Jonas Colting flankerad av sin bensinslukande bil och Peter Karlsson. På Almenäs parkering.

Jonas Colting, Peter Karlsson (f ö tävlingsledare för BUM 50 miles) och jag sprang Borås SwimRuns löpsträcka förra veckan. Eftersom banan består av växelvis löpning och simning sprang vi inte exakt som det blir på tävlingen, men vi drog runt Öresjö på 28 km där där det mesta tillhörde tävlingsbanan. Löpsträckan på Borås Swimrun är planerad till 26 km.

Banan är asfin! Många små stigar och för mig blev det nästan enbart nya marker. Jag har inte sprungit runt Öresjö innan, men jag trodde inte det skulle gå att göra med så lite asfalt. Jonas har gjort ett imponerande jobb med att hitta vackra, rejält kuperade (ett par stigningar på 100 höjdmeter) stigar och fina utsiktsplatser. Ibland så blixtrar han till.

För mig blev det längsta löpturen på år och dar, men benen lever fortfarande. Här är detaljer från Garmin Forerunner 620, som är den klockan jag använder för tillfället. För övrigt riktigt nöjd med den!

Det kom ett paket från Milebreaker.com igår. Milebreaker ingår i CDON-gruppen och är en nätbutik som specialiserat sig på ”sportenergi”, som jag brukar kalla det (sportdryck, återhämtningsdrycker, barer, geler, kosttillskott etc).

Jag är ganska kluvet inställd till dessa produkter. Att socker och koffein gör underverk på tävling (och viktiga långpass med hårda inslag) är jag helt övertygad om. Men om en återhämtningsdryck är bättre än en banan och ett glas mjölk är jag tveksam till, däremot kan en återhämtningsdryck/bar vara väldigt smidigt. Därför använder jag det emellanåt. Och ibland dubbeljapp. Och ibland inget alls första timmen efter träning, eftersom de fria radikalerna som bildas efter träning är väl ett sätt att tala om för kroppen att den ska bygga upp sig starkare? Och då kanske man inte alltid ska ha så bråttom att stoppa i sig något direkt efter avslutat pass?

Bikarbonat och rödbetsjuice är två intressanta områden som det går att säga mycket om, men den diskussion väntar jag med.

Ibland är livet tungt, ibland lätt. Jantelagen till trots tänkte jag därför påminna mig själv om att jag faktiskt haft lite flyt på sistone. Och känner mig generellt väldigt glad! Det kommer kanske en dag på ingen vill ha mina journalistiska tjänster, ingen anmäler sig till skidlägrena jag ordnar, träningen går dåligt, huset brinner ner, något tråkig händer i familjen eller att någon snor mina Årefjällsloppsskidor. Då ska jag läsa detta inlägg.

• Jag har en fantastisk fru och en underbar dotter
• Jag har en härlig släkt och många goda, trevliga och roliga vänner
• Jag bor i ett hus jag trivs med och i en den stad jag vill bo i
• Jag kör Volvo (vilket är ett otroligt lyft efter att tidigare ha kört en Renault Megane från 2005 som ständigt måste repareras)
• Jag har ett jobb jag trivs och som för tillfället går otroligt bra, mycket tack vare hårt slit (Vasalöparen som jag är chefredaktör för är uppskattad, jag får fler journalistiska uppdrag, skidkurserna och -lägrena blir fullbokade, coachingverksamheten går bra, jag har skrivit en uppskattad bok och jag har förmånen att kunna tacka nej till uppdrag)
• Jag hade i vintras min bästa skidsäsong någonsin

Livet har inte alltid varit en dans på rosor. Hösten 2005 var jag av olika anledningar nedstämd till den milda grad att jag vid ett par tillfällen sökte professionell hjälp. Men efter det tycker jag att det mesta pekat uppåt!

