Pallen

Resultat Intersportloppet 2015 finns här. Bilder från spurten finns här. Det var en härlig känsla att åka skidor igår. I förra veckan kände jag att formen var fantastiskt bra när vi hade träningstävling i Mora på tisdagen, men denna vecka var jag riktigt under isen i onsdags, då det kändes redigt dåligt efter tre dagar utan träning utan istället mycket stress och lite sömn. Men på torsdagen och fredagen kändes det successivt bättre med lätt träning och igår så var formen verkligen på topp! Suther första stöten Första flacka 6 km gick det lugnt (jag drog ca 1 km). Sedan tryckte Lars Suther på gasen i backarna upp mot vasslan. SK Bores trevlige pojk Oscar Persson (17:e i Vasan i vintras) låg tvåa, evigt unge Peo Svahn trea och jag fyra. Peo släppte lite lucka så jag gick om och drog så småningom sista biten till Vasslan och även en bit i nästa uppförsbacke och vi tre fick en lucka. Trots bra arbete höll denna morgonutbrytning bara ett par kilometer. Det var svårt att hålla under i det snabba föret. För övrigt körde vi utanför spåret i stort sett hela loppet. Alla jag såg i eliten stakade, jag såg ingen med fästvalla. Intressant med tanke att för bara tre år sedan var Jimmie Johnsson ensam (kan varit något till, men tror inte det bland de tjugo första åtminstone) om att köra utan fästvalla på samma bansträckning. Utveckling!

Peo Svahn och Håkan Degselius

I botten av Lundbäcksbackarna efter ca 12 km var vi runt åtta åkare och där blev det körning. Suther, Oscar, jag och SK Bores Jack Impola (var med in på både AXA och Alliansloppet, bror till Bill) kom loss och bildade en kvartett som höll resten av loppet. I några kilometer bort till Oxberg var Boreåkarna aktiva och vi skapade en hyfsad lucka. Men sedan slog de av på takten och de andra närmade sig. Från strax innan Gopshus och in i mål (sista ca 25 km) var det jag som var mest aktiv. Jag drog mest och tog hårdast förningar.

Starten Intersportloppet 2015. Foto: Larsåke Carlzon.

Moberg närmade sig Suther och Jack var båda slitna och det kändes som Oscar och jag var starkast, men liten fördel till mig. Glidmässigt var Oscar och Suter lika och de hade aningen bättre än mig och Jack, som var ungefär lika. Men det var inga stora skillnader och inget som avgjorde loppet. Både Jack och jag kunde enkelt ligga med i suget i nedförsbackarna. Anledningen till att jag drog så mycket var att jag inte ville att de bakom skulle komma ikapp. Strax innan Eldris såg jag att Moberg var farligt nära så exakt vid kontrollen drog jag allt vad jag hade en stund. Sedan fortsatte jag att göra rejäla stötförningar i flera kilometer, men även om det var riktigt nära att Suther och Jack släppte så lyckades jag inte bli av med dom. In i Moraparken var jag ganska rökt i armarna, men lyckades oväntat spurta förbi Suther trots att han kom in på upploppet innan mig.

Starten Intersportloppet 2015. Foto: Larsåke Carlzon.

Skulle dragit mindre? Hade jag kunnat gjort annorlunda? I vissa lopp drar man mer i än andra. Man kan inte bara hängåka en hel säsong. I La Sgambeda och AXA föll det sig så att jag inte kunde/behövde dra alls mycket. Idag drog jag mycket, men jag kände också att jag hade chansen att bli ensam in mot mål med Oscar. Hade jag dragit mindre hade vi kanske blivit sju pers in i Moraparken. Då hade jag varit betydligt fräschare, men sju pers på slutet är mer än vad jag vill ha. Jag är asnöjd med 3:e-platsen, men jag ska erkänna att det hade känts väldigt surt att bli fyra med tanke på hur aktiv jag var under loppet. Sammanfattningsvis är jag glad att jag återigen kunde maximera min tävlingsprestation. Jag är inne i ett flyt och det är bara att njuta så länge det varar. Det kändes enkelt att ligga bakom och jag var aldrig i närheten av att släppa. Det var liksom aldrig riktigt jobbigt som exempelvis i Italien. Och jag kunde köra med väldigt hög puls när jag var uppe och drog. Jag kände på AXA att även om det loppet gick bra, så fanns inte den där riktiga formtoppen där. Den fanns igår! Denna prestation tycker jag nästan är i paritet med 25:e-platsen i Vasaloppet, med tanke på att det var snabbföre, vilket inte är min favorit.

