BikeErg från Concept på plats i atletklubben hemma i källaren.

Melker från Concept samt en BikeErg i stora molekyler.

I måndags var Melker från Concept på besök för att leverera en BikeErg, som är en stationär cykel med liknande display som SkiErg. Ska bli kul att testa. Jag tror jag är den femte personen i Sverige som har en. Stort!

Jag har tidigare använt en Monark 828 (populär modell). Den är jättebra att cykla på, men lite gammeldags i displayen. På BikeErgen blir det mycket enklare att t ex max 10 min i med olika farter och olika motstånd och spara statistiken. Eller att snabbt och enkelt få ut exakt data från intervallpass. Passar mig som gillar siffror.

Känns skönt att inomhusfamiljen från Concept nu är komplett med roddmaskin, stakmaskin och ergometercykel. Fattas bara att avsätta lite mer tid för att slita på grejerna.

Jag ser fram emot att köra Acid Masters-pass som i torsdags (rodd, stak, cykel, styrka). Dock inte än då jag sex dagar senare fortfarande har för mycket träningsvärk för att vara redo för ett nytt styrkepass.

BikeErg från Concept. Ergometercykel. Stationär cykel.

Astrid tjuvskejtade till dagis i morse, medan Maj höll skidorna framåt. Det är inte rullskidor för barn utan vanliga modeller. Stavarna är avbrutna vuxenstavar som jag sågat till och satt på en truga med större diameter för infästningen.

När jag frågade barnen i morse om hur de villa ta sig till dagis (alltså gå, springa, cykla, kickbajka, åka skateboard eller åka rullskidor) blev svaret rullskidor. Det gick fint så länge det var platt. I nedförsbacken fick jag hålla i dem.

Jag har själv haft oerhört mycket glädje genom åren med att någorlunda kunna behärska skateboard, inlines, rullskidor, cykel, enhjuling etc. Att inte låta barnen få möjlighet att testa dessa fantastiska aktiviter skulle kännas helt fel. Vad de sedan väljer att göra och inte göra framöver har jag såklart ingen aning om.

Vasaloppslägret i Grövelsjön 2018

Knappt har snön töat och redan har anmälan öppnat till Vasaloppslägret i Grövelsjön 24-27 jan 2019 (tors-sön). Det blir fjärde året i rad jag är instruktör/ledare/föreläsare på det lägret. Det har varit fullbokat samtliga år och det har varit fantastiskt kul att se de fina utvärderingarna.

I vintras var medelbetyget 5,9 där 6,0 är det högsta, på frågan ”Vad tyckte du om arrangemanget som helhet?”. Jätteroligt att deltagarna har varit nöjda med instruktioner, boende, skidspår, mat, föreläsningar etc. Men självklart finns det flera områden att förbättra och vi försöker att utveckla lägret till det bättre varje år. Målet är inte bara att hjälpa motionärer med teknik och kunskap om skidåkning, utan även att ge inspiration, motivation och en bra social upplevelse.

Se info nedan (det står mer på hemsidan) och anmäl dig här. Det brukar bli fullt först på hösten, så du behöver inte anmäla dig idag för att få plats. Men innan sommaren är nog säkrast. Vi delar in oss i olika grupper så skidåkare på alla nivåer är välkomna.

Vasaloppsläger i Grövelsjön 2019

Vasaloppsläger i Grövelsjön 2019

Tomas Eriksson från Studio Bildbolaget fotar för Vasalöparen på Skatås

I måndags var Fotograf Tomas Eriksson och jag i (på? vid?) Skatås i Göteborg för att göra träffa personen som kommer att vara på framsidan av Vasalöparens majnummer samt täcka sex sidor i tidningen. Jag hoppas att det inte ska synas alltför väl på bilden vem det är.

Jag är mitt uppe i Vasalöparenproduktionen och det är samtidigt som en hel del annat på jobbet så denna vecka är riktigt illa sett till träning och sömn. 15 maj går Vasalöparen i tryck och då hoppas jag kunna träna mer igen.

Nedan bild från banketten i Visma Ski Classics av Magnus Östh. Jag står tillsammans med C-G som också jobbar för organisationen. Det är ett härligt gäng och Ski Classics är så oändligt mycket större och proffsigare nu än när jag började göra uppdrag för dem säsongen 2012/2013.

