Efter skidsäsongen har jag haft många härliga helgrn där det varit så gott som tomt i almanackan. Långa go’a dagar med familjen och en del trädgårsarbete. Och sedan igår cyklar Astrid utan stödhjul. Kul! Våren är fin och vi har även haft några trevliga besök från kompisar och släkt med barn i samma åldrar. Och det har blivit några vändor med svärfars släp för att slänga ut resterna av hallen.

Snön syns från Lillehammer. Ryktet säger att Sjusjøen precis fick en halvmeter snö. Så det kan nog bli bra skidföre.

Men igår eftermiddag blev det en avstickare och nu sitter jag plötsligt vid frukosten på Hotel Birkebeineren i Lillehammer. Idag ska jag testa Madshus nya stakskida på Sjusjøen, där det tydligen fortfarande bjuds på fint skidföre.

På uppvägen stannade jag till hos min kompis Per Forsberg med familj i Hølen, precis vid E6:an. Per är knappt tio år äldre än mig och vi har känt varandra i tio år. Inom loppet av senaste året lyckades han bli sambo, flytta till Norge, bli bonuspappa och bli pappa. Snabbt jobbat. Och framförallt väldigt roligt. På hemresan idag tänkte jag besöka Anna och Harald med familj. Det ser ut att bli ett trevligt dygn i Norge.

Kort paus på en Statiolmack utanför Skee, strax sydost om Strömstad. 2 timmar kvar. Det blev en kul dag i Norge idag, både med skidtester i Sjusjøen och att träffa Anna, Harald och Maren i Eidsvoll. Återkommer med rapport i morgon.

Ole Einar Bjørndalen, skidskytten med 8 OS-guld och 20 VM-guld, sade så här om säsongsvila: ”Jag har börjat att ta två veckor med bara lugna långpass, förr tog jag aldrig någon paus.” Hård kille. Han var dock inte med på testerna av stakskidorna.

Madshus Propulsion stakskida. Slutlig design ej spikad, här är två versioner. Jag fick inte ta bild på hela skidorna, detta är ovandelen.

Petter Skinstad. Kul att se denna kille. Vi hade koll varandra, men hade inte träffats innan. Han hade bästa tid i Fredagsbirken på vallningsfria skidor. Fräscht.

Det blev som sagt en fin tur till Norge. Vädret, runt nollan och någon form av nederbörd, var väl kanske inte helt hundra. Men det andra.

Madshus har successivt tagit fram en ny stakskida. Jag tror den kommer att börja säljas till hösten, under namnet Propulsion. Att fler och fler märken nu kommer med stakskidor känns som en självklarhet. Om man inte behöver få fäste på en skida borde det gå att göra den mer optimal för stakning.

Jag testade sju par stakskidor under förmiddagen i måndags. Ett par blev jag kär i. Bäst i samtliga aspekter, tyckte alla vi testade. Nummer 654. Totalt åkte jag cirka 1,5 timme.

Skidorna har jämnare materialstyvhet, alltså de otroligt mjuka fram- och bakändarna som finns på Redline är inte fullt lika mjuka på Propulsion. Tryckfördelningen är också mer utjämnad vilket förändrar tryckzonerna. Det kändes när man gick upp på tå och stakade. De nöp inte som jag tycker konventionella skidor ofta tenderar att göra, trots enbart glidvalla under.

Skylt i Sjusjøen vid Midtfjell

Flexen är ungefär samma på konventionella skidor. Spannhöjderna ingen större skillnad. Madshusåkarna i Team United Bakeries, Team LeasePlanGo och Lager 157 Ski Team har alla åkt en hel del på de nya skidorna (dock med gammal design) i vinter. Dahl vann Vasan, Birken och Nordenskiöld på samma stakpar enligt Madshus.

Längden blir kortare, fast ändå inte. Topparna blir spetsigare, samt lite lägre, typ som på skejtskidor. Det gör att en Propulsion 205 cm i själva verket är som en Redline 210 cm, bara toppen skiljer. Kall- och varmföresskidorna har olika spannakurvor och olika belag, precis som på Redline.

Geir Strandbakke, 52 år och 92:a i Vasan i år. Blev även bästa 50-åring i Birken. Hård kille. Han bor året runt i Sjusjøen och tränar 800-900 timmar om året. En veteran i form vilar inte på hanen när han möter en 33-åring i kass vårform. 17 km slit ihop. Men trevligt. Geir är 173 cm och körde med 151 cm långa stavar i vintras. Nu testar han 165 cm.

