På bloggen, i mina böcker, i intervjuer i media etc har jag i många år tjatat om vikten av att åka på 3:or eller 4:or istället för 2:or för att prestera bättre som Vasaloppsåkare. Bytet från att köra en majoritet av rullskidpassen på 2:or till en majoritet av passen 3:or (så länge allt annat är lika i träningen) är ett få träningstips som ger en i princip 100-procentig sannolikhet till förbättring.

Benskejt på tävlingshjul vid SM 2014. Foto: Johan Valkonen.

Det är också väldigt många som kommit fram till mig eller skickat meddelanden och tackat för att jag fått dem att köpa trögare rullskidhjul och sedan gjort tydliga förbättringar som Vasaloppsåkare. Kul såklart!

Annorlunda i skejt
Men hur är det då i skejt? Jag själv tycker ungefär så här:

Klassiska rullskidshjul finns med beteckningarna 1, 2, 3 och 4, där samtliga finns i gummi och 1:or och 2:or finns i polyurethan (PU). Inom skejt är finns ungefär samma utbud, med undantag från 4:or, som endast finns undantagsvis. 1:or är de lättaste, 4:or är de trögaste.

Inom den klassiska åkning finns det all anledning till att byta ut hjulen, 2:or, som normalt sitter på alla modeller i standardutförandet. Med ett par 3:or får du ett rull som mer påminner om glidet på vintern, nedförsbackarna blir lättare, du får bättre styrketräning för överkroppen och du kan använda alla växlar inom den klassiska åkningen, istället för att enbart staka som ofta blir fallet på 2:or.

XC-ice, långa långfärdsskridskor. Typ skejtskidor för is.

I skejt är det inte av samma betydelse att byta från 2:or till 3:or. Visst får ben- och rumpmusklerna bättre träning med trögare hjul. Och nedförsbackarna blir lättare om det inte går så fort. Men till skillnad från klassiskt så kan du jobba med både armar och ben i betydligt högre farter, vilket gör att du aktiverar större muskelgrupper nästan oavsett fart. Det gör också att det blir relativt enkelt att nå hög puls på flacka träningsrundor, vilket inte alltid är fallet i klassiskt.

Bland vana skidåkare är det inte ovanligt att nå maxpuls på ”tävlingsskejt”, alltså de mest lättrullade skejtskidorna. Att staka sig till den ansträngningsnivån på lättrullade skidor är vanligtvis betydligt svårare, eftersom de stora muskelgrupperna i benen och rumpan inte aktiveras på samma sätt.

På väg från Fotriktigt till Bodavallen

Strakbenta hopp

Löplektion på Bodavallen

Föreläsning på Fotriktigt

Tack alla som kom till Fotriktigt igår och lyssnade och sprang! Det var ungefär 30 st och de flesta skulle delta i  Borås löparrangemang Kretsloppet 16 september.

Det är här jag har ont. Inte av förslitning, utan när jag slant på en rot och slog i någonting (trampade inte snett). Foto: http://fotogankel.no/smerter-i-taballen-metatarsalgi/

Som jag skrev igår så skadade jag foten lite grann på gårdagens pass. Det gör rejält ont även idag. Håller tummarna för att det är övergående, men det känns lite bittert då jag kände att löpformen var på uppåtgående. Nu blir det nog SkiErg istället för att skejta på rullskidorna idag, för att minska belastningen.

Tyvärr påminner smärtan till viss del om när jag fick en stressfraktur i ena mellanfotsbenet på Grusåttan i Skatås i januari 2007. Men jag hoppas att det inte är det jag råkat utför.

När jag bildgooglade ”tåballen” hittade jag en norsk sida som menade att man kan få ont där av överbelastning över tid, men jag vet inte om diagnostisk och behandling är relevant för mig eftersom det mer var en smäll i mitt fall.

Pulskurva 5000 m SkiErg test 24 maj 2017

Det klassiska upplägget i uppförsbackarna. Maj i Charioten, Astrid på cykel med knuff i ryggen och jag som blir trött i benen. Ida myste bakom på sin elcykel.

