Snart ska det kutas i källaren.

Tullenbacken. På toppen med Simon Grenlöv.

2013-2015 åkte jag intervaller i Tullenbacken 21 gånger. Det var både skejt, klassiskt och stakning. Och med olika hjul. Men mot slutet främst stakning på Elpex-4:or. Och väldigt ofta med Per Löwendahl, som bor i Göteborg men då jobbade i Borås och gillade samma träningstider som mig (typ kl 15.30-16.30).

Rullskidåkning. Smutsiga ben.

3.05-3.14 min i snitt hade jag de sex gångerna jag körde stakning på Elpex-4:or våren 2014 till hösten 2015, en period då jag nog var i mitt livs hittills bästa skidform. Alltid 8 st vändor.

Backen är flack i början och slutet. Kontinuerligt uppför däremellan. Totalstigning på 35 meter. Cykelbana hela vägen. Strax väster om Borås, knappt 20 min från mig rullskidvägen.

Simon startade 10 s bakom
Igår gjorde jag comeback och hade 3.18 min i snitt. Helt okej med tanke på att det var ganska kallt och blött (ca 10 grader, växelvis regn/sol och mestadels blöt vägbana). Det blåste en del, men det verkade växla håll och det var ingen påtagligt supermotvind.

Simon Grenlöv var också med. På 3:or. Så han fick starta ca 10 s bakom så jag kunde bli peppad av att hålla undan så länge som möjligt och han bli peppad av att hinna ikapp så tidigt som möjligt. Det är ett sätt att pusha varandra på intervaller som många glömmer bort när man är olika snabba eller har olika hjul.

Tider och puls
När Doktor Grenløv drog på hade han tider kring 2.55-3.00 min, också stakning. Jag hade serien 3.18-3.23-3.21-3.18-3.20-3.17-3.16-3.12 min. Vila ca 2,5 min.

Jag kom inte riktigt upp i puls, men ändå okej för att vara stakning uppför på Elpex-4:or (som f ö går betydligt lättare än Swenor-4:or). 79 till 84 procent i snittpuls på intervallerna, 90 procent som max på sista intervallen.

Nordenskiöldsloppet 2017. Foto: Magnus Östh.

28 mars 2020 ska jag åka Redbull Nordenskiöldsloppet för andra gången. Det känns riktigt roligt. Vi är cirka tio stycken i Wickström Coaching som ska upp och Jojje ska åka skoter och filma oss längs banan.

Anmäl dig du också. Du bör klara Vasaloppet på ca 8-10 timmar för att fixa 22 mil inom maxtiden. Alla som tar sig i mål är vinnare! Kanske är det därför det lockar som många motionärer att komma till Jokkmokk.

Jag själv kommer säkert vara glad och nöjd bara om jag tar mig i mål. Men jag vill åka bra också. 2017 blev jag 11:a, 20 min efter täten. Topp 10 hade suttit fint. Men det beror ju helt på startfältet.

Bröllop utomlands i helgen. För Ida, Stig och jag.

Ida tog också en löptur i Cadaques.

Ida, jag och Stig är i Spanien och Frankrike torsdag-tisdag. Min kompis Seth Adams från Alaska-tiden ska gifta sig med sin Faustine. Jag hade inte träffat Seth sedan jag flyttade ifrån USA 2006 tills igår. Det var ett kärt återseende.

Stig och jag i Spanien

Ett dygn tror jag det är det längsta Ida och jag varit ifrån både Astrid och Maj tidigare tror jag. Nu blir det 5 dygn. Men det ska nog gå bra. Det kanske är lätt att säga som förälder, men jag skulle ändå säga att de är ganska enkla att passa. Där är 5 och 7 år och leker bra med varandra. Det blir främst min mor som kommer att ta hand om dem den här gången, med hjälp från andra.

I torsdags kom vi ner tidigt med flyget och åkte till Salvador Dali-muséet i Figueres och åkte sedan till Cadaques. Fint där. Jag sprang en sväng på en vandringsled. Vackert, men lite för stenigt för min smak.