Carl-Gustav Hane och jag på Visma Ski Classics bankett efter Ylläs-Levi

Färjan mellan Helsingborg och Helsingör har jag åkt många gånger. Dels som liten när jag var hos mormor och morfar som bodde i Helsingborg, dels som tonåring innan jag fyllt 18 år (hoppas inte mamma och pappa läser det). Denna gång blev det med färjan Tycho Brahe.

I torsdags kväll åkte barnen, jag och min mor söderut för en helg i Danmark och i Skåne. Ida är och förlustar sig på en tjejlånghelg. Det är såklart härligt att vara med hela familjen, samtidigt uppskattar jag att ibland vara några dagar med barnen när inte deras mor är med. Man blir liksom lite viktigare då.

Igår var vi på en konfirmation hos en släkting i Köpenhamn. Konfirmation är tydligen en stor grej i Danmark. Kul att se släktingar jag inte sett på några år! Träningen denna helg hänger lite löst, men på måndag ska i alla fall Rickard Bergengren och jag köra i Hästens vatten-backen på Hallandsåsen. Jag har tränat en knapp timme rullskidor i år så det blir en kickstart.

Min syssling Nanna och min syster Ellen Lindell på konfirmation i Köpenhamn

Inga problem med 50 personer i partytält på 10*5 meter i trädgården. Bra grej.

Skåneleden Vejbystrand

Så var första pulshöjande löppasset för året avklarat. 5 km på Skåneleden från Vejbystrand mot Torekov och tillbaka. På platta grusvägar och genom bajsfria kohagar.

• 10,02 km
• 38.46 min
• 3.53 min/km i snitt
• 165 i snittpuls (max 88 procent)

Innan dess 10 min uppvärmning. Det är en bra bit kvar till formen, men skönt att vara igång. Jag försökte springa hyfsat kontrollerat och långspurtade inte. Men pulsen var högre än jag hoppats på. Västgötaloppet Trail på lördag blir en utmaning.

Per och Helena bor under 3 månaders tid i Västra Hamnen nära Turning Torso. Väldigt trevliga kvarter. Om jag någon gång skulle bo där det inte finns varken skog eller backar skulle detta vara ett schysst ställe.

Pers sambo Helena var på annat håll och det blev ett gött pappahäng med barnen. Per och jag förstår varandra vilket leder till bra samtal. Och våra barn trivs fint ihop.

Vi hängde i Stapelbäddsparken några timmar på förmiddagen. Största skejtpark jag har sett, riktigt fin. Kul också att se Old Bastards in action som jag tidigare läst om i en tidning. Folk över 30 år som skejtar på lördagar, vissa som inte åkt som ungdomar också.

Västra hamnen i Malmö

Från konfirmationskalaset i Köpenhamn i fredags körde vi till min vän Per Forsberg och sov där, för att spendera hela lördagen i den skånska residensstaden. Det blev en kanondag i mycket lugn takt utan några planer eller hålltider förutom att åka till Vejbystrand på kvällen.

Jag lärde känna Per i Borås 2006 då vi sprang löpintervaller i Ryahallen under tränarens Bob Kaills vingar. Vi cyklade även ihop den sommaren och sedan dess har han varit en nära vän, även om vi inte ses så ofta pga geografiska skäl. De bor nu i Malmö några månader och flyttar snart till Örebro.

Per lyckades bli sambo, bonuspappa och pappa på ett år som 42-åring för några år sedan. Det är bra jobbat. Nu sågs vi med hans Vide och Teodor på 2,5 år och 6 år och de lekte för fullt med Astrid och Maj. Även om det inte ses så ofta är Astrid och Teodor är perfekt match. ”De leker bra”, som det heter på föräldraspråk.

Stapelbäddsparken i Västra Hamnen i Malmö

Det blev en härlig helg i Danmark/Skåne torsdag till måndag. I söndags kom Idas mamma samt syster med barn till Vejbystrand och så hängde vi där hela dagen och kusinerna lekte för fullt. Väldigt trevligt!