Igår morse var foten riktigt dålig. Men den blev lite bättre under dagen. Dock inte i närheten av att kunna springa än. Träningen blev 20 min inlines med stavar (skejt) + 5000 m SkiErg i full fart. Hade en okej tid på gång, men kroknade landade på ca 17.46 min, alltså 22 s från pers och 1 s bättre än förra gången.

Anledningen till att jag inte vet exakt tid är för att det inte sparades i SkiErg-datorn. Det har aldrig hänt innan. Nedvarvningen på 2 min sparades, men inte testet. Vet i alla fall att tiden var 17.45 någonting eller 17.46 någonting. Inte helt att se helt klart då man är ganska groggy på slutet. Klockan visade faktiskt 101 procent i maxpuls, så stämmer det är tydligt min maxpuls 191 och inte 188. Jag fick hursomhelst gräva väldigt djupt. Pulsen nåddes i slutet av testet och verkar faktiskt stämma.

Igår kväll skulle vi egentligen åkt bort, men det blev en spontan ändring av planerna så vi cyklade istället ner till stan och åt på Tugg. Trevligt och soligt!

Kvinnor, idrott & manliga ledare av Maria Rydqvist. Bokomslag.

Maria och jag hörs på telefon lite då och då, bl a för att vi båda gillar att skriva och att vi är hyfsat jämngamla (83:a resp 82:a) från Götaland. Hon är också uppväxt i Smålandsstenar med min kompis Martin Josefsson.

Jag har haft Marias bok ett bra tag nu, men först nyligen började jag läsa och har kommit drygt 50 sidor. Intressant innehåll hittills. Nedan ett citat hon har med från en tidning på 20-talet som säger en del om hur man såg på kvinnlig idrott förr.

Jag märkte även av detta när jag läste Thomas Magnusson bok nyligen. Och det var inte länge sedan kvinnliga skidåkare släpptes in på den internationella skidscenen, i VM etc. Vasaloppet öppnades åter upp för kvinnor så sent som 1981.

Synen på kvinnlig idrott förr. Från tidningen Arbetet.

Idas jobbarkompis Regina kom och hälsade på med sin Jakob i fredags kväll. Väldigt trevligt. Vi tog en kvällspromenad förbi Magnarps hamn.

On-road-rullskidor off-road. Generellt tycker jag det går fint att åka på hyfsade grusvägar så länge man har och gummihjul och kompositstomme (och inte PU-hjul och aluminiumstomme)

Har man tagit asfaltsvägen ner till Öllövsstrand och inte vill åka samma väg tillbaka kan man räkna med utmanade grusväg för rullskidåkning

Det är Borås lördag eftermiddag och det är varmt. Vi åkte till Vejbystrand sent i onsdags kväll och åkte hem idag via ett 1-års-kalas i Mölnlycke. Det var Sofia och Arvids lilla Brita som var födelsedagsbarnet. Astrid och Maj blandar ofta in Brita i sina många rollekar, då hon är ett av de yngsta barnen i vårt umgänge.

I torsdags tog jag en ganska lugn skejttur på rullskidorna. Båda Ida och jag spydde faktiskt på natten till torsdagen, men förmodligen av matförgiftning från restaurangen och inte magsjuka, eftersom varken våra barn eller någon i vår omgivning blev sjuka. Jag kände mig i alla fall lite energilåg och körde lugnt.

Rickard Bergengren med en av sina kattungar.

Vägar mellan Vejbystrand och Torekov
På fredagen stakade jag lugnt 45 km på treor och precis som dagen innan letade jag efter alternativa vägar mellan Vejbystrand och Torekov. Båda dessa orter ligger vid kusten på Bjärehalvön och avståndet är ca 2 mil oavsett om man springer (Skåneleden vid havet), åker bil (stor väg), cyklar landsväg (lagom stor väg) eller åker rullskidor alternativa vägar (delvis grusväg). Det är riktigt kul att leta nya vägar och det innebär också en hel del studerande av kartor. Det luriga med kartor är att man inte ser om det är grusväg eller asfalt. Det svåra att veta (och positiva) med Bjärehalvön är att vissa väldigt små vägar är asfalterade.

