Jag fick några mejl efter mitt blogginlägg om den finska studien som menade att det blir lägre slagvolym och lägre minutvolym vid en given hjärtfrekvens vid rullskidåkning på tröghjul, och därför potentiellt ”sämre” träning (härligt tungläst öppningsmening).

StaffanStaven kolfiber

Jag påpeka att jag inte ogillar tröghjul, tvärtom. Jag är en stor förespråkare att lägga mycket rullskidsträning på 3:or och 4:or. När jag gick från en 133:e-plats i Vasan 2010 till en 52:a-plats året efter så ägnade jag en stor del av sommaren till att staka på Eagles 4:or, både distans och intervall. Det byggde riktigt bra överkroppsstyrka, samtidigt som det tränade konditionen. Detta växlade jag med att vissa pass köra snabbrullat. Idag åker jag nog en bit över hälften av rullskidspassen på 3:or eller 4:or.

Se upp för skador
4:or passar inte alla (passar främst de som behöver bygga överkroppsstyrka), men de flesta. Därför rekommenderar jag också mina adepter att köra på 3:or eller 4:or, beroende på träningstillstånd. Det man måste se upp med är armbågarna, det vet jag av empirisk erfarenhet. Nu åker jag alltid med StaffanStaven för skonsam dämpning.

Just det, jag fick ett mejl av ”artikelnörden” Mattias Nilsson på Dala Sports Academy, som nämnde en studie där man testat en rad parametrar på skidåkare som åkte med olika rullmotstånd. Men där hade man i stort sätt inte hittat några skillnader på den kardiovaskulära, om jag förstod det utrikiska abstraktet rätt. Intressant ämne som lär bli återbesökt. I väntan på ”svar” fortsätter jag på mina tröghjul.

Magnum First Kiss

Varje vår äter jag mig igenom GBs nyheter bland pinnglassarna. Det brukar vara 5-10 stycken och nytt för i år var att två av de fyra Magnumsorterna var sällsynta, ”limited edition” som de slitet kallar det. Jag prövade ganska snabbt alla andra nyheter, men Magnums ”kyssar” nummer 3 och 4 upptäckte jag inte förrän Astrid och jag var och storhandlade på ICA Maxi i onsdags.

Favoriten då? Jag har alltid varit svag för Magnum. Så även i år, med undantag från tiramisu-varianten. Tiramisu är inte min grej, inte ens när min stjärnkock till fru gör sin italienskaste tiramisu.

Jakob Andersson, IK Ymer spurtar i mål som segrare på 35.02 min efter en ganska kuperad runda på 10 km mestadels asfalt

Sent omsider kommer här några bilder från Sjömarksloppet 4 maj.

Det var mulet väder och eftersom jag är en solskensfotograf (gillar att fota på auto när det är mycket ljus), så blev kvaliteten på den manuella inställningen inte den bästa. Men ibland blev det bra.

Glädjande nog har jag tillsammans med klubbledningen lockat över min vän Mattias ”Z” Carlzon till Ulricehamns IF. Han är med redan nu på helglägret som består av två pass lördag och ett pass söndag.

Erik von Essen, gårdagens Mr. BBQ.

Nu är vårt första helgläger med klubben avslutat. Träningen blev ungefär så här:

- Lördag förmiddag: 1:45 h ”A1″ stakning (råkade dock bli ett stakrace på en kvart upp till Hössna från Kroken). Jag hade 3:or.
- Lördag eftermiddag: 2 h med löpning och sexkamp i stafettform: rulla tunna, kort skidgång med stensäck, kort sprint på alla fyra, plankan så länge som möjligt och två gånger skidgång uppför liftrännan i Ulricehamns slalombacke. Det sistnämnda var en mjölksyrafest utan dess like.
- Söndag förmiddag: Backintervaller rullskidor K i Ulricehamn på 2:or med vila i bilar ner, totalt 35 min A3

Marcus Johansson ställde ut med klungans häftigaste skidskor, designade av Philip Askeroth

Min form känns märkligt nog väldigt bra. Den här veckan med Vasalöparen har varit otroligt tuff och det har ibland blivit 13 timmar framför datorn och 5 timmars sömn, men jag har precis som de två föregående veckorna kört 10 timmars träning inklusive 5 intensitetspass.

