SkiErg-träning

Då var man tillbaks på stakmaskinen. Efter ett nästan 2 månader långt uppehåll kände jag att det var dags. Jag har tränat varierat och lite ostrukterat sedan skidsäsongen, men senaste två veckorna har det blivit 8-9 timmar (vet inte exakt eftersom jag inte skriver träningsdagbok längre) av ganska bra kvalitet.

Igår körde jag för andra gången mitt egendesignade Vasaloppspass som tar en timme:

• 10 min uppvärmning på motstånd 6 (Uppvärmning, 2:08-fart)
• 5 min hårt på motstånd 6 (Startrakan, 1:48-fart)
• 10 min hårt på motstånd 10 (Första långa uppförsbacken, 1:51-fart)
• 20 min halvhårt på motstånd 6 (Kort variant av toppen av backen till Hemus, 2:00-fart)
• 10 min max på motstånd 6 (Långspurten, 1:49,7-fart)
• 5 min nedvarvning på motstånd 6 (gör man i o f s inte efter Vasan, 2:08-fart).

Som referens är 1:48 min/500 m den snittfart jag hade när jag persade på 5000 m (17.58 min).

Efter SkiErg-dragandet pumpade Martin Josefsson och jag biceps i 35 min (några andra övningar körde vi också) och sedan var musklerna trötta och glada.

Martin Josefsson gör oklar övning i atletklubben i källaren

SkiErgen står i ena änden av vallatemplet, som är rummet bredvid atletklubben

Martin Gotting blev 2:a

Här vardagsmotioneras det för fullt!

Det är väntans tider. Igår var det beräknat datum för bebisen att komma, men än är inget på gång. Jag kör varje träningspass med mobiltelefon och vi håller oss i Borås.

Senaste tiden har jag slagit personbästa i vardagscykling. Dels lämnar och hämtar jag på dagis med cykel nu när det inte är vinter (normalt hämtar jag vid kl 15 på måndag, tisdag och onsdag, samt lämnar vid kl 8 på torsdag och Ida är hemma med Astrid på fredagar), dels cyklar jag till reklambyrån Rekyl 4 km bort där jag sitter på dagarna.

Nu har Astrid och jag även givit oss ut och cyklat olika turer på kvällen efter middagen. Hon gillar att sitta bak på barnstolen och jag gillar att cykla (även om det sker i jeans i maklig takt), så det är ett vinnande koncept.

I onsdags cyklade vi upp till Viared och hejade för fullt på cyklisterna i ProTour RRC som körde varv efter varv i en dryg timme. Med oss hade vi en liten koskälla som delades ut Edsåsdalen i samband med årets Årefjällslopp. Landslagsaktuella Ludvig Bengtsson sopade hem bucklan före Martin Gotting, som är min klubbkompis i Ulricehamns IF på vintern.

Ludvig Bengtsson sopade hem bucklan

Benböj på boll. Bra sätt att kombinera styrketräning med balans och nöje.

Igår lämnades Vasalöparens majnummer till tryck. Det är alltid en härlig känsla när de sista tryck-pdf:erna laddats upp till V-TAB. En månads mycket intensivt arbete är över. Det inträffar fyra gånger per år och varje gång firar jag genom att direkt gå ut och träna.

David på Rekyl är kär i crossfit

Gårdagens ”firningspass” blev 40 min löpning + 20 min styrka. Under löpturen sprang jag förbi Ryavallen och sprang en tusing på bana. Tiden blev 2.57 min, efter att ha klippt sista 200 m på 32 m. Det är jag jättenöjd med, löpformen är väldigt mycket bättre nu än för bara några veckor sedan. Jag tror aldrig jag varit under 3 min på 1000 m innan, men det beror mest på att jag aldrig har maxat en enda intervall. Bästa serien jag gjort med 5 st 1000 m med 1,5 min vila inomhus är 3.06 (3.11-3.06-3.05-3.06-3.05-3.03 min), vilket skedde 18 januari 2007. Alltså på ”icke skidåkare-tiden”.

Under styrkan testade jag 80 kg i bänkpress och klarade det, vilket är tangerat pers. Så formen verkar generellt god!

Klockan 04.56 lördag 10 maj blev Ida och jag föräldrar till vårt andra barn, Maj Linnéa Wickström. Det tog 46 minuter från det att vi lämnade ytterdörren i Lundaskog till det att barnet var ute. Ida drog med andra ord inte direkt ut på saken. Allt har gått fint och nu efter ett par dagar på BB ska vi vara hemma alla fyra i två veckor!

