1 oktober 2017. Varmt i Borås. Här vid foten av Rya Åsar nära Ålgårdsbron.

Förra veckan var en somrig sådan i Borås, med 18 grader och sol flera av dagarna. Jag fick i short till vardags och tränade i kort-kort. Igår, söndag 1 oktober, kände jag att det var dags att göra en repris på 1 oktober 2006.

Då, för 11 år sedan, hade vi också en varm start på oktober så då jag sprang en pass i bar överkropp utan att det kändes onaturligt temperaturmässigt. Så även igår. Ser fram emot nästa tillfälle 2028.

Det blev en runda på Rya Åsar på 11 km. Fint och kuperat, över 350 höjdmeter. Löpformen känns god.

Bland söndagens familjeaktiviteter blev det bl a en tur till Bredared för att besöka ”Unos djur”, som är ett litet museum vid Hembygdgården. Uno är en karl som gjort helt fantastiska träskulpturer. Drygt 200 djur har han skapat ur vrilar och knotor. Trevligt för vuxna, men kanske inte superkul i längden för en 3-åring och en 5-åring. Problemet för Astrid och Maj var att de inte fick leka med träskulturerna, vilket de var sugna på.

Unos djur i Bredared

Vår bil (en V70 från 2006) fortsätter sin resa mot drömgränsen på 30 000 mil. Igår nytt tusental och idag felfri besiktning. Ser fram emot flera år till ihop.

26 000 mil passerades igår på vår V70 från 2006

Anders Aukland, Tord Asle Gjerdalen och Jørgen Aukland, pallen i Quintana Open 2015. Bilden tog jag efter vår brutala ”restitusjonsøkt” på 5 timmar med hårdkörning i bergen på Mallorca. I samband med Team Santanders läger som jag fick den äran att vara med på.

Jag jobbar för närvarande en hel del med Visma Ski Classics magasin Pro Skiing. Senaste dagarna har jag bl a gjort telefonintervjuer med Britta Johansson Norgren, Tord Asle Gjerdalen och Anders Blomquist.

Det har varit roliga och inspirerande intervjuer att göra. Nu fattas ”bara” att skapa artiklar av materialet.

Anmälningarna till skidkurserna i vinter kommer in successivt. Kul med bra intresse i år igen! Fortsättningsgrupperna 17 och 22 jan är redan mer än halvfulla. I nybörjargruppen 15 jan och skejtgruppen 24 jan finns det fortfarande en del platser kvar.

Vasalöparens septembernummer 2017 omslag

Nu har Vasalöparens septembernummer nått många brevlådor. Den finns även kostnadsfritt på nätet här. Trevlig läsning!

En del av innehållet i nummer 3/2017
– Sommarveckan: Ord och bild från årets sommarvecka med rekordmånga anmälda och premiär för Vasakvartetten.
– Race report Ultravasan: Niklas Lindman bestämde sig för att springa Ultravasan 90 dagen innan loppet för att kunna räkna hem en Vasalopppstrippel 2017. Det gjorde ont i kroppen men värmde själen.
– Porträtt: Vi har träffat Stina Nilsson och pratat om motivation och om vad som är hemma för henne.
– Vinterveckan: Läs om nyheterna i Ungdomsvasan och Nattvasan.
– Från rök till lök: Storrökaren Jimmy Rinblad fimpade för gott, började träna, ändrade sina kostvanor och siktar nu mot Vasaloppet 2018.
– Tidig snö: Här hittar du välpreparerade skidspår innan det finns natursnö.
– Träningsprogram Vasaloppet: Träningstips och schema från Catarina Henriksson för ditt lopp i vinterveckan.
– Profilen: Möt Janne Stefansson, Vasaloppets näst meste segrare, som har ett och annat att säga om dåtidens idrottsfysiologer.
– Race report Nattvasan: Ta del av Mari Åkres härliga rapport om en krokig väg till och i fäders spår.
– Veteran: Vad innebär det att ha gjort trettio lopp och vara en Vasaloppsveteran?
– Cykel: Bredare däck gör det mesta bättre, om vi ska tro vår cykelexpert Andreas Danielsson.
– Löpning: Spring dig starkare med motstånd i din löpträning!