Mindre trevligt var när Rickard och jag skulle köra intervaller i Hästens vatten-backen på Hallandsåsen på måndag förmiddag. Det blev tvärstopp redan på uppvärmningen i marschfart svagt uppför, i en fart av gissningsvis 15 km/h. Jag föll handlöst och tog emot med framtänderna, läppen och hakan. Förmodligen också med framdelen på hjälmen, så den tänkte jag slänga nu. En stav gick också av. Jag gissar att det var en sten som fastnade i hjulet. Det har aldrig hänt mig trots flera tusen mil på rullskidor.

Mamma granne Henrik Fältström har en annorlunda cykel som jag testade

Tryckte med blöja
Det gjorde rejält ont och jag blev lite orolig direkt eftersom det blödde ordentligt från läppen. Inte kul när man känner att det väller ut blod. Lyckligtvis stannade en bil bara någon minut efteråt. Där kunde jag se i deras backspegel att det inte var så farligt. Jag fick också en blöja (ej använd) av dem att trycka med. Den satte jag och tryckte med i tio minuter tills det inte blödde så mycket. Under tiden hämtade Rickard min bil. Stort tack Rickard för all hjälp i samband med detta!

Sedan körde jag till Rickard syster Andrea och hennes pojkvän Tom i Torekov. De är båda tandläkare så jag blev väl omhändertagen. Skönt också att bli omplåstrad innan jag kom hem till barnen som hängde med min mor i Vejbystrand. Barnen åker ju också rullskidor ibland så jag tänkte noga på hur jag formulerade mig kring kraschen. Stort tack Andrea och Tom för all hjälp i samband med detta!

Sov 10 timmar
Definitionen av hjärnskakning är att du tappar medvetandet, blir yr etc. Det klarade jag mig i från. Jag hade marginellt ont i huvudet, men det berodde nog mest på att det gjorde så himla ont vid smällen.

Jag tog ändå det säkra före det osäkra och vilade 4 timmar i sängen utan bok eller mobil. Sedan gick jag och lade mig med barnen och sov 10 timmar den natten.

Piano på skejtparken
I går tisdag var vi i Borås och hängde med syrran och Anna Wing med barn. Astrid och Maj var hos min syster då jag var hos tandläkaren och lagade min tänder. Så nu är det mesta i sin ordning förutom skrubbsår och trasig läpp.

Vi hängde lite med kickbike och skateboard på skejtparken i Knalleland, men jag tog det ganska lugnt. Kände mig inte jättesugen på att ta ut svängarna.

Visst finns risker
Jag tänkte ett tag mörka hela händelsen eftersom många är rädda för rullskidåkning och en viss del av min kommunikation i olika kanaler går ut på att just peppa folk till att ta steget att våga börja träna rullskidåkning.

Det här var ju inte lysande ur den aspekten. Men jag har som sagt åkt många tusen mil innan detta hände. Och visst finns det risker med rullskidåkning, eftersom asfalt alltid är hårt.

Om det nu skulle gjort några rädda så är det ju tur att det finns träningsprogram på olika nivåer utan rullskidåkning i Wickström Coaching. Om man nu tänker på rekrytering av adepter till verksamheten. Men det är inte där min betänklighet finns, utan jag hoppas som sagt att jag inte skrämt bort för många från denna trevliga träningsform!

Träningskväll Kretsloppet. Samling utanför Ryahallen.

Jag hjälper Kretsloppet (löptävling i Borås 15 sep) med några olika bitar. En del är att jobba med träningskvällarna i Kretsloppets regi där SOK Knallen ställer upp med ledare. Det är tolv träningskvällar på torsdagar från april till september och jag har bl a lagt upp schemat för träningarna. Jag själv har varit med på de två första och kommer vara med på ytterligare minst en under året.

Förra året var det tydligen runt 20 per tillfälle. På de två första i år har det varit 33 st respektive 48 st. Jättekul med ett sådant stort intresse. Det är för löpare på alla nivåer. Kanske något för just dig om du bor i Borås med omnejd. Se schema här.

