Vi är mitt uppe i produktionen av Vasalöparens septembernummer. Den intensiva tiden sista veckorna innan tryck är alltid rolig. Parallellt jobbar jag bl a med lite texter på Visma Ski Classics hemsida och i år ville också David Nilsson att jag skulle ta en större roll som skribent i det trycka magasinet Pro Skiing (kommer en gång per år med Visma Ski Classics som avsändare), som gavs ut för första gången förra året.

Så här såg Seraina Boner ut en gång när hon svarade på en fråga från mig som moderator på en presskonferens inför ett Visma Ski Classics-lopp 2013. Salig av att prata om långlopp?

Det är många grejer jag jobbar med som jag skulle vilja förmedla på bloggen, t ex vad elitåkare sagt i intervjuer och vilka nya häftiga prylar som är ute på marknaden. Men det får ni se i tidningarna. Två grejer så jag kom över igår vill jag i alla fall delge.

1. Jag intervjuade Britta Johansson Norgren på telefon igår. Hon är cool måste jag medge. Det är nog fjärde eller sjunde gången eller något sådant som jag intervjuar henne, så vi kunde koncentrera oss på att prata nutid. Hur hon tänker kring målsättningar och motivation tycker jag är fantastiskt. Hon fattar verkligen vad som triggar henne i träningen och kan förhålla sig till sina egna målsättningar och drivkrafter på ett intressant sätt. Jag får se om jag lyckas utveckla och formulera det, intervjun kommer förmodligen på engelska på www.vismaskiclassics.com i veckan.
2. När Team Exspirit lade ner sin verksamhet i våras hamnade åkarna på alla möjliga olika håll. I ungefär samma veva såg jag här på sweski.com att Seraina Boner skulle köra för landslaget. Jaha, tänkte jag, nu slutar hon med långlopp och satsar på världscup och VM. Det hade inte varit något skräll eftersom hon körde en del i världscupen parallellt med långloppen i vintras. Men så dök hon upp på rullskidstävlingarna i somras och körde för Team SAS Ski. Kanske nytt lag sponsrat av flygbolaget? Jag blev inte riktigt klok, utan mejlade helt enkelt den trevliga schweiziskan (på svenska, Seraina verkar ha lätt för språk) för att få reda på hur det låg till. Tydligen är hon inte med i landslaget, utan kom bara med på listan sweski.com publicerade eftersom hon hade resultat som vara goda nog för landslaget. Ett utdrag av texten till Vasalöparen blir nog typ så här:

Långloppsdrottningen Seraina Boner säger till Vasalöparen hon att hon inte lyckats få en plats i de stora teamen, utan kommer istället köra för sitt universitets skidlag, Team SAS Ski. Hur många lopp det blir i Visma Ski Classics beror på hur hon får till det med team och service.

Fredrik Erixon åkte rullskidor hela vägen in på Udéns Sport

Förra veckans magra träningsvecka på 4 h 20 min följer jag denna vecka upp med hittills noll timmar. Halsont. Det går sådär med träningen nu. Tråkigt såklart, men september och oktober brukar vara skrala för mig så jag försöker hålla mig lugn. Även om det är sämre nu än förra året.

I måndags hade vi en kväll med info och ett teknikpass på rullskidor (för de med utrustning) för de som är intresserade av CCC1000 Göteborg. Det är inte samma stora drag som i Stockholm, där det är 20-30 personer varje år, men vi kommer att köra igång med en liten mindre grupp. Det känns kul. Tobias Westman tar hand om teknikträningen på måndagar hela hösten förutom en gång i månaden då han jobbar natt som brandman. Då håller jag i träningen. Rullskidor eller i Skidome, lite beroende på årstid och väder. I övrigt så är mitt engagemang i CCC1000 att jag är tränare och föreläsare på lägren i Stockholm, Sunne/Torsby och Storhogna.

Tekniklektion med mig och Tobias Westman i Slottskogen

Idag ska jag vara pappaledig. Det blir fint. Vädret är ju helt otroligt bra i höst här i Borås. Igår eftermiddag lekte vi ute några timmar efter att jag hämtat på dagis innan middagen och det gick att gå utan tröja. 13 september. Och idag ska det också bli över 25 grader och sol, så vi ska åka till Sjömarken och bada med Anna Wing och Sofia Edvinsson med respektive barn. Det blir fint! Dagarna då jag är pappaledig brukar jag gå upp kl 05.00, för att jobba undan lite grejer innan barnen och Ida vaknar. Det fylls sedan på med grejer under dagen och så får man ta ett pass vid datorn igen på kvällen efter barnen har somnat. Det kan låta som ett lite konstigt upplägg, men jag tycker ändå att det är värt mycket med heldagar själv med barnen.