Det blev totalt 22 timmar träning för mig i september. Visserligen en timme mer än samma månad förra året, men under den nivån jag vill hålla på en timme om dagen i snitt. Jag tycker ändå att formen har varit helt ok. Idag tänkte jag kuta intervaller.

Vi var hos familjen Thiberg nyligen där både vuxna och barn grejade med lera. Här är mitt konstverk. Det kanske är överflödig information, men bild var mitt klart sämsta ämne i skolan.

Borås Tidning förstasidan del 2 igår. Nya organisationen för Kretsloppet.

I måndags blev det klart att jag kommer att ansvara för bland annat press, media, föreläsningar och företagsevent för Kretsloppet, som är ett löpevent i Borås i september med över 6000 deltagare. Jag kommer även att sitta med i ledningsgruppen. Jag hade möjlighet att ta fler ansvarsområden, men jag kände att jag bara ville göra det jag kan hyfsat bra. I år hade jag rollen som ambassadör och det känns jätteinspirerande att bli mer engagerad!

Kretsloppet 2017 efter ca 3 km. Foto: Love Ljungström.

Uppdragets omfattnings är definierat som en halvdag i veckan på årsbasis, men det kommer att bli väldigt oregelbundet. Den betydande delen av jobbet kommer att göras från skidsäsongens slut till mitten av september, alltså min lågsäsong jobbmässigt. Så det passar bra. Hade det varit tvärtom är jag inte säker på att jag hade tackat ja.

Folkfest!
Det känns spännande att få vara med att påverka denna folkfest! För det är precis vad det är. Kretsloppet springer man inte primärt för att sätta en bra tid på en platt milbana, utanför för att uppleva ett härligt event i Borås tillsammans med familj, vänner och publik. Det kommer vara ett av mina mål att kommunicera.

Distanserna i år var från barnloppets 400 meter upp till ”huvudloppet” på 10 km. Anmälan för 2018 års lopp öppnar i vinter.

Milloppen i Sverige tappar i deltagarantal, så också Kretsloppet som peakade 2015. Jag tror ändå att Kretsloppet kan klara sig bättre än lopp i storstäderna och med lite flyt även öka igen. Det gäller bara att tala om för så många som möjligt att Kretsloppet handlar om ett event med stort fokus på gemenskap, rörelse och glädje, mer än om personbästan och liniment. Nästa år är det jubileum – tionde upplagan!

Borås Tidning igår. Kul att de plockade upp min liknelse med en fritidsgård.

Stina Nilsson och jag på Valbergsängen i Torsby tidig höst 2017. Foto: Tom-William Lindström, T-W Media.

I det aktuella numret av Vasalöparen är det en artikel på fem sidor om Stina Nilsson. Jag intervjuade henne i samband med ett landslagsläger för en dryg månad sedan. Jag frågade om vad hon hade för favoritpass och det första hon sade var ett intervallpass på SkiErg. Så här ser det ut:

• 15 min uppvärmning
• 2000 m i tröskelfart följt av 2 min vila
• 5 st 1000 m-intervaller med 2 min vila mellan intervallerna
• 5 st 500 m-intervaller med 2 min vila mellan intervallerna
• 2000 m i tröskelfart följt av 2 min vila
• 15 min nedvarvning

Jag har själv testat passet (fast med kortare upp- och nedvarvning) och mitt förslag är ungefär dessa farter:
– 2000 m-intervallerna i en fart som motsvarar 3 s per 500 m långsammare än personbästafart på 5000 m
– 1000 m-intervallerna i persfart på 5000 m
– 500 m-intervallerna 2 s snabbare än persfart på 5000 m.

Lycka till!

Idag är det 10 år sedan jag skrev min första avlönade artikel. Det var på den tidigare skidsajten skidsport.com. Intervjuobjektet var Gustaf Berglund på telefon, som för övrigt fick den äran att vara med i fredagsintervjun på samma sajt igen två år senare.

Nyheten publicerad 2007-10-05

Fredagsintervjun: Flyktingloppet är Berglunds favorit

Gustaf Berglund har åkt skidor på svensk elitnivå i många år. Han tävlar för klubben Åsarna och har länge kämpat för en landslagsplats. Skisport.com´s reporter Erik Wickström fick en intervju med honom.

