Det skrevs historia på juldagen då både Ida och Erika drog 5000 m SkiErg så fort de kunde. De har tidigare åkt TjejVasan, men att träna stakmaskin juldagen var nog så långt ifrån deras tankevärd man kunde komma tidigare. Att jag fick pisk av Mattias på 100 m var tungt, men väntat. Men jag har ändå att luta mig tillbaka som bästa svärson i Vasaloppet (plats 25 mot plats 27).

Åsa är den träningstokiga i syskonskaran. Jag sade att jag helst inte visar för mycket bar hud på bloggen vintertid, men hon insisterade och här kommer en bild på syskonskarans vinnare på både 5000 m och 100 m. Bra kört Åsa! Läs om hennes träningskläder för gravida på http://www.flasa.se.

Julen blev lika trevlig som vanligt! Mycket god mat och släktträffar. Inte så mycket träning, men väl en maxning på 5000 m på den gamla SkiErgen som nu finns hos svärföräldrarna på julafton. Tiden blev 18.00 min (6 s från pers), att jämföra med 17.24 min på den nya förra veckan. Formen var kanske inte lika bra, så jag uppskattar att den nya väggmonterad ger 20-30 s bättre tid än den gamla fristående.

Från 24:e-26:e bodde vi hos Idas föräldrar ute i Aplared tillsammans med Idas två systrar med familjer, så totalt var vi 14 st varav 6 st barn under 3 år. Alla var väl inte exakt kärnfriska så om jag kan hålla mig frisk genom det här får immunförsvaret ett gott betyg.

Första deltävlingen i cupen
I morgon ska jag köra min andra tävling för säsongen och den hittills viktigaste: AXA Ski Marathon. Jag har inte varit på snö sedan Italien och för knappt två veckor sedan. Anledningen till att jag inte åkt norrut trots barmark i Borås är helt enkelt att jag gillar att vara hemma så mycket som möjligt. Jag kommer att vara borta tillräckligt mycket under helgerna på vintern.

Jag har fått uppdraget att blogga på sajten för svenska långloppscupen. Så här blev det första inlägget som publicerades idag:

Mattias kände sig inte frisk och vågade inte dra 5000 m.

Hejsan skidåkare! Precis som finns att läsa på annan plats på den här sidan så jobbar jag med längdskidåkning på flera olika sätt, i tillägg till mitt eget tävlande. Jag kommer att skriva blogginlägg här på sidan före och efter varje tävling i cupen, i hopp om att kunna informera och inspirera.

Tack för cupen!
Först och främst vill jag säga att jag är oerhört glad att Martin Holmstrand och Lasse Strand med flera har tagit på sig att ordna denna svenska långloppscup. För mig som elitledsåkare som kommer ganska långt ned i resultatlistorna i de internationella loppen i Swix Ski Classics är det perfekt att kunna ha svensk cup att satsa mot. Det betyder mycket att kunna få bra konkurrens på hemmaplan och samtidigt slippa vara borta så mycket från familjen som man behöver om man ska satsa på loppen i Europa. Därför kommer jag att åka samtliga tävlingar i Björn Dählie SKI Challenge och hoppas få en hyfsad placering i totalen.

Kul med lera i Ränneslättsturen! Foto: Julle på Bildeffekt.se

2011 åkte jag på uppdrag av cykeltidningen Kadens hela långloppscupen i mountainbike, som också Lasse Strand står bakom. Jag gillade verkligen det enhetliga och proffsiga upplägget och att det kändes som det fanns en röd tråd i alla tävlingsarrangemang.

Även om det bara är en liten del av alla som tävlar som kämpar om segrar och att få en massa cuppoäng, så tror jag formatet kommer att locka de så oerhört viktiga motionärerna. En seriös cup lockar elit och det gör att kraven på en kvalitativ tävling höjs, vilket också leder till att fler vill åka. På sikt tror jag tävlingarna i den svenska långloppscupen kommer växa sig riktigt starka.