Maj föddes tidigt lördag morgon, så jag ville hellre vara med familjen än vara med på Viared Classic Rollerski söndag förmiddag. Men jag kom dit med Astrid en timme i samband med målgången och det var fantastiskt att se alla 134 deltagarna som tog sig i mål. Stort tack alla deltagare, funktionärer, publik och samarbetspartners! Och jättetack för alla trevliga pappagratulationer!

Skating 610C med 8:or (Marwe har tröghetsgradering 0, 6, 7 och 8). Jäkligt bra rullskida med skön stomme och hjul som greppar fantastiskt i regnväder. Uppföljaren heter 620, men den har jag inte testat.

Jag har syndat. Det var igår. Efter 11 månader och en dag körde jag återigen skejt. Jag hade tänkt att hålla mig borta från sprattlandet, men eftersom det finns rullskidor på programmet vid SM-veckan i Borås i juli så kände jag att jag inte kommer undan.

Igår klev jag upp vid kl 06.00 och ställde ut på 48 min med mina Marwe-8:or, alltså de trögaste. Det blev 17.9 km/h i snitt på en någorlunda kuperad runda. Kändes ovant, men helt OK.

Målet fram till SM fredag 4 juli är att åka ett 45 min-pass per vecka skejt. Det kommer mestadels att bli intervaller på tävlingshjul. Det gör ont att erkänna, men det är väldigt roligt att skejta, det ger bra flås!

Från senaste Runners World.

Idrott är roligt och givande, men familjelivet slår det mesta. Maj är nu en vecka gammal och sedan hon föddes har vi varit hemma alla fyra, med kortare utflykter till djurparken mm. Jag är hemma de första två veckorna och eftersom jag har ganska lite på jobbet och dessutom inte är behov att träna mer än i snitt en timme per dag för tillfället, så försöker jag bedriva träning och jobb när barnen sover.

Maj hade en lite instabil höftled när hon föddes, så hon ska hon ha en ”Frejka-kudde” på sig i 6 veckor. Den stabiliserar höften och det är ganska vanligt att bebisar får ha det. Hon blir som paket när man lyfter henne. Blöjbytena tar lite längre tid, annars är det inga konstigheter.

Allt har gått bra med Maj och hon är en ganska timid bebis hittills, så vi får sova någorlunda bra. Med Astrid tog det ett tag innan amningen kom igång, vilket gjorde att vi i början var uppe flera gånger varje natt och blandade och gav välling. Då var jag som en zombie på dagarna. Med Maj kom amningen igång direkt, vilket gör stor skillnad framförallt för mig, som inte har någon mjölk i mina bröst.

Precis som för många andra nyblivna tvåbarnsföräldrar (antar jag) så blir pappans ansvarsroll större för det äldre barnet i början, mycket på grund av att mamman ofta ammar bebisen. Det har varit jätteroligt för mig att vara så mycket med Astrid. Det är inte alltid man är med sitt barn i stort sett alla vakna timmar under två veckors tid. Hon pratar mer och mer och verkar förstå det där med att Maj låg i mammas mage och att hon nu är hennes lillasyster.

Astrid börjar också fått upp intresset för vad sin pappa gör. När vi går ner i källaren sätter hon sig ofta på roddmaskinen (roddbåten kallar jag den), klättrar på Monark-cykeln, ställer sig nedanför SkiErgen och vill att jag ska ta ner handtagen, samt drar i mina träningsslangar. Hon har de senaste månaderna varit nere i källaren några gånger med sin mor när Martin Josefsson och jag har tränat och verkar tycka att atletklubben är ett spännande rum. Det är minst sagt en underhållande syn när hon försöker härma oss.

5000 m SkiErg på 17.55 min

SkiErg-träning skiljer sig en del mot mysdistans. 

Veckans träningspass har varit korta, men hårda. I tisdags gick jag ner i källaren sent på kvällen för ett rekordförsök på SkiErgen. I vintras persade jag med 17.58 min på 5000 m, en distans jag maxat mååånga gånger de senaste åren. Sedan några veckor tillbaka har jag känt mig i bra form och tyckte därför att det var dags igen.

Denna gång blev det 17.55 min, alltså pers med 3 s. Jag är visserligen ett par kilo tyngre nu än när jag drog 17.58 min, vilket har stor betydelse på SkiErg. Men jag är ändå mycket nöjd med formbeskedet.

Inne-DM Göteborg 2007. Starten på 3000 meter då jag sprang på 9.10 min. Vore kul att pressa sig ner på den tiden igen om skadorna håller sig borta.