Hur går det med försäsongsträningen?
– Både bra och dåligt. Hela sommaren har jag periodvis haft problem med bihålorna. Till slut tröttnade på att vara sjuk så ofta och åkte upp till Norge och fick det ordnat. Tydligen hade min bihåleinflammation från i maj frodats till en svampinfektion. Det kändes lite märkligt dra paralleller mellan snuva och kantareller. I de perioder då jag har varit frisk har det dock känts mycket bra.

Fjolårssäsongen blev framgångsrik med bland annat en 22:a-plats på Slottssprinten i Stockholm. Är det något särskilt du har ändrat inför denna säsong?
– Jag har fokuserat på styrka och intervallträning. Mitt mål denna försäsong har varit att bli starkare i överkroppen och öka min maxhastighet, framförallt på stakning. Då krävs det att man tränar i hög intensitet och gör maxinsatser, både i gymmet och på rullskidbanan.

Har du tävlat i sommar?
– Det har blivit ett tiotal cykelrace här i Östersundstrakten. Tillsammans med många andra skidåkare och skidskyttar är jag med i en nystartad cykelklubb i stan som heter Vertex. Det är riktigt roligt med racer, både träning och tävling. Tävla gör jag delvis för att ha en ursäkt för min flickvän att raka benen (skratt).

Varför tror du inte fler svenska skidåkare tävlar på somrarna?
– Jag tror många längdskidåkare i Sverige är rädda att de måste prestera så bra i alla lägen. I Norge är mentaliteten en helt annan. Där tar alla chansen att tävla när det exempelvis kommer upp en duatlontävling, ett uppförsrace eller ett lokalt rullskidslopp. Om de kommer 1:a eller 15:e spelar ingen roll, så länge de hade roligt och gav allt.

Du har länge varit precis utanför landslaget. Hur känns det att kämpa för att komma med i en organisation som är mycket turbulent just nu?
– Självklart blir det omotiverande. I många år tycker jag att det har saknats en ”röd tråd”, och uttagningarna har varit godtyckliga. Svensk skidåkning har ett Norgekomplex, där vi ska leva upp till resultat och bredd som vi inte har resurser till, varken ekonomiskt eller i antal utövare. Vi måste försöka utveckla det vi har och är bra på. Numera ligger vi långt efter inom organisation, ekonomi och träning. Forskningen däremot ligger långt framme, men den absorberas väl inom organisationen. Jag måste framhålla långloppscirkusen – både den nationella och internationella – som en fantastisk atmosfär. Där är skidåkningen okomplicerad och man har roligt, alltså som den en gång var när jag började. Traditionella tävlingar, såsom Sverigecupen, Scandinaviskacupen och Världscupen är väldigt sterila. Där accepteras inte annat än toppresultat, vilket medför att skidåkningen är mindre rolig. Det blir mindre roligt att följa som åskådare, medieintresset falnar o.s.v.

Låt oss säga att du var motionär och hade Vasaloppet som mål. Hur skulle du lägga upp träningen om du hade 5 timmar att disponera per vecka fördelat på fyra tillfällen?
Tisdag : 15 min uppvärming, 30 min snabbdistans löpning, 15 min nedjoggning
Torsdag: 1 timme på gym med fokus på skidåkarmuskler
Lördag: 4*4 min intervaller med 4 min vila. Varannan vecka skidgång, varannan vecka stakning på rullskidor
Söndag: 2 timmar rullskidor i lugnt tempo

Vilket lopp ska du vinna i vinter?
– Flyktingloppet, vilket är jordens coolaste lopp. Jag låter Jerry vinna Vasan denna gånge men 2009 vinner jag.

Du bor i närheten av Mats Larsson och Peter Larsson. Umgås ni mycket?
– Ja, en hel del. Helst umgås jag med Peter, för då får jag spela Playstation. Kommer man till Mats måste man gå ut med hans hundar, avslutar Gustaf och skrattar.