Igår kom vi till Frankrike och stället bröllopet ska vara på. De flesta bor på stället, så det är trevligt. Vi känner inte så många av gästerna, men det ska bli några roliga dagar. Jag hann även med en löptur på 30 min igår. Lyckades ”King of the hilla” ett Stravasegment på 1,1 km svagt uppför som 232 personer sprungit.

Idag blir det en ny löptur, nu med ett gäng andra gäster, bl a Jesse Carlström. Han är från Fairbanks och åkte skidor för New Mexico samt Reno på Universitetet, då vi tävlade mot varandra.

Wickström Coaching-tröjan som vi kallar för ”rullskida-t-shirt” för att den syns bra i trafiken.

Faustine Bernadac och Seth Adams

Så blev de ett par, Faustine Bernadac från Frankrike och Seth Adams från Alaska.

Ida och jag inför Faustine och Seths bröllop i Frankrike

Efter några härliga dagar i Spanien och Frankrike är vi nu tillbaka i Sverige. Återkommer med fler bilder.

En tunnel i ett slott i Collioure

Jag, Jesse Carlstrom och Seth Adams

Det blev en natt i Spanien och resten i Frankrike, där brudens föräldrar har ett hotell/pensionat i Thuir strax öster om Perpignan. Det ligger ungefär mittemellan Barcelona och Montpellier, så vi flög till Barcelona och hade hyrbil därifrån.

Första dagen besökte vi Salvador Dali-muséet i Figueres, för att sedan åka till Cadaques vid kusten där vi också spenderade natten. Cadaques var en riktigt höjdare. Så himla vackert landskap.

Kul att äta sniglar för första gången. Helt okej faktiskt!

Resten av dagarna bodde vi utanför Thuir, där också nästan hälften av bröllopets 60 gäster bodde. De var mycket Alaska-folk, främst från Fairbanks där jag bodde och där Seth och Faustine bor. Många av amerikanerna tog chansen att stanna ett par veckor när de ändå var i Europa.

Löpning nästan varje dag
Jag känner Seth genom kurser på Universitet och genom skidåkning/turåkning. Han var däremot inte på skidlaget, vilket gjorde att de övriga på laget inte var där. Men det var ändå några kära återseenden. Kul att se kompisar man inte sett på 13,5 år.

Personer från Fairbanks har ofta intressen som skidåkning, turåkning, klättring, kanotpaddling och vandring. Så det var många likasinnade. Jag sprang alla dagar utom en, då jag istället körde 20 min styrka. Ofta med andra, bland annat Jesse Carlström som tävlade för universitetet i Reno när jag tävlade för UAF.

Sena middagar
Det är sena vanor i Frankrike. Middagarna startade mellan kl 21 och 22, vilket är lite skillnad mot kl 17.30 då vi brukar äta i vår familj. En av dagarna fyllde ett av de franska barnen 6 år. Då serverades tårtan kl 23.00. Ganska sent för att vara dagen före en skoldag. Men de hade tydligen stannat hemma dagen efter.

Vigseln och själva bröllopsfesten var rolig och fin. Betydligt mindre formellt än i Sverige. Färre tal, färre kostymer, färre lekar och mer lösa boliner. Inget är bättre än det andra, men helt klart annorlunda.

Delar av gänget

Slott i Collioure vid kusten

Seth retar mig alltid för att jag är så ”competitive”. Och det ska väl erkännas att jag alltid tävlat i allt. Sade jag förresten att jag var bäst i pingis bland bröllopsgästerna?

Medeltida slott i Castelnou utanför Thuir

Klockan är nio på kvällen, så dags att starta middagen

Löpning i Sverigekläder

Jesse Carlstrom springer i Port Vendres, där vi tog en 5 km lång vandring med flera hundra höjdmeter.

Det fjärde och sista badet i Medelhavet tog vi på vägen tillbaka till Barcelona

Många goda luncher och middagar. Här i Perpignan.

Spelade cornhole. Riktigt kul.

Vandring i Frankrike vid Medelhavet

Ida och jag i Cadaques

Salvador Dali-muséet i Figueres

Glassätning i Figueres

Löpning i Caduques. Genrebild löpning.

Min rygg har varit lite halvkass på sistone så det var främst min starka fru Ida som bar Stig på ryggen när vi vandrade.

