Hallands rullski resultat
Hallands rullski 2013 the story
Resultat Hallands rullski finns här.
Trots att resan var lång och att det var dagen efter bröllop så valde jag att prioritera att åka ned till Simlångsdalen för att köra Hallands rullski. Jag missar vanligtvis många rullskidstävlingar på hösten. Exempelvis hade jag en träningsdag med ett företag på Höstrullen, till helgen kommer jag inte att åka SM då jag ska ta hand 24 personer över en helg i Torsby och i månadsskiftet september/oktober missar jag några tävlingar då jag är i Ramsau.
Det är roliga grejer jag gör istället, men jag vill ändå åka så många rullskidstävlingar som möjligt eftersom det är fruktansvärt bra träning, samtidigt som det alltid är kul att träffa alla andra. Att idrotta är ungefär som att fiska, det är liksom inte själva fisken som är det viktigaste, utan allt runtomkring (där kanske jag i och för sig ljög lite grann, men inte så mycket).

Rickard Bergengren gjorde en riktigt bra insats igår efter att ha åkt 53 km tävling i Tidaholm dagen innan.
Stötte mycket första milen
Startfältet var inte lika bra som förra året och innan start kändes det som någon av Z, Gustaf Pettersson och jag skulle komma först till Hyltebruk, 47 km bort med klassiska tävlingsrullskidor. Z brukar hänga med tätklungan på t ex Höstrullen och motsvarande tävlingar och Gustaf Pettersson var bara minuten efter mig i Alliansloppet.
Första 3-4 km gick svagt utför eller på platten och då var många samlade. Sedan kom första långa stigningen och då började jag stöta ganska hårt och ofta. Ganska snabbt blev vi fem man: Z, Gustaf, jag, Marcus Thormé och Rickard Bergengren. Jag fortsatte att stöta ordentligt med förhoppningen att Z och jag skulle komma loss, eftersom han är min klubbkamrat.
VANN SPURTPRIS
Vid 11 km lyckades jag nästan. Vi fick en liten lucka, men tyvärr kom Gustaf och Marcus ikapp. Olyckligt nog flög Rickard av på kuppen. Sedan lugnade farten ned sig väsentligt och vi fyra (utom en trött Marcus) växeldrog fram till spurtpriset vid 24 km. Där satt jag på Gustafs hjul och kom gick om exakt i rätt tid och lyckades sedan faktiskt slå honom i spurten! Att jag fick 200 kr till besväret (går till Idas gardinfond) var inte lika häftigt som det faktum att jag faktiskt börjar att få en OK spurt.
Lät Z sticka
Gustaf och jag stannade av lite efter att ha maxat i ca 15-20 sekunder och Z gled förbi och fick direkt en lucka på 20 meter. Eftersom han är min klubbkompis hade jag naturligtvis inget intresse av att jaga ikapp. Detta är självklarhet inom cykelsporten, men den självklarheten att vara snäll mot sina klubbkompisar verkar inte riktigt ha nått skidsporten än, med några få undantag som t ex Södergren/Hellner/Olsson på OS 2010 och på det sätt som Team Xtra Personell åker.

Sofia Jobs och jag vann varsin fruktkort med som även innehöll kex och ost. Självklart fick svärmor min, jag konkurrerar ju med Nille och Mattias som bäste svärson.
Så jag låg där bak och drog inte en meter. Gustaf och Marcus fick göra jobbet, men de var trötta och Z utökade sin lucka. När han fått en lucka på ca 20 sekunder och vi kom till en uppförsbacke kände jag att jag riskfritt skulle kunna börja jaga ikapp utan att få de andra på hjul. När jag tryckte till vid 30,5 km flög Gustaf och Marcus av direkt och jakten på Z kunde börja (hade de fått hjul på mig hade jag givetvis inte fortsatt jakten). Det tog 5 km i maxfart att komma ikapp Z och väl framme fick jag vila mig i rygg några kilometer.
Härlig dubbelseger
De sista milen växeldrog vi en del, men han drog mest, eftersom jag var trött efter 5 km-rycket. Han han stött precis innan jag kom ikapp honom hade jag nog haft svårt att vinna… Så där fick jag tacka tillbaka.
Med 300 meter kvar satte jag in dödsstöten och kunde ställa av honom på platten ett par hundra meter före mål och vinna med 2 sekunder. Härlig dubbel till Ulricehamn!
Stort tack Simlångsdalen för ett jättebra arrangemang och en superfin bana. Vägarna i inre Halland är vackra och kuperade med lite trafik, det upptäckte jag under några långa cykelturer tidigare i somras.