Svår träningshöst
För egen del har hösten varit lite knackig träningsmässigt. Jag siktar på att träna i snitt 7 timmar i veckan – vilket till att börja med är väldigt lite sett till övriga elitledsåkare – men det har varit svårt att hålla sedan i september. Först bröt jag tummen och fick ha gips i fyra veckor. Sedan har det varit många förkylningar. Med två barn på 2,5 år samt 6 månader så är det lurigt att hålla sig frisk bland snor och sömnbrist.

Jag var 2:a i Västgötaloppet förra vintern. Det blir nog svårare nu när den tävlingen ingår i cupen.

Men kanske har glädjen i att vara med sina barn och se deras framsteg kompenserat för den låga träningsdosen, för formen har märkligt nog känts bra mest hela tiden. För mig är det halvhårda stakpass på tröga rullskidor (4:or), samt stenhårda stakmaskinsintervaller på SkiErgen hemma i källaren fungerat bra. Hur det går i Orsa på söndag återstår att se. Hittills har jag bara varit på snö åtta dagar, vilket är rekordlågt för egen del och bara en bråkdel av vad storfräsarna har varit. Men jag siktar ändå på att ta några poäng i det oerhört tuffa startfältet. För övrigt kommer nog just AXA Ski Marathon bjuda på det namnkunnigaste startfältet i hela cupen den här säsongen. Dels för att det inte krockar med något annat lopp i Swix Ski Classics, dels för att det är tidigt på säsongen och många vill komma igång med tävlandet.

Flack bana
Tyvärr fick loppet flyttas från Falun till Orsa pga snöbrist, precis som förra året då det avgjordes på elljusspåret. Nu kommer tävlingen istället gå fyra varv på en flack milbana. Det innebär stakning för många, inte bara de allra bästa. Jag själv planerar att staka alla tävlingar den här säsongen utan fästvalla.

Det verkar bli kallt och fint på söndag, så det blir lättvallat för alla som åker med fäste. Tänk på att inte stressa i starten och våga kräma ut det allra sista på slutvarvet.

Lycka till, vi ses på söndag!

Jag startar med med nummer 20 i dagens AXA Ski Marathon i Orsa Grönklitt. Det är ungefär så jag är seedad, så blir jag topp 20 har jag gjort ett bra lopp. Särskilt med tanke på att det även finns flera vassa åkare med högre startnummer än mig, som exempelvis Patrik ”Packe” Karlsson från Örebro (dock bäst i skejt), Joakim Engström som blivit 20:e man i Vasaloppet, tidigare världscupsprintern Patrik Johansson, juniormästaren Gabriel Thorn och SK Bores Oscar Persson (17:e i Vasan i vintras). Startlistan finns här och Live-resultat kommer att finnas här.

Förutom mitt eget lopp har jag stora förväntningar på att vi i Ulricehamns IF ska prestera bra i klubbtävlingen. Kul att långloppscupen har en sådan!

Det blev en 16:e-plats idag, vilket jag är mycket nöjd med. Endast 1.28 min efter segraren Fredrik Byström. Loppet gick bra rakt igenom och skidorna gled kanon. The story kommer senare.

Svärfar har anlagt ett eget elljusspår på ca 500 m på en av deras åkrar i Aplared. Hur häftigt inte det! Markarbetet blev ju minimalt och stolpar, lampor och kablar var sådant han hade ”på lagret”.

Adam Steen och jag efter AXA Ski Marathon. Foto: http://www.adamsteen.se

Resultat AXA Ski Marathon 2014 finns här.

Som idrottare strävar man ofta efter att få det där perfekta loppet. Det betyder inte alltid det bästa resultatet, men att man får en bra start, utrustningen håller, skidorna glider bra, man går med i rätt klungor, positionerar sig väl, ger allt på rätt ställen och tar ut sig ordentligt. Att man helt enkelt känner att man inte hade kunnat komma en enda placering bättre på just den dagen.