I veckan kom ett trevligt brev från Länsstyrelsen, som låter oss hålla till på vägarna i Viared Open Rollerski om vi följer reglerna. Jättekul! Nu ska vi försöka hyra ett tidtagningssystem för förbättra arrangemanget. Och hel del andra grejer som vi tidigare inte tänkt på. Det är en rolig utmaning att vara tävlingarrangör. Rickard Bergengren och jag hade ”ledningsgruppsmöte” igår.

Vi firade påsk i Skåne och nu är äntligen min mors potatisar i jorden. Förhoppningsvis går de tidiga sorterna att skörda redan i slutet av juni. För två veckor sedan körde jag med jordfräs (med 10 kg viktväst, fortfarande ont i ryggen) och nu grävde vi ner sättpotatis. Rickard Bergengren, som är utbildad på ”Bonneriet” (SLU) gav tips och goda råd.

För många som i likhet med mig gått på skidgymnasium i slutet 90-talet eller senare börjar träningsåret måndag vecka 17 (igår) och avslutas söndag vecka 16. Detta för att det blir naturligt i förhållande till skidsäsongen, jämfört med den mer logiska kalenderindelningen.

Total träningsmängd vecka 17 förra året till vecka 16 i år

Samma skidåkare som delar in året i fyraveckorsperioder från vecka 17 till vecka 16 använder sig också ofta av intensitetsindelningen A1, A2, A3 och A3+, se förklaring här.

Jag startade att skriva träningsdagbok när jag började på skidgymnasiet i Ulricehamn hösten 1999 (jag är född 1982 och gick första året på Sven Eriksson-gymnasiet hemma i Borås) och jag har sedan dess skrivit på olika sätt under nästan hela tiden. Ett par gånger har jag slutat, men uppehållen har oftast bara varit några månader.

Senaste 10 åren har jag tränat 600-650 timmar per år, fram till i år då det blev betydligt mindre: 496 timmar.

Detta var min bästa skidsäsong någonsin och detta har jag gjort annorlunda träningsmässigt:

• Färre antal träningstimmar. 496 timmar låter kanske mycket, men bland de 50 första i Vasaloppet ligger de flesta på 600-900 timmar. Tre undantag är Dan Moberg (ofta runt 525 timmar), samt Martin Rosvall och Peo Svahn (vet inte deras träningsmängder, men de är relativt låga).
• Mindre periodisering, alltså mer jämnt i träningstid mellan veckor och perioder.
• Betydligt mer grennära. Mycket mindre cykling (10 procent istället för 30 procent som det har kunnat vara tidigare), ingen skejt sedan i juni och mer stakning. Ungefär lika mycket SkiErg som tidigare, alltså 5 procent av totala träningsmängden, ca 1 pass á 30 min per vecka.
• De flesta löppass med barnvagn, vilket varit jobbigt både för flås och benmuskler.
• Mer rullskidåkning på 4:or.
• Mer styrketräning, ungefär ett pass på 30 min per vecka (ja, det var dåligt innan).
• Mer A2-tid (typ långloppstempo), men ungefär lika mycket A3-tid (intervaller).

Nedan syns olika diagram på min träning vecka 17 2013 till vecka 16 2014. Min träningsdagbok på FunBeat finns att läsa här. Det är oerhört roligt och lärorikt att skriva träningsdagbok och studera trender. Jag har verkligen använt min träningsdagbok för att analysera hur jag ska komma i form, vad grennära träning har för betydelse, hur hårt jag bör träna, hur jag formtoppar mig osv. Att skriva träningsdagbok utan att analysera den är ganska meningslöst. Var sak har dock sin tid och nu tar jag en paus i träningsdagboksskrivandet.

Olika träningsformer. Tyvärr differentieras inte rullskidsdelen i skejt och klassiskt. 2 procent ska vara skejt. På skidor åkte jag enbart klassiskt.

Antal timmar vecka för vecka. 20 timmars-veckan var i Ramsau. Efter det blev jag dyngsjuk och beslutade mig för att skippa stora mängdveckor.