Variation förnöjer
Omslagsfotograf
Vanligtvis har jag bara en lämning på tisdagar, men idag blev det två. Först lämnade jag Astrid på dagis vid kl 08.15, sedan lämnade vi Vasalöparen till tryck strax efter lunch. Jag har ett jobb som jag uppskattar varje dag, året runt, men just att korrekturläsa texter non-stop i flera timmar för att hitta små språkfel tillhör inte de mest spännande arbetsuppgifterna. Det är texter som jag redan läst flera gånger tidigare, men alltid hittar man nya smågrejer samma dag som blaskan går i tryck.

Hantverksarbete är inte min starka sida, men jag börjar bli sugen på att få tillbaka mitt kontor i hemmet. Vi har bytt fönster och passar i samma veva på att göra i ordning väggar och tak. Ida är arbetsledare.
För första gången i mitt liv är det jag som jag tagit omslagsfotot. Det känns faktiskt lite mäktigt att vår lille Nikon D90 får vara med om något sådant. Jag är stolt!
Vasalöparen ges ut fyra gånger per år och många gånger går Ida och jag ut och äter för att fira när den har gått i tryck, eftersom jag ofta suttit inlåst i ett rum framför en datamaskin ett par veckor i samband med detta (förutom textskrivande blir det ofta cirka 500-600 mejl per nummer för att rådda ihop allt redaktörsarbete). Ikväll blir det dock ommålning av kontoret istället för Amaronevin och oxfilé. Min mor ska leka med Astrid nån timme medan vi gör råsponten vit och fräsch. Sedan fattas bara en tapet i form av en världskarta på ena väggen.

Impulser i intervaller
Hallands rullski 2013. Gustaf Pettersson före Z till vänster, jag till höger. Foto: Vinnalt Foto Halmstad.
Jag har verkligen övat upp min spurtförmåga i år. Först gjorde jag en fin avslutning i Landsjön Runt, sedan långspurtade jag ner Emil Ekman och Samuel Norlén i Stockholmski, sedan slog jag två ryssar med bl a topp 10-noteringar i världscupen vid Alliansloppet och nu i Hallands rullski tog jag både spurtpriset och spurtade ner Z vid mål.
Kanske inga superstora skalper, men det ska tilläggas att jag alltid varit SÄMST på att spurta. Med råge. På skidgymnasiet, på skiduniversitetet, i Hallby, i Ulricehamn, överallt har alla kunnat ställa av mig hur lätt som helst på korta sträckor.
Men i år har det som sagt varit stor skillnad. Jag tror det främst beror på tre saker:
1) Jag kör alltid HELT max sista 300 m vid SkiErg-intervaller och -testlopp. Det innebär att jag har blivit ganska mentalt bra på att plocka ut det sista när man redan är väldigt trött.
2) Jag kör tränat mer styrka i år, och fokuserat mer på skidåkarmuskler. Jag har helt enkelt lite mer att trycka till med nu (även i fall jag fortfarande är fruktansvärt klen mot många duktiga stakåkare).
3) Jag har börjat introducera impulser i intervaller. Impulser innebär att man kör allt vad man orkar i 10-15 s för att sedan vila flera minuter innan nästa spurt. Detta en vanlig träningsmetod som forskades fram (förbättrar åkekonomin) av HC Holmberg för över ett decennium sedan. Vad jag vet kör de flesta detta i samband med lugna distanspass. Jag har istället börja göra det i samband med intervallpass. Så kör jag till exempel 3 st 8 min-intervaller stakning på platten i Viared så tokmaxar jag 15 stavtag vid två tillfällen på varje intervall, för att sedan övergå till normal intervallfart. Det känns som en bra simulering av klungkörning på långlopp då det ofta går ryckigt. Jag tror också att det har funkat för mig att öva upp spurten. Så nu är jag lite bättre än usel, som jag var tidigare.
Bilder i detta inlägg av Thomas Johansson, Vinnalt Foto Halmstad.