Robert Malmgren är en av mina mest muskulösa polare som håller på med konditionsidrott

I morgon är det dags för Västgötaloppet Trail. Det blir en vacker tuff och vacker bana på 27 km. Mitt längsta pass i år har varit 17 km (i onsdags med Robert Malmgren) och jag har bara höjt pulsen på löpning en gång i år (i helgen).

Jag tycker om att ta det försiktigt med löpningen på våren för att minska risken för skador. 27 km tävling i morgon blir kanske aningen tufft, så jag får se var jag lägger ribban. Kul ska det bli i alla fall och trött blir man hur man än springer 27 km.

Fin 17 km-runda på grusvägar och stigar hemifrån med Robbarn i onsdags. Även om vi bara flyttat drygt 2 km är det lite nya vägar som ska uppskattas. Nu känner jag att jag har några bra ”basrundor”.

3:a i Västgötaloppet Trail 2018 på långa banan (25,7 km på min klocka) efter otroligt starka Linus Wirén och Marcus Johansson

Jag kopierar text och bild från Instagram denna gång. Annars försöker variera lite så det inte bara blir samma där som på bloggen. Följ mig gärna på Instagram här. Användarnamn erik_wickstroom.

Fick en lektion av @linuswireen och @maccan90 i Västgötaloppet Trail 27 km idag. Lyckades vägga så till den milda grad att jag tappade 4 min första 2/3 och 13 min sista 1/3 Tack för jättefin och stenhård tävling! #västgötaloppettrail #940höjdmeter#trailpåriktigt

Resultat kommer här.

The story kommer senare.

Svärmor Anneli har fler kokböcker än vad de flesta människor har romaner. Hittade nyligen dessa klenoder. Fascinerande att det skrevs kokböcker om matlagning i mikrovågsugn när jag var liten.

Ny vecka, nya möjligheter. Det blev en lugn dag med familjen igår, med undantag från tidigt på morgonen och sent på kvällen då jag satt och jobbade framför datamaskinen. Träningsvärk i framsida lår samt stora blåsor och avskavd hud på fötterna. Går lite lite haltande. Västgötaloppet Trail var tufft.

Förra veckan hade jag en föreläsning om att komma igång med konditionsträning på Ericsson i Borås. För ca 200 personer. Jag ska även köra ett löpevent med dem i början av juni.

Idag ska jag till hufvudstaden för att prata för Stockholms skidförbund. Alla 75 platser hade tydligen tagit slut. Där blir det lite mer skidrelaterat och på en lite annan nivå. Två timmar dessutom. Ska bli kul!

Föreläsning för Stockholms skidförbund

Det gick fint på föreläsningen på Odenplan för Stockholms skidförbund i måndags. 75 av 75 platser bokade och jag fick prata i 2 timmar. Jag sålde även 14 av 16 medhavda exemplar av min bok Smart konditionsträning, så det var skönt att ha lite lättare packning på hemvägen.

Några av åhörarna kände jag igen från tidigare klubbar och företag jag coachat. Det var även en Wickström Coaching-adept på plats. Det blev flera trevliga pratstunder både före och efter föreläsningen.

Det var på kvällen så jag hann varken åka tåg eller flyga hem. Och att sitta i bil till och från Stockholm undviker jag helst. Istället övernattade jag hos gästvänliga Olof Ekberg (som kontaktade mig gällande föreläsningen) i Hästhagen nära Hellasgården i Nacka. Väldigt mysigt hus och jättetrevligt område nära stan. Jag blir ofta imponerad över hur många träningsvänliga grönområden det finns relativt centralt i Stockholm.

Niklas Bergh är lika lång som mig när han lyfter på hjälmen

2007 och 2018
Jag cyklade till stationen och tog tåget till Stockholm direkt efter dagislämning i måndags. Och föreläsningen var inte förrän på kvällen. Så på eftermiddagen hann jag ta en cykelpass på 75 min tillsammans med min pod-kollega Niklas Bergh. Vi gör Lagom kondition ihop, som tidigare hette Vasaloppet Lagom. Det är flera tusen som lyssnar på varje avsnitt, vilket känns jättekul. Han ska göra Klassikern och jag ska springa 100 km asfalt under SM-veckan i Helsingborg i juli. Lyssnarna får följa oss och vår träning, med tips för klassikergrenarna.