Det verkar ha gjort gott, för det var bara snygge-Marcus som kunde utmana mig i stakbacken på distanspasset och på de klassiska backintervallerna idag. Vi var jämna båda gångerna, jag drog mest men han spurtade enkelt ned mig. På skidgången var jag klart först (liftrännan upp på 2.59 min) och plankan ”vann” jag genom att med bra teknik stå i 6 minuter (tvåan gick ned efter 5.42 min och sedan tyckte jag det räckte med 6 min…).

Jag köpte en lagkaptensbindel på Team Sportia som jag hade runt armen i helgen

Svenska lopp i vinter
Vi var ca 15 personer i helgen och alla är supertaggade. Islänningarna Brynjar och Saevar var också med, de satsar mot OS i vinter. Förutom några helgläger kommer Ulricehamns IF även att ha ledare på lägren i Torsby i aug, Ramsau sep/okt och Bruksvallarna nov. Dessutom blir det en rejäl satsning med dricka-, stav- och vallaservice på svenska långlopp (främst Västergötland och Dalarna). Alltså inga utlandslopp för mig i vinter, till min stora glädje! Den tid jag är borta från familjen vill jag ska vara så bra som möjligt för min skidsatsning, och då tror jag lägerdagar gör bättre för min Vasaloppssatsning än utlandslopp. Att vara borta från Ida och Astrid fyra dygn vid fem tillfällen som jag var vinter, utöver höstens läger, var inte endast kul. Jätteskönt att slippa det. Möjligtvis åker jag ett Norgelopp på våren.

Klubben har fixat det skitbra och stort tack till sportchef Martin Henricson för fantastiskt engagemang i helgen med Erik von Essen vid sin högra hand.

Med i helgen var förutom nämnda namn även Mattias Karlsson, Amy Rankka, Johan Nyman, Pontus Rygh, Z, Martin Gotting, Stefan Palm, Jesper Nilsson och ledare Lars Karlsson.

Det här blir bra!

Martin Henricson till vänster. Foto: Johan Nyman.

Saevar hade riktigt bra klipp i steget, även med en säck med stenar efter sig. Han ska förmodligen åka OS-sprinten i vinter

Här kommer några mobilbilder som Martin Henricson och Erik von Essen tog i helgen. Observera att vi inte gick riktig skidgång, utan att vi sprang med stavar, en distinkt teknikskillnad.

Kenneth Gysing. Foto: Luca Mara

Nya numret av Runners World kom nyligen i brevlådan. Som vanligt tycker jag att tidningen håller hög kvalitet, men det det finns två grejer jag alltid ser mest fram emot att läsa: ”Gysings grubbel” (krönika) och ”Gysing goes…” (rapport från en löpartävling, ofta maratonlopp utomlands, den här gången Tokyo Marathon).

Trots att jag inte tagit en enda kurs i att skriva är mitt huvudsakliga arbete ”journalistisk verksamhet”. Jag vet inte om jag har någon speciell stil och jag följer inga mallar. Men jag har två förebilder när det gäller att skriva. Den ena är Jonas Colting, dels för att han skriver proffsigt med ett stort ordförråd och är duktig på att få fram sin åsikt, dels för att han kan använda svordomar i en text snyggare än någon annan.

Underbar självdistans
Min andra förebild är Kenneth Gysing. Kenneth har sprungit många maror på drygt 3 timmar och jobbar som redaktör på Runners World i Stockholm, där jag brukar byta några ord med honom ett par gånger om året.