Sjömarkens badplats, med lekplats som inte syns i bild. Bra ställe.

Det 27-gradiga vädret i Borås fortsätter. Helt otroligt. Lite störigt att man inte kan träna. Halsontet är i a f lite bättre idag.

Mina badshort, som är inhandlade på min hittills enda charterresa, fyllde 10 år i augusti. Det var 2006 som Ida och jag var i Side i Turkiet.

Det blev en härlig dag i Sjömarken igår. Anna Wing kom och dumpade sina två barn strax innan kl 10 igår och så blev jag ensamstående fyrbarnspappa för halvtimme. Det gick fint. Noa och Astrid (4 och 5 år) cyklade själva jämte mig på cykelbanan, medan Maj (2 år) satt i barnstolen på cykeln och Ines (3 år) satt där bak i Charioten. Det är 3 km från Lundaskog till Sjömarken och det gick bra.

Sedan hängde vi på badplasten med Anna, Sofia Edvinsson plus barn i Sjömarken 3-4 timmar. Fantastiskt trevligt ställe, med strand, bra lekplats och grillplats. Jag tog mig också ett dopp. På hemvägen var två av cyklisterna tämligen trötta, men vi kom hem. Astrid fick punka halvvägs, men eftersom vi har en dubbelvagn kunde hon sätta sig där bak och jag kunde ta hennes cykel på mitt styre. Jag önskar att någon hade tagit en bild på det ekipaget.

Efter träningen med CCC1000 Göteborg i måndags skjutsade jag hem Tobias Westman. Eller rättare sagt, jag skjutsade honom till sin rullskidsgrotta. Han hyr en ca 100 kvadratmeter stor lokal i närheten av sin lägenhet. Där finns hans eget lager av prylar, hans Eagle-grejer (Tobias har den svenska agenturen för rullskidsmärket Eagle Sport) samt en liten sportaffär.

Typ så här ser det ut där.

Tobias Westman i sin rullskidsgrotta

Eagle Sport tävlingsrullskidor

Tobias Westman har även den svenska agenturen för District sparkcyklar. Han kränger en himla sparkcyklar till sportaffärer. Som jag har förstått det är det samma holländska företag som står bakom Eagle Sport rullskidor, men jag är ej säker.

Carl Bengtsson och jag lunchade igår i finvädret. Flera dagar med 26-27 grader i Borås denna vecka. Ur led är tiden. Men idag prognos ”bara” 22 grader. Carl sitter på Brainforest (tidigare Rekyl) och knackar kod.

Ida ska gå en utbildning i jobbet, vilket innebär att hon kommer att åka till Stockholm 1-2 dagar några gånger under hösten. Just nu tors-fre är hon där på första tillfället.

Jag själv ska också till Stockholm idag, för att vara med på en CCC1000-helg. Lurig situation med två småbarn. Men som tur är har jag min mor, som för övrigt heter ”Är-fantastisk-och-ställer-upp-i-alla-lägen” i andranamn, så hon gör så att vi får ihop schemat. Barnen älskar sin farmor och hon har hämtat dem på dagis flera gånger, dock aldrig lämnat. Idag ska de först sova hos henne och sedan ska hon lämna dem. Både Astrid och Maj var väldigt exalterade igår.

Vanligtvis åker jag tåg till Stockholm, då jag tycker det är bäst, smidigast och mest prisvärt (man ska inte glömma att räkna in tid och kostnad för transfer till flygplatserna när man flyger). Men när det är CCC1000-grejer så brukar jag flyga till Bromma, då det är gångavstånd till Mornington Hotel, där jag bor och där vi utgår från. Då blir det också lättare att hinna hem i rimlig tid på söndagskvällen.

Halsen känns lite bättre, i princip bra. Kanske, kanske 30 min lugn träning i Stockholm ikväll.

Mor hittade hade hittat par gamla skidböcker i gömmorna som jag fick igår. Förmodligen kom dem från min farfars bror Ernst, som dog 99 år gammal i mina tonår (typ, minns inte exakt, men jag borde veta). Ska bli kul att läsa, eller till en början åtminstone bläddra i.