Mitt personbästa på 3000 m på bana är 9.10 min. Det var inomhus i Göteborg under min tid som icke-skidåkare. De senaste åren har jag haft svårt att gå under 9.30 min, delvis eftersom jag pga skador i långa perioder har sprungit max ett pass i veckan.

Sedan i början av april har jag haft jättebra kontinuitet i löpningen och jag har hållit 2-3 pass vecka. Främst har det varit kuperad löpning på Rya Åsar med joggingvagnen som Astrid sovit i, men även några hårdare kvalitetspass.

I torsdags var jag revanschsugen på 9.49 min från 17 april i år. Nu blev det 9.29 min, med kilometersplittarna 3.09-3.12-3.08 min (sista 400 m på 71 s). Jag sprang själv och var jättenöjd med tiden. Kan jag fortsätta att kapa 20 s i månaden är jag snart världsrekordhållare.

Vi var och kollade på Göteborgsvarvet i lördags. Jag har sprungit åtta gånger, som bäst på tiden 1:13 och placering 35. Man blev jäkligt sugen när man stod bredvid igår. Jag springer nog nästa år! Vi lyckades tajma målgången för eliten, så det blev några bilder.

Marcus Johansson, 38:a på 1:14:06. Min klubbkompis är en grym löptalang!

3:a i Göteborgsvarvet 2014

Kiplimo, Abraham (UGA)

2:a i Göteborgsvarvet 2014

Mengich, Richard (KEN)

1:a i Göteborgsvarvet 2014

Ghebreslassie, Ghirmay (ERI)

Anneli Johansson från Borås blev 3:a bland de svenska damerna på 1:19. Grattis till perset Anneli!

Martin Henricsson som åker skidor för Ulricehamns IF sprang på 1:20:13. När vi gick på skidgymnasiet ihop var löpning hans sämsta gren, nu springer han ultramaror i terrängen.

Philip Askeroth sprang på 1:20:44

Daniel Tidholm, 1:22. Vi var klubbkompisar i Sävedalen för många år sedan och jag har inte sett honom sedan dess. Jag mindes inte att hans huvud lutade så mycket bakåt när han blev trött.

Mats Öhrstig, född 1982 i Borås, fick tiden 1:21:20. Inte dåligt av en tidigare hockeymålvakt.

Tobias Andersvang, 1:18. Storlöparen Lars son kommer nog att kunna bli snabb om några år!

En av veckans økter var att lasta på leksand på släpet, för att sedan skotta ned den i sandlådan. En annan var att bygga staket. Tourens bergströja ger kraft.

Stort tack för ett härligt gensvar på bloggtävlingen i torsdag! Fram till nu har 43 st gissat min tid i BUM 45 km idag och den som kommer närmast vinner en startplats i UltraVasan 45.

Jag måste ju säga att ni har stor tilltro till min förmåga! Många gissningar ligger kring 3:15, vilket skulle innebära 17 minuter snabbare än fjolårsvinnaren Tomas Kallins tid (dessutom är banan knappt 5 min långsammare i år pga ändrad sträckning på ett ställe). Tomas är ju inte direkt sämre än mig, så riktigt så snabbt som 3:15 blir nog svårt även på en kanondag. Daniel Abrahamsson gissade 3:45, alltså 5 min-tempo. Det kan nog vara mer rimligt, eftersom det både är stig och kupering (totalt 987 höjdmeter). Mitt mål är 5 min-fart, alltså 3:45, men en riktigt bra dag kanske ned mot Tomas tid. Om min uteblivna långdistansträning eller någon skada ger sig till känna kan det nog utan problem bli en bra bit över 4 timmar.

Astrid fyllde 2 år i torsdags och det firades med barnkalas för våra kompisar som är föräldralediga med deras barn. I morgon blir det kalas för släkten. Och Jonas Tell, jag vet att jag är skyldig dig en tårta efter vadet, den är på gång. Ida måste bara ge mig lite tips.

I toppform
Formen är det i alla fall inget fel på. Jag njuter av att vara pappaledig och tränar främst när Astrid sover mitt på dagen, eller tidig morgon eller sen kväll. Nästan alla pass blir korta och stenhårda och jag persar på det mesta: SkiErg 5000 m, rullskidsintevalltider, uppförslöpning, lyft på gymmet och faktiskt håller jag nu samma tider på mitt testlopp på Sjömarkens elljusspår som jag höll när löpformen var som bäst. Jag skejtade mitt andra pass på 11 månader i måndags och persade även på de intervallerna. Flacklöpning är det dock en bit kvar på. Jag är glad att jag har mitt gigantiska excelark med tider på testlopp och intervaller sedan 15 år tillbaka, referenser är peppande.