Besök gärna Gustafs blogg på http://www.xcsports.nu

Nu är den ena av fortsättningsgrupperna fullbokade, men det finns fortfarande platser kvar i de andra tre kurserna. Så här är anmälningsläget för skidkurserna i Borås i vinter:

• Nybörjargrupp mån 15 jan: 4 platser kvar.
• Fortsättningsgrupp ons 17 jan: Fullbokad.
• Fortsättningsgrupp mån 22 jan: 2 platser kvar.
• Skejtgrupp ons 24 jan: 6 platser kvar.

Anmäl dig här.

Jag håller också i härliga Vasaloppsläger i Grövelsjön i januari. Läs mer och boka här. Där är det inte jag som har hand om anmälningarna så jag vet inte hur många platser det är kvar.

Dags för snökänning. 

Sträcker ut i tunneln. 

​

Sedan augusti har jag haft uppdraget att testa ryggsäcken Coxa R5 och nu har jag en hyfsad bild av produkten.

Jag har använt ryggsäcken för löpning, cykling och rullskidåkning i de flesta väder och med varierande längd och intensitet på passen.

Coxa R5

Patent 2012
Coxa är ett svenskt företag med bas i skånska Åhus. Claes Bergkvist är innovatören bakom det ergonomiska bärsystemet som förflyttar vikten från axlar till höften för att kunna skapa ”full rörelsefrihet utan skav och tryck”.

Bärsystemet patenterades 2012, men jag tror det dröjde några år innan de hade en färdig produkt. Första gången jag hörde talas om Coxa var i samband med en produktutveckling 2014 och första gången jag testade en ryggsäck var 2016.

Vikten vid höften
Det som skiljer Coxa mot andra ryggsäckar är alltså bärsystemet, som är konstruerat för att lägga vikten på höften istället för på axlarna, samt för att få mer rörlighet för överkroppen. Jag tycker den delen är kanon. Det är en superskön ryggsäck att träna med. Du känner knappt att du har den på dig. Det är som en del av kroppen. Jag har testat ett tjugotal sportryggsäckar genom åren och det helt klart den skönaste jag hittills använt.

Att de i sin kommunikation säger att 100 procent av vikten sitter på höfterna stämmer väl inte riktigt, men det är nog mer än 90 procent i alla fall. Även de passen då jag packade tungt kände jag inte något skav på axlarna.

Spännena vid höften får pluspoäng, då de är låsbara. Det gör att du inte riskerar att remmarna glider och blir större under ett långt träningspass. Generellt var remmarna ganska långa, så jag klippte av dem lite grann och eldade i ändarna så de inte skulle fransa sig.

Coxa R5

Vätskeblåsa och regnskydd som tillbehör
Bland funktionerna på Coxa R5 finns bland annat plats för två vätskeblåsor á 1,5 liter. Det är såklart en fråga om pris, men jag hade önskat att man höjde priset en aning så att själva blåsan ingick. Nu får du köpa till separat.

Jag sprang ett pass på en timme i regn med träningskläder i ryggsäcken och när jag kom tillbaka var kläderna blöta, så det är välkommet att ett regnskydd som du trär utanpå ingår vid köpet för tillfället. Jag tycker inte ryggsäcken behöver vara helt vattentät, men gärna viss vattenbeständighet.

Bra med stort fack
Idag har Coxa två modeller, Coxa M10 och Coxa R5. Den jag testade förra året hette då bara Coxa Carry och jag gissar att det är en variant av den som idag heter M10. Min upplevelse då var samma fina komfort, men jag klagade på att det var för plottrigt med fack på den modellen.

Coxa R5 är ett stort lyft på den fronten. Här är det färre fack och det största facket är större. Utan vätskeblåsa får du plats med en uppsättning lätta träningskläder och skor, men ska du också få plats med lunchlådan får inte skorna och kläderna vara för stora. Jag tycker storleken på 5 liter känns perfekt för Birkebeinerrennet eller Nattvasan, där man behöver ha med sig viss vätska och packning. Hade jag idag valt en ryggsäck att ha för ett lopp i skidåkning, löpning eller cykling hade det blivit denna.

De övriga facken är väl avvägda, exempelvis plats för mobilen i topplocket.

Coxa R5

Bra synlighet
För ökad säkerhet i trafiken är ryggsäcken utrustad med reflexmaterial, vilket såklart är välkommet. Det finns också en led-lampa på ryggen som lyser eller blinkar rött ljus, för ökad synlighet. Tanken är god, men jag tycker gott lampan kunde lysa mer. Dessutom sitter den inte bra förankrat i ryggsäcken och med lite oflyt kan man tappa den när man gräver i nätfickan på utsidan.