Lite så kände jag igår. Jag är väldigt nöjd, med tiden efter täten, placeringen och framförallt hur jag genomförde loppet. Jag har verkligen inget att skylla på. Jag blev ifrånåkt och var inte det minsta bättre än vad 17:e-platsen i resultatlistan visar. Enda invändningen är kanske att den platta banan inte är min favorit, samt att jag kanske fått någon ”underliggande” förkylning med tanke på att julen firades tätt ihop med med barn och vuxna med halsont och snor. Formen var nog inte lika vässad som tidigare och kanske kan jag höja mig lite med mer snöträning. Jag brukar må bra av en veckas sammanhängande åkning på snö, vilket jag nu kommer att få eftersom vi har 1 km spår i Borås som snart kommer att förlängas.

Jag spurtar. Foto: Lars-Åke Carlzon.

Loppet då?
Det var ett imponerande startfält och första ca 2 km på elljusspåret gick ganska fort. Sedan gick det hyfsat lugnt på den flacka vägen bort till vändningen vid drygt 5 km (vi körde fyra varv på en vändpunktsbanan á 10,5 km). I ”vägbacken efter drygt 6 km skedde den första fartökningen och därefter tycker jag det gick riktigt fort mest hela tiden. Jag satt ofta ganska högt upp i klungan, typ plats 5 till 25.

På baksidan av ”Björnbacken” strax innan man kört två varv flög jag av och bildade en andraklunga med drygt fem andra. Sedan lyckades vi ansluta efter knappt 2,5 varv, men sedan flög ungefär samma personer igen för gott i ”vägbacken” ett par kilometer senare.

Jag till höger i en kurva på vägspåret. Henrik Löfås skickade bilden, tack! Jag slog nästan Henrik Löfås 2013 då han väggade på Stockholm Trail, det hade varit en fin skalp.

Vi 6-8 personer höll ihop som en andraklunga resten av loppet. Adam Steen beskrev det bra på sin blogg: På sista varvet så åkte jag i en klunga på cirka sex-åtta man, Petter Engdahl, Marcus Ruus (dessa två körde fäste), Rikard Tynell, Dan Moberg (dessa två stod för det mesta av dragjobbet), Erik Wickström och Axel Bergsten, jag kan ha glömt någon.

Sista varvet gick det för första gången sedan första varvet aningen lugnare ett par kilometer, men annars låg jag mestadels nära max. I sista vägbacken tryckte jag det jag hade, men backen är lite för kort och flack för att göra stora grejer om man inte är riktigt stark. Så jag fick ingen lucka. Vi var samlade in i sista backen på elljusspåret men i långspurten hade jag inget att komma med, jag hade helt enkelt inte några sparade krafter kvar. Så fem åkare kom in bara precis framför mig.

Jag och Martin Gotting åkte hem ihop efter loppet. Jag behåller alltid medaljen på hela dagen tills jag går och lägger mig. Det känns rätt!

Hatten av för långloppssverige
Men jag är som sagt väldigt nöjd med att kunna vara med tätklungan hela 27 km in i loppet samt att kunna bli 1.28 min efter. Det är väldigt lite! Nivån på de svenska långloppsåkarna har verkligen höjts! Många är bra på att staka (ca 3-5 st topp 20 åkte förresten med fäste, resten stakade). Jag kan mycket väl ha fel, men har det någon gång hänt att man kommit så långt ned som 17:e plats i ett svenskt långlopp (lopp med fallande nysnö eller andra märkliga förhållanden undantagna) då man bara varit 1.28 min efter täten? Det händer i a f inte så ofta. Att Jens Eriksson blev 9:a säger en hel del.

Stort tack till min klubb Ulricehamns IF som i vanlig ordning stod för utmärkt service i form av bokning av boende, samordning av resa, stavservice, drickalangning och vallning. Jag åkte på SkiGo 105-pulver och hade jättebra skidor. Med jättebra skidor menar jag förresten att jag hade lika bra som de andra i elitklungan. Jag kan tycka det är lite märkligt att vissa som jag åkte med som uppenbart hade samma glid som mig klagade på skidorna efteråt, ett par med argumentet ”Man vill ju helst ha bättre än de andra”.