Fördelning intensitet. 15 procent A3, 12 procent A2, 73 procent A1 (jag valde schablonerna 13, 16 och 18 på Borgskalan eftersom man inte kunde välja A1, A2 och A3 på FunBeat).

Träningsmängd månad för månad. Aprilmånaden längst till höger är inte avslutad, det är ju en dryg vecka kvar.

Min klubb Ulricehamns IF (UIF) – som för övrigt Rasmus Ax nu gått över till – har givit mig fantastiskt stöd under säsongen. Vår skicklige långloppsledare Lars Karlsson har studerat resultaten i Vasaloppets herrklass och kommit fram till följande:

Lars Karlsson, bästaste ledaren

Jag har roat mig med att titta på resultaten för svenska åkare och klubbar.
I bifogad excelfil ser ni tiderna för svenska åkare. Bland de 100 bästa har jag med alla. Därefter har jag med de som tävlar för klubbar som har flera åkare med. Klubbar med enstaka har jag hoppat över.

Åkare som kör i Team har jag med i Teamet, samt i klubben, med kursiv text. Exempelvis är Brink med i Team Leaseplan Go och Hudiksvall.

Sen har jag räknat samman lagtider med tre åkare

• ”Oavsett” betyder de tre bästa tiderna, och då kan en åkare räknas i både Team och Klubb. Coop vinner i den kategorin med UIF som 5:a. Tar vi bort teamen så vinner IFK Skövde SK klubbkampen, med UIF som 2:a.
• ”Tre bästa klubb”, då har jag räknat bort åkare som kör i team. De kan ju inte gärna räknas två ggr. Då vinner UIF före IFK Mora SK.

Tittar man på åkare…
…topp 100 så hade UIF 3 st, liksom Coop, Sysarb, Mora och Umeå
…topp 200 så hade UIF 6 st. Mora hade det också. Ingen annan
…topp 300 så hade UIF 7 st. Mora hade 8 st. Falun, Östersund och Karlslund hade 6 st.

Man kan bevisa mycket med statistik.
Men det känns väldigt bra att se siffrorna! UIF är ju onekligen en av Sveriges absolut bästa långloppsklubbar.

Resultatlistan kan innehålla några fel. Team 7-mila verkar sakna åkare liksom Ski and Run och Moelven. Men det påverkar inte helheten

Lars

Äntligen är inbjudan till höstens Vasaloppsläger i Torsby klar. Trimma tekniken på snö och njut av en trevlig atomsfär med likasinnade människor! De senaste åren har platserna tagit slut snabbt, så vänta inte med din anmälan! Skicka ett mejl till erik@dinkondition.se eller ring 0702-380059. Vi ses!

Förra årets deltagare verkade minst sagt nöjda. På frågan ”Hur tyckte du att lägret var som helhet?” i utvärderingen låg snittet på smått otroliga 4,8 på en skala där 5 var max. Till i år vill vi göra det ännu bättre!

Torsby Vasaloppsläger 2014 inbjudan

Det kändes kul att för första gången leda Vasaloppet i vintras, om än bara en knapp minut! Det får jag fortfarande höra nästan dagligen, vilket bevisar hur många som sitter klistrade framför detta fina idrottsevenemang. Tack bloggläsaren Arvid för bilden!

Mysigt med seger i Engelbrektsloppet, Sveriges näst största skidlopp. Foto: Emil Ekman