Stigletarpass mellan Vejbystrand och Torekov

Jag vände i Torekov och stannade till i Rickard Bergengrens stuga för att dricka några kalla glas cola.

Idag körde jag skejtintervaller på Segloravägen hemma i Borås. Kändes helt OK.

Nu har jag långsamt byggt upp distansen i rullskidåkningen och det är dags med lite mer träning med högre puls. Träningen senaste dagarna har sett ut så här:

• Torsdag: 1 h 44 min lugn skejt på 2:or. Snittfart 20,6 km/h, ganska flackt.
• Fredag: 2 h 19 min lugn stakning på 3:or. Snittfart 19,5 km/h, ganska flackt. Några kilometer grusväg av blandad kvalitet.
• Lördag: 1 h 21 min skejt på 2:or med 6 st 6 min-intervaller med 2 min vila. Snittpuls 82-85 procent av max. Snittfart 24-29 km/h på intervallerna i blandad terräng och med- och motvind.

Jag hjälpa pappa att fälla ett träd i fredags. Före…

…och efter

Jag har lite problem att hålla mig i skinnet på träningspass ibland. Som till exempel igår när jag skulle göra skejtintervaller uppe i Viared. På uppvärmningen mellan Lundaskog och Sjömarken, då jag kört ungefär 3 minuter, kommer en landsvägscyklist förbi.

Eftersom jag körde på 2:or insåg jag att med lite vindsug skulle det förmodligen att gå att hålla 30 km/h på platten en stund. Och visst gick det fint. Jag bet mig fast någon minut bakom honom och fick en rejäl syraschock. Pulspeaken syns ganska tydligt på grafen nedan på uppvärmningen. Även om inte pulsen var jättehög jämfört med på intervallerna så är 3 min uppvärmning för en i det närmaste maxinsats på 1 min lite i kortaste laget.

Skejtpasset igår. 6*6 min med 2 min vila. Ganska hög puls på uppvärmningen efter 3 min pga försökte hänga på en landsvägscyklist.

Idag ska jag hämta ut en slideboard på DHL. Ska bli ett intressant sätt att trimma skejtmusklerna.

Byte i Hallsberg. Ikväll ska det åkas rullskidor med Staffan Larsson. Han på 2:or, jag på 3:or. Han har lovat att visa det bästa av Mora med omnejd.

Det var fakirtåg i morse. Kl 04.47 avgick Herrljungatåget. Jag cyklade ner med ryggsäck och stavar och parkerade tvåhjulingen i cykelgaraget som Borås stad byggt vid tågstationen. Årskortet för 500 kr köpte jag efter att ha fått min andra cykel stulen på fyra år vid stationen.

Mora Nisse och Staffan Larsson och jag i Mora vintern 2012

Just nu sitter jag i Hallsberg. Att åka tåg sträckan Borås-Mora är ingen höjdare. Fyra sträckor, tre byten. Borås-Herrljunga-Hallsberg-Borlänge-Mora. För ovanlighetens skull har vi Vasalöparenmöte i Mora istället för i Stockholm.

2:a 1998 – 1:a 1999
Staffan Larsson och jag har träffats en hel del genom åren i olika sammanhang och vi har länge pratat om att köra något pass ihop när jag är i trakterna. Men det har aldrig passat. Nu däremot, när jag är uppe själv samt ändå inte hinner åka tillbaka till Borås samma dag, bestämde vi träningsdejt.

Staffan erbjöd också sovplats, så det ska bli kul att se hur det ser ut ser ut hemma hos mannen som redan 1994 stakade hela Vasaloppet. Året innan Staffan vann Vasaloppet 1999 blev han tvåa, så jag undrar om jag kommer att drömma mardrömmar om hur Peter Göransson kommer ikapp mig sista kilometern trots en till synes ohotad ledning.