Trevlig med många UIF:are.

För övrigt…

• Hade nog Dan Moberg vunnit igår om han inte brutit staven i starten. Han låg lååångt efter och kom nästan ikapp.
• Hade nog Adam Steen kunnat komma på pallen om han inte hade tappat trugan två gånger.
• Bröt min klubbkompis Mattias ”Z” Carlzon trugan.
• Bröt min klubbkompis Rasmus Ax pga ryggont.
• Bröt Joakim Engström.
• Åkte Samuel Norlén fantastiskt bra, ett av sina bästa lopp.
• Gjorde Johan Kanto sitt livs bästa lopp.
• Imponerade min klubbkompis Martin Gotting igen, trots att han inte hade skidorna på när starten gick. Det finns ett kul filmklipp av det på Facebook.

Min klubbkompis Glenn fick känna på det hårda underlaget…

…liksom helsingborgaren Johan.

Idag åker jag till Stockholm över dagen för en intervju med en ”kändis”. Det ska bli roligt!

Jag glömde nämna några grejer om Intersportloppet i gårdagens ”the story”:

• Jag vill återigen tacka min fantastiska klubb UIF för utmärkt service med ordnande av resa, boende, valla, drickalangning och stavservice. Vi är en grymt bra långloppsklubb mycket tack vare våra härliga ledare!
• SM-guld-vinnaren från 2011 på cykel (som en vecka innan guldet drog runt Vättern på 6:37) Christofer Stevenson blev 29:a. Bra jobbat! Har man bott i Borås har man ju en fördel!
• Anders Solin hade haft influensa och varit sjuk i nästan två veckor. Han väggade.
• Sist, men banne mig inte minst, så ligger jag efter 2 av 5 deltävlingar 3:a i Svenska långloppscupen. Fyra deltävlingar räknas. De tre sista loppen är Västgötaloppet, Wadköpingsloppet och Skinnarloppet.

Poängställning svenska långloppscupen 2015

Luca fotade innan intervjun, som jag för övrigt tyckte gick riktigt bra. Kul att se spåret på Gärdet, hade varit kul att klämma ett par varv.

Efter intervjun fotade en kille från TT mig på ett gym på en träningsmaskin för en artikel. Roligt att vara på ”båda sidor” idag.

Inläggen från Intersportloppet tycks aldrig sina på denna blogg. Vad gör man inte föra att suga på karamellen lite till!

Data från min Garmin Forerunner 620:
OBS 1: Jag startade klockan 24 s före start, vilket marginellt påverkar tid, snittfart och snittpuls.
OBS 2: Höjddatan är på GPS, inte barometer, vilket gör den inexakt.

Tid: 1:52:50
Längd: 43.15 km
Höjdstigning: 248 m
Höjdminskning: 294 m
Medelpuls: 160, 86 %
Maxpuls: 180, 97 % (180 i spurten, 179 i backen mot Vasslan)
Temperatur: ca 1 glusgrad
Valla: Skigo C44-pulver. Ingen fästvalla.
Rill: Swix 2 mm skärande
Skidor: 2:orna från förra säsongen som även var först i Engelbrektsloppet 2014

Intersportloppet 2015 pulskurva

Efter loppet åkte jag och min far till Hosjö i Falun, där vi bodde hos hans kompisar från universitetstiden i Lund, Totte och Birgitta. På söndagen åkte jag på VM-banorna på Lugnet, samt 15 km-spåret. Trevligt som attans och elitåkare överallt. Jag åkte med Adam Steen, Gustav Eriksson och Jesper Nyström och såg även andra stjärnor åka förbi, som Packe Karlsson, Helene Söderlund, Maria Gräfnings, ett par australiensare och en tjej som var väldigt lik Jennie Öberg (räknas det?).