Mina tävlingar i vintras med länk till ”the story”
15 dec: 2:a Västgötapremiären 10 km individuell start, Ulricehamn (stak)
30 dec: 29:a Romjulsrennet 23 km masstart, Sjusjøen, Norge (stak)
6 jan: 7:a Norrbärke skimarathon 42 km masstart, Orsa Grönklitt (stak)
18 jan: 6:a Intersportloppet 40 km masstart, Mora (stak)
26 jan: 3:a Stråkenloppet 42 km masstart, Mullsjö (stak)
2 feb: 2:a Västgötaloppet 45 km masstart, Ulricehamn (fäste)
9 feb: 1:a Engelbrektsloppet 50 km masstart, Norberg (stak)
16 feb: 17:e Skinnarloppet 45 km masstart, Malung (fäste)
2 mars: 25:a Vasaloppet 90 km masstart, Sälen/Mora (stak)
11 mars: 1:a Ulricehamns IF:s KM 7 km individuell start, Ulricehamn (stak)
22 mars: 36:a SM 50 km individuell start, Åsarna (fäste)
29 mars: 44:a Årefjällsloppet 61 km masstart, Åre (stak)

Visserligen är Skarverennet till helgen kvar för längdåkarna, där bland annat Norgefilen Per Löwendahl ska ställa ut på 37 km skejt, men annars känns skidsäsongen långt borta. Innan den blir alltför avlägsen avlägger jag nu en säsongssummering.

• Jimmie Johnsson och jag bar båda nöjda och glada efter Norrbärke skimaraton.

  Säsongen 2013/2014 blev min bästa skidsäsong någonsin. Jag hade känt under hösten att något var på gång och i första tävlingen i Ulricehamn förstod jag direkt att det skulle bli en trevlig vinter.

• Sedan hade jag säsongens enda bottennapp, då jag ställde upp i en tävling i Norge. Formen var det nog inget fel på, men det var på vår nyårssemester och tiden jag spenderade i vallaboden var kanske lite väl kort. Av det lärde jag mig att aldrig staka en lopp i kall och torr nysnö utan att först stålsickla bort den ruggade fästzonen. Två dagar efter persade jag med 17.58 min på 5000 m SkiErg.
• I Norrbärke körde jag bra, men jag kände att det fanns mer att ge. Helgen efter blev jag medbjuden av Swix Ski Classics att göra ett gästspel som moderator på presskonferensen (förra året gjorde jag alla presskonferenser på de sex deltävlingar i Europa, men i år tackade jag nej till det uppdraget eftersom jag var borta så mycket hemifrån) och i vanlig ordning skulle jag även få åka loppet. Det blev inga soldränkta berg och lyxhotell i Schweiz, utan jag åkte istället på mitt vuxna livs första magsjuk, där första spyan kom 30 min innan avfärd till flygplatsen.
• Men bara en vecka efter att ha legat däckad i två dygn kom en riktig fullträff med Intersportloppet. Grym form och grymma skidor och där fick jag verkligen göra mig själv rättvis. En fantastisk känsla. Att bli ifrånåkt för att man helt enkelt inte är bättre och ingen annan orsak. Intersportloppet rankar jag som säsongens näst bästa prestation efter Vasaloppet, och kanske ”karriärens” näst bästa insats före 24:e-platsen i Jizerska 2011. Intressant nog körde jag ett av vintern tuffaste träningspass tre dagar innan loppet, då jag tog fullständigt slut i det tröga föret på Hemus då jag körde 3 timmars stakning med hårt andra halvan.
• I Stråkenloppet kändes det inte alls bra. Jag hängde på repet i två mil i slutet av loppet innan det brast. Ett slitlopp. Januari var en extremt arbetsintensiv period och det var ett par tuffa veckor med bara 4-5 timmars träning och sena kvällar framför datorn som kanske påverkade formen.

• Anders Svanebo kom när till Ulricehamn för en helg och imponerade på oss västgötar.

  I Västgötaloppet var jag osäker på formen eftersom det inte känts bra i Stråken och även flera dagar efteråt, så jag var ganska passiv i loppet. Det var första loppet med fäste och det märktes att jag inte var bra på det på det knixiga elljusspåret. Anledningen att inte staka var att jag ännu inte bestämt mig för hur jag skulle göra med Vasan, och om det skulle bli fäste där ville jag träna på det under tävling.