Vasalöparen med bröderna Aukland på omslaget. Jag har själv aldrig varit omslagspojke, men jag tog i a f en omslagsbild. I samband med ett läger med Team Xtra Personell 2013 där jag var med i några dagar.

Efter nio år som chefredaktör för Vasalöparen har jag valt att lämna över uppdraget.

Det är egentligen ett veritabelt självskadebeteende, eftersom det är ett drömjobb som varit min överlägset största inkomst sedan jag blev egenföretagare på heltid 2010.

Stina Nilsson och jag på Valbergsängen i Torsby tidig höst 2017. Foto: Tom-William Lindström, T-W Media.

Jag har haft förmånen att intervjua fantastiska personligheter, tränat med världsstjärnor och lärt mig massvis genom att ha varit den som haft ansvaret (dock ej ansvarig utgivare) för innehållet i Sveriges största motionstidning.

Tufft i vintras
Men i vintras fick jag en tankeställare då jag fick gå upp kl 04.30 de flesta dagar i veckan för att hinna med jobbet, träningen, huset och samtidigt vara en så närvarande pappa som jag ville vara.

Jag kände att jag var tvungen att ta bort något för att inte ta kål på mig själv och jag valde Vasalöparen. Bestämde mig i januari. De ville dock att jag även gjorde majnumret, så jag gjorde det också innan jag klev av. Jag hade istället kunnat välja att vara mindre engagerad i familjen, träna mindre och tjänat en massa pengar.

Prioriterar fritiden
Men det var ju inte därför jag blev egenföretagare. Jag blev egenföretagare för att skapa mer fritid åt mig själv. Mitt mål har alltid varit att ha en tillräckligt hög inkomst utan att jobba heltid, efter inspiration från min kompis Fredrik Swahn.

Johanna Ojala i Vålådalen. Foto: Luca Mara.

Det smartaste hade varit att behålla Vasalöparen, men jag kände att jag var tvungen att ta bort ett stort uppdrag för att det skulle bli skillnad. Med tiden jag nu frigjort kommer jag att göra detta:

• Vara mer med familjen
• Utveckla mina egna koncept, som föreläsningar, Wickström Coaching, andra skrivjobb, diverse konsultuppdrag, podden och skidkurser för nybörjare, motionärer och företag
• Träna mer, eftersom 329 timmar om året är betydligt mindre än vad jag vill träna
  

Märker jag efter ett år att inkomsten blir för låg får jag väl se mig om efter andra jobb, nu har jag åtminstone prövat vingarna.

I veckan kommer första Vasalöparen på nio år utan mig som chefredaktör. Jag har dock skrivit ett par artiklar. Minna Tunberger tar över och jag är säker på att hon kommer att göra en riktigt bra tidning.

Stort tack till alla jag fått den äran att jobba. Ingen nämnd, ingen glömd.

Alla bilderna i det här inlägget är tagna i samband med intervjuer för Vasalöparen.

Anders Södergren och jag i Östersund. Foto: Luca Mara.

Några dagar innan 24-timmars intervjuade jag Lina Korsgren på Copperhill Mountain Lodge i Åre Björnen, efter att Luca Mara fotat henne i skidspåret. Foto: Luca Mara.

Peter Forsberg och jag mot Vasaloppet. Foto: Luca Mara

Erik Wickström och Jenny Rissveds. Foto: Luca Mara.

Johan Olsson och jag på toppen av Södra Berget

Charlotte Kalla och jag inför ett rullskidspass med start från centrala Sundsvall

Ola Serneke och jag vid Skatås i Göteborg. Foto: Tomas Eriksson, Studio Bildbolaget

Jenny Kallur och Susanna Kallur vid Lugnet. Foto: Ulf Palm.

Jag och Daniel Adams Ray i Hagaparken våren 2014. Foto: Luca Mara.

Laila Kveli i Östersund. Foto: Luca Mara.

Ola Skinnarmo på Skike i Hagaparken. Foto: Luca Mara.

Anders Olsson och jag i Torsby Ski Tunnel oktober 2011. Foto: Luca Mara.

Stephan Wilson klarade sitt första Vasaloppet på 12 timmar efter en heroisk kämpainsats. Här från Saltsjöbaden i januari 2019. Foto: Luca Mara.