Det Gysing är så bra på är att väva in självdistans, humor, samhällskunskap och erfarenheter när han reflekterar över sig själv som löpande småbarnsförälder. Dessutom har han en stil där han repeterar ord/fraser på ett sätt som helt enkelt blir jäkligt roligt!

Det är livsfarligt att ge exempel eller utdrag från tetxer, eftersom det ofta faller platt när de är lösryckta från ett sammanhang. Så jag skippar det. Hur som helst är det bra texter!

Det är oklart huruvida Z sket ned sig i samband med att han spände sig för den här bilden, som förmodligen hans sambo Carola har tagit. Tröjan är i vilket fall jäkligt häftig!

1. Mattias ”Z” Carlzon har äntligen fått hem sin specialdesignade rullskidtröja, med vilken han kommer bli snyggast i klungan med. Se upp för den på stakloppen i höst.
2. Martin Josefsson har sedan flytten till deras hus (eller palats rättare sagt) 27 april förra året ägnat ungefär tiden mellan kl 17 och 22 varje dag till att fixa på huset. Han är både noggrannare och duktigare än de flesta med snickar- och målarbrallorna på.
   För närvarande byter han tak på sitt garage. Huset som Josefin och han bor i är ritat av en känd arkitekt i Borås där inget är lämnat åt slumpen. Bland annat är takpannorna glaserade, så när Martin lägger om taket på garaget så ska det minsann vara glaserade takpannor där med, trots att det kostar femdubbelt mot vanliga pannor. Självklart gör detta ont för en smålänning, så Martin har tagit in inte mindre än åtta offerter.
   Igår åkte var vi där för lite ”riktig” träning. Martin och jag bar upp sammanlagt 768 glaserade takpannor (två pallar) på taket, medan Ida, Astrid och Josefin tittade på bröllopsdekorationer och -buketter. Visst är det härligt med könsroller! Tur att jag är pappaledig och Ida jobbar tisdagar och onsdagar så ingen tror att vi lever som förr!
3. Tobias Magnusson tappade försmädligt sin fotpod till sin Adidasklocka igår. Hjälp honom att hitta den, se nedan.
4. Per Löwendahl är faktiskt en av de jag tränar mest rullskidor med. Per bor i Göteborg, men jobbar lyckligtvis i Borås. Vi brukar köra rullskidsintervaller vid kl 07.00 eller 16.30 ibland. Igår blev det 8 st 3 min skejtintervaller på 3:or i Tullenbacken. Formen är fortsatt god. Bra puls och ingen seghet/stumhet. Jag är glad jag har Per, trevligt sällskap och bra sparring. Han är en Norge-wannabe och ordentligt påläst om resultat, skidåkare och utrustning, alltså en helt vanlig nörd. Nästa omgång med Per blir på torsdag, klassiska backintervaller med 4:or.
5. På en amerikansk blogg finns det att läsa ett MYCKET INITIERAT inlägg om skidan Madshus Redline. Kunskapen bakom den texten är imponerande. Bland annat förklaras varför Madshus kan producera skidor med så jämn kvalitet. Överhuvudtaget en väldigt matig och välskriven text.

Hjälp Tobias Magnusson

Förr såg jag tiden mellan träningspassen som återhämtning. Idag ser jag träningen som återhämtning från allt annat!

Igår byggde skidåkarna Per Klerfors och Oscar Bergenholz ställningarna och idag kom snickarna (bl a byte av dåliga takstolar och byte av elva fönster). Nästa vecka kommer killen som ska lägga om papptaket, samt skidåkaren/plåtslagaren Christian Hagberg.

Trots att vi tar mycket hjälp blir det en hel del att göra, som att synka alla hantverkare, måla panel och köpa in material. Ett familj och heltidsjobb på det så blir det med undantag från kajakturen (badandet, 15 dopp, 5 min paddling i sträck som längst) många effektiva intervallpass för tillfället.