Niklas och jag cyklade en runda som bland annat gick på Ingarö, där jag bara satt min fot en gång tidigare. Det vid en rullskidtävling 2007. Vår kompis Per Forsberg hälsade på när vi bodde i Uppsala. Per skulle tävla och jag följde också med. Från mars 2006 till december 2009 varken tränade (mer än enstaka pass) eller tävlade jag på skidor eller rullskidor, så jag rosade inte direkt resultatlistan i den tävlingen.

Men jag träffade tre riktigt trevliga killar från Nacka-Värmdö SK där samt vid Vålårullen/Vålåtrampen våren efteråt: Olof, Mattias och Andreas. Hade jag inte träffat Olof Ekberg vid det tillfället hade jag kanske inte heller föreläst i måndags. Så det var lite lustigt att jag cyklade på just Ingarö samma dag.

Niklas Bergh och jag cyklar på Ingarö. Hör hur det gick i kommande avsnitt av podcasten Lagom kondition

Skidåkning på Hestrastugan 9 maj 2018 på ett 16 meter långt spår

Igår körde jag ett skidpass på en kvart på den sista konstsnön vid Hestrastugan. Gick oväntat bra på den 16 meter långa slingan enkel väg. Fick upp pulsen. Filmade lite och tänkte klippa ihop någon inom kort.

Gopro ovanför skidlekplatsen/grillplatsen

I förrgår åkte jag mitt sista skidpass i Borås för den här gången. Det var såklart till stor del ”bara för att”, men faktum är att det gick helt ok att åka och jag kom upp bra i puls den kvarten jag åkte. Du ska inte heller underskatta den träning i kroppskontroll och koordination du får med en vändning på 180 grader var 16:e meter.

Se film med musik från passet nedan.

Våra barn går på skogslek (orienteringen för de minsta) vid Hestrastugan varje tisdag, där Ida är en av ledarna.

Skogslek (orientering för de minsta) vid Hestrastugan. Ida, Martin Josefsson, Oskar Hane och Linda Hallberg återfinns i ledarstaben. Jag själv höll i skidgruppen med Lars Gamalielsson.

Vi hade kommit dit i olika bilar i tisdags och Ida var hurtig och sprang hem till Sjömarken på Sjuhäradsleden så en bil blev kvar vid Hestrastugan. Ida har inte sprungit där tidigare och ”höll på att hosta upp lungorna” på vägen upp till Ebbared. Den sträckningen av Sjuhäradsleden är f ö väldigt fin.

Ny bil
Att vi kunde komma i två bilar beror f ö på att vår Volvo V70 från 2006 med drygt  27 000 mil under bältet har fått konkurrens.

I vintras kände jag att det trots allt har hänt en del med bilar senaste 12 åren och dessutom var jag sugen på fyrhjulsdrift. Det blev många funderingar kring ny eller gammal, leasa eller köpa, på företaget eller privat etc.

Till slut gick jag till Toveks bil i träningskläder och med två barn i släptåg och sade att jag ville hyra en ny Volkswagen Passat Alltrack på företaget i tre år. Försäljaren påpekade att det hette ”leasa”, men hur som helst har vi i a f en sådan bil nu. Den är jättebra. Vi har ännu inte bestämt om vi behåller Volvon eller ej.

Lugnet före stormen. Vi behövde två västar till lekarna så jag halade fram två gamla ledarvästar från Ski Classics.

Barnkalas och löppass
Idag är det klämdag. Vi är hemma hela helgen med diverse aktiviteter. I onsdag hade två familjer på middag och igår var vi bortbjudna. Och före det hade vi barnkalas med 15 barn. Idag jobbar jag några timmar medan Ida och barnen är hos Idas föräldrar i Aplared, där även Idas syster och hennes barn håller till. Ikväll blir det nog ett par kusiner som sover över.

Men så äntligen till träningen. Det går fortfarande dåligt med timtalen och jag kommer sällan upp i målet på 7 timmar per vecka. Idag sprang jag i a f ett fint pass i mellanmjölkstempo, 77 procent av maxpuls i snitt. 4.45-fart på grusväg och stig. 16,1 km, årets näst längsta löppass. Flera nya stråk, kul. Tog mig till Hestrastugan för att hämta upp bilen vi lämnade där i tisdags.

