Idag stakade jag på gamla Swenor-4:or via Fristad till Knektås för att köra några varv på en av Borås fyra rullskidbanor. Borås är inte bara ett konstsnöparadis utan även ett rullskidparadis. Kransmossens rullskidbana är nästan 5 km, de andra är ca 700-1100 m. Alla de tre korta är bra för ungdomsträning. För gubbstakträning som rekommenderar jag Hestra eftersom det är minst antal svängar.
Det var bra med aktivitet vid GIF-stugan. Barn åkte rullskidor (bl a Eskil Peterson som åkte intervaller, jag hängde inte med, dock trögare hjul), vuxna drog konstsnöslangar inför den stundande kylan och familjer spelade padel på de två nybyggda banorna. Kul att se. Naturligtvis var Borås GIFs starke man Jonas Peterson på plats och passade på att peaka mig för att jag blev frånåkt av ungdomen.
Ej Staffanstaven
Jag åkte inte med Staffanstaven för en gångs skull. Det gjorde att jag blev trött i underarmarna eftersom jag är van vid dämpningen.
Passet blev 2 h 43 min, 45,5 km och 16.7 km/h i snitt. 500 höjdmeter. 131 i snittpuls. Kände mig stark.
Seriös
Detta var fjärde veckan i rad jag körde ett lugnt långpass på rullskidor på 2-3 timmar. Det känns seriöst.
Det är ytterst unikt för mig och en effekt av den ökade träningsdosen. Normalt sätt åker jag inte så mycket rullskidor och när det är långpass brukar jag passa på att gasa rejält. Men nu med en förhöjd mängd så behöver jag ta det lugnt på vissa långa rullskidpass. Det ska dock sägas att 131 i snittpuls inte är superlugnt för mig.