Att sommardäcken var flång nya hjälpte föga. Här Natrudstilen. Vi åkte dock uppe på fjället.

Selen vid Aktivitus rullskidsband verkar funka

Catharina Ramhult sticker till

Innan jag skriver om formen: Tack för all positiv feedback från podavsnittet i Unika Människor, där jag blev intervjuad i 57 minuter. För er som inte hört det och vill lyssna finns det här.

Pigg och glad innan syreupptagningstestet…

Inte många bra pass
Jag tycker själv att jag är bra på att skriva och säga att jag är i bra form när jag är det. Jag räds inte att säga eller att skriva att jag är i bra form dagen innan tävling. Och jag känner min kropp väl och har vanligtvis bra koll på dess prestationsförmåga.

Men nu kan jag säga att formen är riktigt kass, till och med dålig för att vara våren. Den sämsta på mååånga år. Det har blivit mycket annat sedan 24-timmars, vilket varit trevligt. Men det har varit både få pass och inte många av anständig kvalitet.

65 ml/min/kg
Domen kom i fredags. Testkliniken Aktivitus, som ligger precis bredvid skidhallen i Prioritet Serneke Arena, ville att jag skulle testa och utvärdera deras nya sele till rullskidsbandet. ”Det kan jag väl göra, och så passar jag gärna på att göra ett syreupptagningstest i löpskorna när jag ändå är där.”

…fikasugen efter syreupptagningstestet.

Jag hade märkt på träningspassen att det gick tungt. Och invägningen visade på några kg mer än normalt. Men jag gav allt. Kom upp i 187 i puls, att jämföra med 188 i maxpuls. Så jag fuskade i alla fall inte. 4 min-fart. 1 min på 1 % lutning, 1 min 2 %, 1 min 4 %, 1 min 6 %, 1 min 8 %. Sedan orkade jag inte mer.

65 ml/min/kg blev resultatet. Det är såklart ett helt helt OK värde, men det sämsta jag fått på länge. Jag har ofta legat mellan 68-77, beroende på gren, testcenter och testutrustning. Ca 10 gånger har jag testat mig senaste 10 åren, på rullskidband, löpband, cykel, SkiErg och crosstrainer (!). Runt 73 tror jag att jag har legat på löpning hos Aktivitus.

Litervärdet ändras inte jättemycket
Något jag har märkt är att litervärdet skiljer ganska lite mellan syreupptagningstester. Jag ligger nästan alltid mellan 4,85 och 5,15 l/min, oavsett form. Vikten verkar påverka mer för mig hur syreupptagningsvärdet blir. I fredags vägde jag in på 74,5 kg, så mycket har jag  inte vägt i hela mitt liv tidigare. Innan jag började åka skidor igen år 2010 kunde jag väga in på under 70 kg och få höga testvärden trots dåligt litervärde. Men då hade jag å andra sidan ingen överkroppsstyrka så för att vara skidåkare var det ingen höjdare. Jag hittade ett test från hösten 2013 där jag vägde in på 71 kg och hade 5,18 l/min i litervärde. 73 blev värdet då. Där någonstans, runt 73, vill jag ligga. Mer än så blir nog svårt, bättre att satsa på andra kvaliteter.

Det jag vill komma till är att: Visst går det att ändra litervärdet även efter att man var fyllt 20 år. Men att lära sig utnyttja sitt syreupptag till max är många gånger där man ska lägga tonvikten. Exempelvis genom att köra en hel del tröskelträning och träning runt långloppsfart. Och att träna väldigt grennära med två månader kvar till träning. I januari i år hade jag exempelvis 98 procent av min totala träning som ”längdskidåkning klassiskt”. Det funkar bra för mig. Men nu i vår är jag väldigt icke-grenspecifik.

Rullskidband är fint

Tröskeltest på rullskidor
Efter VO2 max-testet vilade jag lite och körde sedan ett tröskeltest på rullskidor. Det gör jag inte så ofta. Jag har tränat så länge så jag känner mina zoner jag vill köra i ganska väl. Det är roligare med VO2 max-test.

Detta var första rullskidspasset sedan i höstas. Jag hade ju tänkt att inte åka före midsommar. Det vill jag hålla i, men sådana här grejer, samt ett par tekniklektioner, tycker jag kan vara undantagna.