100 km på SM om knappt två månader känns långt, men jag ska göra ett försök.

Avslutade dagens löppass på Hestrastugan

I förrgår fanns med en sträng på 16 meter konstsnö att åka på vid Hestrastugan. Idag var den bara ett fåtal meter.

Mellanmjölkträning inför SM 100 km i Helsingborg under SM-veckan i juli 2018

Niklas Bergh och jag vid cykelturen på Ingarö utanför Stockholm i måndags

Ni har väl inte missat senaste avsnittet av Lagom Kondition, uppföljningspodcasten till Vasaloppet Lagom!

Det blir bland annat fem handfasta tips för dig som gör En Svensk Klassiker, en intervju med Klassikerns vd Micke Thorén, intervju med bikefittaren Tobias Belforth och diskussioner om högt och låg.

Podden finns där poddar finns. Vi finns även på Facebook, Instagram och webben.

Astrid, Maj, en kusin och jag skulle ut och plocka blommor. Det råkade istället på deras begäran bli en vandring på nästan en halvmil (Maj fick dock tidvis bli buren), bl a förbi ”Röda granen” och med saftstopp i Hulebo hos familjen Jönsson. Där långt uppe i Sjömarken hade min syster Ellen häst när hon var liten. Idylliskt ställe och fin stig dit. 2,5 timme senare kom vi tillbaka med vitsippor och maskrosor.

Det blev en härlig helg med två kalas och gemensamma middagar, bad i Viaredssjön i Sjömarken och barnens kusiner som sov över två nätter.

Träningen gick det sådär med. Bra löppass torsdags, men sedan hade jag lätt halsont fre, lör och sön så då tränade jag inte. Kanske var det bara min pollenallergi för jag kände mig inte sjuk. Men jag tog det säkra före det osäkra. Idag tänkte jag jogga en sväng igen. Annars tycker jag att jag hållit mig hyfsat frisk sista tiden.

Kul med mycket positiv feedback i olika kanaler på filmen från skidåkning i Borås 9 maj (här även i min Youtube-kanal). Man behöver inte mycket snö för skidträning. Glöm inte att sätta på musiken också. Det är starten på första låten på vår demo med tre låtar från 2001. Jag som låtskrivare för musiken och på lead-gitarr (därav sjukt otajt). Bandet Punktum hade följande medlemmar:

• Jonas ”Butcher” Gren, trummor
• Linda ”Kidney” Anthonisen, sång
• Marcus ”Koma” Wadell, gitarr
• Frida ”Loudness” Andersson, bas
• Erik ”Disaster” Wickström, gitarr

Resultat Västgötaloppet Trail 28 km 2018. Notera att min gamla gymnasiekompis Albert Söderlind kutade in på en fin 16:e-plats. Albert funderar f ö på att även kommande vinter åka på mitt Vasaloppsläger i Grövelsjön 24-27 januari 2019.

Västgötaloppet Trail 2018, pallen i 28 km-klassen: 1:a Linus Wirén, 2:a Marcus Johansson och 3:a Erik Wickström

Enligt min Polar V800 var 28 km-distansen 25,69 km. 166 (83) i stegfrekvens är jättelågt. Men jag skyller det på en hel del gång och flera partier som var rejält svårforcerade. Maxpulsen på 187 är nog ett felvärde tidigt i loppet, annars tyckte jag pulsen stämde.  Hela passet finns att titta på här.

Pulskurva Västgötaloppet Trail 2018. 85 procent i snittpuls i 2 timmar och 36 min. När energin och orkar tar slut dalar pulsen. Tar man bort sista 5 km hade jag 87 procent i snittpuls i 1 timme och 52 minuter.

Resultat Västgötaloppet Trail 2018 finns här. Jag blev 3:a på 28 km-distansen, hela 16.16 min efter Linus Wirén efter att tagit helt slut. 

Uppvärmning inför Västgötaloppet Trail med skidåkarna Rickard Bergengren, Andreas Svensson, Victor Thorn (som var på tok för varmt klädd på bilden) och Marcus Johansson.