Sammanfattning
Sammanfattningsvis tycker jag Coxa har lyckats riktigt bra med sin R5. Det är mitt val för lopp som Birkebeinerrennet och Nattvasan. Komforten och rörelsefriheten för överkroppen är svårslagen. Till nästa version skulle jag gärna se en bättre lösning för led-lampan bak och bättre vattenbeständighet i materialet så man inte alltid behöver regnskydd i blött väder. Jag tycker också att man hade kunnat höja priset marginellt och skickat med en vätskeblåsa.

Pris: 1 295 kr
Läs mer: www.coxacarry.com

CCC1000 i skidtunneln i Torsby

Ny vecka, nya möjligheter. Barnen har ätit frukost, blivit lämnade med Charioten på dagis och nu sitter jag på mitt kontor på kommunikationsbyrån Brainforest (tidigare Rekyl) i Borås.

Det var en rolig och innehållsrik helg i Värmland med CCC1000. Jag får återkomma det till det i senare inlägg.

Idag kl 11.00-11.30 (ungefär i alla fall) ska jag vara med i P4 Sjuhärad. Jag tror det sänds direkt i radio och på webben så lyssna gärna om du gör något som tillåter det.

Vasaloppet Lagom avsnitt 4 – skidgång

Jag har ju glömt att skriva att avsnitt 4 av podden är ute. Vi fortsätter att följa Niklas träning och pratar om skidgång: träning, teknik, utrustning och exempel på träningspass.

Följ oss gärna och sätt ett betyg på iTunes om du gillar det! Nästa avsnitt kommer att handla om träning på stakmaskin. Ställ frågor på Facebook eller Instagram om du undrar något om stakmaskiner eller om något annat som rör träning inför Vasaloppet.

Itunes: https://itunes.apple.com/se/podcast/vasaloppet-lagom/id1283336073?l=en&mt=2
Blogg: http://www.vasaloppet.se/bloggar/lagom
Facebook: https://www.facebook.com/vasaloppetlagom/
Instagram: https://www.instagram.com/vasaloppetlagom/

Icebug Acceleritas 6

Jag kutade ett pass på Rya Åsar förra veckan (typ samma bana som 11 km-loppet Rya Åsar Trail Run 21 okt) med Icebug Acceleritas 6. Jag fick nyligen hem de för test och hittills har det bara blivit ett pass. Därför kan jag inte skriva en så utförlig recension som jag gjorde med Coxa R5 i helgen, men här är i alla fall mina första intryck:

• Icebug Acceleritas 6

  Lätt trailsko med bra grepp. Skön passform och väsentligt smalare läst än de Icebug jag testat tidigare. Passade min ganska smala fot bra. Personer med extra bred läst får nog leta efter annat.

• Acceleritas 6 påminner en del om Inov8 X-Talon 212 (snart 10 år på nacken, fortfarande oerhört omtyckt av många) samt Salming Elements. Dubbarna sitter glest och greppet är bra. Inga ståldubbar.
• Jag upplever droppet lite lägre än i Inov8 X-Talon 212, men ändå inte noll.
• Det är begränsad dämpning, så för mig är detta inte en sko för långa lopp eller för snabbdistanspass på grusväg. Det är en en sko som gör sig bäst på och utanför stigen. Där är den kul och smidig att springa med.
• Våtvikten kändes låg. Jag ställde mig några sekunder med båda fötterna i djupa vattenpölar vid ett par tillfällen och bara någon minut efter jag sprungit vidare kände man knappt den ökade vikten av vattnet, vilken förmodligen inte var så stor.
• Det är utan tvekan en sko jag är sugen på att springa med i traillopp upp till halvmaran.

Tossebergsklätten
Igår körde vi uppför Tossebergsklätten med CCC1000. Även jag körde upp en gång så fort jag kunde. 10.40 min klassiskt på Elpex-2:or. Ingen tid som man går till historien med, men det kändes helt ok. På filmen nedan kan du se mig i ett brant parti där jag diagonalar med nedkortade tag och saxar på rullskidor. Filmat av Mathilda Tidlund.