Resultatet från tröskeltestet syns nedan. Jag körde upp till 180 i puls, alltså ingen urmaxning. Men ändå rätt flåsigt. 2,10 mmol på 82 procent av max. 3,82 mm på 88 procent. Känns som en hyfsat hög tröskel trots rullskidsovana.

Laktattest på Aktivitus. ”Nivå” är fart/lutning, men minns inte exakt hur protokollet såg ut. Tror de både höjde fart och lutning för varje nivå. 4 min på varje.

Tekniken var väl inte direkt på topp. Lite trött också efter urblåsningen i löpskorna strax innan. Men jag bjuder ändå på några filmer.

Vasaloppslägret i Grövelsjön i vintras

Nu är inbjudan uppe för Vasaloppslägret i Grövelsjön till vintern. Det blir 26-29 januari och upplägget blir i princip det samma som i vintras. Då fick vi 5,95 av 6 i snittbetyg på utvärderingsfrågan om helhetsupplevelsen av arrangemanget. Det var en jäkligt rolig helg och det var en fantastiskt härlig stämning i gruppen.

Men allt var såklart inte perfekt och vi kommer att försöka göra flera ändringar för att förbättra de områden där vi kunde göra saker annorlunda.

Förra året tog de 20 platserna slut, så vänta inte för länge med din anmälan. Läs nedan och/eller klicka här.

För dig som inte kan vänta till vintern för att åka till Grövelsjön, eller som vill åka två gånger, finns ju också ett Vasaloppsläger på barmark 28-31 augusti.

Vasaloppsläger i Grövelsjön 26-29 januari 2017 (tors-sön)
Nu har du chansen att vässa formen och utveckla dina färdigheter inför kommande skidsäsong och Vasalopp tillsammans med Vasaloppscoachen och föreläsaren Erik Wickström. Bekvämt boende, njutbara måltider, gemenskap och skidspåren direkt utanför entrén!

Vasaloppslägret i Grövelsjön 28-31 januari 2016, delar av gänget

STF Grövelsjön Fjällstation tillsammans med skidinstruktören och föreläsaren Erik Wickström bjuder in till ett Vasaloppsläger riktat till dig som vill vässa formen inför kommande Vasalopp. Praktik och teori blandas i form av härliga träningspass och inspirerande föredrag. Med dina nyvunna kunskaper kan du på hemmaplan fortsätta vägen till den bästa skidsäsongen.

Vad ingår:
Logi: Ospecificerad boende med del i 2-4 bäddsrum.
Mat: Helpension från middag ankomstdagen till lunch avresedagen
Instruktör: Längdskidträning med instruktör, videoanalys av teknik, vallakurs och föreläsning.
Övrigt: Spårmärke

Bra att veta:
Samling: Dag 1 18.30 på STF Grövelsjön Fjällstation med välkomstmiddag.
Avslutning: Dag 4 ca 13.00 efter lunch.
Deltagarantal min/max: 15/20
Lakan&handduk: Ingår inte men kan hyras till på plats.

Citat från föregående läger:
”Mycket duktig och inspirerande instruktör.”
”Bra balans mellan teori/teknikträning/egen träning”
”Helt perfekt!!”
”Mycket trevligt läger. Erik var som alltid duktig, kunnig och trevlig mot samtliga deltagare oavsett förkunskaper. Kommer gärna tillbaka.”
”Mycket god mat, speciellt sopporna”

Bild från förra årets Vasaloppsläger

Fakta om Erik Wickström
Instruktör och föreläsare är Vasaloppscoachen Erik Wickström. Han är även chefredaktör för tidningen Vasalöparen och har skrivit den kritikerrosade boken Längdskidåkning för dig!

Exempel på innehåll:
•Skidåkning – Teknikinstruktion och träning i storslagen fjällmiljö
•Videoanalys av tekniken. Individuell feedback till alla både i spåret och efteråt på TV-skärmen
•Vallakurs
•Styrketräning för skidåkare
•Föreläsning – Träning sommar- och vintertid, träningsplanering och Vasaloppsförberedelser
•Utrustning – Tips om material för skidåkning

Program

Dag 1
18.30 Gemensam middag
20.00 Välkomstmöte där vi tillsammans går igenom helgen.

Dag 2
07.30 Frukost
08.30 Vallning för dem som behöver hjälp med det.
09.00-11.00 Tekniklektion för grupp 1, fokus de olika åksätten. Filmning. Fri åkning för grupp 2.
12.00 Lunch
14.00-16.00 Tekniklektion för grupp 2. Fri åkning för grupp 1.
18.30 Middag
20.00 Titt på filmerna från dagen med individuell feedback till alla.