Lördag 5 maj sprang jag min första löptävling för året, Västloppet Trail. Jag valde 28 km-klassen, som hade blivit lite nedkortad av olika anledningar och min klocka sade 25,7 km i målet.

Jag hade sprungit större delen av banan på träning förra året innan det ”officiella testloppet” på hösten, så jag visste ungefär vad som väntade. Nämligen stark kupering, knixiga stigar och en stor portion obanat. Skillnaden nu mot då var att start- och målområdet var utanför Tvärred istället för vid Bryggan i centrala Ulricehamn. Det gjorde att de enkla kilometerna bort till terrängen var borttagna och ersätta med ännu mer trail.

Lite väl hård öppning
Västgötaloppet Trail är ett jättefint arrangemang och före start var det många kända ansikten, inte minst från Ulricehamns IF skidor. Jag är ju klubbkompis med storheter som Hanna Falk och Viktor Thorn, men de flesta av skidåkarna sprang 11 km-distansen.

Hanna Falk värmde upp rejält inför Västgötaloppet Trail

Starten gick och jag låg ungefär 10:a av samtliga i fältet efter en halv kilometer. Sedan avancerade jag i några kilometer och låg 5:a efter knappt fem kilometer där 11 km-banan vek av. Ska erkänna att det kanske gick lite väl fort fram dit (88 procent i snittpuls), men ingen tokrusning.

Före mig hade jag Linus Wirén och Marcus ”Snygge-Marcus” Johansson på 28 km-banan samt Andreas Svensson och Victor Thorn på 11 km-banan.

OS-skidåkaren Viktor var bara 16 sekunder före mig när han vek av trots att jag skulle springa dubbelt så långt som honom. Men jag är inte heller säker på att han gick på max. Jag är dock helt säker på att han sprang mycket snabbare än mig uppför och mycket långsammare än mig i lätt terräng. Hans löpteknik lämnade en del i övrigt att önska (med all respekt Viktor), men han har kondition och träningsvilja som kan ta honom till den absoluta toppen i skidspåret. Det har varit oerhört kul att följa Viktors utveckling i resultatlistor samt de få gånger per år då vi ses. Trevlig grabb!

Västgötaloppet Trail före start. Rickard Bergengren, Simon Grenlöv, jag och Marcus Johansson

Närmade mig Linus och Marcus
Linus och Marcus sprang ihop där framme och jag sprang med killen som vann 17 km-loppet. Jag tyckte det gick lite väl långsamt tidvis efter att vi hamnade själva, men jag hade inte heller lust att springa solo i 2 mil, så vi slog följe till där 17 km-banan vek av efter knappt 8 km. Då fick jag höra att jag bara låg 1 min efter Marcus och Linus.

De är bättre löpare än mig så jag förstod att de inte gick på max. Samtidigt ville jag ge det hela en chans att komma ikapp. Så jag bestämde mig för att trycka på lite extra i 5 km och se det såg ut då. Sagt och gjort.

Jag kom faktiskt närmare. Efter ca 2 km kom banans tuffaste stigning, 90 höjdmeter på 300 m. Gång typ hela den sträckan, till stora delar med rep. 30 procent lutning i snitt. Knallhårt. Det var en grind i roten av backen och när de hörde hur den smällde igen bakom mig blev det fart på pågarna där framme. Vid nästa drickastation hade avståndet växt till 1,5 min.

Jag sprang Västgötalopet Trail i dessa röda skor, Hoka One One Mafate

Tappade 10 min på 5 km
Men jag höll ihop det fint fram till 15 km då avståndet var ca 3 min. Sedan ökade det successivt men ändå inte jättefort. Vid 20 km tror jag det var 6 min. Sedan kom klubban. Sicken grej. Jag går i väggen ungefär en gång per år eller mer sällan och det här var det värsta jag varit med om på länge. På en kort tidsperiod tog benen sopslut.