I helgen pillade vi en del i växthuset och nu finns där fjorton tomatplanter som är redo att skördas om ett tag. Förra året skördade vi de sista tomaterna i oktober.

Målportalen i Mora i regnväder

Staffan Larsson vann Rullvasan 1993. Inte alla som har en sådan spegel.

Det blev en långt möte med Vasalöparen i Vasaloppets hus igår. Jag satte mig på stolen kl 13 och reste mig kl 17. Det gick fint och vi fick avhandlat det vi skulle.

Efter det bar det av till Staffan Larsson för att äta middag med hans familj. Sedan tog vi bilen mot Bergkarlås och åkte en del fantastiskt fin runda som jag återkommer till i nästa inlägg.

Därefter blev det kvällsvard hos Staffan och så sov jag där och nu sitter jag på tåget hem mot Borås. Det var 21 trevliga timmar i Mora. Jag har alltid gillat Staffan det kändes som att bo på hotell och vara där. Det var också kul att se alla nostalgiska skidgrejer i hans garage.

Staffan Larsson och jag inför rullskidspasset igår

Staffan Larsson och jag uppe i Viborg. Så här ser man ut efter att ha kört uppför i en evighet.

Data för passet igår. Jag hade f ö 39 i puls när jag stod på rullskidorna och väntade på att Staffans klocka skulle hitta GPS:erna.

Mora bjöd inte direkt på sommarväder, men mot det sprack upp lite grann efter hand så man fick se en del av den fantastiska utsikten över Orsasjön. Vi körde i trakterna mellan Mora och Orsa öster om 45:an, genom byar som Bergkarlås, Maggås, Viborg och Stackmora. Väldigt fint med rejält kuperad terräng på småvägar. Kanske ett av de bästa ställen jag åkt rullskidor på (Hallandsåsen är såklart bäst), även om asfalten inte var den jämnaste.

Staffan avslutade sin karriär 2005 och det lät inte som han åkt speciellt många rullskidpass sedan dess. Där vi åkte igår var en av hans standardrundor förr och just där hade han nog inte åkt sedan han slutade. Staffan är ganska nostalgisk och en bra berättare, så det var jättekul att höra olika anekdoter om olika platser och träningspass. De lät inte direkt som de körde svinlugnt på deras ”lugna” pass förr.

Viborgsrace?
Han berättade också att de som mest körde ett pass enbart stakning per vecka, då ca 2-2,5 h. Lite skillnad mot nu. Då körde de inte heller de riktigt långa passen som dagens långloppsåkare gör, där många har pass på 4-5 h som stapelvara.

Mora Gymnasium har ett testlopp som heter Viborgsrace. Det minns jag att min kompis Linus Davidsson körde när han gick i Mora kring millenieskiftet. Staffan var inte helt säker på start- och målplats och sträckning, men jag maxade i alla fall en backe upp till toppen. Vi kom till starten efter en dryg timmes åkning och så här gick det för mig:

• Fina rullskidvägar öster om 45:an mellan Mora och Orsa

  Tid: 13.22 min

• Längd: 3,33 km
• Snittfart: 14,9 km/h
• Stigning: Ca 170 meter
• Hjul: Elpex-3:or (som f ö rullade marginellt bättre än Staffans Swix-2:or)
• Väder: Blöt vägbana och uppehåll, knacklig asfalt
• Puls: Låg på cirka 85 procent

Jag tyckte det kändes helt okej, men överkroppen är inte riktigt van vid att köra hårt på rullskidor så det var svårt att ta ut sig i flåset. Staffan körde med ben och var cirka en minut efter mig.

Efter det skulle vi tydligen åka ner till Orsasjön och köra en ny backe. Vilket visade sig vara en monsterbacke på 2,86 km med ungefär lika många höjdmeter. Vid det laget var jag helt slut i överkroppen och hade inget att trycka med, men stakade mig i alla fall upp. Pulsen låg på strax under 80 procent på den intervallen. Staffan traddade och var över en minut före mig upp. Inte helt bra.