Det har kommit ut tre nya avsnitt av podcasten Lagom Kondition sedan jag sist skrev om det på bloggen.

• Avsnitt 86: Frågespecial. Vi fick väldigt många frågor och hann inte med alla. Inte ens i närheten. Vi har nu nästan 10 000 lyssnare per vecka och det är så himla roligt att ni är så engagerade!
• Avsnitt 87: Lidingöloppet re-run. Vi går igenom banan, repris från förra året. På lördag springer Niklas Lidingöloppet. Han drömmer om sub 2 h 45 min, men jag gissar på 2:58:58.
• Avsnitt 88: Fem nyckelpass för hösten. Vi listar och pratar om fem fina pass för hösten. Ett av varje från följande kategorier: Rullskidåkning, löpning, skidgång, styrka och stakmaskin.

Niklas Johansson från podcasten Coltings Nakna Sanning. Han följer med till Idre i oktober.

Tack till våra sponsorer Idre Fjäll, Rullskidcenter och Vitamin Manager som varit med senaste avsnitten.

Boka premiärhelgen i Idre Fjäll 17-20 oktober (då Niklas, jag och Coltings pod-Niklas kommer att vara där) och få boende för endast 880 kr.

Lagom Kondition
iTunes
Spotify
Facebook
Instagram
Webb

*Annonssamarbete*
I princip varje vecka får jag mejl om sponsrade blogginlägg. Många gånger handlar det om nätcasino och dylikt. Jag säger i stort sett alltid nej, för jag tycker inte det hör hemma på denna blogg. Några fåtal gånger har jag tackat ja, som när jag har skrivit om lopp i Visma Ski Classics samt tidigare om Vitamin Manager.

Det här är ett sponsrat inlägg som jag tackat ja till, dels för att jag själv använder produkterna från Vitamin Manager, dels för att Jojje både är en vän och kollega. Jag själv äter kosttillskott regelbundet och ser till att det innehåller järn pga att jag har naturligt ganska låga HB-nivåer.

Vitamin manager

Eventuellt hjälper de extra vitaminerna och mineralerna att hålla mig friskare och starkare, men det är svårt att veta så det kan jag absolut inte säga med säkerhet.

Skräddarsydda kosttillskott
Min kollega och vän Jojje Borssén är entreprenör och driver sedan 2014 företaget Vitamin Manager som nyligen köptes upp av Health & Sports Nutrition Group AB. HSNG AB står bakom Gymgrossisten.com och Bodystore.com och är största handelsplatserna i Norden av kosttillskott och hälsorelaterade livsmedel.

Vitamin Manager har en intressant lösning för att skapa en personlig mix av sin dagliga dos av kosttillskott. Jag har skrivit om detta förut på bloggen när de precis hade startat.

Jag har ätit Vitamin Manager under en tid och sett till att jag har en ganska stressig vardag med egenföretagande, tre barn, träning och ofta för lite sömn så är jag sällan sjuk. Sedan 15 juli i år jag jag t ex tränat varje dag, vilket betyder att jag klarade mig ifrån skolstartsförkylningarna efter sommaren.

Betydligt mer anmärkningsvärt är att min podkollega Niklas Bergh varit frisk i flera månader sedan han börjat äta Vitamin Manager. Han brukar annars ha en sjukprocent på 30-40 procent. Om det är kosttillskotten eller något annat eller en kombination är svårt att säga. Men det kanske kan löna sig att testa?

Löpbandet är på plats och förhoppningsvis blir det invigning idag!

Atletklubben hemma i källaren med SkiErg, BikeErg, roddmaskin, styrkeredskap och nu också löpband.

I fredags användes löpbandet första gången i ett träningspass, som jag återkommer till.

Jag, Tobias Magnusson, Martin Josefsson och Erik Thiberg i atletklubben hemma i källaren.

I fredags användes löpbandet för första gången på träning. Det var Tobias Magnusson, Martin Josefsson, Erik Thiberg och jag som körde ett pass. Passet hade jag kommit på redan före löpbandet kom ner i källaren.