Jag visste knappt hur jag skulle ta mig framåt. Jag fick gå i massvis med uppförsbackar och när jag kom till sista vätskestationen med ca 3 km var det som värst. Så här skrev en funktionär som där efteråt:

Det är imponerande att se hur du kan ta ut dig till denna ”milda grad”.
Tror att du är ganska ensam om detta..
Din hjärna tycktes ju inte fungera när du kom upp till oss, och du ville fortsätta i helt osnitslad/fel riktning…
Vi träffade ju på många trötta i olika nivåer där, men du föreföll tröttast.
Imponerande!!!

Men efter två stora glas sportdryck och två druvsockertabletter gick det lite bättre och jag lyckades åtminstone hålla styrfart in till mål. Sista delen av banan bjöd på tuff terräng och mer uppför än utför, men snittfarten på 8.08 min/km sista 5 km säger en del om min prestation där. Efter målgång var jag yr och mådde illa.

Drack för lite (raketforskning)
Varför gick det då så? Först och främst tävlar jag i vanlig ordning hårdare än jag tränar. Mitt längsta pass före loppet var 17 km i relativt flack terräng och bara en gång hade jag höjt pulsen under ett löppass i år. Då är en kraftigt kuperad tävling på 25,7 km lite i överkant. Jag fick också en del blåsor under fötterna av all löpning på skrå i slänterna. Sista 10 km gjorde varje steg ont och efteråt när blåsorna sprack kände jag mig ganska skinnflådd. Men det påverkade nog inte resultat i loppet. Träningsvärken dagarna efter loppet ska vi inte ens tala om.

Hyfsat trött direkt efter målgång

Drickan/energi var nog ändå den främsta orsaken. Jag tycker det är svårt att verkligen vägga med god energitillförsel. Den biten måste nästan alltid fela för att man ska lyckas ta helt sopslut som jag gjorde.

Förklaringen (ej ursäkten, för det var helt enkelt klantigt) till det var en oväntat varmt dag samt att jag varken hade med mig eget vätskebälte eller hade någon polare eller pappa längs banan. Det här var ingen viktig tävling så jag tänkte att jag dricker det jag möter längs banan. Det gjorde jag också, men missade någon vätskestation och drack bara en halv mugg sportdryck per 4 km ungefär. Det var på tok för lite.

Sammanfattningsvis
Västgötaloppet Trail var en trevlig tävling med en bra organisation. Lagom stor. Banan är den stora behållningen. Vacker, kuperad och trail på riktigt. Jag gillade första halvan bäst, med främst stigar och grusvägar. Andra halvan jättefin, men kanske lite väl knixigt för min smak på sina ställen då det var utanför stigarna. Eller så var det bara för att jag var trött och helst i det läget hade velat haft en rak asfaltsväg som sluttade lätt nedför i medvind.

Stort tack för arrangemanget och hatten av för alla er kämpar som tog er i mål! Västgötaloppet Trail långa banan 2018 kommer det snackas om under lång tid framöver!

Karta Västgötaloppet Trail 28 km 2018. Jag önskar Polar hade använt en annan karta. Här ser man inte mycket. Vi sprang i alla fall ”inlandsvägen” norrut innan vi vände och sprang ”sjövägen” tillbaka. Start och mål på den punkt som ligger längst västerut.

Uppvärmningsövning i form av ”Kom alla mina små kycklingar”

Orienteringsträning med Hestra (eller skogslek som det heter för de minsta). Här letar barnen efter memorykort i par.

Stämpla kontroller

Ibland kan man tro att föreningslivet har gått i graven till förmån andra konstellationer. Att det ideella arbetets tid är förbi. Så är det verkligen inte.

Nu när barnen börjat med aktiviteter tycker jag föräldraengagemanget på många håll är jättestort och jättefint. Hestra IFs grupper med skidor och orientering är ett bra exempel. Gott om ledare och även andra föräldrar som hjälper till där det behövs.

Orienteringsgruppen för de minsta, ca 4-8 år, kallas skogslek och där är Ida, Oskar Hane, Martin Josefsson och Linda Hallberg ledare. Igår testade de bl a på något som liknar orientering. De fick en bricka med olika karttecken och sedan skulle de springa fram och tillbaka mellan olika ”kontroller” som fanns utplacerade kring planen. Ingen kartläsning, men ändå lite grann av orientering. Det blev en populär övning.

Karttecken orientering bingobricka