Fyra senaste veckorna har det blivit 10 timmar träning per vecka, varav fem intensitetspass. Allt intervallande verkar ge resultat. Nästan alla pass känns skitbra och arla morgonstund igår drog jag 5000 m SkiErg på 18.09 min. Tredje bästa tiden någonsin och bara 8 s från pers.

Som vi har längtat! Redan sedan det inte blev av förra året har vi sett fram emot detta. Idag händer det! Hela familjen Wickström ska till Rickard Bergengren och hans familj för att uppleva en dag på slottet. Två till och med!

Rickard må vara bättre än mig på att bruka jorden, men i tennis hade han inte en chans. Jag vann med förkrossande 6-0.

Dagarna här i Hjularöd är för övrigt fantastiskt trevliga!

Jag kom precis in från årets första tur på 10 mil på cykeln. Det var Jonas Colting och jag som gled runt med 30 km/h i snitt på vägarna förbi bl a Hyssna, Hajom, Berghem och Fritsla.

Rapport med bilder från Skåne kommer i morgon, nu ska husfasaden få lite ömhet och kärlek.

ICA i Fritsla säljer både socker och koffein, vilket uppskattas på tävling, men även träning då det blir mer än 3 timmar.

Den vite överkroppen vann tennismatchen med 6-0

Golf-Rickard

I lördags kväll kom Ida, Astrid och jag hem från två helt underbara dagar hos Rickard Bergengren och hans familj på Hjularöd i Eslövs kommun i Skåne. Vi blev fantastiskt bra omhändertagna av Rickards gästvänliga familj och det var kul att få se hela godset med slott, svinproduktion och växtodling.

Vi fick även till totalt knappt 5 timmars träning. Dag 1 lugn rullskidåkning på de fina vägarna i området och på eftermiddagen löpning (för mig med Astrid i vagnen), där Rickard fick släppa när hans gasell till mamma satte upp farten. Annika är född 1961 och gick in som 75:a i årets Vasaloppet på tiden 5:58:38! Hatten av!

Tennisspelet fanns kvar
Andra dagen körde vi lite rullskidsintervaller i den beryktade Harlösabacken, som faktiskt steg rätt bra, kanske 50 höjdmeter. Jag på 4:or, Rickard på 3:or och hans föräldrar på 2:or. Jag är för närvarande i toppform och var ganska bra bit före Rickard. Direkt efteråt tog vi en tennismatch, och jag tror faktiskt på allvar att det var första gången jag höll i ett tennisrack på denna sida millennieskiftet. Men min pappa tillhörde juniorlandslaget när det begav sig och jag själv tävlade fram till jag var 14 år, så gamla takter satt i. Med säkra, stenhårda förstaservar och en forehand som kunde döda nollade jag Rickard: 6-0. Han hade dock ett par gamebollar och ser fram emot revansch i Borås 7 juni. Då blir det grus istället för hardcourt. På eftermiddagen blev det en mycket kort jogg med barnvagnen innan vi åkte hem.

Skid-Rickard

Det blev som sagt en jättetrevlig helg och det bästa var att få träffa och prata med hela Rickards familj (förutom mellansystern som inte var hemma). Både Ida och jag gillar generationsöverskridande umgänge, det berikar verkligen samtalen! Stort tack familjen Bergengren för trevligt sällskap och god och mat och dryck!

Hjularöd där familjen Bergengren bor. Sagolikt vackert både ut- och invändigt.

Här ligger svärfars maskinpark i lä

Rickard och jag i tempodräkter på tröghjul, Hans och Annika på tvåor

Hunden Maja löptränar på samma grusvägar som Rickard

Rickard försökte förgäves med sin forehand.

1. Chrome Kursk Pro

   Jag fick hem mina Chrome Kurks Pro igår. Det känns helt rätt att cykla till stan med SPD och sedan kunna gå runt i ett par cykelskor som funkar som vardagsskor.

