”Du har en feel good-blogg”, brukar Jonas Colting skämtsam reta mig för. Han själv ger sig in i debatter om feminism, golfare och ortorexi med huvudet före, medan jag mest skriver om träning, tävling och vardag. Självklart har jag precis som många andra massvis med åsikter om friskolor, konflikten i Syrien, barnuppfostran, abortlagar, amerikansk krigsföring och vårt förhållningssätt till sociala medier. Men jag föredrar att ta de diskussionerna (Uppdrag granskning om Aukland var ett undantag) med människorna i min närhet, eftersom jag tycker det är ett trevligare forum.
Det har blivit en viss diskussion angående vilka hjul som ska tillåtas på rullskidstävlingar efter helgens lopp, och jag har inget emot att något inte tycker som jag. Det är ju bara ett bra sätt att skapa en diskussion. Däremot tycker jag det är tråkigt när jag blir felciterad och felaktiga uppgifter används i en argumentation mot min åsikt. Därför skriver jag detta inlägg.
En person med aliaset ”rollerrolf” på Skidforum.se (jag vet inte vem det är, ge dig gärna till känna) skrev i en på gränsen till hätsk ton om hur dumt det var att åka på 2:or istället för så kallade PU-hjul (tävlingshjul) och att min argumentation för att åka på 2:or haltade i mitt blogginlägg om Rådarullen. Eftersom jag skriver en ”feel good-blogg” är jag inte van vid den typen av kritik och blev först lite illa berörd. Sedan läste jag samtliga 95 inlägg gjorda på Skidforum i olika trådar av ”rollerrolf” (det tog en timme) och då blev jag betydligt mer lugn.
Här är ett inlägg ”rollerrolf” skrev angående till problemet med att vissa hjul blir svampiga för tunga åkare (återkommer i ämnet längre ned):
Nej, ingen överdrift. Vi har testat swenors 2or och dom ”tål” ca. 75 sedan börjar dom svampa. VO2max, ha, ha, ha…du förstår varken det jag eller du själv skriver! Jag pratar enbart om material och att material måste vara rättvist. Har aldrig pratat om att stor resp liten åkare har absolut eller relativ fördel av sin storlek. Det enda jag har sagt är att en stor åkare ex 95 kg får en jättestor nackdel av en rullskida som endast bär 75 kg. Jag har hittills ansett att det inte krävs något större ”intellekt” för att förstå detta men tydligen gör det så?
Nu var jag ironisk och lite humoristisk och härmed avslutar jag min konversation med dig också.
Nästan samtliga inlägg handlade om hur dumt det var att köra på 2:or istället för PU, och många inlägg var skrivna i lätt hätsk ton.
I inlägg som kommenterade mitt blogginlägg skrev han bl a
2010 var det 450 som åkte AL varav de allra flesta var vanliga motionärer. Då var RS sporten bara hälften så stor som idag. Alla var nöjda och glada. AL själva ville inte ändra till 2:r utan beklagade och skyllde på VL som inte förstod hur illa det var med 2:r.
2010 var det inte 450 som åkte rullskidor i Alliansloppet då det avgjordes på PU-hjul, det var 283 st, vilket går att finna i resultatlistan. (Det var fler om man inkluderar inlinesåkarna). I ett annat inlägg på Skidforum skriver ”rollerrolf” att det var lika många 2010 som 2012 i Alliansloppet (2010 kördes loppet på PU, 2011 inställt och 2012 på 2:or). Det stämmer inte, det var betydligt fler i Alliansloppet 2012, vilket går att finna i resultatlistan. Sedan håller jag inte med om uttrycket ”de allra flesta var vanliga motionärer”. Tittar man i vilket Vasaloppsled deltagarna i Alliansloppet 2010 stod i så är led elit till led 3 i enorm majoritet. För övrigt är det delvis så i tävlingar som avgörs på 2:or också.
Vidare skriver ”rollerrolf”:
Enligt EW skall elitsatsande inte få vara med. Han kallar dem hånfullt ”en liten klick”.
Det har jag inte skrivit, jag skrev ”Jag tycker motionärerna är viktigare för sporten än den lilla klick elitåkare som finns.” Med det menar jag att jag tycker det är viktigt att vi får med motionärerna i rullskidssporten. Jag gjorde min första tävlingssäsong på rullskidor 2002 och fram till förra året hade det med undantag för Alliansloppet inte hänt speciellt mycket med deltagarantalet på tävlingarna, om man jämför med boomen vi sätt på längdskidor, cykel, löpning och simning. Sedan man har börjat köra tävlingar på 2:or har deltagarantalet på rullskidstävlingarna ökat enormt.