• Veckan inför Engelbrektsloppen kom åter formen och jag visste att jag hade goda pallchanser pga det magra elitfältet. Loppet blev speciellt och formmässigt är det svårt att utvärdera, men det kändes ju onekligen mäktigt att vinna.
• Skinnarloppet var ingen höjdare, men heller inget bottennapp.
• Efter Skinnarloppet kände jag formen kom krypande och när jag slog rekord på tusingarna på SkiErgen visste jag att något stort var på gång. Jag har kört 5*1000 m SkiErg med 1 min vila nästan varje månad i över tre år och det är en mycket precis formindikator för mig. Vasaloppsveckan kändes det också kanonbra formmässigt och under loppet var det helt magiskt. Aldrig har jag känt mig i så bra form. Hela loppet kändes så lätt. Helt overkligt. Bra tajming.
• Efter Vasaloppet njöt jag väldigt mycket, tänkte ganska lite på träning och åt kanske lite för mycket pizza och glass. Blev sjuk ca en vecka. Jag kände faktiskt aldrig att jag på allvar kom tillbaka formmässigt under resten av säsongen.
• På KM i Ulricehamn hade jag precis blivit frisk och det kändes inte bra formmässigt.
• På SM-femmilen kroknade jag totalt efter halva loppet, på ett sätt jag aldrig gör annars. Jag hade även typ väggat på ett lugnt distanspass på rullskidor veckan innan, något som aldrig sker annars.
• Inför Årefjällsloppet började det kännas lite bättre. Även om jag är nöjd med resultatet så var formen inte i närheten av vad den var i t ex Intersportloppet eller Vasan.

Erik Wickström glad i målet. Foto: Nisse Schmidt.

Färre och bättre distanspass
Sammanfattningsvis så hade jag väldigt mycket stolpe in den här säsongen. Mina skidor gick kanonbra (=samma glid som de andra i elitklungan) i många tävlingar vilket gjorde att jag fick chansen att mäta mig med många duktiga åkare. Mina ”Årefjällsloppsskidor” är verkligen ett guldpar och nästa år hoppas jag kunna bygga ut skidparken.

Träningen har jag skrivit om flera gånger tidigare, att jag tränade mindre än på tio år och cirka 100 timmar mindre än förra året. Jag har också nämnt skillnaderna, men det viktigaste förändringen var nog långpassen. Jag skippade nästa alla lugna distanspass och ersätta dem med bara ett distanspass per veckan (samt tävling). Det passet var ofta 3 timmar stakning med hårt andra halvan. Det blev ordentligt tuffa pass och många gånger kunde dessa pass var tuffare än tävlingarna, eftersom klungan ibland var avvaktande. Det gav en bra mental effekt under loppen. Fysiologiskt märkte jag den största skillnaden i återhämtningen. I början av säsongen var jag väldigt trött efter dessa pass, men så småningom var jag pigg både efter passen och efter långloppen.

Tack Martin Josefsson för oslagbar support under säsongen ”i det tysta”!

Äntligen en vinnare
Något nytt för denna säsong var att verkligen vara en vinnare i skidspåret. När jag har sprungit har jag vunnit många lopp, som Göteborgs marathon, Änglamilen, Lergöksloppet, Öxabäcksloppet, Laholmsloppet, Rådalunkan med mera. Få andraplatser och få fjärdeplatser. Men i skidåkning har jag tidigare inte riktigt varit en vinnare. Jag har kommit tvåa i otaliga långlopp de facto missat i Vasaloppet både 2012 och 2013. Nu vann jag Sveriges näst största skidlopp Engelbrektsloppet, efter att ha spurtslagit Jocke Engström i ett speciellt lopp. Och jag var som bäst när det gällde som mest i Vasaloppet.

STORT TACK ALLA SOM HJÄLPT MIG TILL FÅ EN SKIDSÄSONG SOM JAG FÖR ALLTID KOMMER ATT NJUTA AV! (Det där får man som idrottsman egentligen inte skriva, men det finns ju faktiskt risk att man har peakat i Vasaloppsplacering nu. Eftersom familjen kommer före idrottandet och vi nu ska få vårt andra barn så blir det ju inte direkt mer träning och mer sömn. Men vem vet, det kanske går ännu bättre!)