Hemfärds-Hawaii:n intåg igår på Pizzeria Palermo vid Volvo i Filipstad

För övrigt så…

• …verkade min klubbkompis snygge-Marcus Johansson jäkligt pigg, men han bröt tyvärr staven sent i loppet.
• …skäms jag inte lika mycket över att fått spurtstryk av Bysse på långloppspasset i Delsbo i somras. Han vann igår, på hemmaplan. Stort grattis!
• …strulade det i starten med utrustningen för min klubbkompis Rasmus Ax, vilket gjorde att han nödgades bryta. Stefan Palm, Henrik Alm m fl hamnade lite bakom och fick en riktigt dålig start.
• …var det många som bröt i kylan
• …var det gott om UIF:are topp 50. Ska bli kul att se ställningen i klubbtävlingen.
• …har jag ingen aning om vem 14:e man Petter Engdahl är. Ung såg han ut att vara i a f. Blivande långloppsstjärna?
• …körde Axel Bergsten återigen på gamskidorna från 1995 och hade bra glid
•  …gjorde tidigare skidorienteraren Daniel Nordebo comeback med en stark 24:e-plats. Han bor och tävlar numer för Göteborg.
• …körde Håkan Löfström i vanlig ordning med de feta rextrugorna, trots att stavfästet var bra. 18 gram där nere istället för 10 gram påverkar pendeln Håkan! Han blev i o f s 48:a i Vasan med de trugorna när det var ännu bättre stavfäste.
• …hade inte legenden Peo Svahn sin bästa dag med en 38:e-plats.
• …körde Ulricehamns IFs junis Andreas Svensson grymt bra och blev 27:a. Skit i trad nu Andreas och satsa på långlopp!
• …ställde Daniel Richardsson in pga kylan som låg på ca 15-20 minusgrader

Ida och hennes syster Åsa har dragit 5000 m SkiErg igen och både persade med typ 2 min. De bedrev en ganska betydande kampanj att jag var tvungen att lägga upp det på bloggen, så här kommer det:
Ida: 28.07 min
Åsa: 24.51 min

Bilden blir dock på mig från Lidingöloppet i höstas. Jag såg den för första gången igår i samband med en mejlkonsersation med Adam Johansson, som har fotat till en artikel vi kommer att publicera i Vasalöparens februarinummer.

Lidingöloppet 2014. Jag till höger i Salming Speed-skor. Foto: Adam Johansson.

Idag ska våra vänner Linda och Lars gifta sig i Skara. Det brukar vara både roligt och trevligt med bröllop, och jag ser ingen anledningen till att dagens tillställning bli ett undantag. Det ska bli kul att se det (förmodligen) fina brudparet, träffa folk samt äta och dricka gott! Jag ska försöka åka ett kort skidpass, på en än så länge hemlig Madshus-nyhet, på Borås skidstadiion innan vi åker. I natt blir det övernattning i stiftsstaden.

Lite tö, men mycket fina spår. Det blev en knapp timme med ett testlopp på 10 km helt max i mitten. Kändes bra, men fortfarande lite träningsvärk i ländryggen sedan i söndags. Dock inte alls parkerad som jag var i fem dagar efter La Sgambeda.

Tobias åkte också skidor idag för första gången på två år. Han drog nyligen 18.8 s på 100 m på min nya SkiErg, så se upp ni som ska åka Öppet Spår måndag.

Det var ett jättetrevligt bröllop igår i Skara när Linda och Lars blev maka och make. Det var lila tema, så Ida hade sytt en lila kjol och min mor sydde en fluga av samma tyg. Varför vi har pingisrack på bilden är väldigt oklart.

Gott nytt år!