Självklart ska man tillgodose även elitens behov och på tävlingar med bara elit tycker jag att man kan köra på PU-hjul, som till exempel SM, VM och världscup. Men på breddarrangemang är det är fördel med 2:or, dels eftersom vissa väljer att bara äga ett par skidor, dels för att nedförsbackarna blir lättare (många av mina adepter har svårt för nedförsbackar och gillar allt som kan sänka farten något). Och eliten är givetvis välkommen, de och deras sponsorer blir nog bara glada om tävlingarna har 250 istället för 50 deltagare (större grej i media etc).
Naturligtvis förstår jag de stora svårigheterna med begreppet tvåor och självklart vet jag att alla elitmotionärer kommer att ta reda vilka 2:or som är snabba och köpa dem direkt. Här måste en standard fram som fungerar. Det är knivigt och såklart inte kul när det blir som i Rådarullen när elitåkarna Patrik Karlsson och Markus Jönsson är 10 min respektive 12 min efter täten. (För övrigt kan jag tycka det är aningen respektlöst mot segraren Dan Moberg att på gränsen till ogiltigförklara tävlingen). Om alla hade haft de ”snabbaste 2:orna” hade det fungerat, men problemet är att tillverkarna kanske gör ”2:orna” lite snabbare för varje år. Då hamnar till slut på tävlingshjul, vilket blir helt fel.
Vidare skriver ”rollerrolf”:
När EW pratar utläggskidor [arrangören står för låneskidor åt det seedade fältet] så nämner han t.ex Swenor som ALLA idag är överens om inte går att använda då de är så svampiga att några inte ens tar sig runt banan.
Naturligtvis är inte ”ALLA” rörande överens om att Swenor är übersvampiga, i alla fall inte för de som väger in på sub 75 kg. Så där överdriver ”rollerrolf”. Däremot har han en poäng. I andra inlägg har ”rollerrolf” ofta skrivit om hur hans höga vikt (jag förutsätter att det är en man) har varit negativt på låneskidorna. Alliansloppet använder sig av Swenor och de som testat många olika rullskidor har känt att Swenor är mjuka, och detta en nackdel om man väger 90-95 kg. Kanske inte när man står i fartställning i nedförsbackar, men när man går upp på tå och trycker till i stakningen.
Annars har jag tyckt att låneskidor till eliten har varit en mycket god idé, men om åkare på över 90 kg har en nackdel kanske man får tänka om. Jag har inte upplevt svampigheten själv, men ett alternativ kan ju vara att ta fram en annan gummiblandning för 2:or för utlåning till seedade fältet. Eller kanske funkar ett annat märke med 2:or bättre än Swenor för 90 kg-åkare?
Något som ”rollerrolf” uttryckt i andra inlägg är säkerheten på PU. Det man glömt här tycker jag är halkan. Jag anser att PU är betydligt halare vid regn (t ex vid masskraschen i tätklungan vid rondellen i Alliansloppet 2010) jämfört med gummihjul. Ganska klar skillnad faktiskt, särskilt på oljefläckar och övergångsställen.
Sammanfattning (skulle gärna skriva längre, men det är sent): Det finns många fördelar och många nackdelar med att tävla på tvåor. Eftersom det har givit ett sådant otroligt uppsving i sporten tycker jag att fördelarna överväger, särskilt om alla större rullskidstävlingar kan tillhandahålla lämpliga låneskidor till de seedade åkarna.
Jag kanske ändrar min åsikt tids nog om jag blir övertygad. (För två år sedan var jag faktiskt en PU-förespråkare.) Men jag tycker det är onödigt att folk skriver anonymt i hätsk ton med felaktiga uppgifter på ett offentligt forum. En nyanserad debatt är mycket välkommen och jag låter mig gärna övertygas av bland annat ”rollerrolf” genom bra och välformulerade argument!
Till sist: Man kan ju också fråga sig ”Vill man göra rullskidssporten till en egen sport eller göra den så likt längdskidåkning som möjligt”? Vill man göra den till en egen sport är ju PU givet. Vill man att den ska vara lik längdskidåkning vore 3:or det mest relevanta.
![]()
![]()