Patrik Karlsson bor i Falun istället för Örebro sedan i somras

Adam Steen och jag

Jesper ”Jassenys” Nyström, Adam Steen och Gustaf Eriksson

Högsta punkten på Lugnets 10 km-spår (Sjulsarvspåret kanske det heter)

Kl 06.45 ringer P4 Sjuhärad för en pratstund om skidåkning. Gissar att det kommer i sändning kort därefter.

Idag lämnas Klassikermagasinet på tryck efter har varit vid min sida i stort sett varje dag i en månad. Sedan lämning av Vasalöparen 3 feb. Därefter ska det tränas ikapp så det står härliga till!

Borås skidstadion en vanlig torsdag. Det var nog bra att vi startade skidåkningen tidigt, för sedan blev det fullt med folk.

Igår hade jag en mycket trevlig eftermiddag/kväll med nio glada skidåkare genom företaget Interkakel mellan 15 och 20. Vi hann med en vallagenomgång, en lång skidlektion, filmtitt på hur tekniken såg ut och en föreläsning med fika. Jag gillar den här typen av ”skidevent” med företag och det brukar alltid vara härlig stämning! Kanske något för din arbetsplats!

Hestrastugan i Ekås. Notera att de har pistmaskin.

Snökanonerna på Hestra gick i två minusgrader

Hestra IF är min moderklubb och här tävlade jag fram till och med alla juniorår.

Jag åkte på Hestra IF:s konstsnöspår igår. Borås kommun har inte mindre än tre konstsnöspår, vilket jag är lite kluvet inställd till. I början var jag starkt negativ till att alla resurser inte lades på Borås skidstadion, men idag kan jag i större utsträckning se behovet av mer än en anläggning. Bland annat för att glesa ur lite på kvällar och helger då det kan vara trångt i spåret, samt för att skidungdomar ska ha närmare till sin träning.

2012 vann jag Stråkenloppet. 2013 och 2014 vann Marcus Johansson. Så det vore trevligt om UIF kunde vinna en fjärde raka. Vi mönstrar ett starkt gäng.

Passet blev 1,5 timme stakning där jag körde 6 st 4 min-intervaller med 2 min vila i slutet av passet. Jag har haft en tuff vecka så detta var bara det andra träningspasset. Det var träningsvila måndag, tisdag och torsdag, tisdag en timme lugn åkning. Det gjorde att jag var ganska pigg i muskulaturen fick upp pulsen bra, trots att jag var trött i huvudet när när jag började. 40 min uppvärmning och sedan Avicii i hörlurarna på intervallerna gjorde susen och jag hade inga problem att komma upp i över 90 procent av maxpuls på flacken (lägre nedför). Medelpulserna på intervallerna låg 82 procent på den första och sedan successivt upp till 89 procent på den sista. Maxpulsen blev 96 procent. Känns som formen är fortsatt bra.

Med tanke på den tuffa veckan tänkte jag skita i att tävla i helgen eftersom det ändå inte är någon tävling i Svenska långloppscupen, men nu lutar det åt att jag ändå åker Stråkenloppet på söndag. Jag kommer inte ladda så mycket mentalt och jag kommer inte valla upp några nya skidor (andraparet som jag glidtestade på morgonen innan Intersportloppet har jag inte rört och föret är hyfsat lika, så de får bli bra). Däremot kommer jag självklart ge 110 procent när jag står på startlinjen. Peo Svahn kommer till start och förra året hade han show i några mil på platten innan jag flög. I år är banan annorlunda, 6 km med stor del natursnö.

En bild från kanske ett eller två år sedan på Erik Thiberg med sin kumminrika soppa.

Idag blir det Stråkenloppet i Mullsjö. Jag åker med min far och ingen mindre än Erik Thiberg, som gör sitt andra skidlopp efter KortVasan. Erik gick i min parallellklass från ettan till nian, vi spelade i samma band och tillhörde båda både startsjuan och startelvan i Sjömarkens IF:s fotbollslag som ungdomar. Nu har vi ”funnit” varandra igen, med barn i samma åldrar och samma fascination över att bli besatta av och snöa in på olika ting. Eriks senaste fokusområden förutom skidåkning (han har exempelvis köpt SkiErg samt börjat tillverka egna vallaprofiler och rilljärn) har varit bland annat surdegsbröd, järnvitriol och trösklarna i sitt hus i Sjömarken.