Ida skiddebuterade för säsongen igår. Efter tre TjejVasor ska hon i vinter ge sig på HalvVasan. Bakom henne i Göteborgs SK:s blåa färger syns en frenetiskt stakande Daniel Nordebo, som bor i Göteborg och tränar stenhårt inför långloppen. Han tillhörde tidigare landslaget i skidorientering. Vi bytte några ord. Han verkar på g.

Astrid är 2,5 år och fick vara hos Idas föräldrar när vi var på bröllop i Skara. Maj däremot är bara ett halvår och ammar fortfarande, så hon fick följa med på kalaset som följdes av en övernattning i den över tusen år gamla stiftsstaden.

På vägen hem på nyårsdagen svängde vi förbi Borås skidstadion så Ida kunde göra sin skidpremiär med en halvtimmes åkning. Själv åkte jag runt nära stadion oombytt med Maj i bärstol på ryggen.

Daniel Nordebo skidorienteringsstakar även när spårbädden är flera meter bred.

Jag vann en Mora-kniv, ett pannband, en snow racer och kanske något mer jag glömt av Vasaloppet i vintras. Alla topp 50 får pris. Igår satte jag ihop snow racern. Men vad hände med vintern?

Jul- och nyårshelgerna är alltid roliga tider. Men det är inte helt lätt att få till träningen. Många är lediga och jag vill inte träna flera timmar per dag för att Ida och barnen själva ska träffa allt trevligt folk. Till viss del blir det ändå så vissa dagar, även om jag bara tränar en timme. Ställtiden på vintern är längre (bil till skidstadion etc), så på ett sätt gillar jag barmarksträng bättre.

I tillägg så kan jag som egenföretagare inte heller vara helt ledig 23 dec till 7 jan. Samtidigt som det är en tid man för andras skull vill jobba mindre (även om jag själv tycker det är roligt). Som sagt, den här tiden är jättetrevlig, men det är en utmaning att klämma in träningen.

Idag har jag i a f kört årets första pass. Jag prioriterar skidåkning framför annan träning nu, eftersom jag fortfarande behöver snövana. Diagonalande ger fortfarande träningsvärk i ljumskarna. Det blev en dryg timme och precis som förra passet på nyårsafton körde jag 10 km helt max i mitten av passet. Denna gång stakning. Det var snabbt före, så snittet blev för mig höga 22.9 km/h.

Z är i Mora och skickade en bild från Vasaloppsspåret mellan Hemus och Eldris. Apropå ”vintern” så ställde man igår in Norrbärke Skimaraton.

Tävlingsdräkt, mössa, jacka och ”shorts” är samtliga från Odlo. Jackan är inte som vanliga längdjackor och shortsen är verkligen inget jag åkt med tidigare. Kul med förnyelse!

Jag hittade ingen bild från Tranemoloppet, så jag tog istället en från tempo-SM i Södertälje 2012. Minns ej om det var Ida eller jag som tog den. Edwin Wilsson från Tranemo tävlar ibland på skidor och är en av Sveriges bästa tempocyklister nuförtiden.

Tranemoloppet som avgörs i morgon har över 300 anmälda. Jätteroligt! ”Inte sedan 80-talet har det varit så många föranmälda”, säger min kompis Christian Olsson i ett pressmeddelande.

Rikard Tynell och jag efter Engelbrektsturen MTB 2011

Jag åkte Tranemoloppet typ varje år från det jag var 12 år till 20 år och åkte den även 2010 och året efter. 2011 var jag 4:a, hela 2.25 min efter segrande Dan Moberg (klicka här för innehållsrikt blogginlägg med bl a Tranemoloppet, inför Jizerska, simning och Giro d’Italia). Några dagar senare blev jag 24:a i Jizerska med liknande form och skidor. Det är skillnad på 15 km K individuell start på knixig bana och 50 km K masstart i monoton terräng.

Joakim Engström fotad av Ida

I år blir det dock inget Tranemolopp. Istället har familjen Wickström åkt till Orsa. Vi kom igår kväll och bor i en stuga. Målet är att åka i snitt 2 timmar skidor per dag. Både Astrid och Ida har också åkt en del skidor idag. De verkar uppskatta det lika mycket som mig. Maj är dock på tok för liten, så hon hade Ida/jag i vagnen när jag/Ida och Astrid åkte.