Dag 3
07.30 Frukost
08.30 Vallaföreläsning samt vallning för dem som behöver hjälp med det.
09.30-11.00 Tekniklektion för grupp 2, fokus balans, kurvtagning, snabbhet och styrka. Fri åkning för grupp 1.
12.00 Lunch
14.00-15.30 Tekniklektion för grupp 1. Fri åkning för grupp 2.
18.30 Middag
20.00 Föreläsning om sommar- och vinterträning, utrustning och Vasaloppsförberedelser.

Dag 4
07.30 Frukost och utcheckning
08.30 Vallning för dem som behöver hjälp med det.
09.00 Fri åkning
12.00 Lunch och avslutning

Pris:
Från 4 395 kr

Det vore att ta i att använda ordet tabloidföljetong, men både i Borås Tidning och Xtra Borås har man under ett par års tid kunnat läsa om den kommande (förhoppningvis) rullskidbanan på Borås skidstadion. 

Den var på gång innan och jag blev t o m inkallad till ett möte med kommunen för att de ville höra mina åsikter om Borås rullskidåkning. Men sedan har det blivit försenat. Nu ser det ut som vi har 800 meter till hösten, enligt en artikel i Borås Tidning idag. 

Sedan tidigare har vi en 4,85 km lång rullskidbana på Kransmossen som jag gillar. Det är dock ganska mycket folk i övrigt där (fotgängare, löpare, cyklister, hundar, barnvagnar etc). Och nedförsbackarna är lite för styva för de flesta Vasaloppsåkarna. Inte minst om man åker på snubbrullade hjul, alltså 2:or eller lättare. 

Hallrenoveringen går vidare. Golvet klart. Bra jobbat av Jonathan Mäkinen på JMC Byggservice, som satt plattorna. Hans bror Andreas åker skidor. Vi tar också hjälp av Patrik Alperud på P Alperud Bygg och Skog. Han åker Vasaloppet varje år. Och har gjort flera jobb som oss innan. Härligt med skidåkarkänsla bland hantverkarna.

Golvet lagt i hallen. Vattenburen golvvärme med en elvariant för sommarmånaderna. Plattorna blir tydligen kalla annars för att luft/vatten-värmepumpen inte skickar ut tillräckligt med varmvatten då. Typ. Fattade inte riktigt när rörmokaren förklarade.

Själv har jag min tumme oerhört centralt placerad i handen. Jag nöjer mig med att sköta kontakter, låna svärfars släp för att slänga byggskräp, samt eventuellt måla. Ida är mer aktiv än mig och drivande gällande val om material, golv, tapeter, eventuell flytt av väggar etc vid renoveringar.

Särskilt när vi gjorde om köket förra året var det otroligt många val. Jobbigt. Visst blir det alltid fint efter att man gör om (särskilt köket som blev en höjdare för oss), men jag är inte speciellt förtjust i husprojekt. Att ta in hantverkare är en självklarhet för mig. Jag gillar mitt jobb väldigt mycket och kan det ganska bra. Då jobbar jag hellre några extra timmar och köper tjänsten. Istället för att jag ska lära mig att göra det halvbra på tre gånger så lång tid som en hantverkare. Rätt person på rätt plats. Och på mitt sätt att se det till en lägre totalkostnad sett till både tid och ekonomi.

Samtidigt förstår jag såklart självförverkligandet i att bygga något själv. Men i dagsläget förverkligar jag hellre mig själv på andra sätt.

Fick den äran att intervjua amerikanen Mark Allen i tisdags. Sex gånger har den snubben vunnit Ironman på Hawaii. Styvt. Den tävlingen vill jag också köra någon gång, men rår nog inte på Marks 8:07 från 1993.

I fem år i rad mellan 2010 och 2014 ordnade jag ett Vasaloppläger i Torsby. Första året var det bara sex deltagare och jag ska väl erkänna att det inte var det proffsigaste lägret i världshistorien. Men sedan var det fullbokat varje år, de tre sista åren med 24 deltagare och tre instruktörer.

Det var otroligt roliga läger, men förra året valde jag att skala ner det till en träningsdag i skidhallen i Göteborg, för att slippa vara borta ytterligare en helg. Även där blev det snabbt fullbokat med tio deltagare, och ännu fler på väntelistan.