Ingen brådska
Jag tog två veckor efter Årefjällsloppet lugn och sparsam träning, samt inga rullskidor/SkiErg. Nu har jag smugit igång lite, men jag njuter fortfarande intensivt av vinterns säsong och känner mig tillräckligt trygg och lugn att ta det lite piano några veckor till. Runt den 8 maj kommer ju dessutom en bebis och då blir det ju automatiskt ett par veckor med lite träning.

På bara två dygn blev 19 av 24 platser bokade för Vasaloppslägret i Torsby 5-7 september. Jätteroligt med ett sådant härligt intresse! Är du sugen men ännu inte anmäld kan det vara idé att vara ta ett snabbt och klokt beslut! Alltså att följa med!

Nu är alla 24 platser till Vasaloppslägret i Torsby 5-7 september bokade. Tre dagar tog det. Jättekul med ett sådant otroligt intresse! För dig som inte hann anmäla dig så kommer jag att ha en väntelista för eventuella avhopp.

Oscar Bergenholtz och jag ställer på mot Kaxholmen utanför Huskvarna. Idag blir det tävlingspremiär på rullskidor: Landsjön Runt 12,5 km. Eftersom jag inte har skejtat sedan i juni förra året kör jag den klassiska klassen, i likhet med Oscar.

• Oneway Premio HD

  Oneways nya stav Premio HD kom nyligen hem för test. Det är den staven som Oneway-åkarna hade på OS, men som då inte fanns i butik. Man fick med ett fodral. Visserligen mjukt, men fräscha mervärden går alltid hem.

• Nils Horner begravdes i Borås förra veckan. Jag växte upp i ett hem med P1 på radion och lyssnar fortfarande på denna kanal flera timmar dagligen. Nils Horner jobbade länge för Borås Tidning, men var utrikeskorre på radion från 2001 till hans död. Hans reportage och hans röst var alltid en stor behållning på mornarna mellan gröten och mackorna.
• Ida, Astrid och jag var på vernissage förra veckan. Det var Ulla Zimmerman som visade upp sina tavlor och det var andra gången i mitt liv jag gick på vernissage (första gången var i Alaska då min skidkompis Erinn Whitmer ställde ut sina målningar på snöbergskedjor). Jag är ganska dåligt bevandrad i målarkonsten, men jag drack lite lådvin i plastglas och försökte se intellektuell ut.

• Här ska det växas hallon

  Jag sitter en del på Rekyl nu eftersom jag har mycket textarbete att göra för Vasalöparens majnummer. De starka grabbarna på reklambyrån tränar ofta crossfit på lunchen och jag var med två gånger förra veckan. Väldigt roligt och väldigt mycket träningsvärk.

• Sommarvädret har gjort att vi kunnat vara ute på kvällarna hela veckan och fått gjort lite trädgårdsarbete. Jag är en inbiten teoretiker och har svårt för det mesta vad gäller att snickra, meka med bilar, renovera kök och sköta trädgården. Gränsen går ungefär vid gräsklippning. Men tack vare Idas hjälp har vi nu kunnat laga den första rabarberpajen, döda en armé av björnlokar, satt upp slanor för fruktträden och hallonen, samt planterat amerikanska blåbär. Mest hoppas jag på hallonen, de är godast.
• Jag håller på att testa rullskidor från både Skistart och Skiskett. Generellt är många lågprismodeller helt OK. Problemet ligger vanligtvis i att hjulen är för hårda vilket påverkar komforten.
• Catharina Ramhult, som delvis var instruktör åt mig vid skidkurserna i vintras, ordnar en rullskidskurs i sommar. Läs mer om den här.
• Jag blev 2:a i Landsjön Runt igår och var nöjd med det. ”The story” kommer senare.