I morgon ska jag åka ett 25 km långt träningsrace i Mora som Rikard Tynell och Joakim Engström initierat.

Ida och jag med Astrid i Charioten där bak. Från Sjusjøen förra nyår.

Mysigt med seger i Engelbrektsloppet. Foto: Emil Ekman

När jag var 25 år tänkte jag att nu händer nu händer det inte så mycket mer i livet och man förändras inte så mycket som person. Man har konfirmerats, haft sin första fylla, tagit studenten, tagit körkort, inlett ett livslångt förhållande, gått en universitetsutbildning och skaffat stabilt jobb. Men lyckligtvis hade jag fel. Attributen ändrades såklart med hus och barn, men framförallt tycker jag att jag utvecklats mer som person de senaste åren än tidigare. Delvis för att föräldrarskapet automatiskt gör att man omvärderar och omprioriterar.

Jag fått ett bra självförtroende (och även en stor portion självgodhet, som inte minst syns i detta inlägg), vilket antagligen hämtas i att jag trivs väldigt bra med min familj och mina närmaste släktingar och vänner. Men kanske också i att jag har ett jobb (som jag själv format) som jag tycker är roligt varje dag året om, samt att jag gillar Borås! Känner man sig trygg i det blir det också lättare att ha ro i sinnet att reflektera mer över saker och ting, själv eller i samtal med andra. På ett konstruktivt sätt. Vilket gör att man ser saker och ting annorlunda än tidigare, och plötsligt blir vardagen mer innehållsrik utan att man nödvändigtvis fått mer input. Och man tar bättre beslut.

Att få leda Vasaloppet var roligt och något jag velat göra länge. Tack bloggläsaren Arvid för bilden!

Det kanske också är anledningarna ovan som är förklaringen till att 2014 blev ett så lyckat år för egen del. Förmodligen mitt bästa år någonsin. Det ska jag minnas när saker och ting går åt skogen. Man vet aldrig vad som händer med hälsan i familjen, med skidformen och på jobbfronten.

De stora höjdpunkterna 2014 är naturligtvis Majs födelse, och barnens alla framsteg. Att höra Astrid säga ”Pappa, jag har saknat dig” när man kommer hem, att se Majs första leende, att se Astrid tycka det är kul att åka skidor och att ge Maj sina första skedar banan. Men jag ska inte tråka ut er för mycket med sånt.

Vasaloppet 2014. Svängen innan upploppet. Här ligger jag strax före Østein Pettersen, Jens Eriksson och Jerry Ahrlin. Bilden har jag köpt från sportfoto.se.

Vasan och Engelbrekt höjdpunkter
Skidsäsongen blev min överlägset bästa hittills med 25:e-platsen i Vasaloppet och segern i Engelbrektsloppet som de givna höjdpunkterna. Hela säsongen var bra med genomgående bra resultat och äntligen riktigt bra skidor i de flesta lopp. Något som krävs för att lyckas. Jag tycker även jag blivit bättre på att tävla och får ut nästan allt i varje lopp, både fysiskt och taktiskt. I Vasaloppet lyckades jag prestera som bäst när det gällde som mest, även om det kunde gått ännu bättre med lite mer offensiv körning i slutet. Men jag var inte sugen på att köra offensivt i den situation jag var i då. Vasaloppets genomslagskraft hos gemene man har jag fått uppleva ända sedan dess då jag fortfarande får gratulationer från avlägsna vänner jag bara träffar då och då, exempelvis på midsommarfester, dop och bröllop.

Naturligtvis inser jag att jag kanske aldrig mer blir topp 25 i Vasaloppet, men jag är heller inte ledsen för det. Min träningsmängd räcker inte till mot dagens långloppsproffs. Naturligtvis lockar tanken att kraftigt gå ner i arbetstid och gå upp ordentligt i träningstid och göra en rejäl tvåårssatsning. Kommer chansen i vilken form den nu kan tänkas vara tar jag den, men jag blir inte bitter om den aldrig kommer.