Skidböcker från 1930-talet

20 min lugnt på löpbandet på Mornington Hotel. Känns det fortfarande bra i morgon bitti ska jag försöka mig på ett lite längre pass än så innan vi drar igång med CCC1000. 

Stort tack för alla grattishälsningar igår! 34-årsdagen firandes i tjänstens tecken i Stockholm genom föreläsa om 24-timmars och ge en tekniklektion för CCC1000. Jag lyckades även staka 46 min på 4:or med Magnus Nygren och äta tvårätters på hotellrestaurangen. Det får bli kalas hemma med familjen när jag kommer hem, Ida och barnen är laddade för det.

29 km stakning på Lidingö, Stora skuggan etc idag. Start kl 06.00 med ett härligt gäng. 

Hotellfrukosten var stängd så hittills bara kaffe idag. Nu frukost och sedan föreläsning om Vasaloppsträning för CCC1000 etc. 

Joakim Olsson körde igår sitt tredje rullskidspass och idag sitt fjärde. Härlig nykomling i CCC1000 i år.

Dags för testrundan vid Drottningsholm för deltagarna. Det är ca 25 st med i CCC1000 i år.

Jag landade kl 19.20 på Landvetter i söndags och min snälle far hämtade mig så jag hann hem innan barnen hade gått och lagt sig. Det uppskattades från båda sidor.

Helgen blev jättebra. Septemberlägret i Stockholm består alltid av ganska mycket föreläsningar etc med bra diskussioner (från mig, dietist-Carro, leverantörer med mera) samt rullskidåkning, både teknikträning och ”vanlig” träning. Bland annat så bertättade Matthew från Falke om olika former av polyester, polyamid, elastan etc och förklarade varför vissa syntetträningskläder tenderar att lukta illa. Intressant.

Här kommer ett gäng bilder med bildtexter.

David Holmström och jag var tidtagare när övriga körde ca 4 km i full fart. Rullskidstester beror mycket på väder och vind, men det var ändå oerhört glädje att 8 av 9 som även var med i CCC1000 förra året förbättrade sig! Den enda som inte förbättrade sig var Sjur, som bröt staven.

Mornington Hotell lånar ut sportutrustning och har ett bra gym

På taket på Mornington Hotell i Bromma. Skönt att svalka sig vid bastu och inomhusträning

Caroline Wilbois är dietist, men pratade även lite om sömn. Hon pekade på en studie om hur minskad sömn leder till ökad sjukdomsrisk. Jag kan bara hålla med. Det är omöjligt att isolera enskilda faktorer, men skulle jag säga en enda parameter gällande att hålla sig frisk (för mig) så är det antalet timmar med nattsömn.

Stefan Kemi, go’ kille som är ny för året i CCC1000

Henrik Nyström, som var den som förbättrade sig mest på testrundan, satt och klickade på reloadknappen kl 08.59 i söndags för att anmäla sig till Cykelvasan 2017.

Varje gång jag är i Stockholm imponeras jag av närheten till naturen. På Ekerö är det fint och man ser alltid en himla massa cyklister och rullskidåkare där.

Jag är förtjust i att läsa olika magasin och på flyget sist läste jag i flygbolagets tidning Bra Koll. Där såg jag en språkgrej som man ser allt oftare, nämligen att företag pratar om sin ”mission” när de menar mål/målsättning/syfte/uppdrag. Det är såklart en direktöversättning av engelskans mission. Även om jag är gammalmodig så tycker jag svenskans ”mission” ännu inte betyder samma sak som engelskans ”mission”, även om ”uppdrag” står med i förklaringen på SAOL. Men jag lär ge mig inom kort.

I morse lämnades Vasalöparen till tryck. Skönt, även om man vet att det alltid blir grejer man missar. Att korrekturläsa en tidning är ganska krävande. Septembernumret når prenumeranter ca 30 september.

Redaktionsmötet för nästa nummer, som kommer i brevlådan runt 2 december, är redan i morgon. Då bär det av till Stockholm, dock inte med fakirtåget utan sovmorgontåget som avgår kl 06.32 från Borås central.