”Innetimmen” ska det få heta och så här ser upplägget på 60 min ut:

• 10 min uppvärmning (2,5 min per maskin)
• 8 st 4 min-intervaller (2 varv) med 1 min vila med följande maskiner
  • Roddmaskin (Concept)
  • BikeErg
  • SkiErg
  • Löpband (Cymex)
• 10 min nedvarvning (valfri maskin)

District Zero, Borås escape room. Kul att testa det. Bra grej.

Vi växlade alltså konditionsredskap efter varje intervall. Funkade fint med fyra pers, riktigt roligt! Förutom att det blev ganska varmt trots öppna fönster och dörrar. Och den relativa luftfuktigheten steg från 48 till 70 procent.

Jag lyckades hålla samma tider på andra som första varvet och farterna blev följande:

Rodd: 1.52.0 min/500 m
Cykel: 1.43.5 min/1000 m
Stakning: 1.50 min/500 m
Löpning: 17.2 km/h (3.29 min/km) på 1 procent lutning

Det var ett tufft pass, men jag krämade ändå inte ut allt. Sista intervallen var jag t o m så mogen att jag inte tokmaxade. Kunde dock inte låta bli att springa sista halvminuten i bandets maxfart, som är 20 km/h (3 min/km).

Det känns roligt att konditionsredskapsfamiljen äntligen är ”komplett” i och med löpbandet. Ser fram emot många fina pass, både med Ida, barnen, kompisar och själv.

Drömmen hade varit ännu mer symmetri genom att Concept tog fram ett löpband som hette RunErg och att de bytte namn på roddmaskinen till RowErg.

Antal rullskidlektioner jag håller per år är få i relation till antalet skidlektioner. Men just denna vecka är det fem stycken, vilket är fler än en normal höstvecka. I måndags var det t o m en skejtlektion. Alltid kul med omväxling!

Rullskidlektion med några av adepterna i Wickström Coaching

Resultat Kretsloppet 2019 herrar 10 km

Kretsloppet starten 2019

Kretsloppet 2019 efter ca 500 m. Jag längst till höger i bild. Ove Nilsson i glasögon och calf gards. Mats Öhrstig i grön tischa.

Jakob Böhm sprang typ hela Kretsloppet med Petter Svensson.

Kretsloppet 2019 karta

Pulskurva Kretsloppet (millopp). 171 (91 procent) i snitt och 187 (ett slag från max) i max. Snittkadensen var 90.

Resultat Kretsloppet 2019 finns här. Jag blev 11:a på 33.29 min, vilket var 2.34 min efter segrande Sebastian Nilsson. Hundratals bilder från Kretsloppet finns här. 

Salomon SONIC RA MAX 2 sprang jag i. 280 gram. Funkade kanon. Och självklart Intersportstrumpor.

Ända sedan i våras har jag tyckt att formen blivit bättre och bättre. Samma vecka som Ultravasan i mitten av augusti kände jag mig i fin form. Och visst var jag nöjd med att bli 14:e man och springa på 7 h 8 min (4.43 min/km i 90.5 km i terrängen). Men det var ändå någon form av besvikelse. Jag visste att jag var i bättre slag.

De högintensiva passen månaden mellan Kretsloppet och Ultravasan gick bra, både med och utan joggingvagn. Men jag sprang riktigt dålig på genrepsintervallpasset dagen efter Höstrullen (som i efterhand förmodligen berodde på just tävling dagen före samt kanske även tidigt pass före frukost). Därför satte jag upp målsättningen sub 35 min, att jämföra med 35.23 min som jag hade förra året.

Jag brukar kunna pricka ganska bra hur bra form jag är i. Både i bra och dåligt träningstillstånd. Men denna gången gick den biten verkligen käpprätt åt skogen.

Tidig klungbildning
Starten gick och jag försökte hålla igen något första kilometern, som går mestadels lätt nedför. Redan vid 1 km-markeringen bildades det någon form av klunga på nio personer, som sedan visade sig skulle hålla ihop loppets första 6 km.

Jag sneglade på klockan och tyckte egentligen att klungan gick för fort. Samtidigt så låg damtäten där, och en av dem hade ju sprungit milen på 35.03 min nyligen. Så det var ju inte övermäktigt. Och Daniel Parheden som jag hade en dust med i Finalloppet förra året var också i klungan.