Därför är det nu med blandade känslor och väljer att inte skriva en inbjudan till en liknande träningsdag med teknikträning, föreläsning etc för en helgdag i september. (Åtminstone inte än.) Jag vill vara hemma så mycket som möjligt, samtidigt vill jag träna och satsa på mina andra uppdrag. Helgerna blir ofta innehållsrika på hösten, så jag försöker styra om så att mer går att göra på vardagar istället. För teknikinstruktioner och läger får jag istället rekommendera långhelgerna i Grövelsjön, där jag kommer att vara instruktör.

Närmaste året ser ut ungefär ut så här uppdragsmässigt:

• Coacha mina adepter som jag kontinuerligt skriver träningsprogram åt
• Skriva färdigt nya boken om konditionsträning som jag försökte få klart förra året
• Ge föreläsningar
• Hålla i barmarksläger i otroligt fina Grövelsjön, 28-31 augusti 2016. Platser finns.
• Hålla i vasaloppsläger i Grövelsjön, 26-29 januari 2017. Platser finns.
• Ge företagscoaching i olika former
• Jobba med Vasalöparen, som ges ut fyra gånger per år
• Tre helgläger på hösten med CCC1000
• Skidkurser etc i Borås under vintern
• Diverse andra uppdrag brukar dyka upp, som att skriva, fota och ge någon tekniklektion i speciella sammanhang.

Helgrapport kommer i senare!

Osbecks bokskogar, anhalt vid Hasslövsbacken. Den backen har jag kört många gånger på cykel och rullskidor. (O)tydligaste minnet var från hösten 2014 då jag var där på läger med Lager 157 Ski Team och Daniel Richardsson skickade på i diagonalåkningen. En mäktigt och smått overklig syn.

Snart slut på en bra vecka som bl a innehöll: Måndag, skidtester i Sjusjøen. Tisdag, intervju med triathlon-ikonen Mark Allen i Göteborg. Onsdag: Uteätning med god mat och gott vin på Vinci med Martin och Josefin, inklusive fördrink på Orangeriet. Torsdag-Söndag: Besök i Vejbystrand. Söndag: Barnkalas hos en dagiskompis.

Osbecks bokskogar är vackrare i verkligheten än på bild

Vi bodde två nätter i min mors lägenhet i stan, eftersom de gjorde golvet i hallen. Då passade det bra för mig och Ida att ta en kväll med Martin och Josefin. Inte ofta man äter ute ihop nuförtiden på det sättet. Uppskattat att ha sina föräldrar i samma stad när man är småbarnsförälder.

Bra för lvg och rullskidor
Målet med träningen i helgen var att utforska Hallandsåsen lite mer som ställe för löpning och MTB. Vill man cykla landsvägscykling tycker jag området kring Hallandsåsen är det bästa i Sverige. Det har jag tyckt sedan jag började cykla där för ca 15 år sedan. Då var jag nästan ensam, nu är det hur mycket cyklister som helst där. Och många är danskar. Jag vet inte hur många vackra stigningar på 100-150 höjdmeter det finns, men jag vet att jag testat de flesta och hittar ganska bra.

För rullskidor är Hallandsåsen också riktigt bra, så länge man vet vilka backar man ska ta ner, bl a gamla E6:an både på norra och södra sidan. Det funkar även med 2:or. Södra sidan är lugn, men norra skulle jag inte åka ner för om jag var ovan.

Cykelutflykt. Maj i barnstolen och Astrid på egen cykel, som jag köpt begagnad av Katja Larsson på Borås Piltates Center.

Både min mor och min far har stuga i Vejbystrand, båda ca 500 meter från havet. Tyvärr är det 8 km till Margretetorp, där stigningarna börjar. De 8 km av åkrar är ofta blåsiga och lite småtrista. Den sträckan hade gärna fått implodera. Försvinna in i ett svart hål. Men man kan inte få allt. 8 km på cykel är inte så mycket, men på rullskidor hade jag önskat mer ”Ås-tid”. Ibland tar jag bilen till Margretetorp av den anledningen. Trots att jag ogillar att ta bil till träningen i onödan.