2. När Astrid och jag hämtade tidningen igår kl 06.00 (det var Idas tur att få sova ut) fick jag se att Sverige vunnit hockey-VM. Bra grabbar! Jag såg faktiskt inte en enda sekund av turneringen. Överhuvudtaget så har jag enligt mig ett ganska imponerande meritlista när det kommer till att ha tittat lite på stora mästerskap senaste åren:
   - Fotbolls-VM 2010: Två halvlekar (finalen, som jag f ö såg hos hockeyspelaren Johan Davidssons pappa, som bor granne med vår stuga i Aplared utanför Borås)
   - Sommar-OS 2012: 9,68 sekunder (100 m-finalen, i Vejbystrand)
   - Fotbolls-EM 2012: Fyra halvlekar (Sveriges matcher, hos vår granne i Lundaskog)
   - Hockey-VM 2013: Noll sekunder
3. Mitt 24 månaders abonnemang på mobilen med Telia gick ut igår. Jag gillar Telias täckning, så jag förnyade det med två nya år. Det kändes som en vinstlott. Jag sänkte månadskostnaden, fick ett års Spotify utan kostnad (premiär för mig med Spotify Premium), samt fick en iPhone 4 att ha i reserv. Utan att betala någonting, förutom den löpande abonnemangskostnaden. Jag kunde ha fått köpa en iPhone 5 eller annan smartphone för en spottstyver, men det skulle haverera hela familjen Wickströms mobilladdningspark (vanliga laddare, bilen, stereon etc passar ju alla iPoden, iPaden och våra telefoner). Hade Steve Jobs varit kvar hade han fanimej inte bytt laddningskontakt till iPhone 5.

4. Nu när jag äntligen har Spotify Premium kommer det nog bli mycket svensk trallpunk som DLK, Räserbajs, Charta 77, Radioaktiva Räker, Total Egon och Mart, samt naturligtvis en hel del Eurotechno.

   Glöm myrlöpning. För den som vill ha skonsam löpträning som ger ordentligt med benstyrka kan jag rekommendera backintervaller på grusstig med joggingvagn. Jag sprang till Halensbacken på Rya Åsar med Astrid igår och klippte stigningen tre gånger. Min rekordserie utan vagn är 6 st med 3.14 min i snitt, men med totalt 20 kg att släpa framför mig fick jag kämpa för att komma under 5 min. Flåset var rejält, men inte riktigt samma som vid vanlig löpning. Styrkemässigt var det dock som att att maxa benböj i 5 min nonstop. 85 höjdmeter på en 535 m-sträcka känns ordentligt i fram- och baksida lår, både på upp- och och nervägen. Vanligtvis är jag pappaledig tisdagar och onsdagar, men den här veckan jobbar Ida istället måndag och tisdag. På onsdag fyller nämligen Astrid 1 år och då blir det tårtkalas!

5. Glömde en sak om Spotify: Niklas Ivarsson (boråsare precis som Martin Lorentzon, som grundade Spotify tillsammans med sommarprataren Daniel Ek) är Global Head of Licensing med ansvar för avtalen världen över och springer mycket trots alla resor. Han blev 15:e man i Sjömarksloppet i år på miltiden 41:51. Bra jobbat!

Norrøna Bitihorn aero100 Jacket

Min fru Ida har blivit bloggerska. I alla fall för ett par inlägg. Hon ska testa träningsjackan Norrøna Bitihorn aero100 Jacket och tog tre mobilbilder framför spegeln i sann modebloggaranda. Sedan gav hon sig ut på sin standardrunda runt Byttorpssjön, 5 km i 6.30 min/km-fart. Jackan funkade enligt rapport mycket bra och hon återkommer med recension efter 5-10 pass.

Så här står det i produktbeskrivningen:

Bitihorn aero100 Jacket – fjäderlätt jacka för högintensiv träning (herr och dam)
Färger: Herr – Too Blue, Bamboo Green, Cool Black. Dam – Ice Blue, Too Blue och Violet.
Vikt: 99 gram
Ca pris: 1399 SEK
99 gram njutning i Norrönas populära jacka för intensiv aktivitet. God andningsförmåga och ett bra skydd mot vind och vatten. Packad i sin egen ficka tar jackan inte tar mer plats än en tennisboll i ryggsäcken.