Precis som förra året blev det ingen toppendag på Stråkenloppet, men ändå OK. Jag lyckades i a f hänga med den outtröttliga Peo Svahn in till mål. Men armarna hade inget att trycka med i spurten. Grattis till Peo och Robert Eriksson.

Foto: Per Orestig (som för övrigt säljer Cippus-stavar)

Robert Eriksson, Peo Svahn och jag på podiet. Pappa verkar ha lagt på ett filter på sin mobilkamera.

Resultat Stråkenloppet 2015 finns här.

Söndagens tävling i Mullsjö blev lite av en déjà vu på förra årets Stråkenlopp.

• Jag gjorde inte ett av säsongens bästa lopp, men ändå OK.
• Jag blev trea.
• Det bjöds på Peo Svahn show, denna gång dock bara knappt halva loppet mot förra året då det var drygt halva loppet.
• På grund av den ringa snömängden var det inga fasta spår, men arrangören hade återigen kämpat för att kunna genomföra tävlingen.
• Varvningarna var många

Robert Eriksson och jag efter målgång

Förra veckan (och denna) var tuff för mig med mycket jobb, lite träning och sjuka barn hemma (Maj är dyngförkyld och har svårt att sova så det blir några nattskift). Därför tvekade jag länge om jag skulle tävla i helgen, men efter samråd med Ida så åkte jag i alla fall till Mullsjö. Jag tränar trots allt hela året och då vill jag passa på att tävla när det finns lopp med bra konkurrens bara en timmes bilresa bort.

Traddar’n pigg
Loppet avgjordes på en 6.25 km-slinga, 7 varv. Ca 4 km natursnö och 2 km konstsnö, men pga senaste tidens snöfall var det ganska mjukt även på konstsnön. Det ledde till att spåren var sladdriga och orgeltrampiga nästan direkt, trots en stor insats från arrangören.

Det var en viss kupering på spåret och största backen steg ca 30 meter, så där gick det att göra lite grejer. Jag gasade lite i backen på första varvet och så klungan minskade till sju personer (tror jag): Martin Gotting, Rasmsus Ax, Robert Eriksson, Peo Svahn, Erik ”Bygg” Johansson, Daniel ”Traddar’n” Abrahamsson och jag. Även andra varvet gasade jag i backen och en hel del på platten efter. Men jag kände tidigt i loppet att det inte riktigt var min dag. Så varv tre och fyra lade jag mig snällt i klungan, då Robert Eriksson gjorde mest jobb. Traddar’n verkade för övrigt ovanlig pigg innan han bröt staven på tredje varvet.

Ulricehamns IF 3 st topp 5. Martin Gotting till vänster och Rasmus Ax till höger. Ax fick det finaste priset.

Imponerande av Peo
I början av femte varvet hade Peo tröttnat på fisåkningen och tryckte på gasen. Sedan var det Peo Svahn show. Han drog SAMTLIGA meter hela vägen in mål. Exakt samma fart hela tiden, förutom sista kilometer då tempot successivt ökade. Han nötte helt enkelt ut oss. Uppförsbackar lite lättare, Peo är ingen bergsget. Jag slet för att hänga med (dock inte lika mycket som förra året, då jag släppte med 3,5 km kvar och tappade 1.21 min) och på slutet orkade jag helt enkelt inte, låg på fem slag från max. Jag var inte tillräckligt bra för dagen. Grattis till Peo och Robert.

Ax flög av tidigt på femtevarvet och Bygg och Gotting lite senare på femtevarvet.

För övrigt:

• Johan Kanto bröt staven efter en meter
• Pilatestränaren Katja Larsson, som hjälpt både Ida och mig, vann D40
• Erik Thiberg, som jag åkte dit med, gled in på tiden 3.19.40, att jämföra med Peos 2.03.57.
• Kul att östgöten Robert Eriksson blivit så bra. Jag hade aldrig hört talas om honom förrän Stråkenloppet förra året, då han var drygt 3 min efter täten. Nu har han blivit ännu bättre. Vi bytte några ord efter målgång och om jag hörde rätt så lade han efter USM i just Mullsjö och sedan höll upp i många år till han började plugga i Borlänge. Nu bor han i Falun och jobbar heltid som ingenjör.

