig tävlingsskidorna. Det är ungefär som att sätta sig på en tempocykel. Så plötsligt ser jag mig själv göra mig i ordning för att maxa två varv på den 7,15 km långa (och flacka) tävlingsbanan. Alltså exakt samma sträcka som väntar i SM.

Jag kände direkt att jag inte hade det. Vinden och den till stor del blöta vägbanan gjorde inte saken bättre. Andra varvet torkade det upp lite, så det gick drygt 20 s snabbare, men det var generellt en seg känsla i benen. Så här såg siffrorna ut enligt Polar V800:

• Sträcka: 14,29 km
• Tid: 31.09 min
• Snittfart: 27,5 km/h
• Totalstigning: 110 meter

Kom kvällen kom Jonas Colting över på middag. Ida hade lagat god mat och jag såg till att det fanns rödvin på bordet. Det är alltid trevligt att prata med Jonas och det fanns mycket att avhandla.

Igår söndag blev det ingen träning. Istället en förmiddag fylld med trädgårdsarbete och en eftermiddag med barnkalas hos syrrans yngsta dotter, som fyllde 3 år.

Före

Efter

Jakob Böhm är främst löpare, men kan staka också. Led 1 i Vasaloppet. Här från Borås Ski Marathon i vintras. Foto: Tomas Eriksson.

Jacob Böhm, tidigare Andersson, och jag efter Sjömarksloppet 2015

Idag ska jag springa mitt första intervallpass på bana för året. Jag har varit försiktig med intervallpass i löpning i år och inte sprungit ett enda på hårt underlag.

Men nu är det snart bara en månad kvar till det 10 km långa Kretsloppet, så jag försöka få lite fart på benen. För att minska skaderisken kommer jag att springa i mina Hoka One One Clifton 3 med mycket dämpning.

Jakob är snabb och jag kommer förmodligen att bli ifrånsprungen. I mitt gigantiska exceldokument med tider på intervaller och testlopp sedan över tio år tillbaka kan jag se att mitt rekordsnitt på fem tusingar med 1,5 min vila är 3.06 min. Så fort kommer det inte gå idag.

Hur som helst tror jag i alla fall inte Jakob kan jonglera och käka äpple samtidigt. Nedan en film från när jag blev på lekhumör igår.

Nyförlovade på Åreskutan 7 augusti 2007

Idag är det 10 år sedan världens mest underbara Ida sade ”ja” på Åreskutans topp. Jag hade planerat frieriet väl med en fin vandring upp, men dagen före insåg jag att en detalj saknades: ringar. Det fick bli Haribo-nappar på ICA i Åre. Det funkade det också.