Så här ser en pulskurva ut när man har ok tryck på första intervallen och sedan tar överkroppen slut så pulsen inte går upp på andra stakintervallen

Min fot är inte bra. Jag haltar fortfarande och tyvärr påminner smärtan mig om den jag hade när jag fick en stressfraktur i ena mellanfotsbenet i januari 2007. Då fick jag den sent diagnosticerad och det tog typ en halvår innan det blev bra.

Jag hade tågbyte i Örebro med 1,5 h väntetid. Åt lunch på Wong i centrum efter tips av Johan Kask. På torget var det en himla massa stolar. Först trodde jag det var en stol-loppis, men insåg sedan att de måste vara en installation. Dock inte direkt det snyggaste konstverk jag sett.

Jag tog en slätröntgen i måndags som inte visade någonting, men stressfrakturer syns å andra sidan inte på röntgen så tidigt. Eventuellt går jag vidare med en skelettscintigrafi, då kan man se en stressfraktur inom ett par dagar. Det var så jag till slut upptäckte vad som var fel förra gången.

Skillnaden mellan en mjukdelsskada och en skelettskada är (som jag förstått det) att man inte ska belasta foten vid en skelettskada. Men det är lite svårt att motivera sig till att hoppa på kryckor i flera veckor om man inte vet vad som är fel.

Cykling i morgon
Med undantag från den förbannade foten går det ganska bra med träningen, åtminstone mängden. Nästan 10 timmar förra veckan, vilket var jättebra. Ikväll blir det ingen träning eftersom jag var i Mora igår kväll. Men i morgon ska Martin Ewaldsson och jag ut på en landsvägscykeltur på förmiddagen.

Hallands rullski 2013. Min enda långloppsseger i rullskidor. Foto: Vinnalts Foto Halmstad.

Sommaren 2014 var jag på gummifabriken i Halmstad för att titta på tillverkning av rullskidshjul. Det var ett mycket intressant besök och jag fick lära mig en del om hjulens egenskaper, hårdhet, gummiblandningar och rullmotstånd. Delar av den kunskapen resulterade i en artikel i Vasalöparen i september samma år.

Den artikeln efterfrågade fyra studenter (Christian Adolfsson, Anna Kasselstrand, Jakob Lindberg och Fredrik Lindström) vid Linköpings universitetet för ett tag sedan i arbetet med deras kandidatuppsats ”Rullmotståndsmätare”. De byggde helt enkelt en grej för att kolla hur fort rullskidhjulen rullar.

Här hittade jag tidigare världsmästaren på rullskidor, Ragnar Bragvin Andresen, bitandes på rullskidhjulen innan han valde material till King of the Hill i Göteborg 2010.

De skickade mig nyligen en Powerpointpresentation med intressant läsning. Exempelvis att det tar ca 5 min till att rullmotståndet stabiliserat sig. Det kan alltså t ex vara idé att köra på sina rullskidor för tester/tävlingar 5 min innan det är dags att maxa, men mer är inte nödvändigt. Man kunde också se hur motståndet ökar med minskad temperatur (vilket man märker på hösten), att motståndet ökar med ökat hastighet (jag tolkar det som att skillnader men trögt och snabbt jämnar ut sig lite grann i höga hastigheter) och hur motståndet ökar med ökad vikt på åkaren (men jag tror ändå kroppsvikt har mycket större inverkan på vanlig skidåkning).

Jag hade önskat att de jämförde fler hjul, men det kanske någon annan kan göra om man kommer åt maskinen?

Swenor vs Proski (nuvarande Swix) i rullmotstånd

Martin Isenwald och jag på gamla R40

Min CUBE från 2010 hänger i fint

Landsvägscykling 1 juni 2017. Pinsamt att inte nå 30-snittet.