Det märks att det snart är dags för Vasaloppet. Besökssiffrorna på bloggen har ökat de senaste veckorna och dagligen är det i snitt nästan 1200 unika besökare. Antalet sidvisningar ligger vanligtvis på 3000-5000 per dag. Jättekul att ni hittar hit! Under dagen tänkte jag lägga upp lite grafer från Stråkenloppet. Jag gillar siffror.

Mellantider Stråkenloppet. Jag satte klockan på autolap 6,3 km så den tog en automatisk mellantid på nästan samma ställe varje varv. I tabellen stämmer snittpulsen per varv väldigt väl överens med min upplevelse. Första två varven stötte jag lite, sedan lade jag mig i klungan två varv innan loppet avslutades med Peo Svahn show i tre varv då man fick bita i.

Jag startade klockan (Garmin 920XT) ca 30 s före start, vilket marginellt påverkar tid, snittfart och snittpuls. Här finns all data på Garmin.

Tid: 2:04:27
Längd: 43.88 km
Snittfart: 21.2 km/h
Höjdstigning: 383 m (hör gärna av er ni som fått en helt annan siffra)
Höjdminskning: 390 m (borde varit samma som ovan)
Medelpuls: 157, 84 %
Maxpuls: 181, 97 % (i spurten)
Temperatur: Runt nollan
Snö: 4 km natursnö, 2 km med konstsnö i botten. Ganska löst överallt, stora delar hyfsat finkornigt.
Valla: Swix FC8X vallade och borstade en vecka tidigare vid Intersportloppet
Rill: Swix 2 mm skärande
Skidor: Årets skejtskidor (mina enda Redline skejtskidor). Kanske inte optimalt i det lösa föret, men inget som påverkade resultatet.

Pulskurva Stråkenloppet. Pulsen går upp tydligt i backen två första varven och faktiskt även på tre varvet. I slutet blir det inte samma ”spike” i grafen, vilket delvis beror på att Peo inte är någon bergsget. I slutet sticker pulsen, där var det tufft.

Höjdprofil Stråkenloppet med barometer.

Som vi har väntat. Alla vi som har tränat mycket med och känner min klubbkamrat Marcus ”Snygge-Marcus” Johansson vet att hans genombrott på skidor var en tidsfråga (rullskidor kan han med seger i totala världscupen). Han blev 42:a i Vasaloppet 2011 och har därefter blivit väldigt mycket bättre. Jag har egentligen alltid (se senaste åren) sett honom som en bättre långloppsåkare än mig. Men han har liksom inte riktigt fått till det innan på tävlingarna och jag har ofta varit före. Denna säsong verkar han hittat rätt, inte minst med andningsbesvären.

Marcus blev 25:a i Marcialonga i söndag, vilket han rankar som sitt bästa resultat någonsin i artikeln från Ulricehamns Tidning nedan. Jag är inte det minsta förvånad. Den killen har syreupptag, styrka, snabbhet och skalle som utan tvekan kan räcka till topp 10 i Vasaloppet åtminstone nästa år. Och därefter kommer han att kunna bli ännu bättre. Bra kört Marcus!

Ulricehamns Tidning tisdag 26 jan. Klicka på texten så växer den.

När jag skickade recensionen av Alpinas staksko CCL + Marathon på korr fick jag en synpunkt på att man kanske skulle skriva stakpjäxa istället. Jag vet att många säger pjäxor om längdskidskor, men för mig för ordet tankarna till alpint. Vad tycker du att man ska säga? Rösta här fram till lördag kl 12.00!

30 min träning har det totalt blivit denna vecka, och det riskerar att stanna där. Men nu med all boråsisk natursnö hoppas jag på flera långpass nästa vecka.

Mycket stress, nattjobb varje dag, sjuka barn och uteblivna träningspass i veckan tid tog ut sin rätt. I onsdags fick jag ont i halsen och jag är fortfarande inte bra. Det blir inget Ulricehamnslopp på söndag. På tisdag är det lämning av Vasalöparen, därefter har jag en ganska lugn månad framför mig. Aldrig har jag längtat så efter en tisdag.