Jag har slagit på stort och investerat en fin kompaktkamera med namn Sony RX100 V. Jag har inte superkoll på den produktgruppen, men jag fick bra tips från Love Ljungström.

Med CCC1000 i Torsby Ski Tunnel

Kompaktkamera kan kännas lite retro när de flesta antingen fotar med mobilen eller en systemkamera, men jag ville ha en bra (bättre än mobilen) och smidig kamera att filma med vid tekniklektioner. Jag ville också ha en smidig kamera som är enkel att ha med sig som tar bättre stillbilder än en mobilkamera.

Den nya kameran filmar i 4K (kanske lite overkill) och jag tycker kvaliteten är bättre än iPhone 7. Nedan två filmer på mig när jag stakar. Först lite långsammare, sedan typ max. Jag tycker tekniken funkar helt ok.

Att få till tekniken i hög fart är det många som lyckas med. Att åka effektivt i Vasaloppsfart, som jag anser är den viktigaste hastigheten för många, är svårare.

Catharina Söderström, CCC1000, i Torsbys skidtunnel

Skinnarloppet 2014 var det sista långlopp jag åkte med fäste. Sedan Vasaloppet 2014 har jag stakat alla lopp. Sista åren jag åkte med fäste hade jag i likhet med de flesta andra ganska lite fästvalla för att inte försämra glidet.

Att diagonala med dåligt fäste är en riktig killer för armarna. Att hänga på armarna i diagonalåkning är på många sätt mycket jobbigare än att staka uppför en backe.

Därför utvecklade jag en ganska lustig teknik med en variant av stakning med frånskjut där det var ganska brant uppför. Min inspirationskälla var Dan Moberg, som åkte med en teknik som påminde lite om denna.

Det kanske ser lite roligt ut på filmen, men för dig som kommer till en backe med dåligt fäste tycker jag att denna teknik på riktigt kan vara ett bra alternativ.

Niklas Bergh, som jag gör pod med, har kört sina testlopp för andra gågen. I torsdagens podavsnitt avslöjar han sina tider på 3000 m löpning på bana och 5000 m SkiErg.

Gå gärna in och gissa hans tider på Vasaloppet Lagoms Facebook-sida (som du även såklart ska gilla). Jag själv vet inte vad han har kört på så jag är också en av de oväntat många som har tippat.

Gissa Niklas Berghs tider i podden Vasaloppet Lagom

Mathilda Tidlund och Angela Johansson

CCC1000 på toppen av Tossebergsklätten

Förra veckan blev återigen ganska träningsfattig, med totalt 4 timmar och 37 minuters träning. Men det blev några ganska tuffa pass för jag deltog i Tour de CCC1000. På fredag höll jag i en tekniklektion, testade de nya vallningsfria Madshus Redline med flyttbar bindning samt åkte prologen. På lördagen höll jag i tre tekniklektioner och på söndagen maxade jag uppför först Hovfjället och sedan Tossebergsklätten. Så här gick det.

• CCC1000 säsongen 2017/2018

  Fredag: Prolog två varv i tunneln, ett åt varje håll. Start, mål och varning ganska långt bak, längre bak än klockan. Tid 6.31 min. Öppning till öppning var nog precis över 3 min per varv. Förra året stakade jag på 7.52 min, men i år var snön aningen snabbare. Dessutom hade jag då ett par Redline träningsskidor som nog inte var så bra glidvallade. Nu hade jag ett par nya Madshus Propulsion stakskidor vallade med högfluorparaffin. De kändes riktigt bra och de ska bli spännande att testa dem mot mina andra par. Jag tyckte jag åkte helt ok och blev trött. Jag tror aldrig jag stakat så fort i tunneln tidigare.

• Söndag Hovfjällsrace: Förra året 28.05 min, men då var det lite snö och is på slutet. I år var det cirka 2-3 grader och mestadels blöt vägbana. Soligt. Och en del vind. Samt relativt nylagd oljegrus ett par kilometer nära toppen som inte gick så fort. Samma rullskidor som förra året, Elpex-2:or. Dock Staffanstaven i år. Sammantaget tror jag intsatsen var ungefär som förra året.