Idag gjorde jag den ”riktiga” landsvägspremiär. Det blev en fin tur med Martin Isenwald (tidigare Ewaldsson) på 2 h 20 min med följande kryddor:

• Maxning från billackeringen i Tosseryd till sista P-fickan på höger sida innan GIF-stugan i Knektås. Jag hade 6.38 min (6.37 min på Stravasegmentet) och Martin var lite efter, men han hade maxat på retliga 6.34 min igår.
• En lagtempo-intervall i blandad terräng på 5 min
• En lagtempo-intervall i flack terräng på 5 min i motvind med snitt 40.9 km/h
• En lagtempo-intervall på samma sträcka som den förra, fast nu åt andra hållet i medvind med snitt 43.2 km/h

Jag kom upp bra i puls tycker jag och kunde ligga på ca 85 procent på intervallerna, med 95 procent som mest. Det är jag jättenöjd med trots knapert med cykelträning på sistone.

Maxningen mot Knektås gav stumma ben i början av backen (låg puls och mycket mjölksyra), men sedan gick det bättre. För länge sedan när jag var i bra slag uppför körde jag på 6.30 min, så bara 8 s efter det idag var jag nöjd med.

Stort att ligga delad års-2:a med förra årets Cykelvasavinnare Lucas Eriksson. Ska dock sägas att man antagligen cyklade MTB i distansfart eller körde ett intervallpass med typ 50 drag uppför den backen. Han har tidigare kört på 5.47 min.

All time-listan i Knektåsbacken. Notera storheter som cyklister, samt cyklistskidåkaren Martin Gotting och ex-Elfsborgaren Andreas Augustsson.

Martin Isenwald med sin nya landsvägscykel. Han köper och säljer alltid en massa sportprylar. Och jagar gram. En ständig jakt.

Kom till Alewalds i Stockholm onsdag 14 juni! Anmälan här.

Onsdag 14 juni kommer Erik Wickström till oss för att signera sin senaste bok och föreläsa om löpning!
Erik Wickström är, förutom författare, chefredaktör för Vasalöparen, föreläsare och personlig tränare.
I boken presenterar Erik träningskoncept som är anpassade för målmedvetna motionärer, med inriktning på konditionsidrotter som löpning, cykling, längdskidåkning.

Erik finns i butiken från klockan 17:00 för boksignering, föreläsningen startar 19:15.

• Jag håller på att testa några olika par långfingrade cykelhandskar från GripGrab. Oväntat bra även för rullskidåkning.

  Jag var på Carlanderska sjukhuset i Göteborg på morgonen igår för att träffa en fotspecialist. Han klämde, kände och frågade. Sedan togs det nya bilder, även denna gång slätröntgen (skulle tydligen gå att se om man tog på rätt ställe?). Stället jag har ont är yttre sesambenet bakom stortån på höger fot. Bilderna visade på sprickor i benen både på vänster och höger sida. Det är tydligen vanligt, så det är inte säkert att sprickan är relaterad till när jag slog i foten 23 maj. Det kan också vara en sena så fått sig en rejäl smäll. Alternativen jag har är att gå i plastgips i några veckor, göra tjocka och hårda inlägg för att ge foten stöd eller att vänta och se vad som händer. Vi kom fram till mittenalternativet, alltså att jag ska göra iläggssulor för att stötta fötterna. De blir jättetjocka, så jag får nog köpa ett par nya vardagsskor för att få plats. Hur som helst så gör det ont och har inte blivit ett dugg bättre sedan dag 2.
• Igår var jag pappaledig och mina föräldrar var på vift, så jag fick ta med mig barnen till sjukhuset. Men det ganska gick bra ändå. Ett besök som för övrigt gick på 1 timme och 7 minuter, ganska imponerande service. Kring lunchtid var Nicklas Yderhag förbi ett par timmar med hans barn. Nicklas träffade jag första gången genom Astrids gympa och han är storebror till Thobbe som var med till Nordenskiöldsloppet. Nicklas är precis som Thobbe en tidigare elitsimmare och siktar nu på Ironman. Niclas äldsta dotter är som Astrid och de har precis byggt hus i Lundaskog. Det var ett par trevliga timmar.
• Ikväll ska vi med barnen på middag i Göteborg. Apropå sammankomster så var vi på ett mycket trevlig dop på Hedvigsborg förra helgen. Martin och Josefins minsting Axel fick sitt namn och jag fick den äran att vara fadder. Kändes stort. På dopceremonin läste jag en ”dikt” (läs nödrim) som jag skrivet, vilken var en variant på Siv Anderssons ”En son”.
• Igår blev det ingen träning, men idag ska det ut och skejtas med Doktor Grenlöv. Det blir skor med hårda sulor.