Vi var i stugan i Aplared igår, här sedd från sjön.

Det är härligt att det känns så bra trots att jag bara snittar ca 1 timme träning om dagen. Jag vet att det är lite kortsiktig och att jag så småningom måste öka längden på passen, men jag njuter så länge det varar. Och jag har lärt mig att inte stressa upp mig trots att de jag tävlar mot redan har börjat ösa in timmar på träningskontot. Den gångna lyckosäsongen gav bra arbetsro, och ju fler barn, desto mindre stressar man upp sig överhuvudtaget gällande idrottandet.

Oavsett hur det går idag är jag i alla fall säker på en sak. Det kommer inte att bli ett enda 2 timmars lugnt distanspass i sommar. De få långpass jag kör ska vara hårda och gärna 3 timmar.

Astrid och jag premiärbadade vid bryggan, medan mamman i familjen fegade ur.

Utsikten över sjön Såken är det bästa med stugan. Om 20 år kanske det är dags att flytta ut hit. Men då behöver den i så fall byggas ut.

Fikasugen efter 3:33 timmar mys i skogen.

Här kommer några bilder från Borås Ultramarathon i lördags. Resultatlistorna är ännu inte klara. The story kommer under dagen.

3:33:24 tog det för mig att springa BUM i lördags. Av de 47 gissningar som kom in till bloggtävlingen var Per Löwendahl närmast (t o m väldigt nära) med 3:33:12. Per bor i Göteborg och jobbar i Borås och är den jag har kört flest rullskidsintervallpass med senaste året.

Per är en inte bara en duktig skidåkare med flera topp 300-placeringar i Vasan och bra skejtlopp i sitt favoritland Norge, han kan även ro och springa. Grattis Per och lycka till med träningen inför UltraVasan 45!

Före

Resultat BUM 45 km finns nu här.

Äntligen har jag genomfört mitt första ultramarathon! Alltså en distans längre än 42 km. Tidigare jag har sprungit två asfaltsmaror, två Lidingölopp och elva halvmaror.

Borås Ultramarathon erbjöd två distanser: 45 km eller 87 km. Jag var först anmäld till 87 km, men när långpassen uteblev och familjen utökades kände jag att 45 km var mer än tillräckligt. Så jag bytte klass.

Långa banan går på Vildmarksleden mellan Göteborg och Hindås och fortsätter sedan på Knalleleden från Hindås till Borås. ”Korta” banan går från Hindås till Borås. Underlaget är en blandning av stig, grusväg, mosse, ängar och en mycket liten del asfalt. Sträckningen är ganska kuperad, med knappt 1000 höjdmeter på 45 km, alltså ungefär lika mycket som hela Vasaloppet/UltraVasan.

Svante och Mattias
Formen har känts kanonbra sista tiden. Det enda orosmolnet var vad som skulle hända med kroppen efter några timmar. Tre mil var det längsta jag sprungit på träning de senaste åren.

Inför start stod det klart att det var två riktigt duktiga löpare var anmälda: Svante från Solvikingarna, som en vecka tidigare hade sprungit Göteborgsvarvet på 1.14, samt Mattias, som sprang Lidingö på 1.50 förra året och gjort låga 32 min på milen.

Efter

Sprang fel
Direkt blev vi tre en grupp och det märkes tidigt att Svante var en hejare på att springa uppför. Redan efter ca 5 km, i den långa backen efter att man för första gången korsat gamla Göteborgsvägen, höll Svante så hög fart att Mattias flög av. Jag själv tyckte det gick lite väl fort, men jag hade bestämt mig för att ”bättre illa fäkta än att fly”.

Efter ca 6-7 km sprang Svante och jag fel några minuter, och plötsligt låg vi utanför pallen. Men vi kom snart ikapp och om igen och jag tyckte det kändes bättre och bättre. Flåset var lugnt och pulsen var låg, men efter två mil började det kännas lite i benen. Då tänkte jag att om jag springer med mer flås blir det mer adrenalin och då gör det mindre ont i benen.