Norrøna Fjørå Shorts

Det är inte bara Ida som testar ett färgglatt Norrønaplagg. Jag själv kommer under våren att surfa runt i ett par långa kortbyxor (härlig oxymoron) med modellnamnet Fjørå Shorts.  Recension kommer. Så här står det i produktbeskrivningen:

Fjørå Shorts – tekniska shorts för hårda cykelturer och aktivt vardagsliv (herr)
Färger: Too Blue, Phantom/caviar och Norröna Green
Vikt: 459 gr.
Ca pris: 1299 SEK
Extremt slitstarka softshellshorts med behagliga stretchpaneler för god rörelseförmåga samt förstärkta knäpartier för lång hållbarhet. Tack vare dragkedjor längst låren kan du öppna upp till meshfodret för extra ventilation under varma sommardagar. Den justerbara midjan gör det enkelt att få perfekt passform.

Martin Ewaldsson och jag vid Almenäs. I bakgrunden hans surfski.

Jag glömde ju skriva ett inlägg om kajakpremiären i torsdags. Det kommer här.

Som jag tidigare nämnt så fick jag ju fantastiskt nog en kolfiberkajak på 14 kg av en bloggläsare från Bohuslän. Det var i samma veva som jag jobbade med en kajakartikel till Vasalöparen och då blev jag sugen på att börja kämpa med överkroppen på vattnet. För att kunna ge mig ut på sjön köpte jag även en begagnad kolfiberpaddel från multisportaren John Andén, samt nätshoppade skor, flytväst, handskar och kajakhållare för biltaket. Våtdräkt hade jag sedan succén i Växjöklassikern 2010.

Kul utmaning
Min kompis Martin Ewaldssson (tidigare skidåkare, nu multisportare) och jag bestämde träff vid Almenäs och han lärde mig alla grunderna innan vi hoppade i vattnet. STORT TACK MARTIN! Sedan lärde han mig det mesta även när jag satt i kajaken. STORT TACK MARTIN! Martin var en duktig lärare, men kajaken var rank… Vattnet var nog inte många grader varmare än tio, så efter ca 15 dopp blev det lite småkyligt. Men jag kämpade på. Efter totalt 1:15 h hade mina två längsta paddling utan att trilla bara blivit 5 minuter var. Men det gick hela tiden framåt och nästa gång är jag säker på att det kommer att gå betydligt bättre.

Min kajak på 14 kg och Martins surfski (annan typ av kajak) på 17 kg var två olika världar. Hans var hur lätt som helst att paddla, en baggis. När Martin lånade min fick han minsann också bada.

Nästa tur blir när det är lite varmare i vattnet. Då ska det bli ett riktigt träningspass!

Karta Stockholms Brantaste

Jag var taktiskt och valde att föreslå fredag i denna vecka som nästa redaktionsmöte för Vasalöparen. Det gick hem. Så nu kan jag äntligen springa löptävlingen Stockholms Brantaste på lördag! Det har jag sett fram emot länge, förra året hade jag inte möjlighet! Så här ser en av Sverige coolaste löptävingar ut:

Snabbfakta om Stockholms Brantaste:
Plats: Hammarbybacken
Datum: lördagen den 25 maj
Starttid: 12:30 för huvudklassen, 10:00 för knatteklass och 10:45 för ungdomsklassen (7-12 år)
Sträcka: 3,3 km
Höjdmeter: 255 m.
Antal deltagare: Max 1 000 deltagare på stora banan från 13 år och uppåt, max 200 deltagare i yngsta ungdomsklassen (7-12 år). Obegränsat med knattar (0-6 år) får delta.
Stavar är ej tillåtna

Mer om denna tävling senare i veckan. Vi ses väl på lördag!