Filip Johansson från Hestra IF

Så även om det gick fortare än jag ville valde jag att hänga på, eftersom det var stark vind den dagen, så jag låg fint inbäddad.

Rickard filmade
Rickard Bergengren cyklade delar av loppet (han fick också punka samt körde in i ett staket så hans Höwding-hjälm smällde) och några korta intervjuer med mig på Instagram stories. Vid 2 km frågade han mig om jag skulle orka hänga med damtäten. Samtidigt som jag insåg att jag nog inte skulle rå på dem denna dag svarade jag ”De släpper efter 7 km”, vilket de otroligt nog också sedan gjorde.

Den som drog mest var någon Hällelöpare tror jag. Det verkade nästan som han var någon slags hare åt Hälletjejen, men efter 6 km joggade han iväg och kom sedan i mål hela halvminuten före vår klunga.

Terese Østeraas persade på 41.18 min i Kretsloppet

Fram dit, alltså till 6 km, hade vi nio hållit ihop. En riktigt hybrisklunga där många höll ihop det förvånansvärt bra och överpresterade. För mig var det en helt fantastiskt resa. Det blåste rejält, men det var inget jag kände av då jag nästan hela tiden låg sist i klungan. Liiiite för snabbt kändes det hela tiden, men jag visste att det var en sådan enorm fördel att få ryggar.

Spurtduell med Linus Nygren
Klungan slittrades när Hällelöparen ökade vid 6 km och jag såg till att hela tiden metodiskt springa om löpare när de tappade. Så jag hade fortfarande alltid en rygg. Vid 1 km kvar var vi bara tre kvar i den söndermalda klungan (om jag minns rätt, kan även missat andra grejer i denna text). Då tog jag vind för första gången i loppet och med 800 meter kvar lade jag in min traditionsenliga långspurt.

Den ena löparen flög av, men inte skidåkaren Linus Nygren från Ulricehamns IF. Jag var oerhört trött och efter bara ett par hundra meter orkade jag inte hålla i långspurten, så Linus gick upp och drog hårt hela vägen till upploppet. Jag försökte spurta om, men han var starkare än mig.

Jag fick tiden 33.29 min och blev därmed 3:a i vår niomannaklunga.

Sarit Monastyrski (konferencier), jag och ”Kretslöparna” Magnus Stedt och Jennie Svensson. Alla tre persade i Kretsloppet.

Härligt med ett bra lopp
Det var länge sedan jag var så nöjd efter ett lopp. Jag tror det är mitt bästa millopp på 10 år. Jag har inte varit under 33.30 min många gånger i mitt liv. Banan är kontrollmätt av förbundet, så är den för kort så är det nog med max 20-40 meter. Polar Vantage V sade 9,93 km, men den visar nästan alltid för kort.

Jag älskade också känslan av att tävla ”på riktigt”, känna mig ordentligt levande i löpskorna. Ultralöpning är härligt på många sätt, men jag kroknar ju så. Andra halvan är som en parodi på löpning på b-elitnivå. Mil 4 till 8 på Ultravasan gick långsamt, en kamp. Det är en tjusning i sig, men jag har för tillfället blivit lite mätt på ultra. Det här var riktigt kul, att känna att man springer snabbt. 3.22 min/km-fart på 10 km asfalt är inte elit, men för mig kändes det snabbt.

Niklas Johansson, Coltings pod-Niklas, klippte milen på 45 min trots mest cykling i år

Sedan måste jag också slå ett slag för stadslopp på en mil i en tid då många söker sig till trail, ultra, OCR och andra utmaningar. Jag tränar nästan aldrig på asfalt (förutom sista månaden före ett lopp), men att tävla i sin egen hemstad med allt publikstöd är ju riktigt roligt. Tack alla! Det kändes som hela Borås ropade min namn längs vägarna.

60 procent av familjen sprang
Jag jobbar för Kretsloppet, så jag är jävigt. Men det är ju ett klassarrangemang om man lyssnar på deltagarnas reaktioner. 5 609 deltagare för ett arrangemang i Borås är inte illa! Snabb bana, mycket publik och härlig stämning.