• Magnus Nygren och Åse Borgeryd var snabba och fick länge köra i ledarvästarna jag fått från Visma Ski Classics

  Söndag Tosserbergsklätten: Som jag skrev tidigare på bloggen åkte jag upp på 10.40 min. Vädret var soligt och kanske 5-6 grader. Mestadels fuktig vägbana. Elpex-2:or och Staffanstaven. Förra året stakade jag upp på 3/4:or, så ingen jämförbar tid. Däremot har jag tidigare klippt sista intervallen i ett intervallpass på 10.57 min då jag åkte på 3:or 2015 med CCC1000.

Det var som vanligt en kanonhelg med CCC1000. Det är så mycket härlig energi i detta gäng och kombinationen av teknikträning, trevliga middagar, träningstävlingar etc verkar vara något många uppskattar. Kul också att CCC1000 Syd och CCC1000 Norr var med på lägret.

En trevlig grej med Torsby är också att jag känner mig hemma där. Jag känner ganska många som jobbar kring tunneln lite grann. Och det är roligt att träffa supertrevliga Rasmus Blom för att uppdatera sig om senaste nytt.

Stakteknik bild 1. Isättning av staven ganska vertikalt. Lutning framåt i underben och överkropp.

På bara ett dygn har det varit flera tusen visningar på mina filmer i de senaste blogginläggen. Det känns som det finns ett stort intresse av skidteknik bland er läsare.

I helgen med CCC1000 så filmade David Holmström och Magnus Nygren teknik när deltagarna körde fort på rullskidor på flacken på rullskidbanan i Torsby. Sedan kollade jag på alla deltagares teknik, jämförde med vad jag såg i tunneln och sedan skrev jag det som står nedan.

Kommentar stakteknik: Nu har jag kollat igenom alla stakfilmerna från rullskidbanan i helgen ett par gånger. Överlag ser det väldigt bra ut. Cred till er deltagare och stakinstruktörerna David och Nygren! Det är några som är lite sena i stavisättning, inte drar igenom taget ordentligt, böjer lite mycket på benen etc, men överlag glädjande förbättringar!

Stakteknik bild 2. Liten vinkel mellan stav och underarm. Bålen och kroppstyngden ska göra jobbet. Rumpan ovanför fötterna (inte längre bak) när stavarna är i höjd med fötterna.

MEN: Det är en sak på att hålla bra teknik i hög fart (de verkade som att många åkte fort) på platten på rullskidor i utvilat tillstånd. Under prologen när deltagarna var trötta, åkte på snö och höll lägre fart fanns det betydligt mer att jobba på. Jag stakar inte bäst, fortast eller kraftfullast, men jag har en hyfsat effektiv stakteknik på långa distanser. Det räddar mig i Vasaloppet och ultralopp eftersom jag varken är stark, har bättre VO2 max än Jocke eller tål mjölksyra.

Observera att jag inte spurtar på filmen nedan. Det är ungefärligt Vasaloppstempo eller t o m lite lägre. Nu när många av er får till tekniken jättebra i hög fart i utvilat tillstånd tycker jag nästa steg är att hålla den tekniken i lägre fart i mer utmattat tillstånd. Kanske inte riktigt så offensiv, men åt det hållet. Ses i Storhogna Och just det, återkommer angående stakning med frånskjut.

Stakteknik bild 3. Drar igenom taget helt. Böjer inte så mycket på benen. Rumpan ramlar inte bak så mycket. Framföringen av staven går sedan en snabb väg via höften, inte längre ned mot låren som vid stakning med frånskjut.

Gamnacke
Även om jag på filmen åker mer offensivt (trots inte speciellt hög fart) än vad många klarar i 9 mil säger den ändå en hel del om hur man kan tänka angående stakteknik i Vasaloppsfart. När jag körde i 24 timmar kunde jag inte åka så offensivt.

Gällande min gamnacke så försöker jag bli av med den. Jag tycker alltså att jag borde ha neutral positiv på huvudet och inte kolla upp/fram under hela rörelsen som jag gör nu.

Genom att hålla ner huvudet lite mer upplever vissa också att det är lättare att få med bålmuskulaturen i stakningen.