Det kommer bli en ganska lång tid helt utan löpning nu pga foten, så det blir desto mer rullskidåkning och cykling. Idag blev det två (!) rullskidpass!

Simon Grenlöv och jag efter Borås Ski Marathon i vintras

5 st 8 min-int med 3 st spurter á 10 s
På morgon skejtade Doktor Grenlöv och jag till Seglora t o r med lite skarv. 2 h 22 min blev passet för mig och på hemvägen efter över en timmes uppvärmning lade vi in 5 st 8 min-intervaller med 2 min vila. I varje intervall lade jag in tre spurter á 15 stavtag på växel 3 som krydda (prövade även en impuls på växel 4, men jag tyckte inte det var lika givande och passande).

Före och under passet körde vi även spurter i olika former. Vi är ganska jämna. Han är lite snabbare än mig i starterna, medan jag har lite bättre tryck på växel 4. På intervallerna var jag långt före, ca 1 min. Kändes bra tycker jag. Det berodde också dels på att det var Simons första intervallpass i rullskidskejt, dels på att jag hade bättre rull. Han åkte på Swenor-2:or och jag på Elpex-2:or (PU) och jag hade ca en halv hjulklassificering bättre rull. Alltså ganska klart bättre. På ett pass för ett tag sedan när mina rullskidor var flång nya hade han lite bättre rull än mig, så det visade som så många gånger förr att rullskidor går bättre efter några turer.

Säröbanan på rullskidor med start från Majorna. Sträckan till Slottskogsvallen genom Slottsskogen var mysig.

Stakning med Joakim Isendahl
Innan middagen i Göteborg ikväll åkte jag äntligen rullskidor på Säröbanan för första gången. Flera av de jag coachat/coachar tränar där så det var kul att känna på den flacka cykelbanan. Själv har jag bara sprungit där. Det var när jag lyckades vara först i Göteborgs marathon på 2.32, min hittills enda mara förutom Berlin.

Passet var på drygt 50 min med stakning på tröghjul för mig och sällskapet var ingen mindre än Joakim Isendahl, som är pluggade på läkarprogrammet tillsammans med vår vän Linnéa Holmstrand. Det var lite därför det blev ett andra pass, alltså av sociala skäl. Joakim bor i Malmö och har inte åkt skidor så länge. Han har gjort en ganska imponerande Vasaloppsresa med start 2013 där placeringen blev 5074:a. I vintras blev han 528:a. Förra vintern var han på mitt Vasaloppsläger i Grövelsjön så vi pratade en del där. Väldigt trevlig kille. Nu gick 50 minuter fort så nästa gång vi ses får vi ta en längre tur.

Det finns en himla massa rullskidtävlingar och förr om åren har jag varit ganska flitig med nummerlapp och stavar även på sommar. I år blir det dock som de senaste två åren sparsamt med tävlande.

Rullskid-SM 2014 i Borås under SM-veckan. Karl-Johan Westberg kan det där med att åka snabbt på rullskidor (och vanliga skidor).