Maj sprang 400 m-loppet och Astrid sprang för första gången 2 km-loppet. Astrid har problem med förkylningsastma och det har varit ganska besvärligt i höst, men hon kämpade sig igenom det med växelvis löpning och gång. Jag var med både Maj och Astrid i loppen, så jag var väl uppvärmd innan min egen uppvärmning som jag bl a körde med Jakob Böhm.

I vanlig ordning hade vi sambandscentral i mammas lägenhet i stan med vår familj, syrrans familj och Anna Wings familj. Trevligt!

Bl a Linus Nygren, Anders Grahl och Jakob Böhm efter Kretsloppet 2019

Före årets lopp gjorde jag ett Stravasegment över sista kilometern i Kretsloppet. Då låg jag etta. Nu knuffade årets vinnare Sebastian Nilsson ner mig till en 2:a-plats. Men jag slog min fjolårstid på segmentet.

Målområdet Kretsloppet

Målområdet Kretsloppet. Är det inte Andreas Nemere som syns i förgrunden?

Roger Hjelm. Den som har det övergripande ansvaret för Kretsloppet.

Löpande soptunnor i Kretsloppet

Oscar Dahlander lade milen på 39.58 min. Han har nyss bytt skidklubb från Borås SK till Äspereds IF. Tillsammans med Hestra IF och Borås GIF har vi fyra skidklubbar i Borås med ungdomsverksamhet, varav tre med en konstsnöanläggning.

Johan Hallqvist sprang stora delar av loppet med sin bror. Och Magnus Sjöbjer.

Mats Öhstrig, tidigare hockeymålvakt i Borås HC som äntligen fixade sub 35 (34.49 min)

Ove Nilsson brukar inte bära detta ansiktsuttryck. En strulande vad innebar vissa begränsningar, men 36.31 min är stabilt för den tidigare elitcyklisten.

Trevlig after run-middag på Tugg med skidåkargänget. Vi fick barnvakt för Astrid och Maj så Ida och jag hade bara Stig med oss.

Daniel Abrahamsson hade fin närvaro på bloggen förr, men det var länge sedan sist!

Sjömarkens IFs spår i dagsläget. Elljuspåret är den röda 2500 m.

Jag vet inte hur det känns att vinna en riktigt stor idrottstävling. Men jag vet att känslan över att slå personbästa på 2 varv på Sjömarkens elljusspår slår det mesta.

För mig har alltid tävlingen mot mig själv varit viktigare än tävlingen mot andra, även om jag gillar den också.

Jag har sprungit min testrunda på 5 km sedan 1999. Alla tider är nogsamt antecknade i mitt gigantiska excelark över intervalltider och testlopp.

Senaste åren har jag ibland funderat på om jag nått min peak. Men igår sprang jag som 37-åring snabbare där än vad jag gjorde hösten 2006, då jag blev 12:a i Lidingöloppet.

Tillfredsställelsen var större än efter t ex segern i Engelbrektsloppet, trots att jag sprang själv, inte fick något pris och ingen annan brydde sig.

Ida och jag efter avslutat pass hemma i atletklubben i källaren.

I måndags somnade alla tre barnen i rimlig tid så Ida och jag gick ner och körde ett pass ihop i källaren. Kul! Det händer alldeles för sällan. Ida testade löpbandet för första gången genom att lubba 2 km med efterföljande styrka. Jag själv lyfte skrot hela passet. Känner mig starkare än på länge.

Både bloggkollegan Adam Steen och jag har nyligen köpt våra löpband begagnat via tidigare elitskidåkaren Martin Holmstrand. Martin säljer begagnade band från Technogym, Cybex, m fl. Enligt honom: 15 000 – 20 000 kr för ca 2-4 år gamla band med nypris på omkring 100 000 kr. De är nyservade och i bra skick.

Jag är jättenöjd hittills. Bandets maxfart är 20 km/h och lutningen går upp till 15 procent, vilket verkar vara någon form av standard på kvalitetslöpband.

Kontakta Martin på martin@wattnordic.com om du är intresserad.

Cybex löpband. Foto: Martin Holmstrand.

Cybex löpband. Foto: Martin Holmstrand.

Cybex löpband. Foto: Martin Holmstrand.

Dags för träningsdag med adepterna i Wickström Coaching. Rullskidor och skidgång i Stockholm.