Jag ska hämta barnen på dagis vid kl 15.20 på dagis idag. Ska försöka ut på ett träningspass innan dess, annars strax efter kl 20.00 då de (troligtvis) har somnat. Känner att det är dags rör rörelse efter ytterligare en träningsfri dag igår, om man undantar tekniklektionen jag hade på Viared. För övrigt hade eleven otroligt bra stakteknik, överlägset bästa stakteknik jag sett på en led 4-åkare. Diagonalåkningen lämnade dock en del övrigt att önska, men det blev klart bättre under den timmen vi körde.

Det blev ett mycket bra och givande redaktionsmöte för Vasalöparen i Alvik idag. Istället för att bara diskutera innehåll i decembernumret tog vi ett större grepp. Vi var nio personer, mer än vanligt, och tog oss tid till att prata om tidningens struktur mer ingående än vad vi gjort tidigare.

Efter nästan 5 timmar kände jag mig upplyft, inspirerad och nöjd!

Lugnet efter stormen på Springtimes kontor i Alvik, där bland annat tidningarna Runners World, Bicycling, Womens Health och Vasalöparen produceras.

Tre av mina fyra innebandyklubbor från ungdomsåren. Några meter utanför bild ligger den gröna ”Hiffa-hooken”.

Jag kollade på Polars sida igår och såg till min förskräckelse att jag bara hade tränat totalt 6 timmar hittills i september. Riktigt så illa trodde jag faktiskt inte att det var. Dags att snäppa upp. Och som svar på eget tal blev det två pass igår, ni ser dem om ni letar i ”dagsschemat”.

2 st 8 min-int på SkiErg med 2 min vila.

Jag tänker ibland att jag ska skriva hur en dag ser ut för mig på bloggen, men eftersom dagarna så olika ut blir det lite lurigt. Nu ska jag i alla fall göra ett försök.

Ida har börjat en utbildning med jobbet som gör att hon är i Stockholm en del i höst, denna vecka torsdag-fredag. Det gör att det är jag som styr skutan själv där hemma, vilken innebär en viss skillnad, bland annat mindre avancerad matlagning och mer sportiga lekar med barnen.

Hur som helst, så här så dagen ut igår, cirkatider:

• 06.15: 2-åringen Maj vaknar och väcker mig, lite tidigare än vanligt. Halv sju mer vanlig tid. 4-åringen Astrid vaknar i stort sett alltid lite senare.
• 06:30: Frukost och morgonbestyr
• 08:00: Lämning på dagis
• 08:15: Jobb vid datorn, idag hemma istället för på kontoret på kommunikationsbyrån Brainforest. I vanlig ordning en salig blandning av Vasalöparen, planerande av skidkurser, personlig träning, mejlande om företagscoaching med föreläsningar, korrekturläsning av texter, börja på någon artikel för Visma Ski Classics, bokföring etc.
• 12:00: 25 min SkiErg inkl 2 st 8 min-intervaller med 2 min vila. Segt, känner av den som väntat dåliga formen.
• 12:45: Lunch. Sent idag, brukar äta runt halv tolv eller tolv. Tog ett stadigt mellanmål på förmiddagen. När jag sitter på kontoret lunchar jag ute med Tobias Magnusson några gånger i månaden.

• Läggningslöpningsfordonet

  13:00: Uppföljningssamtal med en adept som jag pratade med i maj och skrev exempelveckor för i 12 månader (alternativ 1 här). Han hade förbättrat sig mycket och var jättenöjd. Superkul för både han och för mig. Det är en otrolig kick att hjälpa andra. Han hade bland annat blivit starkare i överkroppen med mindre ren styrketräning och på min inrådan istället mer SkiErg, SkiErg-styrka, 4:or och rullskidsstyrka.