Ingen knall på Högalteknall
Hur som helst. Jag har inte sprungit så mycket på Hallandsåsen och inte heller kört så mycket MTB. På vägen ner från Borås släppte Ida av mig i Östra Karup. Norra foten av Hallandsåsen vid motorvägen. Jag drog österut gissningsvis en halvmil och sedan upp en lång grusväg för att spana på Hallands högsta punkt, Högalteknall. Det var inga skyltar utan jag fick utnyttja mitt kartminne (hade ej med telefonen). När jag kom dit såg jag att det var ett militärt skyddsobjekt där, och just då var det två militärer där från Halmstad med stora puffror. Jag råkade cykla lite för nära inpå i min iver att nå toppen. Jag fick en tillsägelse av krigarna och bad om ursäkt för mitt misstag. Tur att de inte sköt.

Sedan tog jag Skåneleden tillbaka, gissningsvis runt en mil. Grusväg blandat med stig. OK, men inte mer. Många nedfallna träd. Och vissa stigar för krångliga för att cykla. Och många  nyavverkade områden.

Nästa cykelpass satsade jag på Osbecks bokskogar. Tog mig dit via grusvägar på södersidan om åsen, men många slutade abrupt och stigarna var få till antalet. Inte alls som stigarna hemma.

Astrid, Maj och jag cyklade förbi när pappa spelade tennis mot sin kompis Lars Borgquist. Pappa stönar lite i tillslaget (dock ej som Monica Seles gjorde) och efter ett tag fråga Astrid ”Varför säger farfar ‘Öh’ hela tiden?” Då skrattade jag högt, varpå Maj också gjorde det även om hon nog inte förstod varför.

Osbecks bokskogar var desto bättre. Undrar om Per Osbeck, en av Carl von Linnés lärljungar, är släkt med skövdeskidåkaren Fredrik Ousbäck? De har fyra slingor på 2-3 km var som sitter ihop som 8:or. Fantastiskt vackert. Bra cykling också. Jag är ytterst svag för bokskogar. Särskilt på våren med alla vitsippor. Det var som att cykla i en dröm, både uppförs- och nedförsbackarna. När jag nästan cyklat igenom hela systemet bröts förtrollningen. En gubbe började skrika något enormt och peka med hela handen. Det var ord och inga visor. Man fick tydligen inte cykla där.

Klantigt av mig att inte kolla upp det (på Skåneleden är det tydligen inte uttalat förbjudet, men inte rekommenderat, såg jag sedan). Förstår verkligen honom. Så jag gjorde en pudel, vände och bestämde mig för att ta dit familjen på vandring dagen efter.

Tveksam till Hallandsåsen MTB-cykling
Det gjorde vi också. Vi gick den gula 2,3 km och stannade på en massa ställen. Bl a för fika och att plocka vitsippor. Pappa, som inte är känd som mästerkock, plocka brännnässlor till sin beryktade nässelsoppa. Jag tar ofta ut barnen i skogen nuförtiden. Det märks hur kreativa de blir i den miljön. Hemma har vi 300 meter en jättestor skog, jag är glad att ha den närheten.

Dit, till Osbecks bokskogar, vill jag åka igen för att springa. Eller kanske cykla dit, springa där, och cykla tillbaks. Södersidan i Margretetorp/Förslöv-trakten, bl a vi Hålehall, kan nog vara ganska bra (har sprungit milen i Hålehall för många år sedan och gillade den). Men för MTB vette katten om jag kan rekommendera Hallandsåsen. Inte än i alla fall. Jag måste hitta bättre sträckor, eller bli överbevisad. Oavsett tycker jag stigarna verkar vara få.

Vill man åka downhill finns däremot möjlighet på Vallåsen.

Idag ska jag vara pappaledig. Åtminstone fram till 16.30. Det blir fint.

Läste en kul artikel i tidningen Varvet i helgen, om dåtidens löpare om dagens löpare. Man har ju hört det förr av bl a Ståhl, men ändå alltid kul att läsa. Se en av sidorna nedan.

Borås Tidning förra veckan. En era går i graven. Till jul går min 66-årige mor Lena Lindberg i pension. Efter att tillsammans med hudläkarkollegan Gunnar Nyman drivit hudmottagningen Telegrafen i Borås. I 26 år. De två plus en sköterska och en sekreterare. Länge utgjordes dreamteamet av Lena, Gunnar, Eva och längdhopparen Peter Häggströms mor Ingrid. I stort sett obefintlig personalomsättning (de två läkarna var de samma alla 26 åren) och vi i familjerna träffade ofta de andra familjerna. I hela min ungdom och ungefär tills för bara några år sedan skämdes jag att som röd att ha en mor på ett privat ställe. Men med tanke på hur otroligt bra hon, övriga anställda och (verkar det som i a f) patienterna har trivts så har det gått över. Och jag är inte lika övertygad röd nuförtiden heller. Röstade blankt i förra riksdagsvalet, kunde inte bestämma mig. Innan dess har det alltid varit till vänster.