Sagt och gjort. Efter 22,5 km, exakt halvvägs, sade jag till Svante att jag kände mig pigg och var redo för en tempoökning. Svante släppte direkt och fram till kontrollen i Nordtorp vid 30 km hade jag ett fantastiskt bra flyt. Därefter blev det successivt jobbigare (jag sprang även lite fel ca en halvminut ett par gånger) och de sista 5 km var en ren kamp. Stigningarna på småstigarna uppför baksidan av Björbobacken går inte till historien som mina bäst sprungna kilometer. Men jag lyckades i alla fall komma först i mål, totalt utmattad. Tiden blev 3:33:24 (snittfart 4:44 min/km), knappt 5 min före tvåan. Fick 45.03 km på min klocka inklusive felspringningar.

Trevligt mingel efter målgång

Tveksam om längre
Även dagen efter var jag ordentligt sliten, kanske mer än någonsin. Jag hade ont, träningsvärk och var allmänt trött. Och kände mig låg i energi. Som tur var hade vi 2 års-kalas för Astrid med både tårta och sju sorters kakor, så efter försvarliga mängder socker så var energibalansen återställd och lite därtill.

Jag är väldigt glad att jag sprang 45 km och inte 87 km. Jag vet inte om jag skulle vilja springa så långt. Förmodligen skulle jag inte orka att springa hela vägen, utan skulle vara tvungen att gå. Och då skulle jag bli förbannad på mig själv. Men vi får se vad som händer 23 augusti, om det blir Alliansloppet, UltraVasan 90 eller UltraVasan 45.

För att springa 45 km verkar man åtminstone klara sig med främst pass på ca 1 timme. Jag tror även barnvagnen har gjort gott, den bygger bra benstyrka i uppförsbackar. Jag kommer fortsätta att träna de flesta pass med joggingvagnen (så länge Astrid fortfarande gillar att sova i den), även intervaller.

Min far Ulf skötte drickalagningen helt perfekt

Värdefull drickalangning
Stort tack till min far Ulf Wickström för oklanderlig drickaservice i lördags. Jag hade med mig egen dricka (och mobil, vilket var ett krav), men jag behövde aldrig bära mer än ca 3 dl åt gången. Pappa langade på sju ställen, antingen med sportdryck, en liquid eller så fick jag en hel flaska att byta om det var långt mellan stationerna. En dag som denna med 20 grader och bara två arrangörskontroller var pappas insats kanon! Totalt drack jag ca 1 liter sportdryck (Enervit G-sport blandat med G-sport competition med koffein) och tre liquids med koffein.

Tack också till arrangören och deltagarna. Det verkar vara ett fantastiskt trevligt klimat på ultratävlingar. Minglet och maten i målområdet vid PT-huset var kanon! Extra stor eloge för tävlingen ska initiativtagaren och vår allas primus motor Peter Karlsson ha!

Jag har hållit min plan i två veckor nu, att skejta minst ett 45 min-pass i veckan fram till rullskids-SM i Borås 4 juli. Med nya stavar och skor blir det säkert ännu roligare!

Madshus skejtskor och Madshus stavar

Maj fick ett äppleträd av vår vän Tobias för att hon kom till världen.

Efter Borås Ultramarathon (jag skrev även en version åt Vasaloppets hemsida) tog jag först två hela vilodagar och tränade sedan kort tisdag och onsdag. Nu känner jag mig på banan igen, men jag kommer att vara försiktig med löpning någon dag till.

Under de år jag tävlingsidrottat har jag lärt mig att jag är känslig för både skador, sjukdomar samt att blir väldigt sliten då jag inte vilat efter långa och hårda tävlingar (stor skillnad jämfört med korta tävlingar på ca 30 min). Därför tog jag det alltid väldigt lugnt på måndagen och tisdagen då jag körde långlopp på söndagen i vintras. Det tror jag var bra. Ofta får man en så kallad superkompensation några dagar efter en hård tävling och då känner man sig stark och således blir det gärna ett hårt träningspass. Det är lätt att gå i fällan där.

Jag är hyfsad på att plantera fruktträd, men inte fullt lika bra på att sköta dem

Kroppen kan vara skör i flera dagar efter långa tävlingstider trots att det känns bra. BUM var 3,5 timmes löpning i tuff terräng så jag är glad att det blev fyra lugna dagar efteråt.

Idag blir det nog lite längre och hårdare, kanske 2 h cykel eller rullskidor med intervaller i slutet av passet.

Erik, Z, Daniel, Rickard och Martin utanför Bryggan i Ulricehamn

Igår körde jag vårens fjärde cykelpass. Normalt sätt cyklar jag betydligt mer och jag är lite orolig över onsdagens ProTour-tempo 10 km, då jag vill kunna matcha mina cykelkompisar Jonas Tell och Robban Bengtsson. Det kommer nog bli lite svårt i år, men för att i alla fall ha en sportslig chans så drog jag ut med hojen igår.