Madshus Redline till Götlaborg
Jag ska till Göteborg i morgon och tänkte svänga inom Ski and Run för att mäta ut spannet (med Eiker spannmätare) på mina nya Madshus Redline-skidor. De här fyra paren är förmodligen de skidorna jag kommer att åka på vinter. Paret till höger hade jag på Årefjällsloppet då jag hade kanonbra skidor, de andra har jag aldrig åkt på.

En klassiker i SVT
Sedan jag flyttade till Ulricehamn för att gå på skidgymnasiet har jag levt största delen av mitt liv utan TV. Jag såg Nile City och Varan-TV åren 1995-1998, men sedan dröjde det ända till 2010 innan jag följde en serie på TV igen. Det var Solsidan som jag såg ett avsnitt av hemma hos någon, och efter ett det blev jag naturligtvis såld direkt.
Nu har det hänt igen, att jag följt en TV-serie. Inte på TV, eftersom vi inte har någon i huset, men jag tog fram datamaskinen och såg alla avsnitt av ”En klassiker” på SVT Play. Eftersom jag inte har sett så mycket de senaste 15 åren har jag egentligen inte så mycket att jämföra med, men jag måste ändå säga: succé, jävligt välproducerat!
Bok om Klassikern
Det är konditionsidrottspropaganda utan dess like, perfekt förpackat med hjärta, smärta och bra foto. Jag grät till varje avsnitt, dels pga Anders och hans sjukdom, men kanske ännu mer när man såg Fredriks målgångar.
I början av sommaren skrev jag (på Bakgården och Bishops) längdskidsdelen till en bok om Klassikern som ges ut inom kort. Några av deltagarna skriver korta krönikor i boken, så jag känner mig lite starstruck över att få skriva i samma bok som dem.

Staffanstaven på langd.se

Min syster Ellen med sin Viking och Maja Siri. Måndagar och onsdagar hämtar jag Astrid vid kl 13.30 på dagis, så då har vi halva dagen på oss att ställa till det innan Ida kommer hem från jobbet. Djurparken är en klassiker, som igår.
- Skidsajten langd.se skrev om Staffanstaven igår. Kul att det är fler som uppmärksammar denna uppfinning i media, det är verkligen en produkt jag gillar. Både Z och jag har på sätt och vis varit med i utvecklingsarbetet (som skidintresserade, inte på ett professionellt plan) och har testat mååånga varianter av Staffanstaven. Vi hittar till Bussgods i sömnen. Staven har haft några barnsjukdomar, men numer åker jag nästan alla klassiska rullskidspass med denna stav. Läs vad langd.se tycker här.
- För er som inte var med och testade banan för Västgötaloppet Cykel finns en video här.
- I helgen ska jag ha hand om 24 elever när det är dags för mitt årliga Torsbyläger. Det brukar alltid vara skitkul, och jag ser ingen anledningen till att det inte skulle vara det i år också!