Jag har slagit nytt personbästa i punkteringar. Tre stycken på två dagar, på tre olika cyklar. Det är nog inte så många som rår på.

1. I torsdags. Jag skulle cykla hem från min mor i stan till Lundaskog. Jag satt på Idas elcykel och hade barnen där bak i Charioten. När jag svängde in på Allégatan kom jag upp jämsides med Fredrik Lindström, som satt på en landsvägscykel. Fredrik är mannen bakom Protour Borås, en tio år lång cykelsocial framgångssaga som tyvärr är slut. Han kan cykla också, 82:a i Cykelvasan 2014. Självklart försökte jag hängde på Fredrik, vilket blev lite väl tuff körning på kullerstenen för cykeln som är pumpad och dimensionerad för Ida.
2. En cykelrunda med barnen på mormors hoj i Vejbystrand i torsdags. Funkade fint. En timme senare ingen luft i däcket längre.
3. Hade cyklat på Hallandsåsen i fredags. I bilen pratade jag med Stefan Palm. Alltid givande. Mindre givande var det pysljud som plötsligt bakdäcket släppte ifrån sig i höjd med Vantinge. Hade pappas bil, därav cykeln i bagaget istället för på taket.

De lyckades ta sig till toppen av Borås Tidnings förstasida. De tar  4000 hudpatienter per år mot sjukhusets 12 000.

I helgen insåg jag att det bara var två veckor kvar till Göteborgsvarvet. Jag har sprungit åtta gånger och är sugen på jubileum vid tio lopp nästa år.

Vad jag också insåg var att jag bara höjt pulsen i löpskorna typ en gång på ett halvår, i samband med syreupptagningstestet på Aktivitus i förra veckan. Och inte har jag kört några långpass heller. Ajaj.

Från Göteborgsvarvet 2011

En bra bit kvar
Eftersom jag nästan inte sprang något i vintras inledde jag löpvåren med korta turer på 30-45 min i veckan 2-3 gånger i veckan för att minska skaderisken. Men i helgen testade jag intervaller för första gången. 3 st på ca 6 min styck. Det gick tyvärr inte så fort. Orkade hålla 3.38 min/km på flack asfalt.

Mitt pers på halvmaran är 1.12. Mitt pers i Göteborgsvarvet är 1.13. Förra året sprang jag bra, 1.14.40, vilket är 3.32 min/km. I helgen var jag alltså inte ens nära att hålla förra årets fart i knappt 2 km. Jag har en bit kvar. Det har främst känner är att återhämtning mellan intervallerna är sämre. Just kortsiktig återhämtning, som mellan löpintervaller och hur mycket pulsen dyker i nedförsbackar på rullskidor, har alltid varit en tydlig formindikator för mig.

Knep spurtpriset i Sjömarksloppet förra året. Foto: Sjömarksloppet.

Lite bättre idag
Idag sprang två intervaller runt Byttorpssjön, knappt 2 km mycket flack grusväg. Första i 3.34 min/km-fart, andra i 3.33 min/km-fart. Nu orkar jag alltså nästan hålla förra årets fart i knappt 2 km. Men det är såklart inte hållbart. Normalt ska jag springa dessa intervaller i 3.20-3.25-fart för att springa varvet på 1.14.

Jag vet att jag kommer snabbt i löpform så länge jag får några bra pass. Men jag är lite för långt efter nu med bara tio dagar kvar. Ett realistiskt mål blir nog 1.17.

Sjömarksloppet 2012: 3:an Erik Wickström, 1:an Karl Borgö, 2:an Alexander Abrahamsson och damsegraren Anneli Johansson.

Sjömarksloppet på söndag
För att få in ett längre pass, med hög intensitet dessutom, planerar jag att springa Sjömarksloppet på söndag. Sista ordinarie anmälningsdag idag. Med 3 km uppvärmning blir det 13 km, det behöver jag. Nedvarvning lär det inte bli, eftersom jag vet hur mina vader kommer att kännas några minuter efter målgång.

Jag har sprungit Sjömarksloppet två gånger och kommit 3:a respektive 2:a. Jag har ingen aning om vilka som springer i år, men jag är inte i samma form som förra året så för att nå pallen behöver startfältet vara mindre vasst.