SM i Borås * 2
SM-veckan går i Borås i år och i samband med den avgörs rullskid-SM i masstart skejt samt skejtsprint på varvbana i centrum. Jag åkte de tävlingarna senast SM-veckan kom till Borås, 2014. Så blir det inte i år. Tanken var tills jag skadade foten att springa 50 eller 100 km landsväg vid SM-veckan. Det hade känts jätteroligt, men det blir nu tyvärr inte av.

Lustigt nog går det ett annat rullskid-SM i Borås i år. 19-20 augusti arrangerar Hestra IF, till skillnad från i juli då Borås SK står som värd, rullskid-SM uppe på industriområdet Viared. Där ser det ut som varvbanan blir ca 7 km och distanserna som finns är 15 km F individuell start samt 40 km K masstart.

Kör SM 15 km F ind start
Min USA-kompis Danny Slakey, som jag både pluggade tillsammans med och bodde ihop med i Alaska, kommer på besök med sin pojkvän. De är här en långhelg över 19-20 augusti och jag känner att jag vill vara en hyfsad värd, så en tävling får räcka. Jag kommer att välja skejten. Skejt individuell start låter bra, men tyvärr är banan flack och jag är lite för klen i lårmusklerna för att vara en riktigt duktigt benskejtare. När man åker tävling på fria hjul på en flack bana används stavarna inte överdrivet mycket. Men det ska i alla fall bli jätteroligt!

Dan Moberg före Erik Wickström i Rådarullen 2014. Foto: Thomas Svanström. Jag slutade tvåa, före bl a Markus Ottosson, som satt solo i utbrytning länge innan han kroknade.

Rådarullen
Vill man tävla redan till helgen kan man åka till Lidköping, där jag tävlat på rullskidor, i löpning (Rådalunken) och i ungdomsorientering. Jag var även där i höstas och föreläste precis när min bok Smart konditionsträning hade givits ut. Så här skrev Erik Wilhelmsson i ett mejl om Rådarullen för ett par dagar sedan.

Start och mål är vid Rackeby bygdegård ca 1 mil nordväst om Lidköping. Tävlingens huvudklass är  48 km  klassisk stil med  3 varv på vår 16 km bana. Tävlingen klassas även som DM för Västergötland och ingår som andra deltävling i Västsvenska Rullskidscupen. Vi har även  ungdomsklasser med kortare distanser.

Se http://www.rullcup.se/
För mer info se klubbens hemsida http://www.lidkopings-vsk.se/
och Rådarullens Facebook  https://www.facebook.com/Radarullen/

Det tar sig med träningen. Förra veckan blev det hela 10 timmar och veckan innan dess nästan lika mycket. Denna vecka har också börjat bra med drygt 5 mil ganska flack stakning idag. Se data nedan. Hade hyfsat tryck, 71 procent i maxpuls. Jag körde på Swix-3:or, vilka rullar ungefär som mina Elpex-4:or.

Jag tycker Swix rullskidor (tidigare ProSki) är kvalitativa och håller över tid, men för mig som är van vid att åka på kompositstomme (främst Elpex Evolution) så tycker jag aluminiumstommen blir aningen stötig på grov asfalt och farbara grusvägar, trots mjuka och breda hjul.

Stakning på Swix-3:or

Ida och jag vid midsommar 2016

På fredag går barnen på sommarlov. Precis som förra året är de lediga drygt 8 veckor genom att Ida och jag har fyra veckors gemensam semester och två veckor vardera själva med barnen.

Jag själv har 6 veckors semester 26 juni till 6 augusti. Under denna ”semester” räknar jag med att jobba i snitt ca 1 timme om dagen. Det hade såklart varit härligt att vara helledig, men det funkar inte med mitt jobb. Men jag har å andra sidor ganska många ”lediga” veckor per år så länge jag får jobba lite grann, så vi gillar det.

Under Idas två första veckor då hon är ledig med barnen då jag jobbar ska de åka till Kanarieöarna med Karoline och hennes barn. Då ska jag vara hemma själv en vecka. Förmodligen kommer jag både jobba och träna ihjäl mig dessa sju dagarna, men det ska bli spännande.