Syreupptagningstest löpning 73,0 ml/kg/min
Som en del av ett större jobbuppdrag gjorde jag ett syreupptagningstest på löpband igår. Jag har gjort syreupptagningstest flera gånger tidigare och detta var ett av de bättre resultaten. Enda gången jag har haft bättre värden var då jag vägde betydligt mindre, så sett till litervärdet var detta bästa resultatet hittills. Nu har jag också mer muskler, så som skidåkare var detta nog det bästa resultatet än så länge för mig.
Jag testade mig på Aktivitus i Göteborg, ett ställe jag verkligen kan rekommendera för laktat- och syreupptagningstest på löpband och ergometercykel. Det är Mattias Lundqvist som driver Aktivitus och han har nog ännu smält förlusten mot mig i somras då jag cyklade 1 mil tempo 2 sekunder snabbare än honom.
Först testade jag laktat där vi ökade farten var 4:e minut. Jag kunde springa med 2,0 mmol i 3.45 min/km-fart, vilket är bra. Däremot har jag kass mjölksyratålighet.
I VO2 max-testet (syreupptagningstestet) sprang jag hela tiden på hastigheten 17,0 km/h (3,32 min/km) och ökade lutning med 2 grader varje minut. Jag orkade i drygt 6 minuter, alltså upp till 12 grader, sedan var jag väldigt fikasugen. Jag peakade på 184 i puls, att jämföra med 183 i puls på rullskidsbandet i Torsby förra året.

Funbeatappen i ny version
Den sociala träningssidan Funbeat släpper inom några veckor en ny app. Det kommer att finnas några förprogrammerade intervallpass i appen och jag har fått den äran att designa två pass för skidåkare. Dessa träningspass kommer man endast åt om man går med i Vasalopps-gruppen på Funbeat.
Jag har även fått testa en betaversion av appen i veckan. Första intrycket är att den är både är snygg, bra och lättanvänd. Tyvärr har jag bara tränat cirka 2 timmar den här veckan, så jag har även fått köra vissa ”träningspass” i bilen. Det blev helt klart bra snitthastigheter på de intervallerna.
Som första person har jag fått tillåtelse att visa ett par skärmdumpar av appen. Det känns stort!

Härliga elever
Nu är äntligen årets upplaga av mitt Vasaloppsläger i Torsby igång! Det är 24 taggade elever från hela Sverige som har kommit till den värmländska metropolen för att förhoppningsvis lära sig lite mer om bl a teknik (viktigaste området), träning och utrustning.
Igår körde vi ett pass i tunneln där vi delade in deltagarna i tre grupper där jag tog hand om nybörjarna, Johan Martinsson ledde de som jagar fina tider i Vasan och Jonas Adolfsson gav instruktioner till mellangruppen. Det är ett härligt gäng, alltifrån de som inte stått på ett par skidor på 30 år till en kille som kom in topp 500 i Vasaloppet i vintras. Tack vare att vi är tre instruktörer går det att göra grupperna relativt homogena.
Igår fokuserade vi på diagonalåkning, stakning med frånskjut och stakning, samt filmade dessa tre växlar med videoanalys på projektor på kvällen. Idag blir det både skidåkning, föreläsning, skidgångsträning utomhus och vallagenomgång på kvällen. Det verkar vara bra stämning bland deltagarna så jag hoppas på en ny trevlig dag!
När jag har läger försöker jag ge allt som ledare och instruktör. Andra jobb och egen träning får ta en paus i två dygn. Men på skidgångspassen brukar jag utmana deltagarna på ett par vändor. Och det är lätt att få stryk när det handlar om korta sträckor, som knappt 1 minuts mjölksyrafest uppför slalombacken i Torsby! Vi får se hur det går idag.

Skidgångshjältarna i Torsby
Tack kära lägerdeltagare
Igår avslutades Vasaloppslägret i Torsby. Det är härligt vilken sammanhållning människor kan skapa på bara tre dagar och jag får lov att tacka alla deltagare för en toppenhelg! Johan Martinsson och Jonas Adolfsson var också med som instruktörer både i och utanför tunneln och Johan var bland annat perfekt att ha med sig på skidgång och spänstträningen. Han hoppar som en gasell, till skillnad från mig som mer kan liknas vid en sköldpadda. 175 cm i höjdhopp på högstadiet utan att träna friidrott säger en del om Johans spänstiga gener. Jonas tog med bravur hand om de som ville skejta igår, det är inte alltid lätt att förklara skillnaden på växel 2 och 4 för någon som aldrig skejtat tidigare.