Jonas Colting på mountainbike

Borås är alltid vackert

Igår tog jag ett elitbeslut att satsa på träningen. Det är ganska lugnt på jobbet denna vecka förutom bokskrivandet, så jag tog chansen att träna riktigt rejält! Överlägset största träningsdagen sedan 24-timmars:

• 57 min löpning inkl två intervaller på knappt 2 km, mer detaljer i föregående inlägg.
• 2.40 h fantastiskt fin och trevlig MTB-tur med Jonas Colting på hans standardrunda runt Borås. 68 procent av max i snittpuls, kändes rejält i benen på slutet då pulsen gick upp i en del backar.
• 40 min styrketräning hemma i atletklubben med Bizze Wing efter läggning.

Sjömarksloppet 2013. Bizze efter målgång i sin hittills enda löptävling, förutom ett lopp i Skåne. Han säger att han inte ska springa fler löptävlingar, jag tror det beror på att han inser att han är chanslös mot Markus Lethola.

Bizze har jag känt sedan innan jag kunde gå och vi har tävlat i allt sedan vi var små. Det har inte gått över.

Jag har i många år varit den starkare på gymmet, men nu har Bizze börjar styrketräna regelbundet på ett gym i stan. Inte bra. Sist var det precis att jag gjorde fler reps än honom när vi körde bänkpress på 60 kg. Inför det här passet var jag mycket orolig för att han skulle slå mig. Det började med att vi gjorde 5 +4 reps på 67,5 kg. Sedan följdes vi åt uppåt innan jag tog 80 kg (tangerat personbästa) medan han fick stanna på 77,5 kg. Viktigt. Dock personbästa även för Bizze.

Därefter lyckades jag knäcka honom på ytterligare tre av tre övningar, så det känns tryckt. Jag kommer nog kunna att hålla honom bakom mig på de flesta övningar någon månad till. Går han sedan om mig får jag börja gymma mer.

En av många labyrinter. Nu görs de större.

Golvet klart och tapeterna uppsatta. Känns som hallen snart är klar. Det har gått fort. Skönt.

Ida är bortrest med jobbet idag och i morgon. Det är jag som håller ställningarna där hemma. Det blir fint. Middagarna blir emellertid inte lika goda.

Astrid och jag har fått en ny favoritsysselsättning, som går ut på att jag ritar labyrinter som hon ska titta ut ur. Jag har aldrig gjort det innan men jag blir bättre och bättre.

I måndags och igår var vi vid badplatsen i Sjömarken och badade benen. Härligt med sol och barnen gillar att vara vid vattnet. I morgon kanske vi åker ut till stugan och ger oss på ett riktigt dopp.

Rickard Bergengren och jag knep den sista solen för denna gång på landsvägscyklarna. Hyssnarundan med lite hets. Andra landsvägspasset 2016 och klart bästa cykelbenen hittills i år. 

Marika Sundin kan det där med att måla! Och Martin Homstrand, som precis lade ner elitsatsningen, är i Borås igen. Kanske han flytter hit snart?

Nu blir det snart det första av helgens två barnkalas hemma. Både Astrid och Maj fyller år i maj, 4 respektive 2 år

För 1-2 veckor sedan var formen väldigt obra. Löpmässigt sprang jag sämre än på flera år. 

Ida har köpt en lekstuga av en kompis. Svärfar jag och några till lyckades få upp den på släp igår. Ska bli spännade att se hur man får hem den och sedan ut på tomten.

Igår tränade jag bara 20 min, pga barnkalas och annat. Men jag joggade iväg och det kändes direkt riktigt bra. Ledig jogg i 4.30-fart på platten. Drog ett varv runt Byttorpsjön 1,92 km i bra fart men ej max. 3.21-fart. 

Hur gick det till? Klart bästa löppasset i år, men jag satsar ändå inte att slå tiden från förra året (34.43 min) i Sjömarkloppet idag. Det är en ganska kuperad mil och då var jag i bättre slag. Men kul ska det bli oavsett. Start kl 13. 

Det gick bra i Sjömarksloppet idag. 4:a. 35.17 min på 9.95 km med 125 meters stigning. 34 s sämre än förra året, men det var enligt plan. Trodde ej det skulle gå så här fort för en vecka sedan då det inte fanns mycket till fart i benen. 

Som vanligt kul tävling. The story med fler bilder kommer senare. Nu helgens andra barnkalas.