Igår åkte Z och jag Viared Classic Rollerski-banan och diskuterade livligt olika alternativ för exakt start- och målplats, samt vändpunkt. Rickard var lite sliten efter att ha loggat 21 (!!!) timmar träning förra veckan så han sladdade omkring i sin fräscha BMW och fotade medan vi gjorde vad vi kunde för att ställa av varandra på de tre 8 min-intervallerna vi lade in under passet.

Efteråt hade vi ”ledningsgruppsmöte” hemma hos mig med bröd en masse från Byttorps Finbageri. Förutom oss tre deltog även Mikael, som ska sköta tidtagningen tillsammans med Björn. Vi har mycket kvar att göra och vi har stor respekt för uppgiften att arrangera en tävling. Men vi har i alla fall kommit en bit på väg:

• Vi har fått tillstånd från Länsstyrelsen att köra på vägarna
• Ett tiotal sponsorer har gått in och stöttat på olika sätt
• Vi har fixat västnummerlappar
• Tidtagning kommer att ske med chip och två EMIT-kunniga personer från Ulricehamns IF kommer att vara på plats för att sköta tidtagningen
• Tävlingen har blivit sanktionerad av Västergötlands skidförbund och finns nu i tävlingskalendern på IdrottOnline
• Vi kommer att ha följebil
• Prisbordet kommer att bli grymt!

Luca Mara omslagsfotar för majnumret i Hagaparken.

8 maj är planerat datum för vårt andra barn. 9 maj lämnas Vasalöparen till tryck. Det är just nu är hård kamp mot klockan. När det är dags att åka in till BB vill jag inte några skrivjobb över mig, utan kunna vara ledig i några veckor (åtminstone med med max 1-2 timmars jobb per dag).

Maj, juni, juli är sedan mina lugnaste månader på hela året, vilket passar väldigt bra. Skönt att kunna vara ledig mycket i början när familjen vuxit. Så just nu är jag jäkligt motiverad till att skriva så tangentbordet glöder. Idag står en artikel om hur Vasaloppet jobbar med sponsorer på schemat.

Min adept Staffan Ahlandsberg har startat upp en Ski Team Skåne-filial i Ängelholm. Jag själv hoppas kunna vara med i sommar någon gång i samband med att vi är i min mors stuga i Vejbystrand, som ligger en mil norr om Ängelholm. Jag måste väl också passa på att säga att Staffan förbättrade sig från placering 4672 år 2013 till placering 2819 år 2014 i Vasaloppet med mig som personlig tränare. En lydig elev!

Ski Team Skåne i Ängelholm

Rikard Andréasson i Eldris 2012. Foto: Ida Wickström.

Nyligen kunde man läsa i media att Tvärredssonen Oskar Svärd kommer att försöka slå Rikard Andréassons rekordtid i En Svensk Klassiker. Tiden avser alltså de ”vanliga” loppen under en 12 månaders-period, inte någon ”superklassiker” då man gör allt på samma dag.

I vintras blev jag tillfrågad om jag ville ha en roll i filmproduktionen. Jag tackade dock nej eftersom jag har många andra pågående projekt. Men jag hoppas verkligen att Oskar kan slå rekordet och att det hela kommer på TV!

Med all respekt till den tidigare Vasalopps-4:an Rikard Andreásson så är faktiskt inte rekordet speciellt omöjligt att slå. Egentligen är det bara hans Vasaloppstid som är riktigt bra, men den är å andra sidan svinbra, eftersom han var med långt framme under rekordåret 2012. Vasaloppstiden är den mest väderberoende och därför också den mest avgörande när man ska slå Klassikerrekord. Skillnaden i segertid i Vasaloppet mellan 2012 och 2014 var över en halvtimme. Att kapa en halvtimme i Lidingöloppet är inte lika lätt.

Oskar Svärd siktar på rekord i Klassikern