• 13:45: Fortsatt datajobb
• 15:20: Hämtning på dagis.
• 15:45: På Byttorpsskolans bibliotek för att hämta ut en bok som var Astrid 4-års-present från BVC, samt att sitta och läsa i barnhörnan.
• 16:30: Utelek, mest bandy med mina 20+ år gamla innebandyklubbor, några av märket Jolly. Båda gillar det, framförallt Astrid som kör dragskott hela tiden.
• 17:30: Middag lagad av mig. Middagstiden är ganska helig, det blir sällan någon annan tid.
• 18:00: Utelek, återigen mest bandy, denna gång med 2-åriga grannen Ellie med föräldrar
• 18:45: Innelek. Astrid och Maj lekte rolllekar (mycket sådant för Astrid nu) medan jag röjde i köket och plockade undan i hallen.
• 19:30: Tandborstning, ombyte till nattlinne (eller ”nattklänning” som Maj säger) etc.
• 20:00: ”Läggningslöpning”. 1 h med dubbel-Charioten med Martin Josefsson, som kom förbi. Trevligt. Sprang bl a Ryssbyhöjdsvägen och Björbos elljusspår.
• 21:00: Dusch, mat och datamaskinen. Bland annat skriva detta blogginlägg som blir tidsstyrt till att läggas ut mellan kl 03.00 och 04.00 på natten.
• 23:00: Läggdags. Blir oftast 6-7 timmars sömn, ibland mer. Väldigt sällan under 6 timmar nuförtiden, prioriterar sömn mer nu än tidigare för jag har märkt att sömnbrist gör mig lättare sjuk. Gissningsvis kan man behöva gå upp en kort sväng en eller två gånger på natten och stoppa om barnen.

Solen lyser alltid i Borås, även på Ryavallen

I tisdag skulle jag springa 35 min på lunchen med utgångspunkt från kontoret på Brainforest. Tanken var att lufsa runt på lite stigar i den fina kuperingen på Rya Åsar, men hur jag än försökte hålla mig där så kunde jag liksom inte hjälpa att benen ändå tog dig till 400 m-banan på Ryavallen.

Att springa 3 minuter så fort man kan har märkligt nog att man blir trött

Så plötsligt stod jag där i bar överkropp på tartanen i den 24-gradiga värmen och hade gjort stegringslopp och tänjövningar. Det var dags att maxa en tusing. Det var verkligen inte det passet jag varken behövde eller borde göra, men jag kunde liksom inte hålla mig borta, det skulle bli den första urblåsningen i löpskorna sedan Ultravasan.

Tiden blev 2.57 min, med mobiltelefon i handen då jag för ovanlighetens skull inte hade någon klocka. Jag har bara maxat 1000 m en gång innan, våren 2014, och då hade jag samma tid. Jättenöjd med det. Att springa tusen meter en gång fort funkar bra med lite träning på slutet. Jag är glad att det inte var fler intervaller.

När jag ändå är igång och bloggar kommer nedan tre Stockholmsbilder från i onsdags.

Jag tar nästan alltid trapporna när jag åker tunnelbanorna. Det intresset verkar jag inte dela med så många. Jag köper fullständigt att folk tar rulltrapporna när man samtidigt går uppför (då tar man sig fram fortare), men jag har svårt att förstå varför man tar rulltrapporna om man ändå ska stå still. Då går ju trapporna fortare och det är inte direkt att man behöver stå i elitledet för att orka gå i trappor.

Stationen i Alingsås. Byte här ibland istället för Herrljunga. Alingsås för mig är trallpunksbandet Räserbajs, som var stora på 90-talet med hittar som Fina flickor fiser inte, Alinge Texas och Spriten räddade mig från sporten. Det gjorde bara ett album, Noppriga tights och moonboots. Riktigt bra grejer som jag fortfarande ibland lyssnar på. Lite Jakob Hellman-stuk: bara ett album, men väldigt bra.

Förutom Runners World och Bicycling prenumererar jag även på Sportfack. Bra tidning. Gällande valet av meny på Burger King så kan man säga ungefär så här om min kost: Ofta mat med bra råvaror hemma, sådär mat på resande fot. Läsk håller jag mig dock vanligtvis borta från.

Känner du att du bara måste ha dessa läckra strumpor finns dem här. Tyvärr är det tunna kompressionsstrumpor och inte långa ullstrumpor, så för mig funkar de bara i varmt väder.

Träning igår med UIF långlopp. Stefan ”Pannben” Palm längst till vänster hade dagen innan värmt upp lite grann. Nästan varje lördag sedan i våras har han kört 4-5 h stakning på 4:or i en hyfsat bra tempo och sänkt sin tid på sin runda med över en halvtimme. Lite grann som ett väldigt långt MAF-test. Han är stark.

Robert Malmgren och jag efter avslutat pass.

Förra veckan fick jag till två kanonbra rullskidspass. Först i fredags då Robert Malmgren och jag stakade knappt 2 timmar på 3:or (han har inte 4:or). Vi körde Bredaredsrundan (Lundaskog-Ekås-Bredared-Sandhult-Backabo-Lundaskog), men skarvade på lite genom att köra ner mot Vänga efter Bredared och vända samt att ta turen via Sandared på hemvägen, samt även upp i Sjöhagen innan Sjömarken.