Charlotte Kalla och jag inför ett rullskidspass med start från centrala Sundsvall i höstas. Som väntat var det en mycket trevlig intervju inne på caféet, men många av de ”bästa” sakerna sade hon när vi åkte.

Tack för 2014!
Den fina skidsäsongen i kombination med det varma mottagandet av skidboken, samt bloggen och enträget arbete ledde också till att 2014 blev ett år då det verkligen lossnade på jobbfronten. Det var varit en stor ökning med förfrågningar inom alla områden, vilket är jätteroligt, även om det alltid är tråkig de gånger man behöver tacka nej.

Med detta vill jag för 2014 tacka alla mina nära, mina bloggläsare, ni jag coachar, ni som tagit skidinstruktioner, ni som bidragit med prylar att testa, samt ni som jag fått intervjua, fota och skriva om. Det är en ynnest att få jobba med så trevliga, intressanta, utmanande, roliga och inspirerande människor!

Idag avgjordes inofficiella Norrbärke skimaraton i Mora. På startlinjen stod Rikard Tynell, Joakim Engström, Oscar Bergström och jag. 3 varv på konstsnöspåret Hemus/Vasaloppsspåret, totalt ca 25 km.

Jag hade en dag i toppformens tecken och efter lite växeldragning första varvet tryckte jag på från Hemus mot Auklandsbron andra varvet. Rikard och Oscar flög, men Jocke bet sig kvar. På sista varvet lyckades jag skicka av honom också. I mål var Jocke ca 40 s bakom och Rikard och Oscar ca 2-3 min bakom. Det kändes otroligt bra och jag kunde exempelvis ligga på A3+ vid flackstakning typ 10 min i streck. Snittpulsen blev 87 procent och snitthastigheten 21.4 km/h.

Detta var ett träningsrace och inget annat. Träningsskidor och ingen formtoppning. Jag tyckte dock vi hade hyfsat lika glid så jag tar det som ett bra formbesked. Man ska dock komma ihåg att min form är jämnbra året runt, medan de andra är nedtränade för tillfället för en toppform senare. Exempelvis körde Rikard 20 h förra veckan mot mina 7 h.

Catharina Ramhult, som jag anlitar som instruktör till några av skidkurserna jag håller i, gick igår och vann Tranemoloppet. 47 år ung och nykär i skidåkning. Grattis!

Allvarligt talat i P1

Jag läste nyligen 2013 års augustprisvinnande bok ”Egenmäktigt förfarande” av Lena Andersson och blev helt såld. Inte för att jag läser tusen böcker per år, men det var helt klart en av de bästa skrifter jag läst. Språket är magiskt och resonemangen som beskrivs, delvis genom karaktären Ester, får en att njuta.

Det var vår vän Linnéa Holmstrand som tipsade mig och lånade ut boken. Linnéa äter mycket glädjande middag hos oss ganska ofta – vi träffas såklart även i andra sammanhang – och på senare tid har det blivit mycket snack om Lena. Linnéa tipsade även om P1-programmet Allvarligt talat, som inte går regelbundet och som jag därför missat.

Där får lyssnarna komma med frågor av alla dess slag, ofta åt det filosofiska och existensiella hållet, och svarar gör växelvis Lena Andersson och P-O Enqvist. Jag har lyssnat igenom ett gäng avsnitt under de senaste besöken i vallatemplet. Lena är helt outstanding. Jag har aldrig tidigare hört någon människa svara så exakt på så ”luddiga” frågor (något att lära för många politiker). Hennes rationella och pragmatiska angrepp till frågeställningar låter så självklar. Men det ligger antagligen oändligt med funderingar och livserfarenhet bakom. Helt enkelt ljuvligt att lyssna på!

Lyssna gärna även på henne som vinterpratare i P1 2011. Så intelligent, precist och självklart!