Det var bröderna Daniel och Martin Andersson, Z, Rickard Bergengren och jag som tog en 10 mila-tur med fikastopp i Ulricehamn. Jag ville få lite fart inför onsdagen och fart fick jag! Det började redan efter Shell i Gånghester då Rickard stötte i roten av Djupedalsbacken. Jag svarade direkt, kom in på hjul och kunde sedan ställa av honom halvvägs upp i backen. Sedan blev det några partempointervaller, bergspriser och skyltspurter under rundan. Rickard och jag var pigga på att hetsa (=ha kul och få bra träning), medan Z mest muttrade om att det var fel distansfart och att mina svarta Intersport-sockar inte var OK i cykelsammanhang. Z är för övrigt en av Borås mest välklädda cyklister.

Nästan 50 km/h i snitt
”Slutövningen” för mig och Rickard blev andra halvan av ProTour-tempot. Det går svagt nedför och vi hade medvind, så vi lyckades snitta 49,5 km/h på våra landsvägscyklar. Snittet på hela passet blev 33,0 km/h.

Jag somnade kl 21 igår. Det där med att vara nybliven tvåbarnsfar och att även träna känns. Trots att Maj hittills är en relativt lugn bebis är det ju inte direkt så att man får 7 timmars sammanhängande sömn på natten. När jag lägger Astrid på kvällarna läser vi alltid två sagor (hennes favoriter varierar, själv gillar jag ”Totte” och ”Bu och Bä”), sedan somnar jag ofta ungefär samtidigt som henne för att jag är så trött. En halvtimme senare kommer Ida in och väcker mig. Det har nog hänt ungefär 15 av 20 kvällarna sedan Maj kom.

Det går bra med Maj. Och så gillar jag att Astrid och jag blivit tajtare!

Mer info lär komma på Borås GIF:s hemsida.

Knektås Climb rullskidstävling i Borås 29 juni

Min enda bild på Lance (jag tror åtminstone det är han i svart hjälm precis till höger om han som ligger först i bild) har Ida tagit när vi såg på Tour de France 2009 vid bergsetappen i Andorra. Jag springer av oklar anledning i blåa CK Uni-kläder till vänster i bild.

Jag mötte fan själv

Jag har varit lite oklart sjuk i några dagar. Känt mig lite illamående och magen har inte riktigt varit i form. Därför har det tyvärr inte blivit någon träning sedan i onsdags. Senast jag var sjuk var precis efter Vasaloppet, så det får man ändå nuförtiden betrakta som en lång ”friskperiod”.

Mitt nya sätt att undersöka om jag är sjuk är kaffetestet. Är man inte sugen på kaffe är man helt enkelt inte frisk. Det säger naturligtvis inte allt och är ett mycket trubbigt mått, men mår man illa är man väldigt osugen på det svarta guldet.

Redan 2009 var det många som ansågs att Lance Armstrong använde otillåtna medel

Lance Armstrong
Jag låg faktiskt lite på soffan igår, eftersom illamåendet kändes bättre vid inaktivitet. Soffan är ju inte direkt den möbeln jag använder mest i huset, men när jag ändå låg där med dåligt samvete över att inte leka med barnen eller gräva i trädgården så passade jag på att se den ”nya” dokumentären om Lance Armstrong.

Eftersom vi inte har någon TV hemma blir mitt tevetittande (på datorn) väldigt selektivt. Sedan millenieskiftet har jag missat i stort sätt allt förutom längdskidåkning (världscup, VM, OS, långlopp), Solsidan, Uppdrag granskning om längdskidor och några enstaka andra program som exempelvis Lance-dokumentären.

Därför var det härligt att få njuta av en välproducerad, intressant, spännande och tankeställande dokumentär om Lance Armstrong. För er som har SkiErg, testcykel eller roddmaskin hemma så vet ni vad ni ska ge er själva för underhållning nästa träningspass!

Ida och Erik cykelfrälsta på Tour de Frances 7:e etapp i Andorra 2009. Tänk att jag kunde lura med henne på en sådan resa.

Vi tältade i dalen och dagen efter sprang jag uppför hela stigningen på ca 2000 höjdmeter i en vacker soluppgång. Det var då det, fem år sedan. Nästa resa till en stor cykeltävling lär dröja, men vi har ju Vueltan kvar av de tre stora.