Robban har åkt i cirklar runt mig tidigare i år på rullskidor, men nu kunde jag matcha hyfsat. Vi hetsåkte en del och i första av två maxningar på ca 3 min uppför var han bara precis före. Sedan mattades han av mot slutet och i andra maxningen lyckades jag oväntat nog vara före. Överhuvudtaget var det är mycket bra pass med hög marschfart, men inte högre än att vi kunde prata nästan hela tiden. Snittfarten landade på 20,5 km/h och snittpulsen på 76 procent av max. Maxpuls tio slag från max.

56,6 km
Igår hade vi klubbträning i Ulricehamn där vi körde dryg 2 timmar och 40 min stakning på 3:or. Även då kände jag mig pigg och även då var det gott om hets, vilket jag gillar på långpass. Förutom en hel del spontanryck och bra marschfart så körde vi en regelrätt 10 min-intervall i backen från Hulu till Tvärreds kyrka, samt fri fart sista 25 min.

Snart dags för avfärd. Z ställde ut med drickabälte med plats för två flaskor.

Jag tyckte även igår att jag kände mig förvånansvärt pigg, vilket var roligt. Däremot märker jag att återhämtningen i nedförsbackar inte är den samma som när man är i riktigt bra slag. Då sjunker pulsen på ett helt annat sätt än den gör nu. En som också var pigg var gästspelaren Rickard Bergengren. Jag har nog aldrig sett honom på bra på 3:or.

Totalt körde vi 56,6 km och jag fick snittet 21,1 km/h, vilket är mycket högt för att vara mig.

Nytt långlopp i Långberg
Efteråt hade vi lite säsongsmöte. Vi kommer som tidigare år att satsa på den svenska långloppscupen som i år heter Skistart.com Ski Challenge, tidigare Bjørn Dählie Ski Challenge. Tävlingarna syns på bilden nedan. Kul med nytt långlopp i Långberget!

Det är dock tveksam om vi kommer att ha några åkare med på Wadköpingsloppet 5 feb, eftersom vi har Ulricehamnsloppet på hemmaplan den dagen. Jag själv kommer att missa första deltävlingen i Orsa eftersom jag är i Kiruna för lektioner/föreläsningar den veckan. Jag kommer istället att åka Camp Ripan-loppet där uppe 7 januari.

Skistart.com Ski Challenge, svensk långloppscup i vinter

Pulskurva från passet Robban och jag körde i fredags

Trots att jag väntat med utskicket till mejllistan fortsätter anmälningarna till vinterns skidkvällar att trilla in. Jätteroligt att folk är så taggade inför vintern! Jag har tre kvällar med max nio deltagare per kväll och i skrivande stund är 20 av 27 platser uppbokade. Så här är anmälningsläget just nu:

Nybörjargrupp mån 16 jan: 7 av 9 platser bokade
Fortsättningsgrupp tis 17 jan: 9 av 9 platser bokade.
Fortsättningsgrupp mån 23 jan: 4 av 9 platser bokade.

Till Vasaloppslägret i Grövelsjön 26-29 jan finns det en handfull platser kvar.

PRO SKIING – THE COMPLETE 2016 GUIDE! Visma Ski Classics tidning förra året

Förutom att jobba med personlig träning en del så skriver jag för närvarande artiklar för tidningen Pro Skiing. Sedan förra året ges den ut av Visma Ski Classics en gång per säsong.  Jag är fortfarande arg på mig själv för att jag tycker min engelska är betydligt sämre än när jag dagligen skrev på det språket under flera års tid, men det går sakta framåt.

De artiklarna jag kommer att skriva är:

• Kort om alla favoriterna och de bästa teamen
• Intervju med Petter Eliassen
• Intervju med Britta Johansson Norgren
• Korta intervjuer med övriga ”tröjvinnare” (Emilia Lindstedt, Stian Hoelgaard, Andreas Nygaard)
• Nyheter inför årets Visma Ski Classics
• Träningsartikel för en nybörjare i långloppsskidåkning
• Artikel om en destination
• ”Silly season”-text om övergångar etc

Jag har fått tips om att se TV-serien ”56:orna – en historia om Sverige” på SVT Play. Jag ska försöka att få till det.