Pierre Björkli hamnade helt klart på pallen bland lägrets mest prylgalne deltagare. Det gjorde han även förra gången han var med, men det är ännu bättre (värre) nu!
Deltagarna fick även utmana Sandra Hansson på en spurt i tunneln och se sprintvärldsmästaren i rullskidor, Ragnar Bragvin Andresen, skicka på i 100 meter. Fort gick det.
Jag stannade kvar igår efter att lägret avslutats vid lunchtid och jobbade vid datamaskinen. På eftermiddagen tog jag en paus för lite träning då jag testade ett 15/15-pass med betaversionen av den nya Funbeat-appen, och varvade sedan nedan med Kalle Zeitz och Sandra Hansson. Idag ska jag åka hem på morgonen så jag kommer till dagis innan kl 14.00, då jag ska hämta Astrid. Det kan nog bli lite häng med syrran och hennes barn i eftermiddag.
Det blev strax under 6 timmars träning i veckan, men nästa vecka hoppas jag på upp emot 10 timmar, som vanligt med styrka med Marcus Wadell och rullskidsintervaller med Per Löwendahl som två av passen.

Marcus och Daniel spöade mig i uppförslöpning ca 50 sekunder. Det var en mjölksyrafest utan dess like och ni två hade roligast!

Fortfarande bra tomatskörd
Alsgaard het på SkiErgen
Thomas Alsgaard ångar på med träningen. Han kör då och då sin stege med 500-1000-1500-2000-1500-1000-500 meter på SkiErgen. I våras körde jag själv den stegen på en bra dag med 2 minuters vila mellan intervallerna och snitt 1.47 min/500 m på samtliga drag (förutom sista, då 1.43). Då matchade jag både Alsgaards och Christofer Callesens tider, men sedan har de tränat som monster och nu är åtminstone Alsgaard betydligt snabbare. Se hans tider från denna vecka nedan. Tack Z för tipset!

GIF-ruset 5 oktober
Johan Käll mejlade och ville att jag skulle puffa för GIF-ruset 5 oktober, så nu ska du få lite gratisreklam Johan! Jag är i Ramsau då så jag kan tyvärr inte vara med, men hade jag varit hemma hade jag sprungit. Lokala tävlingar där allt går smidigt och man känner minst hälften av deltagarna är verkligen min melodi!
Det speciella med GIF-ruset är att det är rejält blött och det är inte direkt en motorväg man springer på uppe vid Knektåsstugan. Så här skriver man på hemsidan:
Loppet kommer att hållas lördagen den 5 oktober och startar 11:00. Banan kommer att bestå av två slingor på total längd ca 9km. Banan går i omväxlande utmanande terräng där det också kommer finnas både naturliga och byggda hinder. Vätskekontroll kommer att finnas vid varvning.
Borås GIF är syskonen Fredrikssons gamla klubb, men jag är osäker på om någon av Mathias, Thobias eller Gabriella kommer till start. Även Madshus-John Vikman tävlade för Borås GIF när det begav sig.

Liquid-bälte
3:a i Vårgårdarullen
Svalbard Skimaraton 2014

Banprofil Svalbard Skimaraton
I det förra inlägget skrev jag om min tävlingsplanering för vintern. Min träningskompis Per Löwendahl, som är Norgefil, kommenterade snabbt och undrade var Norgetävlingarna tog vägen. Per brukar åka Skarverennet och andra godsaker i Norge på våren. Per är också för övrigt en av mina bästa sparringpartner. Vi brukar ha en gemensam mjölksyrafest i Tullenbacken på torsdagar kl 16.30, han på treor och jag på fyror.
Men jag glömde faktiskt en tävling i programmet, som går i just Norge.
Eftersom jag blev flugen runt till alla Ski Classics-tävlingarna förra vintern så samlade jag på mig en massa Eurobonus-poäng. Dessutom hade jag lite innan, så när vissa av dem skulle gå ut 30 juni i somras så hade jag tillräckligt många poäng för en tur och retur-resa i Norden. Jag tänkte direkt att jag ville komma så långt som möjligt, och några minuter senare hade jag bokat en resa till Svalbard 1-5 maj. Det ska erkännas att det kanske inte var någon tillfällighet att Svalbard Skimaraton avgörs 3 maj.