Tack alla ni 392 stycken som röstade fredag morgon till lördag lunch huruvida man ska säga skidskor eller pjäxor om de grejer man har på fötterna när man åker längdskidor. Jag borde haft öppet omröstningen längre, för att få ett större underlag, något att ta med sig till nästa gång.

Skidskor eller pjäxor?

Det blev en intressant omröstning där pjäxa gick segrande ur striden med 60 procent mot 29 procent för skidsko. En sådan här undersökningen är naturligtvis hejdlöst ovetenskaplig, men det ger i alla fall en viss fingervisning.

Det kom några kommentarer i omröstningen och i blogginlägget och ett par av dem som skrev tyckte man kunde säga pjäxa om det man har för skejt och skidsko om det man har för klassiskt. En annan nämnde något jag också tänkt på, att skidsko lätt förväxlas med skridsko.

Jag har fram till i morgon på mig att byta namn på rubriken om skidskon i Vasalöparens minitest. Kanske byter jag till pjäxa efter att ha hört era röster. Men det bär emot, en pjäxa för mig är fortfarande ett större och klumpigare skodon som inte påminner om en vanlig sko, vilket en skidsko gör. Åtminstone en för klassisk åkning.

Det känns som vi måste skicka frågan vidare till Språket i P1, där för övrigt radarparet Anna-Lena Ringarp och Lars-Gunnar Andersson tyvärr har slutat och ersatts av ungdomen.

Ida och Linnéa kämpade väl under en timmes tid vid Hestrastugan i Ekås utanför Borås, men blev brutalt avställda av Tobias som satsade hård i nedförsbackarna.

Jag är inte frisk än och förra veckans träningsdos stannade på 30 min lugn åkning. Idag eller i morgon hoppas jag kunna åka en timme lugnt för att sedan kunna träna mig i något så när form till på söndag, då min näst viktigaste tävling denna säsong avgörs: Västgötaloppet i Ulricehamn. Apropå Ulricehamn så vann min klubbkompis Hanna Falk SM-guld i sprint igår medan Martin Gotting skrällvann Ulricehamnsloppet samma dag efter att ha spurtat ner evighetsmaskinen Peo Svahn. Stort grattis till er båda! Jag vill också gratulera Hestra IF:s Johanna Sundström, som jag tidigare hjälpt med träningen, till segern bland damerna.

I helgen var det istället Ida som fick slipa på sin form inför HalvVasan. I lördags åkte hon på Hestra (inte Hestra i Småland) tillsammans med våra vänner Linnéa och Tobias, medan jag gick jämte en skidåkande Astrid med Maj i bärstol på ryggen. I söndags var det ett liknande upplägg, fast istället på natursnö i Nordtorp utanför Sandared.

Det är alltid härligt att komma ut i skidspåret och det är en uppskattad familjeaktivitet från alla håll. Ida råkade t o m i ett svagt ögonblick säga att ”Längdskidåkning är helt fantastiskt”. De orden kunde hon nog inte drömma om att uttala sommaren 2003 då vi blev ett par.

Petter Northug i Beitostölen. Bilden tog jag vid världscupöppningen 2009/2010.

Petter Northug är min andra skididol jag haft, efter Per Elofsson vars växel 3 i skejt vi dräglade över på skidgymnasiet i Ulricehamn runt millennieskiftet. Jag har intervjuat Northug en gång, det var en telefonintervju för några år sedan och jag minst att jag var nervös, forcerad och gjorde en ganska dålig intervju.

Naturligtvis påverkade händelsen i maj delvis min syn på Northug, men det går inte att komma ifrån att han är en fantastiskt entertainer som bjuder på sig själv, gör skidåkning roligare att titta på och som gör att skidåkningen breddar sin målgrupp. Han är bland det bästa som har hänt längdskidåkningen och videon nedan från norska mästerskapens stafett igår är underhållning i världsklass. Vad som bör tilläggas är att killen han ”leker med” inte har några vidare invändningar mot Northugs beteende, vilka vissa träiga medier verka ha.

Här är länken till klippet på NRK Sports Facebooksida där Northug visar att VM-formen är i antågande med två rejäla ryck.