Thomas Wassberg i Bruksvallarna 2010. Foto: Erik Wickström.

Tomas Wassberg är född 1956 så han är med i serien. För att ”hylla” denna härliga kille som jag fått äran att intervjua flera gånger tänkte jag i tre delar på tre dagar presentera en artikel jag skrev i Vasalöparen för fyra år sedan. Wassberg kommer i första delen, övriga två delar är Thomas Magnusson och Sven-Åke Lundbäck.

Observera att detta är deras åsikter för fyra år sedan och de tycker nödvändigtvis inte så idag.

Just Wassberg är en av mina absoluta favoritskidåkare och det är bland annat en grej jag särskilt gillar med det han säger i texten nedan (förutom det givna med att hålla bra fart på distanspassen): ”Många som börjar på skidgymnasiet har alldeles för dålig syreupptagningsförmåga och de hinner inte ta igen det. Ungdomar borde prioritera konditionsträning i unga år och satsa mer på styrkan lite senare.” Jag kunde inte sagt det bättre själv. Uppdaterad: Eller rättare sagt: I unga år tycker jag fokus ska ligga på teknik, koordination, snabbhet, rörlig etc, i gymnasieålder mycket fokus på VO2 max och först efter gymnasieålder mer fokus på ren styrketräning. Tack för bra input Håkan.

Var det bättre förr?

Vad säger de gamla storåkarna om dagens masstarter, sprinttävlingar och stakåkning i långloppen? Har längdåkningen förlorat sin själ? ”Nja”, säger skidkungarna Thomas Wassberg, Sven-Åke Lundbäck och Thomas Magnusson.

Av: Erik Wickström

Thomas Wassberg
Meriter: 4 OS-guld och 3 VM-guld på 80-talet. 5:a i Vasaloppet 1984.

Vad tycker du om längdskidåkningens utveckling sedan du lade av?
– Sprinten gillar jag, den har kommit för att stanna. Jaktstarten har också utvecklats. Jag åkte några jaktstarter som aktiv, men då gick första och andra delen på olika dagar, inte som nu i samma lopp. Det är ganska mycket jobb för alla inblandade med skidbytartävlingar: allt ifrån spårpreparering till valla, skidor och stavar för två discipliner. Det blir svårt för ledare i små klubbar att ge den service som behövs vid exempelvis Sverigecupen och Skandinaviska cupen. Och så kan det ju vara lurigt att åka både klassiskt och skejt med samma skidskor.

CCC1000 och Thomas Wassberg på banketten efter Årefjällsloppet 2015. Foto: Magnus Östh.

– Hade jag fått peta i mästerskapsprogrammet hade jag gärna sett att femmilen avgjordes med individuell start. Det är för mycket masstarter nuförtiden. 15 km med intervallstart är det jag tycker är roligast att titta på. Sprint eller 30 km skiathlon (masstart med skidbyte) tycker jag ungefär lika bra om. Stafetten är alltid kul att se, men sprintstafetten känns lite onödig.

Hur ser du på föreningslivet idag, tar man väl man hand om ungdomarna?
– Där det bedrivs klubbverksamhet är det bra. Det förekommer nästan ingen spontan skidåkning i den utsträckning det gjorde förr. Vintertid åkte jag skidor till skolan, åkte på rasterna – på sommaren spelade vi fotboll, sprang och cyklade – och åkte på fritiden. Där och då stod alla på skidor. Nu blir det inga skidåkare utan en klubb, vilket på så sätt sätter högre krav på föreningslivet.

Om du hade varit längdskidåkare idag, hade du nått världseliten med dagens utrustning?
– Nja. Jo, det tror jag nog. Jag hade väldigt bra syreupptagningsförmåga och det är trots allt det viktigaste. Styrka går alltid att träna upp senare. De som blivit världsstjärnor idag tränar bra, problemet är ingångsvärdena på skidgymnasierna. Många som börjar på skidgymnasiet har alldeles för dålig syreupptagningsförmåga och de hinner inte ta igen det. Ungdomar borde prioritera konditionsträning i unga år och satsa mer på styrkan lite senare.

Thomas Wassberg vid en sommartävling i Torsby 2013. Foto: Erik Wickström.

Tycker du att dagens skidåkare gör träningen onödigt komplicerad?
– Jag är skeptiskt mot att man måste lyssna på en tränare hela tiden. I början behövs självklart en ledare för att ge vägledning, men efter junioråldern måste du ju för fasen veta hur du ska träna. Den aktive låter sig styras för mycket, vilket jag tycker är fel i många aspekter.

– Grundfarten på distanspassen var högre på 70- och 80-talen. På 90-talet gick det över till att alla skulle träna en himla massa mängd. Då gick det för långsamt på för många träningspass och det enda man vann på det var lite uthållighet. Det gick överstyr, många tappar spänst, styrka och kondition av för mycket lugn distansträning. Nu har pendeln svängt och det är kanske för mycket intervallträning. Jag själv körde aldrig med pulsklocka, men låg ofta 1-2 timmar i ett tempo som man idag kallar A2 (75-85 procent av maxpuls). Ren intervallträning tränade jag sällan, kanske en gång i veckan. Det blev naturliga intervaller, alltså lite högre fart i uppförsbackarna och lugnare i lätta partier. Man måste åka skidor tillräckligt fort för att åka tekniskt riktigt.

– Jag sprang mycket under barmarkssäsongen, främst obanat för att bli smidig, bli kvick i benen och stärka fötterna. Idag hade jag nog åkt mer rullskidor, som dagens skidåkare gör. Cykla gjorde jag sällan, jag hade svårt att kombinera det med löpning.

Bästa minne från karriären?
– Oj, jag vet inte. VM i Oberstorf 1987 kanske. Det gick som handsken för mig och det var bra runt omkring. Jag har haft några trevliga femmilar i Holmenkollen också.

För att inte det ska blir något missförstånd angående förra inlägget om vad jag tycker om Wassbergs syn på träningen bland ungdomar kommer här en uppdatering av det jag skrev igår:

Wassberg sade ”Många som börjar på skidgymnasiet har alldeles för dålig syreupptagningsförmåga och de hinner inte ta igen det. Ungdomar borde prioritera konditionsträning i unga år och satsa mer på styrkan lite senare.” Jag håller delvis med honom. I unga år tycker jag fokus ska ligga på teknik, koordination, snabbhet, rörlig etc, i gymnasieålder mycket fokus på VO2 max och först efter gymnasieålder mer fokus på ren styrketräning. Tack för bra input Håkan.

Rullskidåkning med pannlampa. Jag har jag en lampa som lyser bra (Ledx Kaa 1500 gjord av ett Boråsföretag) med externt batteripack. Men istället för att ha batteripacket på ryggen eller i vätskebältet, vilket jag inte gillar pga alla långa sladdar, har jag det på hjälmen. Visst blir hjälmen lite tyngre, men jag tycker det funkar bra.

Rullskidor i regn och mörker
Hösten i Borås var varit helt fantastiskt vädermässigt. Känns som det varit sol och 18 till 27 grader nästan varje dag. Och det är faktiskt inte jättelångt från sanningen. Över 25 grader gillar jag inte. Då blir det svettigt att cykla med barnen i kärran till dagis med vardagskläder, det är för varmt på kontoret och tillvaron känns allmänt klibbig. Träna i värme har jag dock inga problem med.

Idag hade jag en tandläkartid kl 07.15, dock inte hos skidåkaren Simon ”Dentist” Grenlöv, som han numera heter. Utan på Folktandvården vid Södra Torget. Det blir perfekt att åka rullskidor dit tänkte jag igår. Vad jag inte tänkte på då var att jag skulle vakna upp till en syndaflod till regnväder. Men eftersom motivationen sällan begränsar mig i min träning så kändes det trots allt inte superjobbigt att spänna på sig pannlampan och staka 5 km till stan på 4:or. Kändes helt rätt att ligga blöt i tandläkarstolen i skidskor, tights och en tunn visibilitetsjacka. Tandläkaren var från Japan och vi diskuterade skidåkaren Masako Ishidas resultatutveckling senaste åren. Eller rättare sagt, hon kände till Ishida och jag babblade.

Saknas lite i överkroppen
Efter besöket tog jag en omväg hem via Sandhult och körde två tröskeldrag på 25 resp 15 min. Det första i den långa sega uppförsbacken från Byttorps vägport till Götsered.

Själva passet gick bra tycker jag, men det saknas mycket i överkroppen när jag kör på tröghjul (4:or alltså). Snittpulserna på intervallerna blev 83 resp 84 procent. Hade jag kört samma pass förra hösten hade jag nog kunnat pressa upp pulsen några slag.